Rostersläpp – månadens höjdpunkt!

Ni har säkert hört mig nämna ordet ”roster” vid flera tillfällen. Både på Instagram och här i bloggen. Rostern är vårt arbetsschema, vår tjänstgöringslista.

Våra vackra stålfåglar. Vilka krafter de besitter och vad vackra de är.

Där ser vi vart vi ska flyga, vilka tider planet ska lyfta och landa, samt vår inchecknings- och utcheckningstid.
Vi ser också vilket flightnummer vår tur har och vi ser hur lång den är.
Vi ser hur lång vår ”turn-around” är, dvs hur länge vi kommer att vara på marken innan vi lyfter igen.
Den visar om vi har meal stop någonstans och hur långt det är eller om vi har mat lastat ombord till oss i crewet.
Det ska vi nämligen ha om vår tjänstgöringstid är längre än 6 timmar utan meal stop.

Morgon på ”kontoret”.

Går vi djupare in i rostern och kollar flighterna var för sig så kan vi se ännu mer.
Då ser vi vilka vi ska arbeta tillsammans med, både i kabin och på flight deck.
Går vi sedan i på flight för flight kan vi se om det är några special inbokade, tex bebisar, husdjur, handikappade i behov av assistans osv.
Vi ser om någon har beställt mat och om det är någon specialmat, tex vegetariskt.
Vi ser hur många som sitter i vår Plus-klass och hur många vi har i Go-klass.
Och vi ser om vi har Pandion- eller Diamondpassagerare ombord.

På väg upp till Skellefteå.

Vi ”biddar” dagar innan den 1:e i varje månad.
Att bidda betyder att vi öppnar upp, gör oss tillgängliga för tjänstgöring, under vissa dagar.
Detta gäller oss i resurspoolen.
De som är fast- eller visstidsanställda får sitt schema utlagt av SAS.

Den 15:e i varje månad får vi det nya schemat för kommande månad.
Då går servern på SAS för högtryck och det är jättesvårt att få access till rostern eftersom ALLA vill in samtidigt och kolla sitt schema.
Det är alltid lika spännande att se vart man ska, var man har layover, vilka man ska arbeta ihop med.
Extra roligt är det om man får jobba ihop med någon av sina kurskamrater. Vi har ju ett speciellt band till varandra så klart.

Så här ser min roster för juni ut.

Nu har rostern för juni släppts för några dagar sedan.
Det är många som vill byta dagar, ha fler dagar eller ge bort dagar.
Vi har ett par facebook-sidor för detta, men vi kan inte byta som vi vill med varandra.
Det är väldigt viktigt att dygnsvilan blir tillräcklig, att det inte blir för många timmar på rullande 7-dagarsschema osv.
När vi kommit överens med en kollega skickar en av oss in förfrågan om byte till ”Ask Planning” och det är sedan de som ger ok eller inte.
Vi försöker så klart ha koll på det själva men ibland blir det nej. En gång felade min dygnsvila på 45 minuter och då blev det nej.

Utsikt från vårt fönster i bakre galleyet.

Jag fick en väldigt dum grej i min roster denna gång.
Jag hade ”biddat” torsdag till måndag under ett pass och så fick jag fredag och måndag…!
Inte så bra som ni förstår. Så nu försöker jag hitta någon som vill ge bort sin lördag och söndag till mig så jag får fyra dagar i streck.
Åka fram och tillbaka för två enskilda dagar blir både kostsamt och mycket restid.
Alternativet är att stanna i Stockholm över helgen och umgås med vänner, gå på teater eller hitta på något annat Stockholmskul som jag oftast inte ges tid att göra då jag mest jobbar när jag är uppe.
Får se hur jag väljer att göra om jag inte får flighter… Fortsättning följer…!

Tankar och minnen från en jumbojet

Denna text skrev jag i oktober 2015 när jag åkte till Hong Kong och Kina med köparna av mitt företag för att introducera dem för leverantörerna.

Utsikt från en flygplansstol.

Den nedgående solen över St Petersburg färgar flygplansvingen utanför mitt ovala fönster gyllengul när vi passerar på 10 000 meters höjd.

Flygvärdinnorna går förbi med serveringsvagnen och jag passar på att beställa in en liten flaska bubbel.
Det är min sista resa till Hong Kong och Guangzhou i jobbet. Så mycket vemod och så många tankar som trängs, men också en känsla av lugn och tillförsikt över alla nya möjligheter som öppnar sig.

Hong Kongs magiska skyline, en av världens mest kända och vackraste.

En känsla av djup tillfredsställelse över det beslut jag tog och som jag lyckades genomföra.
Många gånger var det oerhört tungt och motigt. Att sälja ett företag och få allt på plats är ingen enkel grej.
Men nu är det gjort och jag avslutar med denna resan tillsammans med mina köpare för att presentera dem för leverantörerna.

I nattmörkret, långt däruppe i det oändliga svarta, mellan Jekaterinenburg och Novosibirsk hör jag snarkningar från sätena runt omkring.
Några är uppe och går. Andra pratar tyst med sin stolsgranne.

I en monter på Cantonmässan, med en ytterkruka i filt på huvudet.

I efterdyningarna av middagen och det sista i min bubbelflaska minns jag vad jag tänkte på när jag gick på de folktomma gatorna i Göteborg till flygbussen i morse.
Min första resa till Hong Kong och Kina. Hur fantastiskt jag tyckte det var och hur jag hoppades att jag skulle ha möjlighet att fortsätta mina inköpsresor dit.
Och det hade jag. I 15 år har jag rest hit två gånger om året. Detta blir min 30:e och sista resa i detta syfte. 

Stanley lilla enkla ”strandgata” med sina små restauranger och barer.

