LJUDET AV TIDEN SOM GÅR

Augusti, allaredan.
Vad hände med maj?
Någon som såg maj passera…?
Snart sitter vi mitt bland pumporna…
Och adventsljusen…
Måste vara något som inte stämmer med tiden.
Den fullkomligt dånar fram.
Och vi springer för att hinna med.
Det ska upplevas och carpas dag.
Försöker att strunta i det.
Går sådär.
Vill hinna med så mycket.
Känner hur livet packar in under mig.
Har fyllt 59 nu.
Vart tog alla år vägen?
Men jag fortsätter fråga mig vad som gör mig glad.
Vad som driver mig.
Vad som är viktigt för mig.
Och så får jag försöka följa de spåren.

Ja, vad gör just mig glad? Hur vill jag leva mitt liv? Det är nog en fråga man behöver ställa sig flera gånger under livet för jag tror det där förändras. Med åren och med erfarenheterna. Och med människorna man möter. Jag är glad att jag varken har man eller barn som förväntar sig något av mig. Tror inte jag hade klarat att leva upp till det. Eller att acceptera det.

Har i alla fall upplevt en jobbvecka.
Med nya möten och härliga kollegor.
Hade grav sömnbrist efter nattmanglingen till Malaga i söndags.
Kommer i säng strax före fyra.
Och vaknar redan 0815.
Går som i bakfylla hela dagen.
Piggnar till först framåt sextiden när det började närma sig sänggående.
Har dock inga problem att somna.
Tre meningar in i boken går jag ner för räkning.
Stiger upp kl 0300 och låter en varm dusch väcka mig.
Split på rostern.

Olivia fångar sol. Jag fångar mig på en selfie där nere i Split. Det går galet många Splitflighter från Göteborg. Och jag har flugit väldigt många. Älskar den flighten. Den är lagom kort/lång och det blir ingen dötid. Perfekt!

Ligger i Göteborg och flyger från Landvetter.
Precis som förra flygslingan.
Då var jag inte i Sthlm överhuvudtaget.
Trafikvakten ringer redan på torsdagen.
Undrar om jag kan ta en flight till Malaga redan på söndagen.
En dag innan jag egentligen ska börja.
Det blir nattmanglingen.
Men sen är jag ledig på måndagen istället.
Och går på de tidiga morgnarna på tisdagen.
Blir kontaktad av trafikvakten igen.
Undrar om jag kan tänka mig en natt ytterligare i Gbg.
Och jag är ju inte den som är den.
Det blir ytterligare en Split från GOT.
Sen åker jag passiv till Sthlm.

Tidiga morgnar genom Göteborg för att möta crewet på hotellet där de ligger. Det är jag och mycket tomma gator. En lagom liten prommis för att sträcka ut kroppen. Så länge det inte ösregnar alltså…

Fredagen, sista dagen på slingan, flyger jag till Kiruna.
Ljust och kallt och väldigt mycket norr.
Det var längesedan jag flög en inrikes.
När jag kollar min roster så ser jag att det är två månader sedan.
Då när juni just hade börjat.
Den där tiden alltså…
Forsar fram.
Då såg planerna för framtiden lite annorlunda ut.
På det där temat ”uppleva” och ”carpa dag”.
Eller tillfälle kanske – carpa tillfälle.
Förändringar.

Split igen. Med Eva som vänder nosen mot solen och jag min mot mobilkameran. Hon liksom jag, har börjat som flygvärdinna sent i yrkeslivet. Och vi tycker lika mycket om det båda två!

Har en hel vecka flygledigt framför mig nu.
Ska låta dagarna gå i slow motion.
Jobba när det passar.
Fixa med saker på ”att-göra-listan”.
Rensa mailen och svara på det som behöver svaras på.
Mappa in det som måste sparas.
Få full koll och överblick.
Igen.
Umgås med vänner.
Gå några fina pw’s.
Kolla på bra serier.

Får en eftermiddag/kväll i Sthlm. Passar på att träffa en vän jag mött på instagram. Vi har inte känt varandra tidigare men fann varandra där, på sociala medier. Hon kommer från mina hemtrakter så vi har gemensamma bekanta. Så himla kul att hinna ses i Sthlm när vi båda var där samtidigt. Hoppas verkligen det blir flera gånger.

Denna vecka ska vi ha en ”garantibesiktning” av det stora underhållsarbete vi gjorde på fastigheten 2020.
Jag ansvarar från styrelsen sida ihop med besiktningsmannen och entreprenören som gjorde jobbet.
Vi i BRF:ens styrelse ska ha vårt första styrelsemöte för hösten.
Och jag ska till rekryteringsföretaget och göra ett månadsavslut för juli.
Se till att Skatteverket får sina moms- och arbetsgivarrapporter.
Jag ska lägga upp nya annonser åt en av konsulterna.
Och jag ska göra betalningar och se till att vi fått betalt.
Troligtvis ska jag hoja ut till Högsbo och fixa med fraktdokument åt Mats.
Det har varit stiltje i lastningarna under juli.
Och mycket förseningar.
Kanske blir en ketchupeffekt nu i augusti.
Och så håller jag i en försäljning av en bostadsrätt åt en av mina huvudmän.
Mäklaren har visning på tisdag.
Hoppas på ett bra pris.
Marknaden för lägenhetsförsäljning är lite skakig just nu.
Inflation och räntor på väg upp.
Men Gunn har hamnat på demensboende och lägenheten måste säljas.
Det kan inte vänta.
Och det är den gode mannens uppgift.

Tidig morgon på Landvetter och vi boardar planet för att ha en briefing och göra iordning för passagerarna som vi ska ta med oss till Split. Efter det ska vi flyga passiva till Sthlm. Flyger med ”Gunsan” som purser. En underbar kollega! En av de roligaste och bästa. Troligtvis sista gången vi jobbar ihop. Om två månader går hon i pension.

Ni vet ju hur regeringen slog sig för bröstet och sa:
”Det här är en seger för Sveriges pensionärer. Vi socialdemokrater har säkrat en förstärkt ekonomi för totalt en miljon pensionärer redan i höst. Det är särskilt viktigt i det osäkra läge vi befinner oss i när priserna stiger i höjden, säger socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin.”
Bullshit, säger jag!
Alla som har behov av samhällets hjälp, dvs bor på äldreboenden eller har hemtjänst osv får höjda avgifter där.
Då det sk förbehållsbeloppet räknas på hur mycket pension du har så höjs kostnaderna på boendena eller hos hemtjänsten istället.
Jag ser det hos alla mina huvudmän som har hjälp från samhället.
Så inte fick de några extra slantar i plånboken…
Men det talas det tyst om.
Så!
Där har ni min politiska knytnäve!

