Lördag morgon i ett tomt oktoberGöteborg.
Bara två fiskmåsar som slåss om en spya på Kungsportsplatsen.
– Fräsch, muttrar jag till dem när jag passerar på väg till flygbussen och Landvetter för halvlek.
Nytt exam framför mig.
Ska börja dagen med det.
Måtte det gå bra.
Det har det gjort hittills.
Dämonerna tystnar mer och mer.
Rätt åt de djävlarna!
Men de väsnas lite extra idag när det är prov på gång.
Det har varit ett tufft tempo i två veckor.
Har inte hunnit mycket mer är plugg och utbildning.
Jag lägger allt annat åt sidan.
Nästan allt.
När det kommer till vad som är viktigt är jag bra på att prioritera.
Några saker måste jag hantera så klart.
Men det som jag anser kan vänta får göra det.
Sju teoretiska exams och ett praktiskt är avklarade.
Nu har jag två veckor kvar.
Hälften är gjort.
Tempot kommer att vara detsamma, men det är faktiskt bara två teoretiska exams kvar.
Det ena på Boeing 737 Max 8
Och det andra på Boeing 787 Dreamliner.
SAS flyger ju bara Airbus i Sverige numera.
Så det var ett tag sedan jag jobbade på en Boeing.
När jag började 2018 blev jag först utbildad på Boeing.
Men sedan hösten 2019 flög jag nästan bara Airbus.
På SAS kom skiftet av modell precis där.
Nu får jag damma av mina gamla av Boeing-minnen igen.
Inser när jag går igenom dokumentationen att den är något förändrad mot den jag minns.
Vi kommer också att ha en hel del praktiska exams nästa vecka.
När vi är på CAE på Arlanda.
Och i slutet på veckan åker vi till London för att bekanta oss med Dreamlinern.
Den finns inte på CAE på Arlanda.
Just Dreamlinern ser jag mycket fram emot.
Från min plats i kursrummet ser jag planen landa på Landvetter.
Många med den välkända SAS-loggan på stjärtfenan.
Jag kan inte hjälpa att jag saknar mitt SAS-liv.
Säger fortfarande ”vi på SAS”.
Har inte lyckats släppa mentalt än.
Och samtidigt ser jag så himla mycket fram emot det nya.
Motstridigt.
Som en kamp inuti.
En strid om var jag hör hemma.
Jag är fortfarande mitt emellan.
Minns hur roligt det alltid var.
Och har inte riktigt har fått komma igång på TUI.
Men vår lilla grupp lär känna varandra bättre och bättre.
Våra personligheter komma fram mer och mer.
Masken framför facet faller av.
Det är roligt.
Jag har fått nya kollegor.
Och samtidigt saknar jag mina gamla.
En morgon får jag sällskap av en fd SAS-kollega.
Hon ska till Miami.
Och på Instagram ser jag att en annan fd kollega gör sin sista flygning.
Nu går hon i pension.
Efter 45 år i luften.
Idag har jag skickat tillbaka min SAS-uniform och mina väskor till Ted Bernhardtz.
Och samlat ihop mina crewtags, min namnskylt, plombtången, vingarna och badgerna.
Sist tömde jag och raderade min iPad.
Imorgon när vi landat på Arlanda ska jag gå till SAS crew base och lämna in.
Det kommer att kännas konstigt att inte ha det som mitt ”jobbhem” när jag är på ARN.
Nu får jag gå till TUI’s crew base istället.
Så gott som allt packat för fem dagar i Stockholm och London.
Varför vänta..?
Bättre att göra allt idag.
Då får jag, förhoppningsvis en lugn dag imorgon innan vi lyfter.
På kvällen står jag en stund i fönstret och tittar.
Kollar fönstren runtomkring.
En katt på nedre botten mittemot.
Sitter och tittar ut genom fönstret.
Och adventsljusstakarna som stått hela året sedan julen 2021 lyser fortfarande…
Vildvinet vid jaktslottet är rejält glest nu
Och det som är kvar på dess tunna rankor är rött.
Hösten vann över sommaren i år igen.
