HUR GÖR EN 60-ÅRING…?

Jag är sommarbarn.
Född när den är som tyngst.
Djupast.
Varmast.
Kanske är det därför jag alltid söker mig dit.
Till sommaren, solen och värmen.
Idag fyller jag år igen.
För 60:e gången.
Den 21.915:e dagen på jorden.
Den 27:e juli 2023.
Och jag tillbringar den nere i Nice.
En plats på jorden som kommit att bli mitt andra hem.

Det har blivit många dagar på jorden. Och jag är glad för varenda en av dem. Eller ja, kanske inte alla var så förbaskat bra, men i alla fall… Nu är jag redo för åren efter 60. Och jag ska försöka hålla i löftet till mig själv…
…och det är att fortsätta träna. Fortsätta bygga mina muskler. Det kommer jag behöva mer och mer ju äldre jag blir. Så min födelsedagspresent till mig själv var 5 pass med en PT. Och jag hade turen att hitta en riktigt bra! Så himnla nöjd med det.

Det känns konstigt att fylla 60.
Eftersom jag fortfarande är 35.
För inuti mig är jag det.
Och jag tror många kan relatera till den känslan.
Men jag har inga problem med att bli äldre.
Det är som det är med det.
Inget jag kan påverka.
Jag fyller gärna ett år till.
Vad är alternativet liksom…
För mig är det mer en fråga om vad jag gör med de där åren.
Oavsett jag är 35 eller 60.
Och jag har älskat alla de olika åldrarna.
Bär dem i mig.
De har format mig till den jag är idag.

PW utmed Medelhavet! Inte mycket som går upp mot det. Det blir en hel del steg här nere. Love it! Så jag firade min 60-årsdag med att ta en rejäl dos av steg och värme. Avslutade den…
…med ”brorsan” i Vieux Nice. Drinkar och mat. Så perfekt!

Så vad förväntas av en 60-åring?
Allvarligt talat så struntar jag nog i det.
För med ålder kommer frihet.
Frihet från måsten.
Och från andras åsikter.
Men jag kan nog konstatera att det inte förväntas att leva som jag gör.
Utan fast anställning.
Utan man och barn.
Utan fast förhållande.
Trots detta är jag fullt kapabel att försörja mig.
Min ekonomi har aldrig varit bättre.
Jag har aldrig ångrat det faktum att jag inte skaffat barn.
Tvärtom.
Jag är glad att jag följde min egen magkänsla där.
Älskar min solitära tillvaro.
Och alla vänner som finns i den.
Och män, ja, det råder ingen brist på dem heller…

Känslan av att komma hem! För det är så det känns när jag kommer hit.
Ute på middag med Freds vänner och sedan en promenad genom Gamla Stan till spårvagnen.

Att vara 60 är att vara på en bra plats.
Jag är frisk och stark.
Har designat mitt liv så som det passar mig.
Jag har mycket kvar som jag vill göra.
En del kommer att bli gjort.
Annat inte.
Just denna födelsedag valde jag att tillbringa här nere.
Vandrandes utmed Medelhavet.
Med svett på ryggen.
Och ett tunt lager salt över huden.
Med cikador som sjunger.
För nu är det över 25 grader varmt.
Med mina gympass, som min PT försett mig med, på terrassen.
Varje morgon.
Med kaffekoppen inom räckhåll.
Och det susande dånet från planen som lyfter över havet.
Med en rosé piscine i Vieux Nice
Där det luktar skaldjurspasta.
Och tryffel.
Och varma huskroppar i de smala gränderna.

Under den här knotiga pinjen stannar jag alltid en stund. Här är skuggigt och jag fullkomligt älskar doften. Varm pinjebark, barr och torr jord. Min kärlek till pinje och grandoft är djup.

Så att vara 60 är att vara på en bra plats.
Jag är trygg i  mig själv.
Har både självkänsla och självförtroende.
Låter ingen sätta sig på mig.
Och jag kan lösa det mesta.
Jag vet att jag kan gå vidare.
Det har jag redan gjort många gånger.
Jag har bytt arbeten.
Och adresser.
Ändrat riktning i livet många gånger.
Och haft otaliga kärleksaffärer.
Lämnat och blivit lämnad.
Jag är en rastlös själ.
En känslomässig vagabond.
Jag lämnar.
Jag kan inte stanna i något som inte är bra.
Må vara kärleksrelationer, affärsrelationer eller vänskap.
Ställen, arbeten eller uppdrag.
Funkar det inte, då går jag.
Många säger man ska kämpa.
Jag undrar varför?
Jag håller inte på och ”kämpar”.
Funkar det inte så släpper jag.
Varför slösa tid?
Varför slösa kraft?
Båda är för dyrbara för det.