Hemma i Göteborg igen. Går på takbar med Jörgen och Margit. Scandic har öppnat ett nytt hotell vid Hisingsbrons fäste. Schysst ställe. Hade det bara varit liiite varmare i luften hade vi kunnat sitta därute länge.

BACK IN THE LOOP

Med måne i nedan, sommarljus himmel och morgonpigga fåglar går jag min sommarkorridor för att jobba igen.
Äntligen!
Strejken har nått sin ände.
Avtal har skrivits på.
Linden blommar fortfarande.
Och doften från petuniorna i krukorna runt Avalons uteservering tar sig in till luktcellerna i näsan.
Påminner om barndom och mammas sommarplanteringar.

Tidiga uppstigningar denna slinga. Men vad gör det när jag får jobba igen. Stan är öde och tyst här uppe på Kungshöjd, men längre neråt Kungsgatan är det fullt ös på krogen. Fönsterrutorna skallrar av musiken när jag går förbi en timma senare med min väska.

Trafikvakten ringer mig måndag eftermiddag när jag sitter hemma och jobbar.
– Kan du ta en Split ToR från Gbg imorgon om strejken avblåses? CI är 05:15.
– Sure! Gärna! svarar jag, flygsugen som jag är.
– Toppen! Vi hör av oss med besked så fort vi vet, svarar personen i andra änden.
Vid 20:30 lägger jag mig utan att veta om jag ska jobba eller inte.
Än är inget klart.
Men i samma stund jag ska ta boken och börja läsa ser jag att något händer i våra FB-kanaler.
Skärmdumpar från diverse nordiska tidningar.
Allt verkar vara klart!
Äntligen!
När jag somnar har min roster fortfarande inte uppdaterats, men jag kommer med största sannolikhet att få flyga imorgon.

Tidig morgon vid planet. Vi står ”remote” som det kallas när man inte står vid gate. Både vi och passagerarna bussas ut till flygplanet. Men innan de får komma ombord måste vi förbereda allt.

Och det får jag!
02:45 surrar mobilen att det är uppstigning.
Dubbelkollar att det är uppdaterat att jag ska jobba.
Sen kravlar jag mig upp.
Lite grusig i systemet.
Fortfarande med natt i kroppen.
Varm dusch, face på och håret upp.
På med uniformen samtidigt som jag häller i mig en jättekaffe.
Ett par ägg och en overnight oat med frukt samtidigt som jag kollat flighten.
Skriver ner lite info på en lapp som vanligt.

På baktrappan i Split. Underbart att få komma upp i luften igen efter så många dagar av ovisshet om vad som skulle hända. Det lilla kontrollfreaket i mig vred sig mycket olustigt…

Väskan packade jag igår.
Och jag packade den fullt ut, dvs för det faktum att jag kanske hamnar i Sthlm i natt och inte hemma.
Rostern säger att jag ska sova i Gbg i natt.
Samtidigt säger den att jag ska ha check in på Arlanda kl 05:10 imorgon.
För att flyga till Pisa.
Och sedan ner till Gbg igen.
För att ligga här resten av helgen.
Får ha koll på vad som händer med min roster helt enkelt.
Får ringa trafikvakten och kolla…

Härligt att få ligga i Göteborg och flyga hela helgen. Behöver inte åka upp till Sthlm en enda gång, varken för att börja eller sluta. Det passar mig perfekt. Det blir ett annat typ jobb för mig när det blir så här.

Split-flighten är nästan full.
Passagerarna lika glad och lättad som vi över att konflikten är över.
Det var på håret för de som nu sätter sig till rätta i planet.
Pratar med trafikvakten när vi landar och de uppdaterar min roster.
Ingen flight från Sthlm imorgon.
Jag blir kvar i Gbg hela helgen.
Praktiskt för mig.
Göteborg är lika sommarvarmt som Split när vi kommer tillbaka.
Hemma öppnar jag balkongdörrarna på vid gavel.
Uniform av.
Shorts och linne på.
Packar om min väska.
Kan ta ut allt som är packat för övernattning i Sthlm.
Smörjer mig med solskydd 50.
Och går ut på en lång pw.
Den över bron.

Underbara hemma! Göteborg får två dagar med tung hetta då tempen passerar 30 grader. Jag njuter. Älskar värmen. Älskar att få sitta på min balkong och lyssna på ljuden nerifrån gatan eller titta på en serie. Det enda som är lite tufft kan vara nätterna men det funkar.

Det luktar jetbränsle och varm asfalt nedanför trappan där jag står.
Solen hettar på min rygg.
Plan lyfter och landar.
Ljudet är ihållande.
Både från vårt plan och från allt runt omkring.
Jag flyger Split-pendeln både onsdag och torsdag.
Ska ha den på söndag också.
Men nu är jag i Grekland.
Nu är det charter.
Igår Zakynthos, idag Samos.
Vi flyger in med berget på vår vänstra sida.
En tvär gir och rakt in mot landningsbanan.
Planet sätts ner snabbt och det kan bli hårt.
Sedan en kraftig inbromsning.
Banan är förhållandevis kort.
När passagerarna stiger av spelar Gustaf Zorba över PA:t.
Det är en så glad och fin stämning.
– Ni är så himla proffsiga, säger en man när han stiger av.
Och tänk vad sånt är kul att höra!

Tackar våra passagerare för turen med en zorba över PA:t och sedan går jag ut på trappan och njuter av värmen. Ljummen vind och knallblå himmel där jag står och ser planen landa.

Vi är så gott som helt fulla ner alla dagar utom tisdagen.
Och då är det ändå 130 passagerare.
Däremot är det väldigt tomt hem.
Idag är det bara åtta passagerare.
Så de får VIP-service.
Imorgon går jag på för sjätte och sista dagen.
Det blev en dag mer än beräknat.
Sedan ska jag vara flygledig i en hel vecka.
Jag ska inte stiga upp mellan 02:45 och 04:50 på ett tag.
Ser fram emot dagar som ska levas långsamt.
Och i precis den takt jag själv vill.
Och på onsdag, den 27:e juli fyller jag 59 år…

Ledig en vecka. Ska vara skamlöst lat och lättjefull. Bara göra saker i slow motion. Och på onsdag fyller jag 59 år…

STREJKLIMBO PART 2

Skulle flugit ToR Köpenhamn lördag kväll.
Nu är det ändrat till hemmastandby.
19:00-00:25
Tror först koden betyder att jag ska vara ute på ARN.
Men inser sedan att det inte är så
Hur morgondagen ser ut vet jag inte än.
Min roster har inte blivit uppdaterad.
Kanske får jag flyga ner och hämta strandade charterturister.
Annars får jag standby igen.
Hemma förhoppningsvis.
I mitt Sthlmshemma.
Chansen till en flygning är hur som helst mycket liten.

