Accessoarer och makeup – do or don’t:s

Det finns många regler för hur vi ska se ut när vi arbetar. Allt från hår, accessoarer, make-up och kroppsutsmyckningar.
Enligt reglementet måste vi ha håret uppsatt när vi är uniformsklädda. Vi ska vara ”well groomed” som det står i beskrivningen.
Når håret ner till axlarna måste det sättas upp. Även om vi sätter upp en hästsvans får inte denna gå nedanför axlarna.

Knut och backslick – ok enligt reglementet.

Jag fixar mitt hår på några minuter.
Jag gillar när det går fort att få ordning på det och skulle det bli lite ”oredigt” under flygturen kan jag snabbt smita in på vår ”stora och rymliga” toalett och fixa till det.
Det är också skönt att det inte blir rufsigt av blåst eller förstört av regn.
Jag är väl så praktisk att jag blir tråkig…

Vi får inte heller ha stora örhängen som hänger ner.
Privat har jag nästan alltid stora ringar men det är förbjudet när jag arbetar, så då tar jag på de mindre pärlorna eller stenarna.
Detta är också en säkerhetsaspekt då vi inte ska riskera att fastna i något vid en eventuell utrymning eller om vi skulle behöva använda ”smoke hoods” om det uppstår brand ombord.

Med mina ringar i öronen och hästsvansen utsläppt.

När det kommer till ringar, armband och halsband gäller samma sak.
Inget stort och iögonfallande. Inte ringar på alla fingrar, utan en eller högst två.
Dessa får inte heller vara stora, så min döskallering som jag nästan alltid bär privat får stanna hemma när jag flyger. Den skulle dessutom anses provocerande så den hade jag inte kunnat ha även om den varit mindre.
Det blir för mycket av en symbol för att vara ok.
Halsband och armband ska också vara av mindre storlek och nätta i stilen.
Jag har halsband ibland, men väldigt sällan.
Armband har jag aldrig, det får räcka med min klocka.

Skulle jag ha en tatuering måste denna kunna döljas av uniformen.
Och skulle jag ha piercing, förutom ett hål i vardera örat, så måste dessa kunna tas bort när jag arbetar.
Detta behöver jag inte tänka på då jag har vad man kallar ”virgin skin”…
Inget bläck på min kropp 😊
Och piercing skulle jag aldrig göra. Det är inte jag…

”Virgin skin” – inga tatueringar och ingen piercing förutom ett hål i vardera örat.

Lösnaglar har ju blivit en grej som väldigt många har idag.
Det finns inget i reglementet som säger att vi inte får ha det, men det är inte önskvärt.
Man vill undvika risken för att det hamnar en nagel i någon passagerares mat.
Många lösnaglar är idag groteskt långa så har man lösnaglar ska dessa vara relativt korta.
Själv har jag kortklippta naglar och det har jag alltid haft.

När det kommer till färg på läppar och naglar så finns det också där en färgpalett som vi har att förhålla oss till.
Vi kan inte ha läppstift som är svart, blått eller neonfärgat rosa osv.
Vi kan inte gå runt med svarta, gröna eller blå naglar, eller lösnaglar med en massa konstiga dekorationer på.
Detta gäller också färg på håret och på vår ögonmakeup.
Vi kan inte ha rosa eller blått hår eller knallgrön ögonskugga.

Dressed for work!

Har vi glasögon ska dessa vara diskret.
Inga konstiga och galna bågar eller starka färger.
Man kan liksom inte freebasea med tokigheter mitt i facet.
Elton Johan skulle få det svårt…
Jag har mina Marimekkobågar som är svarta och de är enligt reglementet.

Vi får självfallet inte bära politiska eller religiösa symboler.
Inte heller symboler för andra typer av ställningstagande.
När vi arbetar är det i uniform och vi representerar SAS, inte oss själva.

Enligt reglementet…                                                                                Foto: Peter Knutson

Det handlar om att hålla en viss uniformskod och stil för alla där vi inte sticker ut och går för långt i vår egen personliga stil.
När vi är uniformsklädda representerar vi företaget, inte enbart hemma i Sverige, utan i hela världen där vi syns.
En del anser säkert att detta är förlegade och otidsenliga ”dresscodes” och det står var och en fritt att tycka det.
Jag håller inte med.
Jag har inget behov av att visa våra passagerare vem jag är privat.
Det är inte det jag är där för.
Den som inte kan acceptera det bör helt enkelt söka sig ett annat arbete.