Jag minns hotellen jag brukade bo på.
Jag minns lukten av durianfrukter på gatorna i Hong Kong.
Jag minns sena nätter på barer, framför allt en där vi dansade på bardisken och jag minns, fast jag helst vill glömma, hur jävlig morgonen dagen efter var…
Jag minns pendeltåget till Shenzhen och den galna shoppingen där – ”hey Missy, wanna buy copy watch, copy handbag, manicure, pedicure… Missy, missy…!!!! Good price for you..!!!!”

I Stanley med ett glas vin och sydkinesiska sjön i blickfånget. Ett av de ställen jag lärde mig tycka väldigt mycket om.


Jag vet hur det känns att sitta i Stanley och titta ut över sydkinesiska sjön med ett glas vin.
Och hur jag varje gång somnade på dubbeldäckarbussen tillbaka till Hong Kong city pga jetlag och antagligen de där vinglasen.
Jag kan höra ljuden av folkmassan och de mekaniska små leksakerna på Night Market på Tempel Street i Kowloon.
Och de enorma folkmassorna i Mong Kok där gatorna hade övergångsställen som var de bredaste jag sett.
Jag minns de, av hårt arbetande AC, iskalla taxibilarna där chauffören satt med täckjacka på.
Jag glömmer aldrig den legendariska skylinen på Hong Kong Island, en av de vackraste i världen.

Denna fantastiska stad. Hit kommer jag alldeles säkert att åka tillbaka någon gång.

Jag minns hur det är att komma med tåget sent på kvällen till tågstationen i Guangzhou och hitta taxibussen som hotellet alltid skickade dit.
Hur det luktade annorlunda där jämfört med i Hong Kong.
Jag minns proceduren för att checka in på Kinahotellet och deras gigantiska och överdådiga entré.
Jag minns kvinnan som hade till arbete att med en enorm fönsterskrapa på skaft, dra undan regnvattnet från asfalten framför bussen som skulle ta oss till mässan.

Mat- och kaffeställe på Cantonmässan.


Jag minns smaken av deras sura inhemska rödvin ”Great Wall”.
Jag minns de sovande kineserna i montrarna på mässan.
Jag minns den slitna gamla Cantonmässan med sin tunga rökelsedoft i alla trapphus för att dölja stanken från toaletterna.
Och jag fick uppleva det nya jättekomplexet de lät bygga utmed Pearl River.

Med en av mina leverantörer på mässan i Hong Kong.

Jag skulle kunna skriva i evigheter om allt jag minns från dessa resor.
En del av de människor jag träffat där borta och som jag rest med åker inte längre dit. Andra är kvar. Nya har kommit till.
Somliga av dem har jag träffat enbart där och hela vår vänskap har byggt på de två gånger per år som vi träffats och delat några dagar i Fjärran Östern.
Jag kommer att sakna just detta. Det har varit något av det absolut roligaste.
Stäng en dörr – öppna ett fönster…

En av de jättelika byggnaderna i den nya gigantiska Cantonmässan.

Livet innan jag blev flygvärdinna

För det fanns ett liv innan jag blev flygvärdinna, sommaren 2018.
I 20 år drev jag eget företag inom import och partihandel med inredningsprodukter.
Det blev mycket resor i hela världen.

Redo för julfest med några av mina medarbetare och styrelsemedlemmar 2004

Jag gjorde inköpsresor i Asien och Europa och jag gjorde försäljningsmässor i Sverige, Norden och Europa.
Ibland låg jag ute drygt 4 veckor i ett sträck. Vi kunde börja i Stockholm, fortsatte till Oslo för att sedan avverka Birmingham och sist Frankfurt.
Slitigt som satan men vansinnigt kul. Detta race gjorde vi två gånger om året.

Med Ann-Sofie som jobbade hos mig i många år. Bild från 2004.
Företagets monter på Formex-mässan i Stockholm 2005.

Inköpsresorna till Asien gjordes också två gånger om året.
Alltid Hong Kong och Guangzhou, gamla Canton, i Kina. Många gånger också New Delhi i Indien.
Så galet roligt och så otroligt mycket jag fick uppleva.
Vilka erfarenheter och minnen dessa år har gett mig och vad mycket människor jag lärt känna. Jag ångrar inte en dag.

En fridag från mässan i New Delhi passade vi på att  åka till Taj Mahal. Bild från 2005.

På inköpsresorna besökte jag oftast fackmässor där jag fick kontakt med leverantörer som kunde tillverka produkter jag var intresserad av.
Jag satte ihop en kollektion som jag sedan ställde ut på inredningsmässor i Sverige och Europa.
Butikerna kom dit och lade sina order som vi sedan levererade till dem.
Detta är i korthet vad mitt arbete gick ut på.
Som mest omsatte företaget nästan 18 Mkr och vi var då 9 anställda förutom mig.

Vår monter på mässan i Oslo 2006.

Men min lust tog slut. Jag hittade inte längre kraften och kreativiteten att driva mig själv och företaget vidare.
Det var dags att gå vidare, men mot vad, det visste jag inte.

Inbjuden av exportrådet att besöka en mässa i Kairo 2010.

Många säger att man ska kämpa, att man inte ska ge upp.
Jag tänker inte så.
Att kunna och våga släppa taget om något som blivit din identitet och som du till sist måste inse har nått sitt slut, är bland det starkaste och modigaste du kan göra.
Det är inte att ge upp.
Det är att tillåta sig själv att låta något nytt komma in i livet.
Att förhoppningsvis hitta en ny mening och med det en massa glädje.

Lite sightseeing i samband med mässan i Paris.