Klar för att ta tåget till Sthlm och fyra dagar jag inte har en aning om. Visst, standby har jag haft förr. Det är inget ovanligt, men nu… vad händer nu? Chansen för flygningar är minimal. Återstår att se vad som händer.

Nu sitter jag på tåget på väg upp.
Ska erkänna att tanken att sjuka mig kröp sig på igår.
Det är emot alla mina principer att göra det.
Och det slutade med att jag slog det ifrån mig.
Så klart.
Hur kunde jag ens komma på den tanken.
Jag tar iställer fram min kabinväska och packar den.
Antagligen för att det är fyra dagar jag inte har en aning om.
I en tillvaro jag inte har någon kontroll på just nu.
Åtminstone inte den del som är mitt arbete i luften.
Hur länge ska strejken fortgå?
Vad görs för att nå en lösning?
Vad händer med mig?
Med oss?
Kommer bolaget att klara detta?
Det spekuleras vilt i media.
Bland analytiker.
Jag stoppar ner det i boxen och skjuter in den i hörnet.
Sen tänker jag på framtiden.

Huvudet är fullt av frågor och tankar. Det är ju så här jag vill ha det. Precis så som jag har det nu. Vill inte ändra på det. Men livet kastar in nytt hela tiden och det är bara att parerar för det som händer.

Marken under fötterna skakar igen.
Så vad är mina options?
Ok, jag kommer att klara mig rent ekonomiskt.
Jag har andra inkomstkällor.
Men jag lever ju mitt bästa liv!
Tillbaka precis där jag vill vara.
Jag lägger mitt flygschema själv.
Bestämmer vilka dagar jag vill jobba och hur många (nästan).
Måste ju vara minstsju/månad.
Jag får massor av mitt sociala behov tillfredsställt uppe i luften.
Och när jag kommer hem får jag lugnet.
Stillheten vid datorn.
Går igenom mailen.
Jobbar med mina andra uppdrag.
Bara jag och tystnaden.
Jag vill inte behöva lämna det igen.
Men det finns andra flygbolag.
Ska jag söka mig vidare?
Finns det något annat bolag som vill ha mig?
Men tjänsten i resurspoolen passar mig så bra.
Jag vill inte jobba heltid på flyget.
Så som jag har det nu är perfekt.
Återigen öppnar jag boxen och stoppar ner tankarna.
Skjuter den en liten bit bort bara.
Inte för långt bort.
För dessa tankar måste luftas.
Men de betalar inte hyra i min skalle så de är bara välkomna när jag bjuder in dem.

Gudrun och jag ar en lång PW genom sommarSthlm. Dryftar tankar och idéer. Allt handlar så klart om vårt jobb i luften. Det är svårt att undvika.

Det är lördag kväll.
Gudrun och jag möts upp vid Fridhemsplan.
Sen börjar vi gå.
Drygt 22.000 steg genom sommarStockholm.
Stannar till på The Hills på Götgatan och slår oss ner där.
Hela tiden pratar vi om jobbet.
Såklart.
Det upptar så stor del av vår tillvaro just nu.
Med den osäkerhet och oro som hela tiden är närvarande.
Hon har varit uppe tidigt och flugit hem charterturister.
Hon är trött och tar tunnelbanan hem.
Jag bestämmer mig för att fortsätta min walk.
Förbi gränderna i Gamla Stan.
De som heter Kåkbrinken, Yxsmedsgränd, Gåsgränd och Stora Munkgränd.
Namn från en annan tid.
Från när ingen oroade sig för strejk på ett flygbolag.
Riddarholmskyrkan sträcker sitt genombrutna gjutjärnstorn torn mot himlen.
Älskar den kyrkan.
Så vacker.
Den är de svenska kungarnas begravningskyrka.
Här hänger också den svenska adelns alla vapen.
Delar av den är några av våra äldst bevarade.

Jag ser mina dagar här som typ semester. Njuter av staden. Och sommaren. Och tänker att jag får ta det precis som det kommer nu. Kan inte påverka det som sker, men kan påverka vad jag gör med det.

Under lördagskvällen blir min roster uppdaterad.
Hemmastandby söndag också.
Jag ser mina dagar här i Sthlm som semester.
Chansen att få jobba är inte stor.
Nu träffar jag vänner istället.
Idag ska jag möta upp med Helena.
Stadswalk är planen.
Så jag har nära till en tunnelbana och hem.
Ifall jag blir utkallad till ARN.
Händer troligtvis inte.
Men chansen finns.
har ständigt telefonen nära till hands så jag har koll.
På ev rosterchanges.
Och så vill jag veta hur morgondagen är tänkt.
Får jag något då?
Eller ska jag fortsätta ha Sthlmssemester i strejklimbo?
Time will tell.
Än finns ingen lösning.

MITT I STREJKLIMBO

Det är söndag den 2:e juli.
En Rhodos ToR ligger bakom mig.
En stor flaska med svalt vatten står på bordet bredvid.
Och Suede just nu från högtalaren.
Det känns att jag steg upp 02:15 i morse.
Känns i hela det där som är mitt vara.
Det liksom surrar lite därinuti.
Brukar ju säga att jag hellre stiger upp på natten för att jobba istället för att lägga mig då.
Men 02:15…
Det är brutalt.
Det är inte morgon.
Det är mitt i natten.
Och ändå…
Jag klagar inte.
Bara konstaterar att det känns just nu.

Skulle önska jag hade ork att gå ut en lång pw just nu. Egentligen är det väl bara att bestämma sig. Och så göra det. Men nu har jag valt att skiva detta inlägg idag och tiden har runnit iväg. Som den ofta gör. Nu tänker jag ta det lugnt innan jag går och lägger mig. Behöver sömn snart.

Jag går fortfarande runt mitt i strejklimbo.
Trodde att jag skulle veta den 29:e juni.
Men så blir deadline framflyttad.
Till midnatt fredag 30:e/lördag 1:e.
Jag vaknar på natten och är tvungen att gå på toa.
Ser att det är över midnatt och kan ju inte låta bli att öppna min SAS-mail.
Inget.
Börjar kolla nätet och ser att AB rapporterar att deadline är framflyttad.
Till tidig morgon.
Sen kan jag inte somna.
Är tvungen att läsa mig till sömns.
Sover inte så många timmar som jag behöver.
Trött vid pick-up.
Vi flyger till Split ToR från Göteborg.
När vi landar kollar vi omgående våra telefoner.
Åter framflyttat några timmar.
Och när vi sedan landar i Göteborg är vi lika snabba.
Deadline återigen framflyttad.
Nu till imorgon, måndag 3:e kl 12:00.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer att veta imorgon.
Men jag hoppas.
Ovisshet är påfrestande.
Så jag gör som jag brukar.
Jag placerar det i en box som jag puttar bort i hörnet.
Jag kan ändå inte göra något.