Rostersläpp – månadens höjdpunkt!

Ni har säkert hört mig nämna ordet ”roster” vid flera tillfällen. Både på Instagram och här i bloggen. Rostern är vårt arbetsschema, vår tjänstgöringslista.

Våra vackra stålfåglar. Vilka krafter de besitter och vad vackra de är.

Där ser vi vart vi ska flyga, vilka tider planet ska lyfta och landa, samt vår inchecknings- och utcheckningstid.
Vi ser också vilket flightnummer vår tur har och vi ser hur lång den är.
Vi ser hur lång vår ”turn-around” är, dvs hur länge vi kommer att vara på marken innan vi lyfter igen.
Den visar om vi har meal stop någonstans och hur långt det är eller om vi har mat lastat ombord till oss i crewet.
Det ska vi nämligen ha om vår tjänstgöringstid är längre än 6 timmar utan meal stop.

Morgon på ”kontoret”.

Går vi djupare in i rostern och kollar flighterna var för sig så kan vi se ännu mer.
Då ser vi vilka vi ska arbeta tillsammans med, både i kabin och på flight deck.
Går vi sedan i på flight för flight kan vi se om det är några special inbokade, tex bebisar, husdjur, handikappade i behov av assistans osv.
Vi ser om någon har beställt mat och om det är någon specialmat, tex vegetariskt.
Vi ser hur många som sitter i vår Plus-klass och hur många vi har i Go-klass.
Och vi ser om vi har Pandion- eller Diamondpassagerare ombord.

På väg upp till Skellefteå.

Vi ”biddar” dagar innan den 1:e i varje månad.
Att bidda betyder att vi öppnar upp, gör oss tillgängliga för tjänstgöring, under vissa dagar.
Detta gäller oss i resurspoolen.
De som är fast- eller visstidsanställda får sitt schema utlagt av SAS.

Den 15:e i varje månad får vi det nya schemat för kommande månad.
Då går servern på SAS för högtryck och det är jättesvårt att få access till rostern eftersom ALLA vill in samtidigt och kolla sitt schema.
Det är alltid lika spännande att se vart man ska, var man har layover, vilka man ska arbeta ihop med.
Extra roligt är det om man får jobba ihop med någon av sina kurskamrater. Vi har ju ett speciellt band till varandra så klart.

Så här ser min roster för juni ut.

Nu har rostern för juni släppts för några dagar sedan.
Det är många som vill byta dagar, ha fler dagar eller ge bort dagar.
Vi har ett par facebook-sidor för detta, men vi kan inte byta som vi vill med varandra.
Det är väldigt viktigt att dygnsvilan blir tillräcklig, att det inte blir för många timmar på rullande 7-dagarsschema osv.
När vi kommit överens med en kollega skickar en av oss in förfrågan om byte till ”Ask Planning” och det är sedan de som ger ok eller inte.
Vi försöker så klart ha koll på det själva men ibland blir det nej. En gång felade min dygnsvila på 45 minuter och då blev det nej.

Utsikt från vårt fönster i bakre galleyet.

Jag fick en väldigt dum grej i min roster denna gång.
Jag hade ”biddat” torsdag till måndag under ett pass och så fick jag fredag och måndag…!
Inte så bra som ni förstår. Så nu försöker jag hitta någon som vill ge bort sin lördag och söndag till mig så jag får fyra dagar i streck.
Åka fram och tillbaka för två enskilda dagar blir både kostsamt och mycket restid.
Alternativet är att stanna i Stockholm över helgen och umgås med vänner, gå på teater eller hitta på något annat Stockholmskul som jag oftast inte ges tid att göra då jag mest jobbar när jag är uppe.
Får se hur jag väljer att göra om jag inte får flighter… Fortsättning följer…!

Tankar och minnen från en jumbojet

Denna text skrev jag i oktober 2015 när jag åkte till Hong Kong och Kina med köparna av mitt företag för att introducera dem för leverantörerna.

Utsikt från en flygplansstol.

Den nedgående solen över St Petersburg färgar flygplansvingen utanför mitt ovala fönster gyllengul när vi passerar på 10 000 meters höjd.