Vari ligger det stort i att kämpa vidare, utan glädje, mentalt uttröttad och med blodsmak i munnen?
Och det gäller inte enbart ditt arbete utan också ett förhållande som nått sitt slut.

Sous le ciel de Paris – Notre Dame, du vackra…

Jag är mycket medveten om det svåra i att ta steget.
Jag har tagit båda.
Jag har lämnat ett yrkesliv som inte längre gjorde mig glad.
Och jag hat avslutat ett förhållande som till slut var ett kärlekslöst helvete och tog all livsglädje från mig.

I New York på mässa 2011. Att gå runt i New York är som att gå runt i en film…

Men detta är det enda liv vi får.
Detta är inget genrep inför något annat som kommer.
Det är mina dagar som försvinner.
Och jag har inte tid.
Jag är 55 år, snart 56, mitt liv måste få vara så fyllt av lycka och glädje som det bara går.

I New York 2011.

Och hur det ser ut vet bara jag själv om jag följer min mage…

Kvällsdrink på en skybar i en av världens vackraste och mest mytomspunna städer – New York 2011.

Early Bird eller Nattuggla?

Vilket är du?
Jag är hel klart en morgonmänniska. Jag funkar inte alls bra mentalt eller fysiskt på natten.
Och det där sätts ju prov då och då i mitt nya arbete.

Tidig morgon på Arlanda Express.

Är du visstids- eller fastanställd på 60, 80 eller 100% så kan du bidda ”livsstil”.
När du gör det kan du lägga in om du är morgon- eller kvällperson och då är din chans större att du får flighter som passar dig.
Vi i resursen kan tyvärr inte göra det. Vi får de flighter vi får.

Jag föredrar morgonflygningarna som du förstår. Även om de ibland tvingar mig att sätta klockan på strax efter 3 på natten…
Det är verkligen killer times. Det gäller att komma i säng och kunna somna för att få det att funka. Jag har väldigt sällan problem med det som tur är.
Mitt knep är att läsa.

Soluppgång och tidig morgon med utsikt från Crew Base.

I många många år har jag alltid läst innan jag somnar. Det har gjort att läsandet på kvällen är som en signal till hjärnan att det är dags att sova.
En gång för flera år sedan satt jag på flygplatsen i Helsingfors och somnade när jag läste.
Och jag har nickat till rejält på tågstationen i Hong Kong när jag läste i väntan på att få stiga på tåget till Guangzhou. Och där kan jag lova dig, där är det ljudvolym…

Så ska jag upp kl 3 på natten så lägger jag mig vid 19-tiden, tar boken och läser.
Sen sluter jag ögonen då och då och bara vilar i det för att liksom låta hjärnan närma sig sömnen och låta den komma.
Det funkar så gott som alltid.

Morgonsolen på Arlanda färgar vårt lilla fönster orange innan vi lyfter mot en destination jag idag inte minns längre.

Ska jag flyga sena charterflighter som jag gjorde vid flera tillfällen från Luleå i somras och från Helsingfors i vintras, med landning runt kl 02:00/02:30 så sover jag en stund på eftermiddagen för att orka.
Jag klär av mig, lägger mig under täcket, drar för gardinerna och börjar läsa. Det tar ca 15-20 minuter, sedan sover jag i ungefär 2 timmar då klockan väcker mig.
Ett annat bra knep som jag ofta kombinerar boken med är att duscha varmt. När kroppen är varm så sänker den temperaturen inuti vilket gör det lättare att somna. Ungefär som att dricka varmt istället för kallt på sommaren.
Dricker du varmt så sänker kroppen tempen inuti och du uthärdar värmen lättare.
Det är därför människor i öknen ofta dricker varmt mynta-te.

Det var jag glad för min eftermiddagssömn då vi vid ett tillfälle blev rejält försenade pga ”bird strike” (krock med fågel) och inte landade förrän 03:45 och jag var i säng närmare 5 på morgonen.
Fågeln tog inte i motorn. Hade den gjort det hade vi inte kunnat flyga hem.
Nu tog den vid sidan av nosen och på vingen, men en tekniker måste alltid kallas ut och gå igenom och kontrollera så inga vitala delar på planet är skadade innan vi får klartecken att flyga vidare.
Safety first! Alltid.

Nyss parkerade i Luleå. Klockan är 4 på morgonen. Vi ska till hotellet och få sova efter en lång flight ToR Larnaca.

Men jag ska erkänna att jag älskar att få sovmorgon innan jag ska iväg och jobba.
Lazy och slö kan jag strosa runt i mina löparkläder, äta frukost och dricka kaffe ihop med sociala medier och bara ta det easy.
Eller om vi är på layover och jag kan ta en lång pw och utforska en ny stad eller slöa runt på hotellrummet, skriva, lyssna på musik eller bara lata mig.

Skogspromenad en sommardag på en layover. Satt vid denna lilla sjö i en timma och njöt.

Jag gillar både de tidiga och de senare flygslingorna. De har båda sin charm och energi på olika sätt.
Det jag inte kan påverka får jag väl istället göra till det bästa möjliga.
I Stockholm försöker jag få tid att träffa mina vänner. Både de nya flygande men också de gamla från den tid när jag bodde där.
Jag tycker att jag är väldigt lyckligt lottad som får bo i två så kul städer som Göteborg och Stockholm. Att få känna sig hemma och ha bra vänner på båda ställena.

På väg ut för att träffa vänner i Stockholm.

Nu längtar jag bara efter mer tid att kunna resa ut i världen och träffa mina vänner som bor i andra länder och att utforska nya städer, ensam eller med någon annan med samma wanderlust som jag själv.
Det är nästa mål….

