Kategori: Okategoriserade

Vattenpölen utanför ”Jalla Habibi” har dunstat bort.
Då är det varmt.
Högsommarvärme.
På ersättningsbussen till Alingsås blir det hett.
Svetten som en hinna.
Det syns inte.
Men det känns.
Under kepsbrättet är det fuktigt.
Helena och jag hann med en middag ihop i eftermiddag också.
Och ett glas vin till det.
Why not.
Vi carpade dag liksom.
Det där livet utan, och alltid med, semester.
Gäller att grabba tillfället.

Ser augustimörkret sänka sig över sommaren.
Stockholm glittrar i Riddarfjärden när vi rullar in.
Väskorna och jag tar oss ner till t-baneperrongen.
Luktar varm tunnelbana.
Varm somrig underjord.
Åker mot St Eriksplan.
Fixar mig en over-night-oat som jag ställer på jäsning över natten.
Öppnar fönstret mot sommarnatten.
Och öppnar en ny bok.
”Sockerormen” av Karin Smirnoff.
Bra insug.
Bra story.
Fastnar snabbt i den.
Släcker lampan sovande.

Fredag morgon.
Drar mig länge.
Har väldigt humana standbytider denna gång.
10:00-20:00 i fem dagar.
Scrollar sociala medier.
Duschar och fixar facet.
Ifall det skulle ringa.
Kollar Swedavia och flighter som skulle vara möjliga för mig.
Söker i min roster för att se om de är bemannade.
Det är de.
Chansen för jobb idag verkar liten.
Hoppas jag inte blir sittande alla fem dagar utan något flygande…

Fastnar i mahjong på ipaden.
Fönstret är öppet.
Ljuden från gatan hörs tydligt.
Vid lunch kurrar magen uppfordrande.
Ger den vad den vill ha.
Frukost.
Min over-night-oat från igår.
Skivar apelsin, nektarin och jordgubbar över den så den inte syns.
Fixar en macka med kaviar och kokt ägg som jag hade med mig upp.
Reser ju aldrig utan det i väskan.
”Torrfoder” har jag i lägenheten där jag hyr rum.
Jobbar en stund.
Går igenom alla dokument som rör försäljningen av bostadsrätten för min huvudman.
Skickar dem till Överförmyndarförvaltningen för godkännande.
Allt är i ordning så det kommer att gå snabbt.
När de har kollat går köpet igenom.
Kanske ska det någon gång finnas en god man som säljer mitt hem.
Man vet inget om sin framtid.
Tur är väl det.

Funderar på att ta med mig väskorna och åka in till stan och fika.
Vi ska kunna inställa oss inom 80 minuter på Arlanda.
Behöver alltså ha med dem om jag skulle bli utkallad.
Jag är begränsad i standbyläge.
Helst hade jag velat gå en lång pw.
Det går inte.
Då hinner jag inte hem, fixa till mig och sedan ut.
Om vädret varit dåligt hade bio varit ett alternativ.
Eller inte…
Risken att behöva avbryta mitt i filmen.
Telefonen måste ju var på också…
Nej, det funkar inte.
Möta upp med någon för mat eller fika.
Javisst, men det kan ju också bli så att jag måste avboka innan jag ens kommit iväg.
Eller mitt i maten…
Men en fika med väskorna på släp.
Det funkar faktiskt.
Men innan jag hinner längre ringer telefonen…

Flyger en Oslo ToR.
Och sedan jobbar jag mig ner till Göteborg.
Vi lyfter från ARN med augustimånen som en gigantisk strålkastare rakt in i planet.
Blir hemskjutsad av Micke eftersom han ändå ska samma väg som mig.
Transportföretaget som har hand om oss i Göteborg är de bästa.
Somnar med västkustluft genom öppet fönster.
Och vaknar tidigt.
Kaffe, tjutande svalor och en hejdundrande sommar.
Morgon på balkongen.
Idag blir det Skiathos.
Det ska det bli imorgon också.
Hinner både mahjong och PW innan pick-up vid hotellet.
Och två rejäla muggar java.

Min standby kickar in bra.
Jag får tre nätter i Göteborg.
Måndag är det tänkt att flyga passiv tillbaka till Arlanda.
Med fortsatt standby på flygplatsen.
Till 14:00.
Och om inte det blir jobb så ska jag gå ut en lång PW.
I sommarstockholm.
Jag ska äta på något ställe som ser inbjudande ut.
Kanske möta upp med någon vän.
Tisdagen är än så länge oklar.
Det är hemma-standby 10:00 – 20:00.
Hoppas jag kommer ut på något.
Tycker bättre om när jag vet mina tider.
Passar väl bättre för ett kontrollfreak som jag.
Och två tågbiljetter är bokade.
En för tisdag kväll.
Och en för onsdag morgon.
Båda återbetalningsbara.
Men det kanske blir flyg hem.
Beror på hur dagen utvecklas.
Time will tell.

