En standby som inte blev som jag hoppats

Med ett helt gäng plan, piloter och kabinpersonal fast i sandstormar på Kanarieöarna verkar det ha varit några kaotiska dagar för Crew Control, trafikvakten, på SAS.
Själv hade standby från söndag till onsdag och hoppades jag skulle få några kul dagar med roliga crew.

När jag har standby vill jag allra helst komma ut på någon slinga. Då vet jag vad jag ska göra under dagarna. det passar mig bäst.

Ringde på lördag kväll och fick veta att jag var tänkt på en flight ToR Köpenhamn med incheckning 05:15 på söndag morgon. Tar dem på orden och går upp i tid.
Trafikvakten ringer när jag står med tandborste och lödder i hela munnen. Då är klockan 03:35.
Taxi till Arlanda Express. Inte för att jag är lat och lyxig utan för att det är obehagligt i tunnelbanan vid 04-tiden på natten/morgonen. Kroggästerna har tagit taxi hem och morgonpendlarna har inte kommit igång. Det är folk därnere som du inte vill möta och vara ensam med helt enkelt.
Dessutom hinner jag inte ut om jag måste ta t-banan idag.
Resten av den dagen tillbringar jag pw:andes på Djurgården i vårvädret.

Fullkomlig vår på Djurgårdspromenaden efter första dagens flight till CPH.
Går förbi min gamla arbetsplats med alla minnen… Älskar det där huset.

Måndag. Går upp 03:30. Fixar facet och går och lägger mig igen. Somnar snabbt. Blir inte utringd.
Jobbar med styrelsefrågor vid köksbordet i Solna.
När standbyen löper ut åker jag till Gamla Stan och besöker en väninna och hennes man i deras fantastiska lägenhet med takåsarna och himlen som grannar.
Klockan 19:15 lägger jag mig.

Här kan man bo! Det är få förunnat. Äskar vår medeltida del av Stockholm. Här kan jag gå länge.

Tisdag. Går upp 03:30. Fixar facet och somnar om. Trafikvakten ringer 06:40.
Jag ska checka in för en Berlin ToR kl 08:05. Efter det en Umeå ToR.
Hinner fixa håret och klä på mig. Inget mer.
Magen kurrar lite försiktigt. Jag säger åt den att tiga och vänta på bananen och kaffet på Crew Base. Den lyder.
På väg hem från Berlin får jag fax från trafikvakten via kapten. Umeå cancellerad. Standby avslutad efter Berlin.
Standbyen på onsdag ändrad från 06:00-16:00 till 03:30-13:30
Jag som hoppats på ”sovmorgon”….
Åker till Solna. Äter. Jobbar och skriver. Orkar inte mer. Lägger mig 19:15.

Finlandsfärjorna ser så himla stora ut när de går så nära land. Och det är de väl… Fast det här var ändå en av de mindre.

Onsdag. Går upp 03:15. Fixar facet och somnar om. Trafikvakten ringer 05:35. En ToR Berlin (igen) kl 08:05. Efter det en Frankfurt ToR. De har verkligen maxat min sista dag.
Hinner äta frukost! Magen mycket gladare.
Ska landa 19:40. Ser chansen att komma med sista flighten till GOT 20:30.
Kallt i Frankfurt. Behöver av-isning. Tar tid. Ser GOT-flighten gå upp i rök.
Landar endast 10 minuter sent. Parkerat på inrikes. Och planet jag just landat med är det som ska till Göteborg.
Sicken jäkla tur, tänker ni säkert nu! Bara stanna kvar ombord.
Men nej, så funkar det inte!
Köper snabbt ID-biljett (personalbiljett).
Kapten är toppen och beställer en crew transport åt mig som hämtar nedanför planet. Bussas till utrikes. Chauffören släpper mig på den gaten som ligger allra närmast utgången.
Går igenom Tullen, och det är detta som är grejen. Jag MÅSTE gå igenom tullen eftersom jag varit utanför landet.
Det gäller alla, passagerare och crew. Gör jag inte det utan tar en ”rövare” och blir påkommen ryker antagligen min badge. Det vill jag inte riskera.