Position 2L – Påsk i det blå

Jag vaknade i ett isigt vårvintrigt Kiruna.
Åt frukost med den legendariska gruvan och de norrländska vidderna som utsikt. Långa tåg drog vagnar fyllda med, vad det nu kan vara, slagg eller malm, från gruvan.

På väg till hotellet med crewet. Vi blir upphämtade med taxibuss.


Efter en snabbvisit på Tegel i Berlin är jag tillbaka i ett Stockholm som exploderar av vår och grönska. Nu sitter jag på balkongen i den nedgående solen. På den molnfria himlen ritar mina kollegor vita streck mot det klarblå.
Det är påskafton och en alldeles fantastisk vår.
En sån som man inte får vart år.

Ljummen påskafton i solnedgången på en balkong i Stockholm.

På Berlinflighten hade jag position 2L. Det betyder att jag arbetade vid dörrpar två, alltså det bakre på en Boeing737-600 som vi flög dit.
L står för left, alltså den vänstra dörren i planets färdriktning och det är också närmast denna dörr 2L sitter vid start och landning.

Det är en speciell känsla att komma in i ett alldeles tomt plan.
I Kiruna i morse möttes vi av en uppvärmd kabin. Det är så skönt. Som att bli omfamnad.
Andra gånger är det utkylt och rått. Då behåller jag ytterkläderna på till piloterna fått upp värmen åt oss.

Det första jag gör när jag kommer ombord är att kontrollera att all nödutrustning som ska finnas i bakre delen av planet finns på plats.
Till hjälp har jag ”CC Preflight Checklist” som listar allt som måste finnas på planet. Jag går igenom den punkt för punkt.

Eftersom planet kommit från en flight utanför EU, Sankt Petersburg i detta fall, var vi också tvungna att göra en ”Aircraft Security Search” och till hjälp för detta har jag ”CC Preflight Security Checklist”.
När dessa båda är genomgångna och allt är ok rapporterar jag till kabinansvarig och signerar ett ”responsability chart”.
Skulle något hända är jag ansvarig för att ha kollat att allt vid in station finns och är genomgånget.

Dörr 2R i bakre galleyet. Att detta är en Boeing ser man på armeringen och dörrens handtag.

2L har också ansvar för igångsättandet och stängningen av våra kortläsare, ”OBT:er”, som används för betalningar vid försäljning ombord.
Jag ser till att det finns tillräckligt med laddning i batterierna och att det finns batterier ombord att byta med om det skulle behövas.

”Boarding positions”
Vid detta kommando ska 2L finnas i det bakre galleyet och ansvara för dörren där.
Jag får inte lämna den platsen med mer än ett par meter.
Detta är ju extra jobbigt på vintern då det är kallt och vi har påsläpp även i bakre dörren. Då hälsar jag passagerarna välkomna i ytterkläder, halsduk och handskar så jag fixar att stå där i kylan.

2L är den position som annonserar, dvs läser upp information till passagerarna via PA:t, ”telefonen”.
Detta görs flera gånger under en flight och till hjälp har vi ett ”manus” för vad som ska sägas.
Många gånger får jag köra ”speed-up commands” för att det inte ska blir stopp i gången då en del tar väldigt god tid på sig att komma på plats.
Jag får ofta be passagerarna att inte lägga mindre handbagage i bagagehyllorna då dessa riskerar att bli överfulla när planet är fullsatt. Istället ber jag dem lägga det mindre under stolen framför sig.

Livet på flygplatsen.

”Boarding completed”
När alla kommit ombord och satt sig ska 2L räkna antalet passagerare i den bakre delen, vilket rapporteras till kabinansvarig som skriver upp detta på samma ”responsability chart” som tidigare och ger detta till kapten.
Räkningen görs för vikt och balansberäkning av planet.
2L annonserar via PA:t att kabinen nu görs klar för start och att allt ska vara redo för detta.
Kollegorna checkar kabinen under tiden och kollar att passagerarna kommit på plats på sånt sätt som det ska vara inför start.

”Cabin crew, arm doors, crosscheck and report”
2L är också ansvarig för att armera och disarmera båda dörrarna bak. Detta innebär att man manuellt sätter ”sliden” i läge att utlösas om dörrarna behöver öppnas vid ett nödläge.
Sliden är den självuppblåsande rutschbana som man utlöser vid en nödutrymning av planet.
Kollegan på position 2R kontrollerar och rapporterar till kabinansvarig att detta är gjort.

Nästa punkt på listan är ”Safety Demonstration”. Jag läser och mina kollegor ”demar”. Jag håller koll på dem så att min annonsering är i fas med deras demo och att jag inte läser för fort.

Utsikten från min plats 2L, långt uppe i det blå.

”Cabin crew, take your seats”
Nu är vi klarar för start.
Många gånger börjar planet taxa redan när vi håller på med ”safety demo”. Detta för att inte missa en slottid och för att komma iväg på utsatt tid.
Jag sitter på det jump seat som är närmast dem bakre dörren till vänster i planets färdriktning.
Det är den dörr jag ansvarar för om det skulle behöva göras en nödutrymning. 
Jag har en rolig kollega bredvid mig och vi pratar och skämtar medan planet taxar ut, men när vi närmar oss start koncentrerar vi oss och tänker A B C D E…
Det som har hamrats in i oss under utbildningen:
A = Aircraft type (Boeing eller Airbus, öppning av dörrar är inte densamma)
B = Brace position (Hur man sitter vid ett nödläge och hur vi ska uppmana passagerarna att sitta)
C = Command (vilka kommandon vi ska ropa ut till passagerarna)
D = Duty (vad vi gör i ett nödläge)
E = Equipment (vilken utrustning vi behöver ta med vid ett nödläge och vad som ska användas)

Berlin – here we come!!