Fascineras fortfarande av alla som partar på som gnuer vid denna tid på morgonen. Hur orkar de? Idag passerade jag vid 03:45 och det var fullt ös.

Själv hoppas jag såklart att de kommer överens.
Det gör väl alla sunda, vettiga personer.
Det enda jag vill är att lägga detta bakom mig.
Få fortsätta ta på min uniform och flyga vidare.
Jag har upplevt en strejk på SAS tidigare.
Det var 2019.
Just den perioden som den pågick var jag inte schemalagd.
Så jag påverkades inte arbetsmässigt.
Om det bryter ut en strejk imorgon är jag mitt i min slinga.
Och på tisdag jobbar jag sista dagen för denna gång.
Läget för bolaget är ju ett helt annat idag än det var då.
Och det är väl det som oroar mig mest.
Men jag hoppas de löser det.
Tänker att stod parterna fortfarande väldigt långt ifrån varandra hade dessa uppskjutningar varit helt onödiga.
Jag hoppas att de kommit varandra så nära att det är därför de vill ge det denna extra tid.
För att knyta ihop påsen.

Kom igen nu SAS och piloterna. Kom överens! Skriv på avtalet så vi får lägga detta bakom oss. Jag vill inget annat än att få fortsätta arbeta. Det vill jag göra i många år framåt.

Det surrar lite mindre i mig nu.
Ögonen fortfarande lite varma.
Men tröttheten är inte så tung längre.
Vill bara sitta här i soffan med benen rätt ut.
Och körsbären jag hämtade för en stund sedan.
Och det påfyllda vattnet.
Många skulle nog tagit en power-nap.
Men jag upplever att det förstör min nattsömn.
Gör det svårt att somna i tid på kvällen.
Om jag varit ledig imorgon hade det varit annorlunda.
Men nu är det inte så.
Jag har redan satt klockan för uppstigning imorgon.
03:00
Något senare än i morse.
But still…
Och jag behöver mina sammanhängande timmar sömn.

En kort stund på sängen när jag är som tröttast när jag kommer hem. Men inte sova. Inte paja nattsömnen. Bara stäcka ut en kort stund. Låta hela kroppen bara ligga där.

Så jag ska nog inte göra så många mer knop.
Kolla en serie.
Äta ett knäckebröd med ost.
Klia mina myggbett.
Har fått två rejäla på vänster underben.
Och ett på skinkan…
Fan!
Och så behöver jag se över min kabinväska.
För imorgon natt sover jag i Sthlm.
Måste se till att jag får med mig det jag kunnat lämna hemma när jag flyger från GOT.
Och jag vet att jag har jobb att göra när jag kommer fram till St Eriksgatan på eftermiddagen.
Björn har annonser på gång.
Det ringde han om redan i fredags kväll.
Och då, när jag sitter där och lägger upp annonserna, då hoppas jag strejken är avblåst.
Att parterna kommit överens.
Att båda är ok med det avtal de skrivit.
Det hoppas jag verkligen.
Men vad fan ska jag göra mot de där jäkla myggbetten…?

Imorgon drar jag på den igen, uniformen. Och flyger till Split och sedan passiv till Sthlm. Och när jag landar där vill jag inte höra något mer om strejken. Inget mer än att den är avblåst.

NÄR SOLEN FÄRGAR JUNINATTEN

Jag är inte så noga med att fira helger.
Om det är nyår eller midsommar spelar liksom ingen roll.
Jag jobbar gärna.
Det är väl egentligen bara julafton som jag tycker är lite speciell.
Och så länge jag har min mamma kvar kommer jag att försöka tillbringa julafton med henne.
Men sen kommer det en dag då det förändras.
Då jag istället kommer att fira jul själv.
Eller med vänner.
Nåväl.
Det tar jag då.

Jobba en ”storhelg” är inga problem för mig. För mig är inte det viktigt. Varje dag som är kul är en bra dag oavsett. Jag har nog aldrig varit någon som planerar och ”MÅSTE” göra något bra på en storhelg. Onödigt, tänker jag!

Så att vara schemalagd hela midsommarhelgen är inga problem för mig.
Och vet du, jag tror detta är en av de bästa midsomrar jag upplevt.
Inte bara för att vädret för en gångs skull var bedårande.
Det bästa på över 50 år sas det.
Utan snarare för att jag gavs möjlighet att verkligen ta tillvara av allt det som är så vackert.
Dessa dagar var det en morgonslinga.
Med tidig uppstigning.
När solen redan står högt när jag går nerför Kungsgatan för att möta de andra.
Min sommarkorridor tom på folk.
Bara jag och väskan.
Lindarna utanför Lidl har börjat tappa sina blommor nu.
Men de doftar fortfarande lite där de ligger torra på trottoaren.
Nu är det mer nyponrosornas tid.
Men några sådana buskar finns inte på min väg till pick-up.
Och sen, tidigt sänggående.
Då jag drar ner persiennerna för att sova.
Och det fortfarande är åtskilliga timmar till solen en kort stund ska gå ner.
Det där skira juninätterna som aldrig blir riktigt mörka.
Som alltid färgas av ett ljus som ligger strax under horisonten.

En av mina bästa midsomrar någonsin. Enkel och prestigelös ombord på en Airbus mellan GOT och Zakynthos. Tänk vad lite som behövs. Och jag inser återigen att det är sällskapet det kommer an på.

Vi i crewet firar midsommar både i luften och på marken.
På de sätt som funkar för oss.
Med våra begränsade möjligheter.
Först ombord på planet med blåbärspaj som vi värmer i ugnen, kaffe och prästkragar i kruka med midsommarstång.
Och sen när vi landar tar vi spårvagnen ut till Saltholmen.
Temperaturen visar på 28 grader.
Himlen är klarblå.
Måsarna skränar och seglar runt på vindarna.
Segelbåtarna glider tyst förbi.
Fyllda av firande människor.
Vi går ut på klipporna och möts av ett sommarglittrande västerhav.
Och av folk som tänkt som vi.

En midsommar som är en av de bästa jag haft. Också detta enkelt och prestigelöst, med ett toppengäng och underbart väder. Livet!