Augusti, allaredan.
Vad hände med maj?
Någon som såg maj passera…?
Snart sitter vi mitt bland pumporna…
Och adventsljusen…
Måste vara något som inte stämmer med tiden.
Den fullkomligt dånar fram.
Och vi springer för att hinna med.
Det ska upplevas och carpas dag.
Försöker att strunta i det.
Går sådär.
Vill hinna med så mycket.
Känner hur livet packar in under mig.
Har fyllt 59 nu.
Vart tog alla år vägen?
Men jag fortsätter fråga mig vad som gör mig glad.
Vad som driver mig.
Vad som är viktigt för mig.
Och så får jag försöka följa de spåren.

Har i alla fall upplevt en jobbvecka.
Med nya möten och härliga kollegor.
Hade grav sömnbrist efter nattmanglingen till Malaga i söndags.
Kommer i säng strax före fyra.
Och vaknar redan 0815.
Går som i bakfylla hela dagen.
Piggnar till först framåt sextiden när det började närma sig sänggående.
Har dock inga problem att somna.
Tre meningar in i boken går jag ner för räkning.
Stiger upp kl 0300 och låter en varm dusch väcka mig.
Split på rostern.

Ligger i Göteborg och flyger från Landvetter.
Precis som förra flygslingan.
Då var jag inte i Sthlm överhuvudtaget.
Trafikvakten ringer redan på torsdagen.
Undrar om jag kan ta en flight till Malaga redan på söndagen.
En dag innan jag egentligen ska börja.
Det blir nattmanglingen.
Men sen är jag ledig på måndagen istället.
Och går på de tidiga morgnarna på tisdagen.
Blir kontaktad av trafikvakten igen.
Undrar om jag kan tänka mig en natt ytterligare i Gbg.
Och jag är ju inte den som är den.
Det blir ytterligare en Split från GOT.
Sen åker jag passiv till Sthlm.

Fredagen, sista dagen på slingan, flyger jag till Kiruna.
Ljust och kallt och väldigt mycket norr.
Det var längesedan jag flög en inrikes.
När jag kollar min roster så ser jag att det är två månader sedan.
Då när juni just hade börjat.
Den där tiden alltså…
Forsar fram.
Då såg planerna för framtiden lite annorlunda ut.
På det där temat ”uppleva” och ”carpa dag”.
Eller tillfälle kanske – carpa tillfälle.
Förändringar.

Har en hel vecka flygledigt framför mig nu.
Ska låta dagarna gå i slow motion.
Jobba när det passar.
Fixa med saker på ”att-göra-listan”.
Rensa mailen och svara på det som behöver svaras på.
Mappa in det som måste sparas.
Få full koll och överblick.
Igen.
Umgås med vänner.
Gå några fina pw’s.
Kolla på bra serier.

Denna vecka ska vi ha en ”garantibesiktning” av det stora underhållsarbete vi gjorde på fastigheten 2020.
Jag ansvarar från styrelsen sida ihop med besiktningsmannen och entreprenören som gjorde jobbet.
Vi i BRF:ens styrelse ska ha vårt första styrelsemöte för hösten.
Och jag ska till rekryteringsföretaget och göra ett månadsavslut för juli.
Se till att Skatteverket får sina moms- och arbetsgivarrapporter.
Jag ska lägga upp nya annonser åt en av konsulterna.
Och jag ska göra betalningar och se till att vi fått betalt.
Troligtvis ska jag hoja ut till Högsbo och fixa med fraktdokument åt Mats.
Det har varit stiltje i lastningarna under juli.
Och mycket förseningar.
Kanske blir en ketchupeffekt nu i augusti.
Och så håller jag i en försäljning av en bostadsrätt åt en av mina huvudmän.
Mäklaren har visning på tisdag.
Hoppas på ett bra pris.
Marknaden för lägenhetsförsäljning är lite skakig just nu.
Inflation och räntor på väg upp.
Men Gunn har hamnat på demensboende och lägenheten måste säljas.
Det kan inte vänta.
Och det är den gode mannens uppgift.

Ni vet ju hur regeringen slog sig för bröstet och sa:
”Det här är en seger för Sveriges pensionärer. Vi socialdemokrater har säkrat en förstärkt ekonomi för totalt en miljon pensionärer redan i höst. Det är särskilt viktigt i det osäkra läge vi befinner oss i när priserna stiger i höjden, säger socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin.”
Bullshit, säger jag!
Alla som har behov av samhällets hjälp, dvs bor på äldreboenden eller har hemtjänst osv får höjda avgifter där.
Då det sk förbehållsbeloppet räknas på hur mycket pension du har så höjs kostnaderna på boendena eller hos hemtjänsten istället.
Jag ser det hos alla mina huvudmän som har hjälp från samhället.
Så inte fick de några extra slantar i plånboken…
Men det talas det tyst om.
Så!
Där har ni min politiska knytnäve!

Med måne i nedan, sommarljus himmel och morgonpigga fåglar går jag min sommarkorridor för att jobba igen.
Äntligen!
Strejken har nått sin ände.
Avtal har skrivits på.
Linden blommar fortfarande.
Och doften från petuniorna i krukorna runt Avalons uteservering tar sig in till luktcellerna i näsan.
Påminner om barndom och mammas sommarplanteringar.