På Tegel Airport i Berlin, parkerade bredvid ett, för mig, ovanligt flygbolag. Inte var dag man ser det.

Position 1L – The summer winds

”Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
Sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen sakta en tur genom stan
Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
Och man går hem genom stan
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
Smyger sig tyst intill stan”

Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt…

Planet ska strax landa i Stockholm och sången ljuder över PA:t genom kabinen. En efter en lyfter passagerarna huvudena från tidningar, böcker och skärmar och när hon slutar sjunga denna klassiska sommar-Stockholm-sång börjar de applådera.
Det är vår fantastiska purser Gen som sjunger, en omtalad person på SAS, känd som den sjungande flygvärdinnan, då hon inför varje landning sjunger för passagerarna.
Gen var min handledande purser på sex leggar när jag flög som elev.

Denna flight har jag arbetat i främre galleyet med henne. Pursern har alltid position 1R på flighterna så jobbar man fram med pursern har man position 1L.
Så vad gör då 1L?
Vad har jag för ansvar och uppgifter när jag innehar denna position?

Vi tog oss upp för ståltrappan, släpande på våra ganska tunga kabinväskor.
Planet står på plats och dörren är öppen. Vi går ombord och ställer in våra väskor i de skåp som är avsedda för detta. Piloterna är redan på plats.
Vi hälsar på dem och presenterar oss. Sen börjar vi jobba.

Jag som har position 1L börjar med att ge piloterna var sin flaska vatten och en plastpåse där de kan slänga skräp och papper.
Sedan går jag över till att kolla att crew maten är lastad. Eftersom vi ska till Nice idag och flighten är över sex timmar innan vi har möjlighet att äta så måste det lastas mat till oss. Det ska vara 6 meal lastade varav en vegetarisk och det stämmer.

Främre galleyet i en Boeing. Att det är en Boeing ser man på armeringen bl.a. Och det ska jag berätta om en annan gång…

Jag kollar hur många jag skrivit upp på min lilla lapp att det skulle vara i Plusklass.
Jag kollar vagnen och det stämmer, både det som står på lappen utanpå och det som är lastat inuti. Där finns 34 boxar med lax och pastasallad.
Jag kollar snabbt de andra vagnarna och skåpen och ser att det som ska vara där är på plats.

Pursern kollar med oss om vi är klara för boarding. Det är vi.
– Boarding positions.
Vi ska nu inta de platser vi ska ha när passagerarna kommer ombord.
Alla dörrar måste vara bemannade vid detta tillfälle. 1L& 1R står i entréen där passagerarna kommer ombord.

Boardingen går smidigt och så fort vi får bekräftat från gaten att alla som checkat in har gått igenom gaten kommer nästa kommando:
– Boarding completed

Happy life!

Så fort kapten är klar med sin information börjar vi ”förbereda kabinen för start”.
1R, dvs jag, börjar framifrån.
Det är en hel del som ska kollas; säkerhetsbälten, stolryggar, bord osv.
Jag som har position 1L ska också kolla att allt är latchat och säkrat i främre galleyet.
När jag har kollat rapporterar jag till purser:
– Forward cabin checked.

Nu är det dags att göra ”Safety Demonstration”.
Vid ”Safety Demonstration” står jag, 1L vid rad 10.
– ”Nödutgångarna bak, över vingarna och i den främre delen av kabinen är märkta med ”Exit”-skyltar. Ljus i mittgången kommer att visa vägen ut. Lägg märket till var din närmaste nödutgång finns. Den kan vara bakom dig. ”
Vi som ”demar” gör de rörelser ni alla så väl känner till.

Vi är nu klara för att lyfta. Det sista kommandot vi får över PA:t är:
– Cabin Crew take your seats.
Vi gör så och spänner fast oss hårt.
När alla, inklusive vi i kabinpersonalen, sitter på plats ringer pursern i till Kapten och ger sin sista rapport inför starten och innan det får inte planet lyfta:
– Cabin clear
Nu är det dags att lyfta mot den franska rivieran.

Underbara Nice och Baie des Anges ”from above”.

Så fort vi fått ”sign off” och kan ta av bältena, fixar jag kaffe till piloterna.
Jag passar på att höra när de önskar äta sin mat och vill de ha den på nervägen sätter jag den i ugnen omgående.
Det tar ca 20 minuter att värma den.
Under flighten arbetar jag med pursern och serverar i främre delen av kabinen.
Vi sköter Plusklassen men fortsätter bakåt tills vi möter våra kollegor som arbetar bakifrån.

När vi börjar närma oss Nice och får ”sign on” för passagerarna är det dags att kolla kabinen för landning. Samma procedur som när vi lyfter.
1L, jag, kollar framifrån och rapporterar ”cabin checked” så fort galley och kabin är kollade och säkrade.

Vid denna landning får vi den vackra Sinatrasången ”Summer Wind”. En passade låt när Medelhavet glittrar långt därnere under oss.
”The summer wind came blowin’ in from across the sea
It lingered there, to touch your hair and walk with me…”

När passagerarna går av står jag tillsammans mer pursern och piloterna och säger ”Hej och tack” till alla våra passagerare.
Nu ska vi göra en snabb ”turn around” och vända tillbaka till Stockholm.

Pre-flight briefing på Crew Base

Det gnisslar i bromsarna när pendeltåget saktar in på Arlanda Station.
Med kabinväskan efter mig går jag av tillsammans med en bunt andra människor.
Hissen blir snabbt full. Det är tidigt. Klockan är 05:48 och vi har check-in 06:05.

Vårt viktiga arbetsredskap – vår iPad. Här står all information vi behöver för att utföra vårt arbete.

