Rullar ut från Centralen i Göteborg till tonerna av Velvet Undergrounds Sunday Morning.
Fortfarande beckmörkt utanför tågfönstret.
Vagnen är glest besatt.
Liksom gatorna var tomma när jag gick vid halv 6 denna torsdagsmorgon i februari.
Beror det på årstiden och den tidiga timmen…
…eller är det restriktionerna?
Hur som helst ska de lyftas snart.
Och det tackar jag för.
Sjukdomen kan inte längre anses samhällsfarlig.
Då kan vi inte längre hålla tillvaron delvis nerstängt.
Det är inte rimligt.
Gå för fan och vaccinera er och gör vad som går för att avsluta detta och sluta belasta vården i onödan.
Så tänker jag.
Börjar titta på en dokumentär på SVTPlay om antivaxxare.
Se den och förfasas!
Bästa vaccinet ever mot att lyssna på ogrundad galenskap.
I veckan har jag jobbat med redovisningar till Överförmyndarförvaltningen.
Har fått tre klara.
Nu är det bara fyra kvar.
2015 tog jag mitt första uppdrag som God Man.
Det har böljat lite fram och tillbaka med antalet huvudmän jag har.
Idag är det sju stycken.
En dog i december.
Det är oftast inget betungande arbete, men visst kan det uppstå situationer som kräver mer arbete av mig.
Jag väljer själv mina uppdrag.
Och då väljer jag bort personer med missbruk eller svåra psykiska problem.
Jag är en sifferperson, ingen socialarbetare.
Dementa damer på boenden där jag huvudsakligen tar hand om ekonomin är mer min grej.
Framme i Sthlm tar jag tunnelbanans gröna linje söderut.
Inte mot Hässelby längre.
För från och med februari har jag nytt boende i Sthlm.
Åker till Skanstull och går över bron mot Hammarby Sjöstad.
Jag ska hem till Annika.
En bekant från mitt företagarliv.
Vi har umgåtts över hela världen.
Wining and dining i både Frankfurt, Stockholm, New York och Hong Kong.
Nu har hon erbjudit mig att hyra ett rum hos henne.
Ska bli spännande med denna förändring.
Tror det kommer att bli väldigt bra.
Vi tar en fika ihop och jag får en rundtur i hennes superfina lägenhet.
På söndag ska jag sova där första natten.
För nu är jag iväg på en inrikes- och charterslinga och ligger i Göteborg hela helgen.
Här är det västkustsvinter på fullt blås.
Ena dagen piskar regnet ner när vi bussas till Landvetter.
Ser knappast ut genom rutorna.
Och dagen efter är det blå himmel och sol.
Det är en lång dag – ToR Fuerteventura.
Solen skiner och det är 21 grader varmt när vi byter passagerare.
Vi kommer inte att behöva av-isa planet denna gång…
Allt som allt jobbar vi i 13 timmar, men utan stress.
Vi har tid på oss att sköta vårt serviceprogram.
Och jag har tid att ta en alldeles ljuvlig blå bild från bakre raden som jag lägger ut.
Den faller SAS i smaken och jag blir kontaktad av dem med en förfrågan om de får använda den.
Självklart, svara jag.
Och idag ska jag flyga en vintercharter till Turin.
En annan typ av passagerare än de som ska till solen.
Och en kortare dag än den igår.
På torsdagen, när vi jobbar oss ner till Göteborg, får jag flyga med en bekant från ett annat av mina förra liv.
Det på Dramaten.
Vi var båda garderobiärer där i början på 90-talet.
Första kvällen jag jobbade, på genrepet till Molières ”Den Girige”, med Jan-Olof Strandberg i huvudrollen, jobbade jag dubbelt med henne på 2:a raden höger för att lära mig.
Nu är hon på väg ner till Göteborgs Filmfestival där hennes film ska visas.
Hon bjuder in mig till världspremiären.
Tyvärr måste jag avböja då jag kommer vara på väg till Turin just då.
Typiskt!
Ibland snubblar livet lite.
Men jag får se den vid ett annat tillfälle.
För det ska jag.
Det är roligt att följa människorna som passerat under min tid här på jorden.
Medan jag fortsätter leva mitt bästa liv.