Rolling Stones gamla ”kvart”, Villa Nellcôte. Så synd att grinden idag har en svart bakgrund så man inte kan se det magnifika huset. Dörrarna in till fastigheten har samma utformning och dekor som grinden.

Och det är just det jag tycker är det jobbigaste med att bli äldre.
Att känna att tiden jag har blir kortare.
Att det ligger fler år i det undre timglaset än i det övre.
Det packar in liksom.
Jag tänker ibland på de där människorna som inte längre finns kvar i mitt liv.
Inta bara de som dött.
Det är ett naturligt avsked.
Sådana som inte går att undvara med åldern.
Nej, jag tänker också på de som jag slutade umgås med.
Där vi växte ifrån varandra.
I antingen kärlek eller vänskap.
Men det är väl så det är i livet.
Jag tror inte vi är skapta för att leva med en person hela livet.
Inte heller för att arbetat med en sak hela livet.
Men det är väl så jag funkar.
Och inser att jag bara spelar huvudrollen i filmen om mitt liv.
Alla andra spelar den i sitt.

Det är varmt här nere nu. Som det brukar på sommaren. Tempot blir ett annat, det märks tydligt. Jag fixar mina pw’s trots värmen, men försöker i mesta möjliga mån hålla mig i skuggan. Om det går. Och så tar jag ”vilodagar”.

Nu sitter jag här.
I den ljumma Nice-kvällen.
Och minns mina år här nere.
Då när jag var nyss fyllda 20.
Minns människor jag träffade.
Men minns inte längre hur jag tänkte då.
Vad jag hade för planer för mitt liv.
Min framtid.
Det har bleknat bort.
Och det spelar igen roll längre.
Det blev som det blev.
Jag hamnade där jag är idag.
Och det har blivit precis så som det skulle bli.
Nu följer resten.

LONG HAUL VS SHORT HAUL – PART 2

Kastar mig ut i solen på balkongen.
Juli har varit oerhört snål med sol och värme.
Men idag når tempen 20 grader.
Halleluja!
Detta som skulle bli en så varm och torr sommar…
Istället hittar jag träningsrutiner.
Mellan regnskurarna.
Söker upp motivationen.
För den hittar inte mig.
Den måste tvingas fram från skrymslen där den gömt sig.
Det är som med inspiration.
Ska du vänta på den… ja då får du vänta.
Den visar sig sällan.
Men den kommer när du tvingar fram den.

När ledigheten är lång och vädret inte visar sin bästa sida har jag åtminstone börjat få in en del träningsrutiner. Så himla nöjd med mig själv! High five på mig själv liksom! Nu gäller det att hålla i. Det brukar stavas disciplin…

Men nu är det inte träning jag ska prata om.
Jag tänkte fortsätta fundera runt skillnaderna mellan lång- och kortflighter.
Med fokus på serviceupplägg.
På SAS flög jag många olika typer av flighter.
Där fanns ju flera olika typer.
Korta, mellan och långa.
Ja, inte långa som när jag flyger till Thailand.
Men Las Palmas och charter runt Medelhavet.
Det var så långt jag flög där.
Så jag tänker att jag tar en riktigt SAS-kortis.
Och så jämför jag den med en TUI-lång.

Vilken skillnad på jobb det är att flyga lång jämfört med kort. Det är en massa olika moment på ett helt annat sätt.

På charter är det mat.
Mer på långa än på korta charter.
Men det är alltid mat att hantera.
Och det är alltid en hel del specialmat, dvs vegetariskt, glutenfritt, laktosfritt, barn osv.
Position 1R eller 4L har köksansvar.
De måste snabbt få koll på att den mat som ska vara lastad faktiskt är det.
Ju mindre spec, desto enklare.
Så klart.
I premiumklass ska alla ha mat.
Det är enklare än ekonomi.
Där sitter inte heller lika många passagerare.
Jag jobbar alltid med en tjock svart tuschpenna i fickan på mitt förkläde.
Med den märker jag upp på vilket säte ”specen” sitter.
Detta brukar man försöka få gjort medan passagerarna boardar.
Men sen flyttar folk runt inom sitt resesällskap.
Och så det stämmer det med det som står i våra ipads.
Men det löser sig.

Det har blivit tid för mycket pw’s under den kontraktslösa tiden. Jörgen och jag klipper två broar i svalt, men regnfritt, sommarväder på lördagen. Det är drygt 20.000 steg och nästan 1,5 mil.