Jag går genom ett ännu ganska tomt Sky City. Hissen tar mig upp till våning fem där Crew Base ligger.
Jag ställer ifrån mig min väska i hörnet där det finns ställningar för dessa.
Det har börjat fyllas med folk nu. Det doftar av kaffe vid automaten där några piloter står och förser sig.
Jag nappar åt mig ett par bananer och stoppar ner dem i väskan innan jag också fixar mig en kaffe som jag girigt suger i mig samtidigt som jag öppnar min iPad och checkar in.
Jag sätter mig i soffan och börjar gå igenom dagens leggar för mig själv.

50 minuter innan planet ska lyfta samlas vi i kabinbesättningen för en pre-flight briefing på Crew base.
Om piloterna är på basen kommer de förbi och hälsar och ger oss information om väderförhållande, beräknad flygtid och annat som kan vara bra för oss att veta. I övrigt har de sin egen briefing.

Vi samlas på ett särskilt ställe för just denna procedur. Tidiga morgnar är det med stora kaffemuggar och trötta ögon, men det är alltid lika spännande att se vilka man ska arbeta ihop med.
Jag gillar de här korta snabba genomgångarna. Det är bra att få sitter ner en stund med jobbet framför sig och det brukar på kort tid bli en uppsluppen och positiv stämning. Det är så många roliga människor man träffar här.

När jag tar min iPad och min handväska och går dit är pursern redan på plats. Jag ser på skylten på bordet att det är ”min” flight.
Vi hälsar samtidigt som ytterligare en i crewet dyker upp och bara en minut senare kommer den fjärde och sista. Vi öppnar våra iPads med aktuell flight och pursern håller i briefingen.

Tidig vintermorgon från en flygplansdörr…

Vi kommer förberedda. Själv brukar jag göra det på pendeln till Arlanda eller när jag precis kommit fram till basen. Man kan inte göra det för tidigt då mycket händer in i det sista.
Jag föredrar att skriva upp det viktigaste på en liten papperslapp som jag kan ha i fickan under flygningen. Står jag i gången och har kabinplacering under boarding eller är ute och serverar så vill jag kunna ha den nära till hands.

Vi börjar med att kolla vilken flygplanstyp vi flyger – Boeing eller Airbus.
Vi får veta vilket vårt flightnummer är och vilken gate vi avgår från.
Sedan går vi över till att titta på information rörande passagerarna.
Hur många är det totalt?
Hur många sitter i Plusklass och hur många i Goklass. Passagerarna i Plusklass har automatiskt mat och dryck i sin biljett då denna biljett är dyrare, men är det någon i Go som har beställt mat så kollar vi var den/de sitter.
Vi får också veta var ”dividern” mellan Plus och Go ska sitta.
Vi tittar om vi har några Diamond och Pandionpassagerare ombord och var dessa sitter då de har särskilda förmåner med sina kort.
Det finns också passagerare som beställer sin biljett med ”special services”.
Det är tex om de har barn under 2 år (infant), husdjur (pet in cabin), handikapp av olika slag, cello…
Ja, det finns många olika ”specials”. Dessa måste vi ha extra koll på.

Det känns som det på väldigt kort tid faktiskt har blivit så..!!

Nästa punkt är under ”procedures” och ”route information”.
Här står bl.a. hur många crew meal det ska vara lastade till oss som arbetar ombord.
Där står det om det är några ”safety highlights” som vi särskilt ska uppmärksamma.
Det står vilken typ av galley vi har – Atlas eller KSSU.

Sist tittar vi på serveringsprogrammet för just denna flygning.
Det är lite olika beroende på inrikes/utrikes, flightens längd, leisure, charter osv.
Och sist finns en ”special”. Om det är någon särskild annonsering som ska göras eller om det är något annat som vi bör hålla koll på.

Nu är det dags för oss att välja vilken position vi vill arbeta på. Alla utom pursen som alltid har position 1R. När vi är fyra ska en gå fram med pursern, de andra två ska gå i bakre galleyet.
Alla har olika arbetsuppgifter, men det berättar jag om i ett annat inlägg.

God morgon ”kontoret”, dags att starta dagen…!

Vi hämtar upp våra kabinväskor och ytterkläder och tar hissen ner till plan två där vår ”crew security” ligger.
Där arbetar alltid två personer.
Idag är det den underbart rare mannen som kollar våra badges och när vi går igenom larmbågen.
Hans kollega, en yngre kvinna, kollar på scannern där innehållet i våra väskor syns.
Det är alltså samma typ av säkerhetsprocedur som för passagerarna med den skillnaden att här är ingen kö och vi kan ha vätskor med oss.

Crewbussarna står på rad utanför securityn. Vi hoppar in i den främsta, hälsar på chauffören och talar om vilken gate vi ska till. Sen rullar vi iväg utmed terminalbyggnaden till rätt plan.
Idag får vi inte åka så långt. Färden är snart över.
Vi tar våra väskor igen, säger hej då till chauffören och går mot ståltrappan som leder upp till den ”arm” som passagerarna går igenom för att komma till planet.

Nu är vi klara att påbörja vårt arbete ombord och hälsa vår passagerare välkomna!

Kaffe! Bränsle för tidiga morgnar.

Flygvärdinna i Resurspoolen

Jag är anställd i Resurspoolen på SAS. Eller som vi säger, jag är ”timmis”, alltså jag jobbar per timma.
Jag har vid några tillfällen fått erbjudande om visstidsanställning, både 80 och 100%. Nu senaste när mitt anställningskontrakt gick ut den 28 februari och det skulle uppdateras fick jag erbjudande om 80% visstidsanställning mellan 1 mars och 31 augusti.
– Varför tar du inte det…?
– Är du dum…?, tänker säkert en del.