Trafikvakten ringer mig måndag eftermiddag när jag sitter hemma och jobbar.
– Kan du ta en Split ToR från Gbg imorgon om strejken avblåses? CI är 05:15.
– Sure! Gärna! svarar jag, flygsugen som jag är.
– Toppen! Vi hör av oss med besked så fort vi vet, svarar personen i andra änden.
Vid 20:30 lägger jag mig utan att veta om jag ska jobba eller inte.
Än är inget klart.
Men i samma stund jag ska ta boken och börja läsa ser jag att något händer i våra FB-kanaler.
Skärmdumpar från diverse nordiska tidningar.
Allt verkar vara klart!
Äntligen!
När jag somnar har min roster fortfarande inte uppdaterats, men jag kommer med största sannolikhet att få flyga imorgon.

Och det får jag!
02:45 surrar mobilen att det är uppstigning.
Dubbelkollar att det är uppdaterat att jag ska jobba.
Sen kravlar jag mig upp.
Lite grusig i systemet.
Fortfarande med natt i kroppen.
Varm dusch, face på och håret upp.
På med uniformen samtidigt som jag häller i mig en jättekaffe.
Ett par ägg och en overnight oat med frukt samtidigt som jag kollat flighten.
Skriver ner lite info på en lapp som vanligt.

Väskan packade jag igår.
Och jag packade den fullt ut, dvs för det faktum att jag kanske hamnar i Sthlm i natt och inte hemma.
Rostern säger att jag ska sova i Gbg i natt.
Samtidigt säger den att jag ska ha check in på Arlanda kl 05:10 imorgon.
För att flyga till Pisa.
Och sedan ner till Gbg igen.
För att ligga här resten av helgen.
Får ha koll på vad som händer med min roster helt enkelt.
Får ringa trafikvakten och kolla…

Split-flighten är nästan full.
Passagerarna lika glad och lättad som vi över att konflikten är över.
Det var på håret för de som nu sätter sig till rätta i planet.
Pratar med trafikvakten när vi landar och de uppdaterar min roster.
Ingen flight från Sthlm imorgon.
Jag blir kvar i Gbg hela helgen.
Praktiskt för mig.
Göteborg är lika sommarvarmt som Split när vi kommer tillbaka.
Hemma öppnar jag balkongdörrarna på vid gavel.
Uniform av.
Shorts och linne på.
Packar om min väska.
Kan ta ut allt som är packat för övernattning i Sthlm.
Smörjer mig med solskydd 50.
Och går ut på en lång pw.
Den över bron.

Det luktar jetbränsle och varm asfalt nedanför trappan där jag står.
Solen hettar på min rygg.
Plan lyfter och landar.
Ljudet är ihållande.
Både från vårt plan och från allt runt omkring.
Jag flyger Split-pendeln både onsdag och torsdag.
Ska ha den på söndag också.
Men nu är jag i Grekland.
Nu är det charter.
Igår Zakynthos, idag Samos.
Vi flyger in med berget på vår vänstra sida.
En tvär gir och rakt in mot landningsbanan.
Planet sätts ner snabbt och det kan bli hårt.
Sedan en kraftig inbromsning.
Banan är förhållandevis kort.
När passagerarna stiger av spelar Gustaf Zorba över PA:t.
Det är en så glad och fin stämning.
– Ni är så himla proffsiga, säger en man när han stiger av.
Och tänk vad sånt är kul att höra!

Vi är så gott som helt fulla ner alla dagar utom tisdagen.
Och då är det ändå 130 passagerare.
Däremot är det väldigt tomt hem.
Idag är det bara åtta passagerare.
Så de får VIP-service.
Imorgon går jag på för sjätte och sista dagen.
Det blev en dag mer än beräknat.
Sedan ska jag vara flygledig i en hel vecka.
Jag ska inte stiga upp mellan 02:45 och 04:50 på ett tag.
Ser fram emot dagar som ska levas långsamt.
Och i precis den takt jag själv vill.
Och på onsdag, den 27:e juli fyller jag 59 år…

Skulle flugit ToR Köpenhamn lördag kväll.
Nu är det ändrat till hemmastandby.
19:00-00:25
Tror först koden betyder att jag ska vara ute på ARN.
Men inser sedan att det inte är så
Hur morgondagen ser ut vet jag inte än.
Min roster har inte blivit uppdaterad.
Kanske får jag flyga ner och hämta strandade charterturister.
Annars får jag standby igen.
Hemma förhoppningsvis.
I mitt Sthlmshemma.
Chansen till en flygning är hur som helst mycket liten.

Nu sitter jag på tåget på väg upp.
Ska erkänna att tanken att sjuka mig kröp sig på igår.
Det är emot alla mina principer att göra det.
Och det slutade med att jag slog det ifrån mig.
Så klart.
Hur kunde jag ens komma på den tanken.
Jag tar iställer fram min kabinväska och packar den.
Antagligen för att det är fyra dagar jag inte har en aning om.
I en tillvaro jag inte har någon kontroll på just nu.
Åtminstone inte den del som är mitt arbete i luften.
Hur länge ska strejken fortgå?
Vad görs för att nå en lösning?
Vad händer med mig?
Med oss?
Kommer bolaget att klara detta?
Det spekuleras vilt i media.
Bland analytiker.
Jag stoppar ner det i boxen och skjuter in den i hörnet.
Sen tänker jag på framtiden.