Flygvärdinnorna går förbi med serveringsvagnen och jag passar på att beställa in en liten flaska bubbel.
Det är min sista resa till Hong Kong och Guangzhou i jobbet. Så mycket vemod och så många tankar som trängs, men också en känsla av lugn och tillförsikt över alla nya möjligheter som öppnar sig.

Hong Kongs magiska skyline, en av världens mest kända och vackraste.

En känsla av djup tillfredsställelse över det beslut jag tog och som jag lyckades genomföra.
Många gånger var det oerhört tungt och motigt. Att sälja ett företag och få allt på plats är ingen enkel grej.
Men nu är det gjort och jag avslutar med denna resan tillsammans med mina köpare för att presentera dem för leverantörerna.

I nattmörkret, långt däruppe i det oändliga svarta, mellan Jekaterinenburg och Novosibirsk hör jag snarkningar från sätena runt omkring.
Några är uppe och går. Andra pratar tyst med sin stolsgranne.

I en monter på Cantonmässan, med en ytterkruka i filt på huvudet.

I efterdyningarna av middagen och det sista i min bubbelflaska minns jag vad jag tänkte på när jag gick på de folktomma gatorna i Göteborg till flygbussen i morse.
Min första resa till Hong Kong och Kina. Hur fantastiskt jag tyckte det var och hur jag hoppades att jag skulle ha möjlighet att fortsätta mina inköpsresor dit.
Och det hade jag. I 15 år har jag rest hit två gånger om året. Detta blir min 30:e och sista resa i detta syfte. 

Stanley lilla enkla ”strandgata” med sina små restauranger och barer.

Jag minns hotellen jag brukade bo på.
Jag minns lukten av durianfrukter på gatorna i Hong Kong.
Jag minns sena nätter på barer, framför allt en där vi dansade på bardisken och jag minns, fast jag helst vill glömma, hur jävlig morgonen dagen efter var…
Jag minns pendeltåget till Shenzhen och den galna shoppingen där – ”hey Missy, wanna buy copy watch, copy handbag, manicure, pedicure… Missy, missy…!!!! Good price for you..!!!!”

I Stanley med ett glas vin och sydkinesiska sjön i blickfånget. Ett av de ställen jag lärde mig tycka väldigt mycket om.


Jag vet hur det känns att sitta i Stanley och titta ut över sydkinesiska sjön med ett glas vin.
Och hur jag varje gång somnade på dubbeldäckarbussen tillbaka till Hong Kong city pga jetlag och antagligen de där vinglasen.
Jag kan höra ljuden av folkmassan och de mekaniska små leksakerna på Night Market på Tempel Street i Kowloon.
Och de enorma folkmassorna i Mong Kok där gatorna hade övergångsställen som var de bredaste jag sett.
Jag minns de, av hårt arbetande AC, iskalla taxibilarna där chauffören satt med täckjacka på.
Jag glömmer aldrig den legendariska skylinen på Hong Kong Island, en av de vackraste i världen.

Denna fantastiska stad. Hit kommer jag alldeles säkert att åka tillbaka någon gång.

Jag minns hur det är att komma med tåget sent på kvällen till tågstationen i Guangzhou och hitta taxibussen som hotellet alltid skickade dit.
Hur det luktade annorlunda där jämfört med i Hong Kong.
Jag minns proceduren för att checka in på Kinahotellet och deras gigantiska och överdådiga entré.
Jag minns kvinnan som hade till arbete att med en enorm fönsterskrapa på skaft, dra undan regnvattnet från asfalten framför bussen som skulle ta oss till mässan.

Mat- och kaffeställe på Cantonmässan.


Jag minns smaken av deras sura inhemska rödvin ”Great Wall”.
Jag minns de sovande kineserna i montrarna på mässan.
Jag minns den slitna gamla Cantonmässan med sin tunga rökelsedoft i alla trapphus för att dölja stanken från toaletterna.
Och jag fick uppleva det nya jättekomplexet de lät bygga utmed Pearl River.

Med en av mina leverantörer på mässan i Hong Kong.