SAS vackra och klassiska logotype.

Och visst, hade jag bott i Stockholm hade jag absolut kunnat tänka mig att jobba 80%, men med tanke på att jag pendlar och har flera arbeten så behöver jag kunna styra min tid själv.
Det kan jag inte på samma sätt när SAS lägger schemat. Jag är dessutom så pass ”gammal” nu och van att sköta mig själv, att jag vill bestämma när jag jobbar och inte…
En lyx jag unnar mig.

Hur ser dealen i Resursen ut då?
Jo, varje månad måste jag öppna upp minst sju dagar då jag gör mig tillgänglig för arbete. Av dessa sju dagar måste det vara minst en sammanhängande helg (lör-sön) och ytterligare minst två helgdagar, men dessa behöver inte vara sammanhängande.

Under sommarmånaderna, juni-augusti, måste jag göra mig tillgänglig minst 39 dagar. Av dessa måste det vara minst 10 dagar per månad, de övriga nio dagarna får jag fördela som jag vill.
Jag måste också göra mig tillgänglig antingen julhelgen eller nyårshelgen.

I ett provrum i en butik i Helsingfors.

Precis som på andra arbetsplatser med behov av extrapersonal så läggs arbetena först och främst ut på de man är skyldig att betala ut månadslön till.
Vi ”timmisar” får ta det som blir över.
Och det är inte alltid man blir schemalagd de dagar man öppnat upp. Vissa månader är magra flygmässigt.
Januari-mars är sådana.

Därför har det skapats en facebook-sida av cabin crew för cabin crew där vi ger bort och tar flygningar av varandra.
Matchar man med någon som vill bli av med den/de dag/dagar som jag vill ha så skickar en av oss in förfrågan till ”Ask Planning” som lägger dessa jätteschema och så avgör de om bytet är möjligt.
Det är ju några kriterier som ska uppfyllas:
– Man måste vara behörig på den plantyp som man byter till.
– Dygnsvilan måste uppfyllas (minst 13 timmar).
– Maximal tjänstgöringstid på rullande sju dagar får vara maximalt 55 timmar.
– Det får vara max 2 timmisar på en flight.
Sen finns det ännu fler, men detta är några av de som oftast berör mig.

Med en kopp kaffe på Sky City… mediterandes med lite plan i blickfånget.

Jag är ganska nöjd med att vara kvar i resursen. Det ger mig en del frihet jämfört med mina kollegor som är tillsvidare- eller visstidsanställda.
När SAS lägger schemat kan man inte själv styra när man ska arbeta. Jag kan hålla vissa dagar och helger jobbfria då jag har behov av det.
Självklart kan även de fast anställda byta med varandra men det är inte lika självklart och enkelt som för oss har jag förstått.
Vi byter ju bara bort timmar mot timmar, medan de har månadslön och då blir det lite annorlunda.

De flesta som arbetar i resurspoolen har, liksom jag, fler inkomster och arbetar med annat också. En hel del pluggar.
Det är en förutsättning för att kunna försörja sig och få det att funka. Du kan aldrig vara säker på hur mycket produktion du ska få. Man får se om sitt hus och inte vara beroende av bara flygandet.
Utöver arbetet som flygvärdinna arbetar jag i dagsläget med följande:
– Anställd 40% på ett rekryteringsföretag där jag arbetar med administration och redovisning.
– Mitt eget företag där jag har några uppdrag inom administration och redovisning som jag fakturerar.
– Styrelseordförande i mitt f.d. företags branschorganisation.
– God Man åt 4 personer med demens och hjärnskador.
– Styrelseordförande i vår Bostadsrättsförening.

På detta sätt rullar mitt arbetsliv på just nu. Jag funderar på vissa förändringar men har ännu inte landat i riktigt hur de ska se ut… så… fortsättning följer…

Layover

Jag hade min första layover i Luleå. Vi landade på kvällen ett par dagar efter midsommar. Mitt i det nordiska ljuset om sommaren.

På morgonen drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en lång PW. Det doftade av hundkex utmed vattnet och av syllar från järnvägen jag passerade. Google maps fick hjälpa mig med orienteringen. Luleå var virgin soil för mig.

Charmiga småstadsflygplatser.

Jag köpte en persika och en yoghurt på ICA på Storgatan. På hotellrummet fixade jag kaffe, två små mackor med kaviar och ägg och skivade ner persikan i yoghurten. Jag reser alltid med kokta ägg och kaviar i kabinväskan. Har jag det klarar jag mig länge.

Efter att ha tryckt i mig denna fantastiska frukost lyssnandes på någon av mina Spotify-listor samtidigt som jag kollade sociala medier, gick jag ut på stan en sväng. Jag satte mig på en uteservering, kollade folk, drack kaffe och lät midsommarsolen värma ryggen.

På väg ut på en PW i Luleå i somras. Träningsstass på och kavaj upphängd.

Jag gillar layovers. Det är kul att få komma till en ny stad. Landar vi sent på kvällen är det skönt att få bli hämtad med taxibuss vid flygplatsen, körd till hotellet och bara gå direkt i säng.
Har vi en tidig pick-up så behöver jag mindre än hälften av tiden att inställa mig jämfört med om jag är hemma. Jag ska ju bara ner i hissen efter att jag fixat till mig.

Kommer vi sent på kvällen är det inte vårt crew som flyger tillbaka på morgonen. Då blir dygnsvilan för kort. Vi brukar ha mellan 12–24 timmar ungefär på ett stopp. Då finns det redan ett crew på plats som tar vårt parkerade plan och vi byter av ett annat crew senare under dagen.

Luleå en sommardag.