Marken under fötterna skakar igen.
Så vad är mina options?
Ok, jag kommer att klara mig rent ekonomiskt.
Jag har andra inkomstkällor.
Men jag lever ju mitt bästa liv!
Tillbaka precis där jag vill vara.
Jag lägger mitt flygschema själv.
Bestämmer vilka dagar jag vill jobba och hur många (nästan).
Måste ju vara minstsju/månad.
Jag får massor av mitt sociala behov tillfredsställt uppe i luften.
Och när jag kommer hem får jag lugnet.
Stillheten vid datorn.
Går igenom mailen.
Jobbar med mina andra uppdrag.
Bara jag och tystnaden.
Jag vill inte behöva lämna det igen.
Men det finns andra flygbolag.
Ska jag söka mig vidare?
Finns det något annat bolag som vill ha mig?
Men tjänsten i resurspoolen passar mig så bra.
Jag vill inte jobba heltid på flyget.
Så som jag har det nu är perfekt.
Återigen öppnar jag boxen och stoppar ner tankarna.
Skjuter den en liten bit bort bara.
Inte för långt bort.
För dessa tankar måste luftas.
Men de betalar inte hyra i min skalle så de är bara välkomna när jag bjuder in dem.

Det är lördag kväll.
Gudrun och jag möts upp vid Fridhemsplan.
Sen börjar vi gå.
Drygt 22.000 steg genom sommarStockholm.
Stannar till på The Hills på Götgatan och slår oss ner där.
Hela tiden pratar vi om jobbet.
Såklart.
Det upptar så stor del av vår tillvaro just nu.
Med den osäkerhet och oro som hela tiden är närvarande.
Hon har varit uppe tidigt och flugit hem charterturister.
Hon är trött och tar tunnelbanan hem.
Jag bestämmer mig för att fortsätta min walk.
Förbi gränderna i Gamla Stan.
De som heter Kåkbrinken, Yxsmedsgränd, Gåsgränd och Stora Munkgränd.
Namn från en annan tid.
Från när ingen oroade sig för strejk på ett flygbolag.
Riddarholmskyrkan sträcker sitt genombrutna gjutjärnstorn torn mot himlen.
Älskar den kyrkan.
Så vacker.
Den är de svenska kungarnas begravningskyrka.
Här hänger också den svenska adelns alla vapen.
Delar av den är några av våra äldst bevarade.

Under lördagskvällen blir min roster uppdaterad.
Hemmastandby söndag också.
Jag ser mina dagar här i Sthlm som semester.
Chansen att få jobba är inte stor.
Nu träffar jag vänner istället.
Idag ska jag möta upp med Helena.
Stadswalk är planen.
Så jag har nära till en tunnelbana och hem.
Ifall jag blir utkallad till ARN.
Händer troligtvis inte.
Men chansen finns.
har ständigt telefonen nära till hands så jag har koll.
På ev rosterchanges.
Och så vill jag veta hur morgondagen är tänkt.
Får jag något då?
Eller ska jag fortsätta ha Sthlmssemester i strejklimbo?
Time will tell.
Än finns ingen lösning.

Det är söndag den 2:e juli.
En Rhodos ToR ligger bakom mig.
En stor flaska med svalt vatten står på bordet bredvid.
Och Suede just nu från högtalaren.
Det känns att jag steg upp 02:15 i morse.
Känns i hela det där som är mitt vara.
Det liksom surrar lite därinuti.
Brukar ju säga att jag hellre stiger upp på natten för att jobba istället för att lägga mig då.
Men 02:15…
Det är brutalt.
Det är inte morgon.
Det är mitt i natten.
Och ändå…
Jag klagar inte.
Bara konstaterar att det känns just nu.

Jag går fortfarande runt mitt i strejklimbo.
Trodde att jag skulle veta den 29:e juni.
Men så blir deadline framflyttad.
Till midnatt fredag 30:e/lördag 1:e.
Jag vaknar på natten och är tvungen att gå på toa.
Ser att det är över midnatt och kan ju inte låta bli att öppna min SAS-mail.
Inget.
Börjar kolla nätet och ser att AB rapporterar att deadline är framflyttad.
Till tidig morgon.
Sen kan jag inte somna.
Är tvungen att läsa mig till sömns.
Sover inte så många timmar som jag behöver.
Trött vid pick-up.
Vi flyger till Split ToR från Göteborg.
När vi landar kollar vi omgående våra telefoner.
Åter framflyttat några timmar.
Och när vi sedan landar i Göteborg är vi lika snabba.
Deadline återigen framflyttad.
Nu till imorgon, måndag 3:e kl 12:00.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer att veta imorgon.
Men jag hoppas.
Ovisshet är påfrestande.
Så jag gör som jag brukar.
Jag placerar det i en box som jag puttar bort i hörnet.
Jag kan ändå inte göra något.