Färdigmakead kl 03:40 på morgonen. Dags att sova en stund till Håret fortfarande i ett snärje på huvudet…


Så jag går från utrikesterminalen tillbaka till inrikesterminalen.
Snabba steg med väskan på släp.
Kan inte få ut mitt boardingcard i apparaten eftersom flighten redan är stängd. Får ställa mig i kö vid den bemannade disken.
Sedan är det security check.
Hinner med planet med liten marginal. Är en bland de sista ombord tillsammans med några av mina passagerare från Frankfurt flighten.
Hälsas varmt välkommen av crewet ombord som fått veta av ”mitt” Frankfurtcrew som bytt av dem vid dörren, att jag är på väg och att de inte får åka utan mig.

Vackra Stockholm! Gillar att få en dag då och då här i stan.

Landar i Göteborg 21:30. Tar flygbussen till stan. Packar upp.
Nästa standby vill jag ligga ute på slinga. Veta när jag har pick up och var jag ska vakna. Det är mer min grej.
Somnar med sval västkustluft mot facet.

Regnigt och grått i Berlin. Landar på Tegel Airport för andra dagen. Tänker att jag ska åka hit snart och besöka staden.

Flygrädsla

Jag är ingen expert på hur man hanterar flygrädsla. Det finns det många fler som kan mycket mer om.
Jag tror också det kan vara väldigt olika hur detta upplevs från person till person. Precis som med allt annat så är vi unika varelser och hanterar saker och ting på olika sätt.
Jag kommer att ge de råd jag hört och fått veta genom åren, både som passagerare tidigare och som kabinpersonal nu.

Vacker vy från ett bakre säte i en av våra magiska maskiner. Det är ett sådant lugn här uppe på 10 000 meters höjd. Det stora eviga blå.
Med Europa under molnen. Molnen innehåller upp- och nervindar.

Statistik
Det är säkert att resa med flyg. Risken att förolyckas är mikroskopisk, runt 1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i 29,000 år innan du dör i ett haveri. Du utsätter dig för den största risken på väg till flygplatsen.
Detta är statistik från Luftfartsverket.
Att ta reda på statistik och rena fakta är en bra början om man vill komma till rätta med sin rädsla.

Inför start och landning går piloterna igenom sina checklistor tillsammans. Inget lämnas åt slumpen. De har kontakt med flygledarna och återkopplar hela tiden den information de får.
Möte i luften med stor marginal. Självklart vet piloterna att det kommer ett annat plan och på vilken höjd de flyger. De har konstant koll på detta.

Teknik och piloter
Våra piloter är välutbildade och utbildas fortlöpande. De går regelbundet kurser i simulatorn för att där lära sig att hantera mycket svåra situationer om det skulle uppstå.
Ett plan kan flyga med en motor. Det är egentligen inte motorerna som håller det flygande utan vingarna. Och dessa går inte av. De kan faktiskt böjas upp till 90 grader har jag hört.
Om känslig teknik slås ut av tex ett åskoväder finns alltid backup.
Ett plan är konstruerat för att klara tuff turbulens. En modell testas för mycket större påfrestningar än så innan den godkänns.
Och oroa dig inte för dörrarna, de kan inte öppnas uppe i luften pga trycket.

Inflygning mot Köpenhamn med Öresundsbron långt där borta.
Inflygning mot Oslo en vinterdag. Ett lapptäcke i svart-vitt av snö, frost och åkermark.