Vi hittar ett ställe stort nog för att rymma oss alla.
Vi dukar upp med det vi hade möjlighet att komma över så här sent påkommet.
Två sillburkar, knäckebröd, lite godis, en låda jordgubbar, körsbär, chips, camembert, och lite vin jag tog med hemifrån.
Michael har en liten högtalare med sig.
Vi låter Spotify spelar sommarlåtar medan solen värmer huden och vi ständigt ändrar sittställning på stenklipporna.
I och för sig rundade och mjukt slipade av vågor från urminnes tider.
Men hårda mot våra rumpor.
Det är några timmar av totalt lugn och massor av midsommar.

På hårda klippor med kollegor. Med varm sol och ljumma vindar mot huden.

Och nu sitter jag på min balkong.
Jag har fällt upp parasollet mot solen.
På högtalaren sjunger Totta Näslund och Josefin Nilsson.
Det är fortfarande 28 grader varmt.
Måsarna skränar och seglar mellan stenhusen här i city.
Och jag har gått av efter fyra dagar i luften.
Imorgon har jag lovat trafikvakten att ha standby från Göteborg om något oförutsett skulle hända och någon behövs snabbt här nere.
Men just nu ska jag bara lata mig och ikväll ska jag gå tidigt i säng.
Sova är underskattat.
Älskar att sova.

I lugnet under parasollet på balkongen. Hemma. Efter fyra fina dagar i luften. Nu ska jag vara ledig och hemmajobba några dagar.

MINNEN OCH MÄNNISKOR

04:15 ringer väckarklockan.
Efter tre dagar med sovmorgnar.
Och inte speciellt mycket på jobbagendan.
Det är dags att åka till Sthlm igen.
Lite av nattsvalkan ligger kvar i luften när jag går mot Centralen.
Sommarsverige böljar grönt och frodigt utanför tågfönstret.
Med midsommarsolen som en gigantisk strålkastare.
Åker upp extra tidigt idag.
För att ta ett sista farväl av en mycket god vän.

Christina så som jag minns henne från våra år tillsammans nere i Nice. Så mycket roligt vi hade. Så många fina minnen av och med henne. Så enkel och chosefri. Vila i frid min kära vän.

Det blir en fin och stämningsfull stund ute på Lidingö.
Jag tittar på hennes urna som står på ett bord med ljus och blommor och minns det liv vi levde nere i Nice för så många år sedan.
Jag kan se henne framför mig.
Lång och ståtlig, med klipp i steget, komma in på vår stamhak.
Våra sittningar med vin och cigg.
Alla våra skratt och förtroenden.
Så många år sedan.
Nu ska vi aldrig mer att dricka pastis på Astons takterrass.
Se Medelhavet komma till ro medan solen går ner i ett pastelldis bortom flygplatsen.
Och svalorna tjuter högt ovanför oss.

Sommarkvällar i Europa. Inser hur mycket jag saknat detta jobb när jag får återse Europa om sommaren från en flygplanstrappa. Känna värmen och lukten av het asfalt och jetbränsle.

En stund senare är jag tillbaka i mitt liv här och nu.
I min uniform ute på crew base.
Med en kaffe och tankar.
Det här är också ett liv jag en dag kommer att lämna bakom mig.
Människor jag möter här kommer en dag att vara minnen.
Några kommer att göra djupare avtryck.
Andra fladdrar förbi.
Precis som åren med mitt företag.
Mina år i Stockholm på Dramaten.
Och mina ungdomsår hemma i byn.
Alla minnen och människor från då.
Vänskapsband som töjs ut tills de är så tunna att de försvinner.
För att livet helt enkelt går vidare.
Och man korsar inte längre varandras vägar.
Man går åt olika håll.
Det blir mycket minnen när livet packar in under en.

Ombytt och klar för en dag i luften. Malaga är lång. Och när det dessutom kommer att vara check-out kl 02:00 i natt så känns det ännu tuffare. Men allt går. Det gäller att förbereda sig med sömnen på rätt sätt.

På fredagen står det Malaga på rostern.
Och vi kommer att checka ut kl 02:00 i natt.
Inser att jag troligtvis kommer att dygna.
För jag kommer nog inte att sova förrän 04:00.
Jag är alldeles för gammal för att dygna..!!
Och på lördagen ska jag flyga en charter till Preveza.
Inte lika lång.
Inte lika sen.
Men ändå…
Jag har fått peppa för detta.
På torsdagen sover jag länge på morgonen.
Och så en nap mitt på dagen.
Sen gick sedan och lade mig redan vid 20:15.
Plus att jag sov en dryg timma på tåget på fredag morgon.
På flighten på väg hem från Malaga är jag ganska nöjd.
Preppet har funkat bra.
Jag känner mig helt ok även om jag så klart är trött.
Jag få lift med en av piloterna ända hem.
Ja inte till Gbg, men till St Eriksgatan.
Underbart!
Somnar direkt när jag lägger huvudet på kudden.
Lördagen till Preveza går fint.
En kul flight med roliga passagerare.
Och ett fint crew.
Vi tar selfies på flygplanstrappan.
Har svårt att få till det.
Armarna är inte tillräckligt långa.
Men till slut lyckas vi.
Nya människor att minnas.
Från en flygande sommar i Europa.

Hela Preveza-crewet samlat på flygplanstrappan för en groupie! Vilket toppengäng! Nya människor som läggs till minnena i livet.

När jag landat har jag fått en bild skickad från min syster.
Jag öppnar den.
Det är en dödsannons för en av mina klasskamrater från grundskolan.
Ingrid.
Våra vägar brukade korsas på Bokmässan där hon hade monter.
Jag kom alltid som besökare.
Och ibland i Varberg där hon bodde och jag har sommarställe.
Vi sågs på mat och vin.
Nu är hon borta.
Nu var det hennes tur.
En dag ska det vara min.
Och när livet är över kommer det aldrig mer igen.
För när vi dör sopar vinden undan våra fotspår.
Sedan är vi borta.

Ännu en sommarkväll i Europa. Försöker ta allt tillvara för jag vet att en dag kommer detta bara var ett minne det också.

KALLT KAFFE

Galleyet med sina vagnar.
Och sina units.
Allt latchat och klart.
Står i min uniform med min kollega.
Hälsar alla som går på ”välkommen”.
Kaffet i min mugg bakom mig börjar kallna.
Koffein för att vakna de tidiga morgnarna.
Och för vakenheten de sena nätterna.
Från gryning till gryning.
Natt till natt.
Hur mycket rätt till glädje har jag?
Har vi alla en utmätt mängd?
Är min förbrukad?
Ska jag behöva lätta foten från gasen igen?
Backa några steg, sitta still.
Livet slår ner oss emellanåt.
Och det går inte att låta bli att oroa sig.
Konstigt vore det väl annars.
Hur länge får jag bli kvar denna gång?