Själv hoppas jag såklart att de kommer överens.
Det gör väl alla sunda, vettiga personer.
Det enda jag vill är att lägga detta bakom mig.
Få fortsätta ta på min uniform och flyga vidare.
Jag har upplevt en strejk på SAS tidigare.
Det var 2019.
Just den perioden som den pågick var jag inte schemalagd.
Så jag påverkades inte arbetsmässigt.
Om det bryter ut en strejk imorgon är jag mitt i min slinga.
Och på tisdag jobbar jag sista dagen för denna gång.
Läget för bolaget är ju ett helt annat idag än det var då.
Och det är väl det som oroar mig mest.
Men jag hoppas de löser det.
Tänker att stod parterna fortfarande väldigt långt ifrån varandra hade dessa uppskjutningar varit helt onödiga.
Jag hoppas att de kommit varandra så nära att det är därför de vill ge det denna extra tid.
För att knyta ihop påsen.

Det surrar lite mindre i mig nu.
Ögonen fortfarande lite varma.
Men tröttheten är inte så tung längre.
Vill bara sitta här i soffan med benen rätt ut.
Och körsbären jag hämtade för en stund sedan.
Och det påfyllda vattnet.
Många skulle nog tagit en power-nap.
Men jag upplever att det förstör min nattsömn.
Gör det svårt att somna i tid på kvällen.
Om jag varit ledig imorgon hade det varit annorlunda.
Men nu är det inte så.
Jag har redan satt klockan för uppstigning imorgon.
03:00
Något senare än i morse.
But still…
Och jag behöver mina sammanhängande timmar sömn.

Så jag ska nog inte göra så många mer knop.
Kolla en serie.
Äta ett knäckebröd med ost.
Klia mina myggbett.
Har fått två rejäla på vänster underben.
Och ett på skinkan…
Fan!
Och så behöver jag se över min kabinväska.
För imorgon natt sover jag i Sthlm.
Måste se till att jag får med mig det jag kunnat lämna hemma när jag flyger från GOT.
Och jag vet att jag har jobb att göra när jag kommer fram till St Eriksgatan på eftermiddagen.
Björn har annonser på gång.
Det ringde han om redan i fredags kväll.
Och då, när jag sitter där och lägger upp annonserna, då hoppas jag strejken är avblåst.
Att parterna kommit överens.
Att båda är ok med det avtal de skrivit.
Det hoppas jag verkligen.
Men vad fan ska jag göra mot de där jäkla myggbetten…?

Jag är inte så noga med att fira helger.
Om det är nyår eller midsommar spelar liksom ingen roll.
Jag jobbar gärna.
Det är väl egentligen bara julafton som jag tycker är lite speciell.
Och så länge jag har min mamma kvar kommer jag att försöka tillbringa julafton med henne.
Men sen kommer det en dag då det förändras.
Då jag istället kommer att fira jul själv.
Eller med vänner.
Nåväl.
Det tar jag då.

Så att vara schemalagd hela midsommarhelgen är inga problem för mig.
Och vet du, jag tror detta är en av de bästa midsomrar jag upplevt.
Inte bara för att vädret för en gångs skull var bedårande.
Det bästa på över 50 år sas det.
Utan snarare för att jag gavs möjlighet att verkligen ta tillvara av allt det som är så vackert.
Dessa dagar var det en morgonslinga.
Med tidig uppstigning.
När solen redan står högt när jag går nerför Kungsgatan för att möta de andra.
Min sommarkorridor tom på folk.
Bara jag och väskan.
Lindarna utanför Lidl har börjat tappa sina blommor nu.
Men de doftar fortfarande lite där de ligger torra på trottoaren.
Nu är det mer nyponrosornas tid.
Men några sådana buskar finns inte på min väg till pick-up.
Och sen, tidigt sänggående.
Då jag drar ner persiennerna för att sova.
Och det fortfarande är åtskilliga timmar till solen en kort stund ska gå ner.
Det där skira juninätterna som aldrig blir riktigt mörka.
Som alltid färgas av ett ljus som ligger strax under horisonten.

Vi i crewet firar midsommar både i luften och på marken.
På de sätt som funkar för oss.
Med våra begränsade möjligheter.
Först ombord på planet med blåbärspaj som vi värmer i ugnen, kaffe och prästkragar i kruka med midsommarstång.
Och sen när vi landar tar vi spårvagnen ut till Saltholmen.
Temperaturen visar på 28 grader.
Himlen är klarblå.
Måsarna skränar och seglar runt på vindarna.
Segelbåtarna glider tyst förbi.
Fyllda av firande människor.
Vi går ut på klipporna och möts av ett sommarglittrande västerhav.
Och av folk som tänkt som vi.

Vi hittar ett ställe stort nog för att rymma oss alla.
Vi dukar upp med det vi hade möjlighet att komma över så här sent påkommet.
Två sillburkar, knäckebröd, lite godis, en låda jordgubbar, körsbär, chips, camembert, och lite vin jag tog med hemifrån.
Michael har en liten högtalare med sig.
Vi låter Spotify spelar sommarlåtar medan solen värmer huden och vi ständigt ändrar sittställning på stenklipporna.
I och för sig rundade och mjukt slipade av vågor från urminnes tider.
Men hårda mot våra rumpor.
Det är några timmar av totalt lugn och massor av midsommar.