Turbulens och väder
Piloterna försöker undvika turbulenta områden genom att flyga vid sidan av dem eller byta höjd. Detta både för passagerarnas skull och för oss om arbetar ombord. Turbulens skulle kunna jämföras med att köra på en dåligt underhållen väg, alltså absolut inget som är farligt.
Piloterna får alltid en väderinformation innan flygningen. De väljer den bästa vägen för att undvika oväder eller åskväder genom att flyga runt dem eller över dem. På flight deck finns dessutom en väderradar så de ser hela tiden vad som ligger framför.
Träffas ett plan av blixten, vilket händer då och då, så passerar den flygplanskroppen och försvinner bak. Hela planet är som en stor åskledare.
Inne i molnen skakar det ofta lite mer. Det beror på att det förekommer upp och nervindar i dessa. Det är bl.a. därför start och landning är mer hoppiga.
Tänk på att det skakar mindre på planet om du sitter vid vingarna istället för långt bak.

London från ovan. En helt underbar inflygning mot Heathrow. Hela staden under dig.
Inflygning mot Arlanda. En klar dag ser man hela Stockholm när vi passerar. Magi!

Förbered dig
Försök identifiera din rädsla.
Är det att inte ha kontroll?
Är det att inte kunna avbryta och gå av?
Är det de trånga utrymmena som är obehagliga?
Förberedelser ökar känslan av kontroll. Ju mer man vet desto bättre känns det. Läs på om flygning och flygplan.
Åk till en flygplats och besök den. Strosa runt, ta en kaffe och titta på plan som landar och lyfter utan att behöva känna stress för att behöva flyga själv.
Idag finns en stor källa i alla Youtube-klipp på nätet. Kolla på starter och landningar, turbulens osv. Ha på ljud så du hör hur det låter och undrar du något så googla och läs på om detta.
Kom i tid till din avgång. Stressa inte, det är aldrig bra. Ge dig tid att även då titta på plan som lyfter och landar. Se hur smidigt och fint det görs.
Undvik alkohol! Jag vet att många fått för sig att det hjälper, men det är fel väg. Känslan av att tappa kontroll är betydligt större här och du bearbetar inte rädslan med detta, du behåller den, kanske tom förstärker den.
Flygbolagen har dessutom blivit mycket mer restriktiva med att släppa ombord passagerare som är påverkade så risken finns att du pga alkoholintag och stress inför flygturen uppträder på ett sådant sätt att man ser dig som en säkerhetsrisk. Skippa därför alkoholen.

Sätt di på en flygplats och se planen lyfta och landa. Det är så vackert och förhoppningsvis kan det hjälpa till viss del mot din flygrädsla.
Inflygning mot Nice. Du flyger utmed Rivieran, från Cannes till Nice. Det är en fantastisk upplevelse.

När du är ombord
Berätta för oss i kabinpersonalen att du är rädd. Vi är vana vid det och för många brukar det kännas lite lättare att bara få säga det.
Om möjlighet finns så be att få säga hej till piloterna och titta in på flight deck. Detta måste göras innan vi startar. Efter att vi är i luften har ingen förutom vi i kabinpersonalen tillträde dit.
Försök att inte fokusera på rädslan, tänk istället på den förestående semestern.
Passa på att titta på en film du längtat efter att se, eller läsa den där boken som är så spännande.
Avslappningsövningar hjälper många. Hör du till dem så gör dem under flygturen i din stol.
Om möjligt så sitt vid en gång. De flesta flygrädda tycker om att kunna resa sig upp och röra på sig under flygturen.

Jag lämnar Arlanda och ser hela flygplatsen från ovan.
Stockholms skärgård en tidig morgon när solen går upp.

Flygrädsla går ofta över med tiden, även svår sådan.
Undvik inte det du är rädd för, det förstärker ofta rädslan.
Om flygrädslan blir ett problem så finns det kurser där du kan få hjälp att bearbeta detta.
Fortsätt att flyga och upplev världen. Upptäck skönheten i att flyga, att se världen från ovan och att få komma till nya ställen på vår jord.
Lycka till!