På SAS när vi flög inrikes/Norden var det ofta ingen mat alls.
De som reste i Plusklass hade mat inkluderat.
Frukost fram till 09:00 och efter det en polarrulle.
På korta turer.
Som ARN-GOT.
Där var det fokus på dryckesservering.
Jobbade jag bak så var det ovanligt med förbeställd mat.
Hade jag en tur ARN-GOT och planet var fullt, då gick det undan.
Vår effektiva arbetstid på en sån flight var ca 25-30 minuter.
Så fort bältessignen släcktes så satte vi fart.
Kavaj av och serveringsförkläde på.
Vagnen ut för att preppas.
En fixade boxarna som står ovanpå vagnen.
Muggar, mjölk, socker, servetter.
Den andre fixade kaffe och te.
Ut och servera och sälja.
Tillbaka till galleyet.
En plockade av vagnen och den andre waistade.
Den egna koppen kaffe dracks under tiden man höll på att preppa på.
Och preppa av.
I bästa fall hann man springa på toa också…
Och sen var det sign på.
Kolla att allt är latchat och låst i galleyet.
Ut och kolla kabinen.
Passagerarna säkrade.
Nödutgångar oblockerade.
Allt undanstuvat som ska vara.
Sen sätter vi oss.
Bälte på.
Rapportera till purser; cabin and galley checked.
Och sen landar vi.

Arbetet blir ett helt annat när man flyger långt. Det blir en luftighet och samtidigt en intensitet på ett annat sätt. Men pulsen och tempot är högre på korta flygningar.

En långflygning är annorlunda.
Men även om vi har tid så måste det vara effektivt.
Position 4L och 4R preppar drinkvagnarna.
Och ser till att ugnarna med maten sätts på.
Positioner 2 och 3 säljer hörlurar och delar ut beställningslistor till taxfree.
Här är det två gångar i planet.
Vi börjar servera från de fyra hörnen.
När vi börjar bli klara går 4:orna ner och ser till att barnmaten ställs fram för servering.
Under tiden som passagerarna boardade har 4L och 4R redan märkt upp specen med säte.
När dryckesvagnarna kommer ner tar de emot dessa och skickar ut kollegor på båda sidorna med den uppmärkta barnmaten.
Man försöker sätta maten på ”rätt” sida och i radordning för att det ska underlätta och gå snabbare.
Medan barnmaten går ut förbereds resterande specmat.
På samma sätt.
Rätt sida och i radordning.

Sist vi sågs var när jag var hos henne på Mallorca. Nu är Petra här för att besöka sin dotter och då passar vi på att ses. Hon kommer från ett hett och varmt Mallis till ett svalt och regnigt Göteborg.

Nu är barn och spec ute och klart.
Då är det dags för all övrig mat.
Spec och barnmat bär man ut för hand.
Nu körs hela vagnarna ut i gångarna.
På de främsta brickorna är redan maten placerad.
De andra cocotterna ställs i boxar ovanpå vagnarna.
Alla har sin Ipad med sig för att se var de som beställt mat sitter.
Under tiden plockar 4L och 4R av dryckesvagnarna.
Och förbereder kaffe och te i galleyet.
Och brickor med mjölk och socker.
När vagnarna kommer ner tomma väntar vi en liten stund.
Så de hinner äta färdigt.
Sen serveras kaffe och te två gånger.
Och mellan dessa dryck- och matmoment waistar vi regelbundet.

Jag saknar livet i luften. Ledigheten är lång, men jag gör det bästa av den genom att plocka på mig nya uppdrag och träna mycket. Sedan har jag varit på fyra resor och på onsdag ger jag mig iväg igen.

Nu är det dags att samla in.
Vagnarna ut igen.
Nu gäller det att få in maximalt på samma sätt som det kom.
Utrymmet är begränsat i våra galleyn.
Så att samla in på ett ”bra” sätt är viktigt.
Det blir mycket skräp.
Väldigt mycket.
Jag försöker alltid att tänka på att stapla muggar.
Att klämma ihop plåtburkar.
Att ta luften ur plastflaskor.
Göra det så litet det går.
För att få maximalt med plats i våra begränsade ”waistar”.
Det tjänar oss mot slutet av flighten när det börjar bli trångt.
För när vi landar måste allt vara undanstuvat.
Inget får ligga löst.

Att lyfta vikter har verkligen varit roligt. Övningar som passar mig väldigt bra. Nu har jag två gånger kvar med min PT, Alexia. Tycker mycket om att jobba ihop med henne. Det har varit över förväntan bra.