Jag skulle kunna skriva i evigheter om allt jag minns från dessa resor.
En del av de människor jag träffat där borta och som jag rest med åker inte längre dit. Andra är kvar. Nya har kommit till.
Somliga av dem har jag träffat enbart där och hela vår vänskap har byggt på de två gånger per år som vi träffats och delat några dagar i Fjärran Östern.
Jag kommer att sakna just detta. Det har varit något av det absolut roligaste.
Stäng en dörr – öppna ett fönster…

En av de jättelika byggnaderna i den nya gigantiska Cantonmässan.

Livet innan jag blev flygvärdinna

För det fanns ett liv innan jag blev flygvärdinna, sommaren 2018.
I 20 år drev jag eget företag inom import och partihandel med inredningsprodukter.
Det blev mycket resor i hela världen.

Redo för julfest med några av mina medarbetare och styrelsemedlemmar 2004

Jag gjorde inköpsresor i Asien och Europa och jag gjorde försäljningsmässor i Sverige, Norden och Europa.
Ibland låg jag ute drygt 4 veckor i ett sträck. Vi kunde börja i Stockholm, fortsatte till Oslo för att sedan avverka Birmingham och sist Frankfurt.
Slitigt som satan men vansinnigt kul. Detta race gjorde vi två gånger om året.

Med Ann-Sofie som jobbade hos mig i många år. Bild från 2004.
Företagets monter på Formex-mässan i Stockholm 2005.

Inköpsresorna till Asien gjordes också två gånger om året.
Alltid Hong Kong och Guangzhou, gamla Canton, i Kina. Många gånger också New Delhi i Indien.
Så galet roligt och så otroligt mycket jag fick uppleva.
Vilka erfarenheter och minnen dessa år har gett mig och vad mycket människor jag lärt känna. Jag ångrar inte en dag.

En fridag från mässan i New Delhi passade vi på att  åka till Taj Mahal. Bild från 2005.

På inköpsresorna besökte jag oftast fackmässor där jag fick kontakt med leverantörer som kunde tillverka produkter jag var intresserad av.
Jag satte ihop en kollektion som jag sedan ställde ut på inredningsmässor i Sverige och Europa.
Butikerna kom dit och lade sina order som vi sedan levererade till dem.
Detta är i korthet vad mitt arbete gick ut på.
Som mest omsatte företaget nästan 18 Mkr och vi var då 9 anställda förutom mig.

Vår monter på mässan i Oslo 2006.

Men min lust tog slut. Jag hittade inte längre kraften och kreativiteten att driva mig själv och företaget vidare.
Det var dags att gå vidare, men mot vad, det visste jag inte.

Inbjuden av exportrådet att besöka en mässa i Kairo 2010.

Många säger att man ska kämpa, att man inte ska ge upp.
Jag tänker inte så.
Att kunna och våga släppa taget om något som blivit din identitet och som du till sist måste inse har nått sitt slut, är bland det starkaste och modigaste du kan göra.
Det är inte att ge upp.
Det är att tillåta sig själv att låta något nytt komma in i livet.
Att förhoppningsvis hitta en ny mening och med det en massa glädje.

Lite sightseeing i samband med mässan i Paris.

Vari ligger det stort i att kämpa vidare, utan glädje, mentalt uttröttad och med blodsmak i munnen?
Och det gäller inte enbart ditt arbete utan också ett förhållande som nått sitt slut.

Sous le ciel de Paris – Notre Dame, du vackra…

Jag är mycket medveten om det svåra i att ta steget.
Jag har tagit båda.
Jag har lämnat ett yrkesliv som inte längre gjorde mig glad.
Och jag hat avslutat ett förhållande som till slut var ett kärlekslöst helvete och tog all livsglädje från mig.

I New York på mässa 2011. Att gå runt i New York är som att gå runt i en film…

Men detta är det enda liv vi får.
Detta är inget genrep inför något annat som kommer.
Det är mina dagar som försvinner.
Och jag har inte tid.
Jag är 55 år, snart 56, mitt liv måste få vara så fyllt av lycka och glädje som det bara går.

I New York 2011.

Och hur det ser ut vet bara jag själv om jag följer min mage…

Kvällsdrink på en skybar i en av världens vackraste och mest mytomspunna städer – New York 2011.

Early Bird eller Nattuggla?

Vilket är du?
Jag är hel klart en morgonmänniska. Jag funkar inte alls bra mentalt eller fysiskt på natten.
Och det där sätts ju prov då och då i mitt nya arbete.

Tidig morgon på Arlanda Express.