Det finns så mycket skönhet att uppleva med att flyga. Försök hitta sätt att kontrollera din flygrädsla så du får vara med oss och se den. Lycka till!

Den stora kärleken – finns den?

Jag fick en hel del reaktioner på mitt förra inlägg, det om att jag valt att leva ensam och att jag tagit beslutet att jag aldrig mer kommer att leva med någon annan.
Det gjorde att jag funderade en hel del runt detta, hur jag tänker och varför jag helt enkelt inte tror på ”den stora kärleken”.
Detta är mina tankar. Jag talar enbart om min erfarenhet och mina vänners erfarenheter och berättelser. Varje relation, varje människa är unik i sig.

Vi är alla unika varelser. Vi gör våra val i livet och sedan får vi leva med dem tills vi gör nya.

Jag tror på många kärlekar i mitt liv. Jag är hur som helst inte gjord för att leva med en person hela livet. Jag vill faktiskt inte leva med någon.
Det finns många som lever med sin partner hela livet. Gott så. Jag är glad för deras skull. Men jag tror också att många stannar kvar i förhållandet för att de helt enkelt inte orkar eller vågar ta steget och lämna. Det finns olika anledningar till det, de mest vanliga tror jag är ekonomiska och sociala.
Människor som blir kvar i relationer de egentligen borde lämna börjar söka sex, närhet och bekräftelse utanför förhållandet.
Jag som dejtar en del vet och jag har levt med en person som bedrog mig under lång tid.

I livet finns inga garantier. Det du har idag kan vara helt förändrat imorgon. Aldrig någonsin kunde jag tro att ag var så bedragen som jag var…

Att inte ingå i en parrelation och att aldrig mer vill leva med någon väcker ofta reaktioner. För många verkar lycka vara likställt med förhållande.
Jag har dessutom valt att inte skaffa barn. Även detta är ett medvetet beslut. Kanske inte när jag var ung, men runt 30-35 växte det fram.
Jag säger inte nej till att ha en kärleksrelation med någon igen, men jag tror att kärleken mår bäst av lite avstånd. Att få längta efter varandra. Att ha en vald vardag tillsammans. Inte alltid, hela tiden.
Det ger möjlighet att utveckla sin egen person och det som får dig att må bra, samtidigt som man har ett kärleksfullt förhållande.
Jag tror kärleken kräver en viss åtskildhet för att hålla i sig och för att respekten för varandra ska bestå. Utan detta avstånd förstoras den andra personens små egenheter till att bli fula och irriterande.
Jag tycker särboförhållanden är underskattade.

Gärna män och passion i mitt liv, men jag kommer aldrig att flytta ihop med någon igen.

 Det är väldigt befriande att inte behöva tänka på att hitta någon partner. Att känna ett lugn och en tillfredsställelse i att leva ensam. Att omge sig med vänner och familj.
Och träffar jag någon så blir det så, men det kommer aldrig, och det menar jag från djupet av mina ”guts”, att bli något samboförhållande.
Men tro för den skull inte att jag lever utan män i mitt liv… Passionen och lustan finns alltid där, det är bara objekten som växlar.
Jag träffar många fina, roliga, intressanta, tokiga, heta män.
Ett liv utan män vore otänkbart för mig. Jag älskar dem.

Min vardag, min struktur, mitt liv. Så viktigt för mig! Det får mig att må bra på alla plan. Det byter jag aldrig ut.

Let’s face it – jag är 56 år nu, på mitt 57:e. Jag har inte tid att satsa på ”fel häst” en gång till.
Jag har mitt sätt och mitt liv att leva. En annan person kommer att ha sitt.
Jag vill inte kompromissa med de strukturer och den vardag jag har byggt upp. Det passar mig och får mig att må bra på alla plan.
Jag välkomnar mer än gärna en bra man in i mitt liv, men inte som sambo. Det är det som är hela skillnaden.