Dagen innan denna slinga blev jag kontaktad av trafikvakten med erbjudande att börja en dag tidigare och jobba upp till Sthlm. Perfekt! Kom upp lite tidigare än beräknat och tjänade en hacka. Det är så här jag vill fortsätta ha det… Det får inte hända något med bolaget nu!

Jag går Kungsgatan ner dessa tidiga junimorgnar.
Ihop med koltrasten och hans vackra sång.
Och med doften av de blommande lindarna.
Drar min väska genom sommarkorridoren.
Inuti mig en oroad själ.
Som fladdrar till nere i magen när tankarna kommer.
Går jag här i höst när linden växlar färg och tappar sina blad?
Eller i vinter när flingorna singlar ner över dess kala grenar.
Eller nästa sommar?
I dess doft och i det nordiska ljuset om morgonen.
Allt jag vill är att få jobba och leva som jag gör nu.
Utan att oroa mig för strejker.
Eller bolagets ekonomi.
Jag vill ha lugn och ro i sinnet.

Kungsgatan en junimorgon en lördagsmorgon. Klockan är strax efter 4. På ”The Irish Embassy” är det fullt drag. Musiken dånar ut över gatan och där är fullt med folk i olika stadier av berusning. Och så jag som passerar med min väska. Vill inte byta med dem…

Vi glömmer inte de liv vi levt bredvid.
De dagar vi levt med varandra.
Jag vill inte missta mina kollegor.
Min flock.
Igen.
Vi har blandat våra liv.
Våra erfarenheter.
Våra hemligheter.
Sorg och glädje.
Så väldigt nära varande på kort tid i detta jobb.
Så mycket sanningar över en mugg kaffe mellan arbetsmomenten.
Eller när vi sitter som små tvättbjörnar och äter bredvid ”waste bins” och toaletter.
Eller på var sitt jumpseat.
I väntan på att lyfta.
Eller landa.

Galleyet på en Airbus CEO. Större och bättre att arbeta i än det på de nyare Airbus NEO. Men till syvende och sist så kokar det ner till VEM jag jobbar med. Alla dessa kollegor som blivit en så viktig del av mitt liv.

Kaffet kallnar ofta i min mugg.
Det blir så när jag jobbar.
Jag fixar mig en som jag hinner sippa lite på.
Och när jag kommer tillbaka med drinkvagnen är den kall.
Jag har behövt mycket kaffe denna slinga.
Har sovit dåligt.
Och stigit upp mycket tidigt.
Har en ond handled som väcker mig.
Ett par alvedon och invänta att smärtan klingar av.
Sedan sova igen.
Det är ledvätska som läckt ut  från en blåsa på en led.
Det är i alla fall läkarnas bedömning.
Så jag har jobbat med en lindad vänsterhand.
Det har gått bra.
Det är egentligen bara nätterna som varit jobbiga.
Nu får jag några dagar hemma.
Med annat jobb.
Inga nattliga uppstigningar på ett tag.
Nu ska kaffet få kallna när jag slukas av siffror och mail vid datorn.

Det lilla jaktslottet om natten. En juninatt, 02:45, när jag stiger upp för att börja min dag. Önskar det alltid vore så här ljust och vackert. Jag älskar verkligen sommaren.

INRIKES SÅ IN I NORDEN

Göteborg är försommarvackert och nyvaket.
Avenyn ligger öde och tom när jag rullar iväg med flygbussen.
I Stockholm är det ösregn över Arlanda.
Köper frukost i convinikylen på basen.
Där är det också lugnt och ganska folktomt.
De flesta är redan ute på sina morgonturer.
Sätter mig i en av massagestolarna och låter mig knådas av maskinen.
Fötterna blir så hårt åtgångna att jag drar upp dem ur stolens hårda grepp.
Det är inte det minsta skönt!
Note to self – inte massagestolen igen.
Åtminstone inte det programmet.

Redo för en ny arbetsdag i luften. Ska få flyga till ställen jag aldrig flugit till tidigare. Lite inrikes i Norge.

Fyra snabba inrikes med ett mealstop emellan.
Först Malmö och sedan Umeå.
Sitter en trappa upp i SkyCity och äter lunch.
Ser kön till säkerhetskontrollen.
Lång som en evighet ringlar den sig från terminal 5, genom hela SkyCity och ända bort till terminal 4.
Ni som ska resa från Arlanda i sommar – var i mycket god tid!
Jag hoppas de snart är ikapp med rekryteringen till säkerhetskontrollen.
Det är det som är problem har jag förstått.
Sist på dagen flyger jag passiv till Oslo med Åhsa och Johan.
Leena får vi lämna kvar för hon har tappat rösten totalt och kan bara väsa.
Istället får vi en norsk kollega på standby som ska möta upp oss dagen efter.
Oslo är en mix av sol och vita moln.
Ösregnet som vräkte ner över Sthlm har vi lämnat bakom oss.

När man får lite tid tillsammans med kollegorna. Så himla roligt.

Vi blir bussade till hotellet i centrala Oslo.
Alla tre får var sin svit om två rejäla rum och lyxig toa med båda badkar och dusch.
Norge vet hur vi ska behandlas konstaterar vi.
För att fira denna uppgradering i livet tar vi hissen upp till 33:e våningen och hotellets skybar.
Vi sitter vi och pratar medan vi ser solen gå ner över Oslo.
Magnifikt!
Vid 22:30-tiden lägger jag mig.
Fönstret får stå öppet mot den ljusa svala Oslonatten.
Och jag sover som en prinsessa i min breda dubbelsäng.

Utsikt mot Oslo från 33:e våningen. Med ett försommarljus som bara finns hos oss här i Norden. Magnifikt!

I Norge har de en grej som kallas ”piliotpakke”.
Det är ett matpaket som vi, mot uppvisande av badge och anställningsnummer, kan hämta ut.
Det passar vi på att göra när vi kommer till Gardermoen på förmiddagen.
Kostar gratis!
Eftersom vi är i laxens förlovade land tar jag en sallad med nämnda fisk, humus, linser och bönor.
Vid gate A12 möter vi upp Siri.
Vår norska kollega.
Hon och jag jobbar bak.
Jag har position 2L.
Med andra ord är det jag som sköter våra betalterminaler och har ansvar för kolla av kabinen.
Och så ska jag briefa de som sitter vid nödutgångarna.

Lazy morgon i sviten! Vilka fantastiska rum vi fick denna gång. Alla tre. Synd att jag inte hann med någon pw i Oslo denna gång, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.

