Går det…? Ja, faktiskt! Detta var inget jag funderat på eller drömt om, men en dag passerade möjligheten förbi och jag hoppade på tåget…
I november 2017 anslöt jag till en grupp på FB som heter ”svenskar på rivieran”. Jag bodde i Nice i 3,5 år i mitten på 80-talet och har länge haft planer på att köpa en liten lägenhet där. Tänkte därför det kunde vara kul att också lära känna fler svenskar som valt detta fantastiska ställe på jorden som en del av sitt liv.
På kvällen i sängen scrollade jag runt bland inläggen i gruppen och då dök det upp ett namn jag kände igen, men jag kunde inte placera det. En natts sömn gjorde susen och dagen efter trillade personen ner i mitt huvud. Vi hade ju varit au pair-flickor samtidigt i Nice min första sommaren där, 1984.
Jag addade henne på FB och förklarade vem jag var och trots att 33 år gått så kom hon ihåg mig.
”Jag är i Göteborg imorgon, lördag. Har du möjlighet att ses?”, undrade hon.
”Absolut! Jättegärna!”, var mitt svar.
Så på lördagen sågs vi på Bee Bar och åt middag, drack ett glas vin och gav varandra en snabbresumé av de senaste 33 åren.
Anledningen till att hon var i Göteborg var att hon jobbade på SAS som flygvärdinna och hade en ”lay-over” i stan. Dagen efter skulle hon göra en ToR Teneriffa och efter det var det Oslo och sedan hem till Stockholm.
Jag blev intresserad och frågade massor om hennes jobb. När jag förstod att hon börjat arbeta på SAS för 1,5 år sedan blev jag förvånad. Kunde man bli flygvärdinna när man var över 50? Kunde man bli anställd på SAS vid denna ålder utan att ha arbetat med detta tidigare? Min återfunna väninna insåg att det vaknat ett stort intresse hos mig och knuffade mentalt till mig.
”Varför söker du inte? Jag tror det skulle passa dig perfekt. Pröva så får du se om du blir antagen. Vad har du att förlora. Du kan ju alltid tacka nej om du ångrar dig. Sök!”
Några dagar senare gjorde jag det…