Jag vill inte vara bunden av något. Jag vill ta tillvara mina dagar på det sätt som passar mig bäst.

Självständighet, inte ensamhet.

Jag har inga problem med att resa ensam som jag gjorde förra veckan till Miami. En del säger till mig att de tycker jag är modig, men för mig är det så det alltid har varit.
När jag hade eget företag gjorde jag under många år. Jag är van att ta hand om mig själv. Att lösa saker och ting på egen hand.
Jag har alltid varit en väldigt självständig person. En sån som, enligt många andra, gör konstiga val när jag väljer min väg.

Mitt llygande liv som bjuder på så otroligt mycket social samvaro och samtidigt så mycket skön egentid borta från den vardag jag har hemma.

Jag har alltid levt ensam. Nästan alltid. Samboåren räknar jag inte längre.
Jag drev mitt företag ensam och var tvungen att se till att det som skulle göras blev gjort. Det fanns liksom ingen annan. Visst hade jag personal, men det var trots allt jag som skulle ta besluten om vad som skulle göras, hur och när.
Jag har inga problem med att vara ensam. Jag prioriterar tid med mig själv, både hemma och på mitt jobb när jag ligger ute på hotell. Jag trivs väldigt bra med det.
Och jag har bestämt mig för att jag aldrig mer kommer att leva med någon.

Att ha tagit beslutet att aldrig mera leva med någon har kommit ur en djup magkänsla av vad som är bäst för mig och vad jag trivs allra bäst med.

När det kommer till mina små semesterresor som jag tycker om att åka iväg på vet jag ofta med kort framförhållning om det är möjligt och vilka dagar som fungerar för mig. Att hitta någon av mina vänner som kan ta semester samtidigt och pricka in samma dagar är inte möjligt. Och det är lika svårt att hitta en kollega som kan följa med då vi alla arbetar så olika scheman.
Jag blev kontaktad av en kollega som undrade om jag ville följa med till Dubai, men jag jobbade fem av de sju dagarna hon föreslog. Försökte istället få med henne till Miami, men då jobbade hon…
Alltså åker jag ensam på mina små turer.
Och då bestämmer jag också helt själv vart jag ska åka.

På väg upp till Umeå för en layover där. Jag flyger passiv och sitter längst bak vid fönsret. Där väljer jag alltid min plats.

Men missförstå mig inte, jag gillar att ha resesällskap. Det öppnar alltid dörrarna till nya upplevelser och de föreslår saker som jag inte tänkt på.
Dessutom är jag väldigt social och gillar att prata och umgås med folk.
Men samtidigt, när jag väl är på plats, finner jag en ro i att få rå mig själv. Gå upp och gå och lägga mig när jag vill. Göra det jag gillar att göra, åka på mina turer och allt i min egen takt.

Stockholms skärgård i februarisolen.

När jag är på mitt jobb och flyger är det så oerhört viktigt med tiderna som ska passas. Jag får inte komma försent. Där har verkligen stenkoll där.
Så när jag är ledig tycker jag om att bara släppa och inte bry mig så mycket.
Inte heller när jag ligger ute på layovers runt om i landet har jag några problem att sysselsätta mig. Jag går på mycket pw om vädret tillåter, jag läser, skriver, kollar serier, går igenom min mail och svara på det som behövs osv. Allt beror ju på hur mycket tid jag har.
Sömnen är viktig för mig när jag är ute på jobb så jag är noga med att komma i säng. Jag håller ganska noga koll på att jag får de timmar av sömn som jag behöver. Jag funkar inte annars.

Umeås skärgård vid inflygning. Vackert, men alldeles för kallt och för mycket vinter för den här sörlänningen.

Miami – ett ställe i min smak!