Sen lyfter vi mot Alta.
I Nordnorge, i Finnmark.
Med fötterna i Barens hav.
Så långt norrut har jag aldrig varit.
Det ligger fortfarande snö på fjälltopparna.
Det kan jag se från mitt jumpseat därbak.
Här bor drygt 15.000 invånare.
Nästa ställe norrut är Svalbard.
Där skulle jag väldigt gärna vilja ha en layover.
Det hade varit en upplevelse.
Jag hade väldigt gärna legat ute på en Norge-slinga i fyra-fem dagar.
Få ha layover på ställen som Tromsö, Trondheim, Bergen, Stavanger osv.
Hoppas jag får det snart.
En hel del kollegor har haft det så det är inte omöjligt.

Bakre galleyet på en Airbus CEO. Det bakre på NEO:n är bara hälften så stort då de två bakre toaletterna ligger där också. På CEO:n ligger de utanför galleyet. Det är betydligt mer praktiskt för oss arbetsmässigt.

Men jag kommer till Bergen idag.
Fast bara på vändning.
Ser en del av landskapet från mitt lilla fönster därbak.
Och från bakdörren när vi byter passagerare.
Sen lämnar vi Norges andra stad och åker tillbaka till Oslo.
På vägen upp till Alta åt jag den lastade crewmaten.
Hör och häpna – det var lax!
Och nu vid gate D7, i väntan på maskinen till Stockholm och sista leggen för dagen, är jag oerhört glad för min ”pilotpakke” som ligger i väskan och väntar på att bli uppäten.
Den smakar ljuvligt i en hungrig mun.
Men jag har aldrig varit kräsen när det gäller mat.
Jag lever inte för att äta.
Tvärtom.
Jag äter för att leva.

Lördag morgon i Sthlm. Strax frukost och sedan väntar en tur söderut. Till Turkiet idag.

NÄR JOBBET INTE KÄNNS SOM JOBB

11:15 går jag hemifrån.
Det är uppehåll som tur är.
En kvinna i stort behov av hårstylingprodukter sticker in hela huvudet i bankomaten.
Ska väl skydda sin kod.
Inte en människa på minst 10 meters avstånd.
Fôlk, tänker jag.
När jag hoppar på flygbussen faller stora tunga droppar.

Gör mig klar att pendelflyga till Arlanda för jobb i fem dagar. Tacksam att faktiskt längta efter att få åka iväg och jobba. Att få känna den lusten. Underbart!

På Landvetter kollar jag flightradar.
SK157 är över Vårgårda.
Sätter mig vid de höga borden och inväntar dagens val av pendel.
Jag ska ha check in 15:30.
Och eftersom det går ett plan som timar det bra så flyger jag.
Precis som jag flyger hem om jag går av i tid på Arlanda när jag gjort mina dagar.
Har jag däremot tidig check in åker jag tåg upp dagen innan.
Det är mer praktisk så.
Inte krångla runt ute på Arlanda och ta mig in till stan därifrån.
Bättre komma direkt till city.
Och går jag av för sent för att hinna med sista flighten hem får jag åka in till Sthlm och sova.
Då blir det tåg hem dagen efter.

Göteborgsvädret är lynnigt. Från regn till sol och tillbaka till regn. Det blåser ganska kraftigt också vilket gör start och landningar lite bumpy.

Jag har lyxen att pendla från Gbg.
Från dörr till dörr tar det ganska exakt samma tid med tåg som med flyg.
Om jag är ute i god tid med tågbiljetterna är dessa ofta något billigare än flygbiljetterna.
Trots att jag flyger på personalbiljett.
Men jag väljer det som är mest praktiskt.
Det är inte bara kostnaden som styr.
Hålla på och jaga 100-lappar för att sedan förlora massa tid är inte optimalt.
Det ska funka helt enkelt.
Men jag är noga i mina val trots allt.
Jag pendlar mycket.
Det har stor påverkan på mina ekonomi och min tid.
Så det ska vara både ekonomiskt och praktiskt.
Jag och min budget…

Blir servad av min darling Jonas på vägen upp till Arlanda. Vi passar på att äta och fika ihop. Han har mealstop och jag har inte check in förrän en timma efter vi landat.

På planet träffar jag Jonas och Milos.
De jobbar bak.
Och som vanligt sitter jag där bak.
Vid ett fönster.
Nästan alltid A-säte.
Idag 30A.
Ett mycket vanligt val hos mig.
Är det säkrare att sitta bak undrar en del.
Ja faktiskt, enligt statistiken av överlevande vid flygkrascher.
Men det är inte därför jag sitter där.
Är inte det minsta flygrädd så sådant reflekterar jag inte över.
Men om inte planet är helt fullsatt så är det oftast där det finns plats ledig.
Min chans för helt egen rad, eller åtminstone ledigt säte i mitten är stor.
Idag blev det ledigt säte i mitten.
Radgrannen, 30C, äter chips och dricker en öl.
Jag pimplar kaffe som Jonas serverat mig.

Första natten på slingan får jag sova i min egen säng. Alltid lika skönt. Och att vakna hemma är fint. Spanar ner på lilla jaktslottet där det lyses upp av gatlyktan och sin egen lilla fasadbelysning. Snart ska vi ha årsstämma där med vår BRF.

Inser att det är helg imorgon.
Kristihimmelsfärdsdag – röd dag.
Och klämdag på fredag.
Sånt som jag hade sån koll på förr.
Långhelg.
Som var så skönt att se fram emot.
Och som inte betyder något längre.
Jag kommer att jobba midsommarhelgen också.
Och påsken jobbade jag.
I mitt ”liv jag inte behöver ta semester från” spelar det ingen roll.
Jag är nöjd med att jag har lyckats ganska bra med att designa det som jag vill ha det.
So far, so good.

Sover länge och hinner också med en PW innan jag gör mig iordning för att möte crewet på hotellet och bussas till Landvetter. Idag ska vi iväg till Malaga från Göteborg och sedan landar vi på Arlanda i natt.

Torsdagen flyger vi till Malaga från Göteborg.
Vi tar sedan passagerare med oss hem till Sthlm.
Det är en sen flight.
Vi ska landa 01:20 på Arlanda.
Det är ofta inte så mycket att göra på de sena turerna.
Folk sover mest.
Groggarnas glada tid är över.
Ser på flightradar att vi flyger över min hemby.
Därnere ligger mamma och min syster och sover.
Min systerdotter är på fest i grannbyn.
Allt medan jag dånar fram ovanför dem.
Utan att de vet.
Om det varit klar himmel hade de kunnat se oss.
Hade de förstått hur trött jag är där i bakre galleyet?
Som alltid efter midnatt.
Det är sena flighter denna slingan.