Och nu sitter jag på min balkong.
Jag har fällt upp parasollet mot solen.
På högtalaren sjunger Totta Näslund och Josefin Nilsson.
Det är fortfarande 28 grader varmt.
Måsarna skränar och seglar mellan stenhusen här i city.
Och jag har gått av efter fyra dagar i luften.
Imorgon har jag lovat trafikvakten att ha standby från Göteborg om något oförutsett skulle hända och någon behövs snabbt här nere.
Men just nu ska jag bara lata mig och ikväll ska jag gå tidigt i säng.
Sova är underskattat.
Älskar att sova.

04:15 ringer väckarklockan.
Efter tre dagar med sovmorgnar.
Och inte speciellt mycket på jobbagendan.
Det är dags att åka till Sthlm igen.
Lite av nattsvalkan ligger kvar i luften när jag går mot Centralen.
Sommarsverige böljar grönt och frodigt utanför tågfönstret.
Med midsommarsolen som en gigantisk strålkastare.
Åker upp extra tidigt idag.
För att ta ett sista farväl av en mycket god vän.

Det blir en fin och stämningsfull stund ute på Lidingö.
Jag tittar på hennes urna som står på ett bord med ljus och blommor och minns det liv vi levde nere i Nice för så många år sedan.
Jag kan se henne framför mig.
Lång och ståtlig, med klipp i steget, komma in på vår stamhak.
Våra sittningar med vin och cigg.
Alla våra skratt och förtroenden.
Så många år sedan.
Nu ska vi aldrig mer att dricka pastis på Astons takterrass.
Se Medelhavet komma till ro medan solen går ner i ett pastelldis bortom flygplatsen.
Och svalorna tjuter högt ovanför oss.

En stund senare är jag tillbaka i mitt liv här och nu.
I min uniform ute på crew base.
Med en kaffe och tankar.
Det här är också ett liv jag en dag kommer att lämna bakom mig.
Människor jag möter här kommer en dag att vara minnen.
Några kommer att göra djupare avtryck.
Andra fladdrar förbi.
Precis som åren med mitt företag.
Mina år i Stockholm på Dramaten.
Och mina ungdomsår hemma i byn.
Alla minnen och människor från då.
Vänskapsband som töjs ut tills de är så tunna att de försvinner.
För att livet helt enkelt går vidare.
Och man korsar inte längre varandras vägar.
Man går åt olika håll.
Det blir mycket minnen när livet packar in under en.

På fredagen står det Malaga på rostern.
Och vi kommer att checka ut kl 02:00 i natt.
Inser att jag troligtvis kommer att dygna.
För jag kommer nog inte att sova förrän 04:00.
Jag är alldeles för gammal för att dygna..!!
Och på lördagen ska jag flyga en charter till Preveza.
Inte lika lång.
Inte lika sen.
Men ändå…
Jag har fått peppa för detta.
På torsdagen sover jag länge på morgonen.
Och så en nap mitt på dagen.
Sen gick sedan och lade mig redan vid 20:15.
Plus att jag sov en dryg timma på tåget på fredag morgon.
På flighten på väg hem från Malaga är jag ganska nöjd.
Preppet har funkat bra.
Jag känner mig helt ok även om jag så klart är trött.
Jag få lift med en av piloterna ända hem.
Ja inte till Gbg, men till St Eriksgatan.
Underbart!
Somnar direkt när jag lägger huvudet på kudden.
Lördagen till Preveza går fint.
En kul flight med roliga passagerare.
Och ett fint crew.
Vi tar selfies på flygplanstrappan.
Har svårt att få till det.
Armarna är inte tillräckligt långa.
Men till slut lyckas vi.
Nya människor att minnas.
Från en flygande sommar i Europa.

När jag landat har jag fått en bild skickad från min syster.
Jag öppnar den.
Det är en dödsannons för en av mina klasskamrater från grundskolan.
Ingrid.
Våra vägar brukade korsas på Bokmässan där hon hade monter.
Jag kom alltid som besökare.
Och ibland i Varberg där hon bodde och jag har sommarställe.
Vi sågs på mat och vin.
Nu är hon borta.
Nu var det hennes tur.
En dag ska det vara min.
Och när livet är över kommer det aldrig mer igen.
För när vi dör sopar vinden undan våra fotspår.
Sedan är vi borta.

Galleyet med sina vagnar.
Och sina units.
Allt latchat och klart.
Står i min uniform med min kollega.
Hälsar alla som går på ”välkommen”.
Kaffet i min mugg bakom mig börjar kallna.
Koffein för att vakna de tidiga morgnarna.
Och för vakenheten de sena nätterna.
Från gryning till gryning.
Natt till natt.
Hur mycket rätt till glädje har jag?
Har vi alla en utmätt mängd?
Är min förbrukad?
Ska jag behöva lätta foten från gasen igen?
Backa några steg, sitta still.
Livet slår ner oss emellanåt.
Och det går inte att låta bli att oroa sig.
Konstigt vore det väl annars.
Hur länge får jag bli kvar denna gång?