När jag går till flygbussen har regnet, som jag hörde slå mot fönsterblecket när jag vaknade 0330, upphört.
City är helt öde. Det är bara mina klackar och min kabinväska som hörs mot kullerstenarna. På Landvetter är det fullt med folk. Det är det alltid tidiga morgnar.
Även planet till Sthlm är fullt, men jag kommer med. På Arlanda är det så dimmigt att piloterna måste landa med enbart instrument. Alla blir tillsagda att helt släcka ner sina elektroniska enheter för att inte riskera störningar.

Här ska jag bo under mina dagar i Miami. Litet hotell i Art Deco stil ganska långt ner på Ocean Drive.
Slänger mig på sängen och njuter av min palm utanför fönstret. Skönt att få av sig de lite för varma kläderna.

Lunch vid 10-tiden är helt i sin ordning när jag ätit frukost vid 4 i morse. Jag är glupsk som en jakthund. Sedan slocknar jag och tar igen några av de timmar jag missade i morse. Jag kollar ”Once Upon a Time in Hollywood”, samt filmen om rättsskandalen Tomas Quick. Sedan landar Airbusen lugnt och fint på amerikansk mark.

Älskar dessa Baywatch hyddor. Så typiska för Miami Beach.

Det är tropiskt klimat i Miami. Temperaturen är 24 grader. Jag längtar efter att byta kläder på hotellet. Det ligger på Ocean Drive med en palm och en blå himmel utanför fönstret. Sedan väntar  stranden på mig. Hänger skorna över axeln och går med bara fötter. Reflekterar över att sanden här är sträv. Mycket strävare än den på Las Palmas.

Så vackert. Vilka färger!
Miamis färger – vitt, blått, turkos och palmgrönt.

Älskar de färggranna baywatch-hyddorna och det turkosblå havet som är så typiskt för Miami Beach. Är galet förtjust i Art Deco kvarteren runt Ocean Drive som, när de tänds upp om kvällarna, är som en enda gigantisk filmkuliss. Överhuvudtaget är Miami färggrant. Om dagarna mer vitt, blått, turkos och palmgrönt. Om kvällarna som om det blivit doppat i färg. Det är helt klart ett ställe i min smak. Det är tropiskt och varmt. En blandning av USA och Latinamerika. 

Miami om dagen. Färggrant även då, men det är på kvällen det blir magi.
Älskar dessa färgkombinationer!

På onsdagen ger jag mig ut på tur med Hop on Hop off bussarna. Fullkomligt älskar detta sätt att få en guidad tur och ta sig runt på nya ställen. Jag lär mig att alligatorn lever i sötvatten och krokodilen i saltvatten. Båda finns här i Miami. Att Miami Beach ödelades till stor del av en kraftig orkan 1926 och innan man hunnit bygga upp det igen kom den stora depressionen. När det fanns pengar att bygga igen gjordes det i den då rådande stilen Art Deco. Att Miami är en ung stad, endast drygt 100 år. Att Fishers Island är en helt privat ö som man inte kan besöka om man inte är inbjuden av någon som bor där. Det gör Ophra Winfrey. Ska kolla med henne. Återkommer om detta.

Konstnär i arbete i Wynwood.
Graffitikonst i Wynwood.
Vacker graffiti.

Hoppar av i Wynwood och kollar den omtalade graffitin. Väggarna i kvarteren har använts som enorma canvases för gatukonst. Det är riktigt snyggt. Kvarteren är medvetet ruffiga i sin stil. Här är inte mycket som är tillrättalagt, även om det finns mycket riktigt snygga byggnader.

Moi och lite konst.
Lunchar på ett litet ställe jag hittar. Maten ackompanjeras av rockig reagge och två enorma byggfläktar.

Äter på ett litet ställe jag hittar på gatan. Det är varmt. Maten ackompanjeras av två enorma byggfläktar plus rockig reagge på hög volym. Ett par små tacos, som jag klämmer limesaft över, får räcka som lunch. Tar en mojito på baren bredvid. Den är inredd med en otroligt massa gröna växter, bastparasoll och enkla bord och bänkar i pastellfärger. Hemma är klockan 19:15 och då är det drinkdags. Nu har jag dessutom semester och då råder andra regler. Jag slås av det faktum att mycket drinkar serveras i plastglas. Min 150 kr’s mojito kom i ett stort plastglas.