Lite Malagavindar och sol. Härligt. Catering, städ och nya passagerare. Sedan är vi på väg igen.

Gör en kalkyl på hemfärden från Arlanda.
Inser att jag kommer att vara i säng kl 04:00…
Sista flygbussen kl 01:40 kommer jag att missa.
Måste vänta till 02:22 på SL-bussen.
Orkar inte.
Väljer taxi istället.
Regnet faller när jag åker in mot stan.
Vindrutetorkarna sveper hypnotiserande fram och tillbaka.
Strax före 03:00 släcker jag lampan och somnar.

FEMDAGARSSLINGA

Dag fyra har just passerat.
Imorgon river jag av en charter till Rhodos och sedan går jag av.
Sitter med magen full av thaimat i mitt ”Sthlmshemma”.
Flugit tre leggar idag varav en passiv.
De två aktiva gick till Köpenhamn och tillbaka.
Ingen tuff dag när det gäller antalet timmar och leggs.
Men det var galet med för mycket handbagage på hemresa.
Fullmatad maskin.
Ner till sista platsen.
Vi två som gick i kabinen fick kriga.
Allt som inte var rullväskor var tvunget att läggas under stolen framför.
Det sista – en gitarr – fick åka framme i cockpit!
DÅ jäklar är de fullt!

Lördagens näst sista legg coming up. Från Arlanda till Kastrup med så gott som full maskin. På hemvägen överbokat. Vartenda säte är upptaget. Plus vårt klappsäte i bakre galley och piloternas klappsäte i cockpit. Båda dessa till kollegor som är på väg upp på jobb.

Göteborg bjuder upp till regndans och gråväder på onsdagen.
Det gör ingen människa glad.
Taxiresan på torsdagen från Sturup in till Malmö är hänförande.
Blommande solgula rapsfält.
Nyutslagna saftigt gröna träd.
Och blå himlen med vita molntussar.
Som en tavla.
Så galet vackert.
Och i Umeå på fredagen är det vår.
Det är fullt med folk på uteserveringarna.
Och björkarna i ”björkarnas stad” är skirt gröna.
Från mitt hotellfönster ser jag Umeälven sakta flyta fram.
Och ovan den är himlen ljust blå.
På Arlanda Express in till stan är det sol.
När jag äter min thaimat kommer det regn.
Och så är solen tillbaka.

En stund i en solstrimma på en säng på ett hotell i Malmö. Det är ibland svårt att komma ihåg var man är och vart man är på väg. Den som sköter annonseringen för dagen måste hålla tungan rätt i munnen när hon/han säger: ”Välkommen till…” Jäklar är det i Malmö vi är eller är vi tillbaka i Sthlm…?

Det blir många olika sängar på en sån här tripp.
”Sthlmshemma” på St Eriksgatan funkar.
Där har jag koll på var toan ligger när jag halvsovande går upp på natten.
För jag måste alltid upp på natten.
Dricker mycket vatten på em.
Tror ibland jag ska kunna ignorera det.
Somna om.
Like yeah!!
Och hemma i Göteborg är ju hemma.
Men sen sov jag i Malmö.
Då blev det problem.
Hade glömt var jag var.
Och var toastolen var.
Sökte mig fram i mörkret.
Med händerna framför.
Såg antagligen ut som ett miffo.
Natt nr 4 i Umeå.
Det gick bra.
Minnet var med mig.

Morgonvy från hotellrummet i Malmö. Tidigt som attans. Fortfarande mörkt. Det har varit tidiga morgnar hela denna jobbslinga. Imorgon toppar jag med uppstigning 02:45….

I Malmö var jag ute på en PW.
Gick runt hela innerstaden.
Och hamnade till slut på Centralstationen.
Magen kurrade så jag hade tänkt gå tillbaka till hotellet och ta en yoghurt.
Men så mindes att jag en gång tidigare, efter ett styrelsemöte, ätit några väldigt goda smörrebröd där.
Tågstationen i Malmö är en av de bästa stationer jag varit på.
Där finns ett helt koppel små ställen att äta på.
Olika utbud av bra mat.
Inte bara flottiga Maxburgare.
Det vägrar jag.
Om det inte är kris och inget annat finns.
Jag kunde få tre smörrebröd för 99 kr.
Det blev dock för mycket så jag köpte ett.
Det med räkor.
Fy fan vad gott!
Och så precis lagom.

Morgonrutiner. De går snabbt och smidigt. Dusch, face och hår. Sean mat, kaffe och samtidigt genomgång av dagens flighter. Jag vill ha vissa grejer nedskrivna på små lappar som jag har i fickan under dagen. Då kan jag snabbt och lätt tita på dessa för viss info som är bra att ha.

På fredagen får vi schemat för juni
Och ett par minuter efter att det släpps haglar det in på våra bytes& bortskänkessidor.
Själv behöver jag täppa till ett håll i rostern.
Har fått en fredag och sedan en måndag.
Varken lördag eller söndag.
Inte bra.
Och det är definitivt inte ultimat för en pendlare.
Ett farande fram och tillbaka.
Och mycket kostnader.
Men så hittar jag en som har torsdag – söndag hon vill byta bort.
Jag kontaktar henne och erbjuder mina dagar.
Det passar henne perfekt.
Så jag skickar in till trafikvakten om ett byte.
Det kommer förhoppningsvis att gå igenom.
Kan inte se att något skulle hindra.
Jag får fyra dagar av henne och hon får de där två av mig.
Fredagen och måndagen.
Inga hål i mitt schema.
Inget flackande på tåg och flyg.
Dessutom får jag flyga en dag inrikes i Norge.
Kul!

Lördagens morgonvy. Från ett hotellrum i Umeå. Med Umeälven som sakta flyter förbi. När mina morgonbestyr är klara slänger jag upp benen på fönsterkarmen och bara titta ut medans jag dricker det sista ur kaffemuggen.

Om en stund ska jag sitta i Gamla Stan i Sthlm.
Med en väninna och hennes man.
Det blir en tidig kväll för mig idag.
Som alla kvällar dessa jobbdagar.
Imorgon ringer klockan 02:45.
Då sätter jag på facet ännu en gång och hoppar på flygbussen.
Sen ska jag se till att de som ska till Rhodos med oss får en kul resa ner.
Och de vi hämtar upp ska få det samma.
Förra veckan när vi flög ner folk var det en kvinna som sa när hon gick av:
”Jag har aldrig flugit med SAS förut, men det kommer definitivt att bli fler gånger!”