Vi har ofta layovers på vår roster. Jag kan inte minnas en enda period då jag inte haft åtminstone en layover.
Här är mitt schema för de fyra dagar som jag ska jobba 4-7 april. Då har jag två layover i Göteborg. Det är ju toppen för mig för då får jag sova hemma.
På lördagen ska jag flyga en charter ToR Göteborg Las Palmas. Det är också en av anledningarna till att vi flyger till någon annan stad i Sverige, vi ska flyga en charter eller en reguljärflygning därifrån och tillbaka.

Checkar in  och checkar ut på Arlanda. Flyger 4 leggar och dagen är schedulerad på 10 timmar.
Fredag flyger jag 3 leggar och avslutar i Göteborg. På lördagen flyger jag en charter till Las Palmas från Göteborg. Jag har ett stopp på 18:30 första natten och ett på 19:55 andra natten.
Söndagen flyger jag passivt, ”deadhead”, tillbaka till Arlanda och sen en ToR Luleå på kvällen. Efter det går jag av och jobbar inte förrän till påskhelgen.

Så vad gör man på en layover? Dör hotelldöden…?
Det beror så klart på om man kommer upp så man har kvällen eller morgonen ledig och hur långt stoppet är. Jag brukar försöka hinna med en pw eller en löprunda, antingen utomhus om vädret tillåter, i annat fall på hotellgymmet.
Jag brukar också ta mig tid att skriva en del.
Ibland möter man upp med någon annan ur crewet och tar en bit mat ihop, men det är vanligare att var och en gör sin egen grej.
Det blir helt enkelt en del egentid.

Dubbla boende.

Redan innan jag fick jobbet som flygvärdinna hade jag börjat fundera på hur jag skulle lösa mitt boende när jag var uppe i Stockholm för att flyga.

Jag bor i Göteborg och SAS har bara en bas i Sverige och den är på Arlanda i Stockholm.
Det var alltså upp till mig att fixa någonstans att bo om jag valde att jobba här, för precis som med pendlandet till och från arbetet så står ju inte företaget för mitt boende när jag är i Sthlm.

Från stället jag bodde på under utbildningen och de första veckorna jag flög. Denna vyn är ”to die for”…!

En del av tiden ligger vi ute på ”slingor” vilket innebär att vi sover på hotell i andra städer. Vid dessa tillfällen står SAS självklart för vårt boende samt transport till och från flygplatsen.
Men många gånger kommer vi till vår hemmabas efter ett pass. Då är ansvaret mitt eget för boende. Så en fast punkt i Stockholm skulle jag ha behov av.

Hotell var en lösning men den skulle innebära relativt höga kostnader och jobb med bokningar inför varje månad. En annan lösning var att hyra ett rum av någon, alltså vara inneboende, och det var den lösningen jag valde att fokusera på.

Jag kastade ut en fråga på messenger till dem av mina bekanta som kunde tänkas känna någon eller som kanske själva hade ett rum för mycket.
Inget schema liknar det andra så jag kunde inte ge något exakt antal nätter som jag skulle ha behov av rum, men jag räknade ut att skulle jag jobba som jag tänkt så skulle det röra dig om minst två och som mest 10-12 nätter.

Under mina första veckor bodde jag på det ställe på Söder där jag bott under utbildningen, men jag fick snabbt napp på en lägenhet inne i city som jag kunde få hyra i juli-augusti.
Det var perfekt. Jag hade gångavstånd till Arlanda Express och hela stan utanför porten.
Jag gick genom sommar Stockholm tidiga morgnar, med kabinväskan rullande bakom mig. Solen strålande från en redan klarblå himmel och träden som skuggade trottoarerna.
På kvällarna glittrade staden och dess gator, Kungsgatans höga torn, det upplysta Konserthuset, sorlet från uteserveringarna, doften av varm stad och asfalt…
Minnen av mina första månader med mitt nya liv, min nya livsstil…

Tidig morgon på väg till Arlanda Express.

Kungsgatan en varm sommarkväll på väg hem.

Men detta var tillfälligt och när september kom hade jag lyckats lösa det hela på nytt. 
Sedan dess hyr jag ett rum hos en väninnas väninna i Solna. Jag trivs toppenbra och det är enkelt för mig att ta pendeltåget ut till Arlanda.
Funkishuset i Solna har blivit mitt ”andra hemma”.
Och eftersom jag har aviga tider – ibland extremt tidiga morgnar, andra gånger incheckningar mitt på dagen eller eftermiddagen, så går vi sällan på varandra.
Hon står ut med mina aviga natt/morgon- och kvälls/nattider och själv har jag inte ont av att höra henne när jag ibland måste gå och lägga mig redan vid 19/20-tiden eller behöver sova länge en morgon om jag flugit sent och inte kommit i säng förrän mitt i natten.
Och de få gånger vi sammanstrålar så blir det lite prat och ibland ett glas vin.

Det är skönt att ha en fast punkt när man ska arbeta. Livet blir mindre komplicerat och allt går snabbare. Man lär sig hur kollektivtrafiken går och varifrån.
Man vet var man har sina saker och behöver inte få koll på det varje gång.
Det spar mycket tid och planerande. Du vet vad som väntar dig varje gång du kommer dit.

Kvällspromenad i Stockholm.

Nu åker jag blå linje med tunnelbana och vill jag så är jag i stan på 9 minuter.
Och det vill jag ofta.
Jag älskar att få promenera runt i Stockholm och lära känna staden igen. Att få möta upp med någon väninna för kaffe eller ett glas vin.

Mitt extraboende i Sthlm har fixat sig jättebra och jag hoppas det ska kunna fortsätta så ett bra tag.
Och skulle det förändras… ja, då får jag ta det då.