Dricker mojito ur plastmugg mitt på dagen. Bara för att jag kan.
Snygg butiksinredning till exklusivt märke av bad- och kroppsprodukter. Helt i min smak.

Nästa hop off blir Little Havanna. Här samlades många av de kubaner som flydde Castros diktatur. De blev kvar. Här finns levande tuppar, dekorationstuppar, kubansk musik, mat och dans, en jädrans massa cigarrer som rullas och röks överallt, en ansenlig mängd barbershops, samt souvenirbutiker som säljer saker det står Cuba och Havanna på 🙄.

Cubansk feeling hela gatan upp.

På torsdagen åker jag mer buss och sen tar jag en båttur som ingår i bussturen. Får se en massa lyxvillor där det bor kändisar och prominenta personer. Den dyraste och största kostar 650 miljoner kr och är enorm. Tänker på mina 54 kvm. Två rum och kök. Och balkong! Glöm inte det. Jag har balkong. Kan ändå bara vara i ett rum i taget, tänker jag, och låter mig nöjas med det.

Så mycket Miami.
Skylinen av Downtown Miami.

Det är kväll och hela Miami Beach badar i färg. Baren på Collins Avenue heter Rock och spelar schysst musik. Blandade åldrar och laidback stil. Beställer ett glas rött vin och blir serverad det från en burk. Som en öl! Det var nytt för mig.

Färgexplosion om kvällen.
Många fasader har någon form av belysning som tänds om kvällen.
Det är så otroligt vackert. Jag nästan går in i lyktstolpar så mycket tittar jag.

Trots diset är fredagen en mycket varm dag. Jag har bestämt mig för en lång pw. Jag börjar vid South Point och jobbar mig uppåt. Sitter en stund i sanden precis vid det glasgröna havet och vilar. När jag är mitt emellan South och Mid Beach behöver jag något att dricka. Köper en juice på ett lyxhotells bar-och poolområde bredvid The Boardwalk. Den kostar 12$. Dricker långsamt så det ska vara länge. Servering sker i plastmugg… Får sällskap av en ekorre. Han ingår i priset.

Dags att ge mig ut på motionsrunda.
Får sällskap när jag vilar mig vid det glasgröna havet.
Mot beachen. Fast jag höll mig på gång- och cykelbanan.

Bestämmer mig för att cykla resten av min motionsrunda. Hittar en Citi Bike parkering och trampar iväg. Cyklar ända upp till North Beach. Svettig och med ömmande bakända parkerar jag två timmar senare nere på Washington Avenue på South Beach.

Selfie.
Dessa färggranna små hyddor. Utmed hela stranden finns de.

Sätter mig på en fullständigt invaderad Ocean Drive och beställer mat. Här är total folkfest. Gatan är avstängd. Staden är nedlusad av poliser och special agents. Som om man var mitt i en polisserie på TV. Det ska spelas Super Bowl här till helgen och det är ett enormt pådrag. Mycket som byggs upp och fixas iordning för eventet. Ungefär som göteborgskalaset minus langosvagnarna, tänker jag.

Ocean Drive har blivit en gigantisk folkfest inför Super Bowl som går av stapeln till helgen.
Trött och mätt. Sista kvällen. Snart februari i Sverige igen…

Imorgon lämnar jag detta fantastiska ställe. Jag ska hem och tampas med de sista fyra oxveckorna och känna västkustvinterns andedräkt – grå, fuktig och mörk, med en temperatur strax över nollan. Det är tur jag lever i en värld där det finns Miami.

Går till hotellet. Säger hej då till färgerna och alla vackra art deco byggnader.