Jag går Kungsgatan ner dessa tidiga junimorgnar.
Ihop med koltrasten och hans vackra sång.
Och med doften av de blommande lindarna.
Drar min väska genom sommarkorridoren.
Inuti mig en oroad själ.
Som fladdrar till nere i magen när tankarna kommer.
Går jag här i höst när linden växlar färg och tappar sina blad?
Eller i vinter när flingorna singlar ner över dess kala grenar.
Eller nästa sommar?
I dess doft och i det nordiska ljuset om morgonen.
Allt jag vill är att få jobba och leva som jag gör nu.
Utan att oroa mig för strejker.
Eller bolagets ekonomi.
Jag vill ha lugn och ro i sinnet.

Vi glömmer inte de liv vi levt bredvid.
De dagar vi levt med varandra.
Jag vill inte missta mina kollegor.
Min flock.
Igen.
Vi har blandat våra liv.
Våra erfarenheter.
Våra hemligheter.
Sorg och glädje.
Så väldigt nära varande på kort tid i detta jobb.
Så mycket sanningar över en mugg kaffe mellan arbetsmomenten.
Eller när vi sitter som små tvättbjörnar och äter bredvid ”waste bins” och toaletter.
Eller på var sitt jumpseat.
I väntan på att lyfta.
Eller landa.

Kaffet kallnar ofta i min mugg.
Det blir så när jag jobbar.
Jag fixar mig en som jag hinner sippa lite på.
Och när jag kommer tillbaka med drinkvagnen är den kall.
Jag har behövt mycket kaffe denna slinga.
Har sovit dåligt.
Och stigit upp mycket tidigt.
Har en ond handled som väcker mig.
Ett par alvedon och invänta att smärtan klingar av.
Sedan sova igen.
Det är ledvätska som läckt ut  från en blåsa på en led.
Det är i alla fall läkarnas bedömning.
Så jag har jobbat med en lindad vänsterhand.
Det har gått bra.
Det är egentligen bara nätterna som varit jobbiga.
Nu får jag några dagar hemma.
Med annat jobb.
Inga nattliga uppstigningar på ett tag.
Nu ska kaffet få kallna när jag slukas av siffror och mail vid datorn.

Göteborg är försommarvackert och nyvaket.
Avenyn ligger öde och tom när jag rullar iväg med flygbussen.
I Stockholm är det ösregn över Arlanda.
Köper frukost i convinikylen på basen.
Där är det också lugnt och ganska folktomt.
De flesta är redan ute på sina morgonturer.
Sätter mig i en av massagestolarna och låter mig knådas av maskinen.
Fötterna blir så hårt åtgångna att jag drar upp dem ur stolens hårda grepp.
Det är inte det minsta skönt!
Note to self – inte massagestolen igen.
Åtminstone inte det programmet.

Fyra snabba inrikes med ett mealstop emellan.
Först Malmö och sedan Umeå.
Sitter en trappa upp i SkyCity och äter lunch.
Ser kön till säkerhetskontrollen.
Lång som en evighet ringlar den sig från terminal 5, genom hela SkyCity och ända bort till terminal 4.
Ni som ska resa från Arlanda i sommar – var i mycket god tid!
Jag hoppas de snart är ikapp med rekryteringen till säkerhetskontrollen.
Det är det som är problem har jag förstått.
Sist på dagen flyger jag passiv till Oslo med Åhsa och Johan.
Leena får vi lämna kvar för hon har tappat rösten totalt och kan bara väsa.
Istället får vi en norsk kollega på standby som ska möta upp oss dagen efter.
Oslo är en mix av sol och vita moln.
Ösregnet som vräkte ner över Sthlm har vi lämnat bakom oss.

Vi blir bussade till hotellet i centrala Oslo.
Alla tre får var sin svit om två rejäla rum och lyxig toa med båda badkar och dusch.
Norge vet hur vi ska behandlas konstaterar vi.
För att fira denna uppgradering i livet tar vi hissen upp till 33:e våningen och hotellets skybar.
Vi sitter vi och pratar medan vi ser solen gå ner över Oslo.
Magnifikt!
Vid 22:30-tiden lägger jag mig.
Fönstret får stå öppet mot den ljusa svala Oslonatten.
Och jag sover som en prinsessa i min breda dubbelsäng.

I Norge har de en grej som kallas ”piliotpakke”.
Det är ett matpaket som vi, mot uppvisande av badge och anställningsnummer, kan hämta ut.
Det passar vi på att göra när vi kommer till Gardermoen på förmiddagen.
Kostar gratis!
Eftersom vi är i laxens förlovade land tar jag en sallad med nämnda fisk, humus, linser och bönor.
Vid gate A12 möter vi upp Siri.
Vår norska kollega.
Hon och jag jobbar bak.
Jag har position 2L.
Med andra ord är det jag som sköter våra betalterminaler och har ansvar för kolla av kabinen.
Och så ska jag briefa de som sitter vid nödutgångarna.

Sen lyfter vi mot Alta.
I Nordnorge, i Finnmark.
Med fötterna i Barens hav.
Så långt norrut har jag aldrig varit.
Det ligger fortfarande snö på fjälltopparna.
Det kan jag se från mitt jumpseat därbak.
Här bor drygt 15.000 invånare.
Nästa ställe norrut är Svalbard.
Där skulle jag väldigt gärna vilja ha en layover.
Det hade varit en upplevelse.
Jag hade väldigt gärna legat ute på en Norge-slinga i fyra-fem dagar.
Få ha layover på ställen som Tromsö, Trondheim, Bergen, Stavanger osv.
Hoppas jag får det snart.
En hel del kollegor har haft det så det är inte omöjligt.

