EN ”BULLET” TILL CANCUN

TUI’s ”trafikvakt” ringer när jag äter frukost.
När vi lagt på får jag snabbt tänka om.
Tittar ner i den ännu öppna kabinväskan.
Ut med byxor och jumper.
Och ner med shorts och linne.
Tar en tunn klänning också.
Det blev ändring i rostern.
Jag ska till Mexico!
En ”bullet”, dvs en kortis, men ändå!
Bye bye Kap Verde.
Lämnar novemberGbg.
Med sitt dis och sitt gråa.

Dressed for work! Dags att flyga min första long haul. Planen i rostern var en Kap Verde ToR Manchester, men det blev Mexico med ett drygt dyns stopp istället. Ingen kunde vara gladare än jag!

Planet till Amsterdam försenat med nästan två timmar.
Dimma på Schiphol.
Missar planet till Manchester.
Dricker världens godaste ingefäratea.
Medan vi köar för att bli ombokade.
I Manchester slår vi på Google Maps och tar oss till vårt hotell.
Checkar in och går direkt till baren för mat.
Hungrig som en varg.
Trycker i mig en medioker Caesarsallad och går och lägger mig.
Kallt om fötterna när jag kryper ner i sängen.
Det är det i UK.
Och vattnet smakar klor.
Det gör det i UK.

Julfeeling på Manchester Airport. Jenny och jag på väg till crewbase för pre-flight-briefing. Lite pirriga och spända inför vår första långflight, men så himla taggade för Mexico.

På morgonen tar vi oss till crew base, Jenny och jag.
I våra Ipads finns beskrivningar av hur vi tar oss till de olika crewrum på de baser vi kan hamna på.
Möter upp med resten av gänget och vår svenska kollega Christer från Sthlmsbasen.
Det är vi tre som ska flyga vår SNY (elevtur) idag.
Serviceupplägget är annorlunda på de stora maskinerna.
Det är andra rutiner.
Och det går fort, som vanligt, när vi kommer ombord.
Jag försöker hänga med och få koll på allt.
Vid boarding står jag ihop med Sara vid dörr 2L.
Det är där passagerarna går på.
Nu måste vi fråga vilket säte, bokstav, de har.
Så det går ner i rätt gång.
Sånt jag aldrig behöver tänka på tidigare på plan med en aisle.
345 passagerare ombord.
Fullt hus.

Jenny i kaffefixartagen i bakre galley på Dreamlinern. Vi rotade runt i allt för att lära oss vad som är lastat och hur. Sen är det också lite annorlunda serviceupplägg mellan UK och Norden.

13 timmar efter att vi började arbetsdagen landar vi i Cancun.
Bussas till hotellet och checkar in.
Sitter ute en stund med några från crewet.
26 grader och ljumma vindar.
Lägger mig när klockan inuti mig är ca 02:30.
Somnar direkt.
Är vaken vid några tillfällen på natten.
Morgonen i kroppen på mig gör sig påmind.
Lyckas somna om.
Upp vid 6-tiden Mexico time
12 i mig.
Duschar och tvättar håret.
Går ner och äter frukost.
Pressar färsk lime på jordgubbsyoghurten.
Äter papaya och melon.
Ägg och ost.
Går upp och sover två timmar till.

Morgon i Cancun! Att få vakna till denna vy när jag drar ifrån gardinerna och stiger ut på balkongen. Helt underbart! Och därborta ligger beachklubben. Dit ska jag gå.

Vaknar 10 Mexico tid.
På med linne och shorts.
Mot beachklubben.
Får följe med Christer från Sthlm.
Går förbi skyltar som varnar för krokodiler.
Och ser en på hemvägen!
Ganska liten.
Troligtvis ett ungdjur.
Kilar så galet snabbt iväg på ganska höga ben och den lilla svansen rätt ut.
Ner i vattnet och så är den borta.
Jag hinner inte ens bli rädd.

Äntligen lite värme mot huden. Så skönt. Synd bara att jag glömde både solskydd och kepa… Men det får gå för denna gång. Jag ska vara mer påpasslig nästa gång. För här är varmt och solen är tuff.

Den där julfeelingen jag hade när jag packade och lyssnade på julmusik är fullständigt borta.
Sitter vid poolen och älskar värmen.
Det är 30 grader.
Försöker freda mig för solen så gott det går.
Vinden är för stark för att kunna använda parasoll.
Den rasslar i palmerna.
Men den är så skönt ljum.
Och drar med sig en doft av sötma.
Och samtidigt lite salt från vågorna.
För havet är precis framför mig.
Beställer kaffe av Francisco.
Och pratar med Christer.
Och ett par piloter från UK, inte våra, som ligger bredvid.

Vid poolen på beachklubben. Med vinden som rasslar i palmbladen.
Här kunde jag stannat en dag till. Hoppas på ett lite längre stopp nästa gång. Då ska jag försöka ta en rundtur i området. Tiden tillåter inte det denna gång. Måste ju se till att sova för att orka hem också.

Efter en lätt lunch är det uniform på igen.
Dags att åka tillbaka.
Det blev 26 timmar i värmen denna första tur.
Jag jobbar bak även på hemvägen.
Börjar få pejl på läget.
Nu är det natt.
Passagerarna somnar snabbt.
När servicen är klar delas vi upp i två grupper.
Hälften måste finnas kvar nere i kabinen.
Vi får 1,5 timma/grupp i crewresten.
En liten ”bunker” med sex bäddar där vi kan sova.
Den finns på alla större maskiner.
Jag hamnar i första gruppen.
Tröttheten har knockat mig.
Somnar snabbt och sover bra.

Underbart är kort. Uniformen på igen och dags att mötas upp för att bussas till flygplatsen och jobba oss hemåt.

När vi landar är det morgon i Manchester.
Jenny, Christer och jag går till hotellet.
Sover ytterligare tre timmar.
Hade kunnat sova betydligt längre.
Men vill inte förstöra nattsömnen.
Tar en dusch och åker in till Manchester.
Hittar till slut en pub med plats.
Det är fredag em, fotboll och vi är i UK…
Hungriga och glupna trycker vi i oss var sin burgare.
Somnar direkt när jag lägger mig på kvällen.

Jenny och jag på en pub i Manchester. Mätta och nöjda efter vårt första långflight och så himla glada att just vi fick göra den ihop. När Jenny sökte till jobbet som flygvärdinna googlade hon för att hitta lite info. Hon hittade min blogg! Och så hamnade vi i samma kurs. Och så fick vi flyga vår första långa ihop. Livet alltså!

Ser den orangea Eriksbergskranen långt där borta.
Och Karlatornet som sträcker sig mot decemberhimlen.
Hemma igen.
Kvar av mitt dygn i Mexico är solsvedda axlar.
Och brända underben.
Fick inte med mig 50-skyddet i all hast den där morgonen.
”Kepan” blev också kvar hemma.
Men underlagscrèmen har 50-skydd.
Så facet klarade sig.
Note to self – alltid ha dessa i packningen.
På mitt skrivbord när jag skriver detta ligger en snäcka.
Christer plockade den vid havet när han var nere och badade.
Och gav den till mig.
Längtar redan tillbaka.

Lyfter från Manchester om morgonen. Gyllene ljus och soluppgång. Vackert!