Är du visstids- eller fastanställd på 60, 80 eller 100% så kan du bidda ”livsstil”.
När du gör det kan du lägga in om du är morgon- eller kvällperson och då är din chans större att du får flighter som passar dig.
Vi i resursen kan tyvärr inte göra det. Vi får de flighter vi får.

Jag föredrar morgonflygningarna som du förstår. Även om de ibland tvingar mig att sätta klockan på strax efter 3 på natten…
Det är verkligen killer times. Det gäller att komma i säng och kunna somna för att få det att funka. Jag har väldigt sällan problem med det som tur är.
Mitt knep är att läsa.

Soluppgång och tidig morgon med utsikt från Crew Base.

I många många år har jag alltid läst innan jag somnar. Det har gjort att läsandet på kvällen är som en signal till hjärnan att det är dags att sova.
En gång för flera år sedan satt jag på flygplatsen i Helsingfors och somnade när jag läste.
Och jag har nickat till rejält på tågstationen i Hong Kong när jag läste i väntan på att få stiga på tåget till Guangzhou. Och där kan jag lova dig, där är det ljudvolym…

Så ska jag upp kl 3 på natten så lägger jag mig vid 19-tiden, tar boken och läser.
Sen sluter jag ögonen då och då och bara vilar i det för att liksom låta hjärnan närma sig sömnen och låta den komma.
Det funkar så gott som alltid.

Morgonsolen på Arlanda färgar vårt lilla fönster orange innan vi lyfter mot en destination jag idag inte minns längre.

Ska jag flyga sena charterflighter som jag gjorde vid flera tillfällen från Luleå i somras och från Helsingfors i vintras, med landning runt kl 02:00/02:30 så sover jag en stund på eftermiddagen för att orka.
Jag klär av mig, lägger mig under täcket, drar för gardinerna och börjar läsa. Det tar ca 15-20 minuter, sedan sover jag i ungefär 2 timmar då klockan väcker mig.
Ett annat bra knep som jag ofta kombinerar boken med är att duscha varmt. När kroppen är varm så sänker den temperaturen inuti vilket gör det lättare att somna. Ungefär som att dricka varmt istället för kallt på sommaren.
Dricker du varmt så sänker kroppen tempen inuti och du uthärdar värmen lättare.
Det är därför människor i öknen ofta dricker varmt mynta-te.

Det var jag glad för min eftermiddagssömn då vi vid ett tillfälle blev rejält försenade pga ”bird strike” (krock med fågel) och inte landade förrän 03:45 och jag var i säng närmare 5 på morgonen.
Fågeln tog inte i motorn. Hade den gjort det hade vi inte kunnat flyga hem.
Nu tog den vid sidan av nosen och på vingen, men en tekniker måste alltid kallas ut och gå igenom och kontrollera så inga vitala delar på planet är skadade innan vi får klartecken att flyga vidare.
Safety first! Alltid.

Nyss parkerade i Luleå. Klockan är 4 på morgonen. Vi ska till hotellet och få sova efter en lång flight ToR Larnaca.

Men jag ska erkänna att jag älskar att få sovmorgon innan jag ska iväg och jobba.
Lazy och slö kan jag strosa runt i mina löparkläder, äta frukost och dricka kaffe ihop med sociala medier och bara ta det easy.
Eller om vi är på layover och jag kan ta en lång pw och utforska en ny stad eller slöa runt på hotellrummet, skriva, lyssna på musik eller bara lata mig.

Skogspromenad en sommardag på en layover. Satt vid denna lilla sjö i en timma och njöt.

Jag gillar både de tidiga och de senare flygslingorna. De har båda sin charm och energi på olika sätt.
Det jag inte kan påverka får jag väl istället göra till det bästa möjliga.
I Stockholm försöker jag få tid att träffa mina vänner. Både de nya flygande men också de gamla från den tid när jag bodde där.
Jag tycker att jag är väldigt lyckligt lottad som får bo i två så kul städer som Göteborg och Stockholm. Att få känna sig hemma och ha bra vänner på båda ställena.

På väg ut för att träffa vänner i Stockholm.

Nu längtar jag bara efter mer tid att kunna resa ut i världen och träffa mina vänner som bor i andra länder och att utforska nya städer, ensam eller med någon annan med samma wanderlust som jag själv.
Det är nästa mål….