Men jag kommer till Bergen idag.
Fast bara på vändning.
Ser en del av landskapet från mitt lilla fönster därbak.
Och från bakdörren när vi byter passagerare.
Sen lämnar vi Norges andra stad och åker tillbaka till Oslo.
På vägen upp till Alta åt jag den lastade crewmaten.
Hör och häpna – det var lax!
Och nu vid gate D7, i väntan på maskinen till Stockholm och sista leggen för dagen, är jag oerhört glad för min ”pilotpakke” som ligger i väskan och väntar på att bli uppäten.
Den smakar ljuvligt i en hungrig mun.
Men jag har aldrig varit kräsen när det gäller mat.
Jag lever inte för att äta.
Tvärtom.
Jag äter för att leva.

11:15 går jag hemifrån.
Det är uppehåll som tur är.
En kvinna i stort behov av hårstylingprodukter sticker in hela huvudet i bankomaten.
Ska väl skydda sin kod.
Inte en människa på minst 10 meters avstånd.
Fôlk, tänker jag.
När jag hoppar på flygbussen faller stora tunga droppar.

På Landvetter kollar jag flightradar.
SK157 är över Vårgårda.
Sätter mig vid de höga borden och inväntar dagens val av pendel.
Jag ska ha check in 15:30.
Och eftersom det går ett plan som timar det bra så flyger jag.
Precis som jag flyger hem om jag går av i tid på Arlanda när jag gjort mina dagar.
Har jag däremot tidig check in åker jag tåg upp dagen innan.
Det är mer praktisk så.
Inte krångla runt ute på Arlanda och ta mig in till stan därifrån.
Bättre komma direkt till city.
Och går jag av för sent för att hinna med sista flighten hem får jag åka in till Sthlm och sova.
Då blir det tåg hem dagen efter.

Jag har lyxen att pendla från Gbg.
Från dörr till dörr tar det ganska exakt samma tid med tåg som med flyg.
Om jag är ute i god tid med tågbiljetterna är dessa ofta något billigare än flygbiljetterna.
Trots att jag flyger på personalbiljett.
Men jag väljer det som är mest praktiskt.
Det är inte bara kostnaden som styr.
Hålla på och jaga 100-lappar för att sedan förlora massa tid är inte optimalt.
Det ska funka helt enkelt.
Men jag är noga i mina val trots allt.
Jag pendlar mycket.
Det har stor påverkan på mina ekonomi och min tid.
Så det ska vara både ekonomiskt och praktiskt.
Jag och min budget…

På planet träffar jag Jonas och Milos.
De jobbar bak.
Och som vanligt sitter jag där bak.
Vid ett fönster.
Nästan alltid A-säte.
Idag 30A.
Ett mycket vanligt val hos mig.
Är det säkrare att sitta bak undrar en del.
Ja faktiskt, enligt statistiken av överlevande vid flygkrascher.
Men det är inte därför jag sitter där.
Är inte det minsta flygrädd så sådant reflekterar jag inte över.
Men om inte planet är helt fullsatt så är det oftast där det finns plats ledig.
Min chans för helt egen rad, eller åtminstone ledigt säte i mitten är stor.
Idag blev det ledigt säte i mitten.
Radgrannen, 30C, äter chips och dricker en öl.
Jag pimplar kaffe som Jonas serverat mig.

Inser att det är helg imorgon.
Kristihimmelsfärdsdag – röd dag.
Och klämdag på fredag.
Sånt som jag hade sån koll på förr.
Långhelg.
Som var så skönt att se fram emot.
Och som inte betyder något längre.
Jag kommer att jobba midsommarhelgen också.
Och påsken jobbade jag.
I mitt ”liv jag inte behöver ta semester från” spelar det ingen roll.
Jag är nöjd med att jag har lyckats ganska bra med att designa det som jag vill ha det.
So far, so good.

Torsdagen flyger vi till Malaga från Göteborg.
Vi tar sedan passagerare med oss hem till Sthlm.
Det är en sen flight.
Vi ska landa 01:20 på Arlanda.
Det är ofta inte så mycket att göra på de sena turerna.
Folk sover mest.
Groggarnas glada tid är över.
Ser på flightradar att vi flyger över min hemby.
Därnere ligger mamma och min syster och sover.
Min systerdotter är på fest i grannbyn.
Allt medan jag dånar fram ovanför dem.
Utan att de vet.
Om det varit klar himmel hade de kunnat se oss.
Hade de förstått hur trött jag är där i bakre galleyet?
Som alltid efter midnatt.
Det är sena flighter denna slingan.

Gör en kalkyl på hemfärden från Arlanda.
Inser att jag kommer att vara i säng kl 04:00…
Sista flygbussen kl 01:40 kommer jag att missa.
Måste vänta till 02:22 på SL-bussen.
Orkar inte.
Väljer taxi istället.
Regnet faller när jag åker in mot stan.
Vindrutetorkarna sveper hypnotiserande fram och tillbaka.
Strax före 03:00 släcker jag lampan och somnar.