När är det vår tur att äta.
Vi har satt in maten i ugnarna så den svärms medan vi waistar.
Metallådorna/skåpen plockas ner och vänds på högkant.
Detta är våra ”stolar”.
Och där sitter vi med brickorna i knät och äter
Efter det ska halva crewet upp i crewresten för sin vila.
Den andra halvan jobbar vidare.
Är det natt så är det lugnt.
Då sover de flesta.
Är det dagflygning är det annorlunda.
Då är det många som kommer till galleyet för att handla.
Eller plingar för att vi ska komma till dem.

Undrar hur nästa sommar kommer att bli. Får jag sommarkontrakt då? Eller blir det kontraktslöst då också? Jag tar det när det kommer, men lite planer har jag nog trots allt…

Men vi har också taxfreevagnen som ska ut en sväng.
Och vi ska ta betalt för taxfreevarorna som är beställda och levererade till respektive säte.
Gruppen som är kvar kan passa på att få all pre-pack klar.
Pre-pack är de förbeställda taxfreevarorna som levererats till sätet.
Gruppen som har första vilan måste se till att maten för andra serveringen är klar när vila nr 2 kommer ner.
Och att dryckesvagnarna står klarar att köras ut direkt.
Vid andra servering får alla mat.
Det är som en enkel frukost som serveras då.
Och sen ska det waistas.
Och samlas in brickor.
Så även om vi är i luften många timmar så är det ganska maxat.
Det är många moment som ska göras.
Det är arbetsmoment på ett helt annat sätt än när man flyger kort.
Det blir ett helt annat jobb.
Den lugna stunden är den i crewresten.
Jag har saknar livet där uppe.
Nu längtar jag tillbaka.
Till en evigt blå himmel.
Och en sol som alltid skiner.
Ja, om det inte är nattflygning då…
Men till det är dags igen piskar jag in träningsrutiner.
Och tvingar motivationen att komma fram.
Varje dag.

LONG HAUL VS SHORT HAUL – PART 1

Det ligger confetti i badkaret.
Och det hänger ett genomskinligt regnskydd av plast på tvättlinorna över badkaret.
Det faller mer confettibitar när jag rör det.
Gudrun är nere och jobbar sjuksköterska på Coldplay.
Nu ligger hon på min soffa och har sovit där i natt.
Jag drar på mig träningskläderna.
Vinkar hejdå på en stund och piper iväg ner till Fysiken.

Dags för träningspass på Fysiken. Börjar få in lite rutiner och får mer och mer koll. Det sägs att det tar 21 dagar att skaffa nya rutiner. Det är alldeles för kort enligt mig. Jag säger mer typ 21 veckor. Eller t.o.m månader…

Kör ett av de tre pass jag fått i min app.
Det med marklyft.
Det tycker jag var det roligaste.
Måste säga åt min PT, Alexia, att jag vill ha mer övningar som den.
Kämpar mig igenom.
När jag är klar susar det i öronen.
Pulserande.
Rytmiskt.
Hörs inuti huvudet.
Är glad att jag valde att börja på Fysiken.
Trivs redan bra med stället.

Marklyft – En fantastisk basövning om den utförs rätt. Den aktiverar flera stora muskelgrupper. De gör en starkare framför allt i ryggen och det behöver jag.

Hemma tar jag en dusch.
Fixar en ny kaffe och hoppar upp i fåtöljen.
Gudrun och jag arbetade ihop på SAS.
Så vi har flugit mycket short haul.
Ingen av oss flög långt där, på SAS.
Och vi har alltid mycket flyg att prata om.
– Vad tycker du är den största skillnaden nu när du flyger långt? undrar hon.
– Oj, det är mycket som blir väldigt annorlunda, svarar jag. Det blir ett helt annat arbete.
– Vad tycker du är mest positivt och vad är minst bra?
Jag funderar en stund…

Tar med mig en bästis och drar till Varberg. Har sån himla tur då det är de bästa dagarna som juli erbjudit so far.

Det första jag kommer att tänka på är att schemat blir ”luftigare”.
Jag tittar på hur det såg ut i januari.
Jag hade 10 lediga dagar och 5 standbydagar som jag inte kom ut på.
Mao 15 dagar att göra andra jobb på.
Februari gav mig 12 lediga och 0 standbydagar.
Standby låser mig hemma.
Men kommer jag inte ut ger det mig möjlighet att jobba ifrån med annat.
Och det passar ju mig med mina andra uppdrag.

Nu kommer jag att ha att göra om jag inte kommer ut på mina standbydagar. Då finns ju gymmet att gå till så fort jag kan lämna hemmet.

En typisk slinga long haul kan se ut så här för mig:
Dag 1: Flygs över till Helsingfors med kollegor från Göteborgsbasen.
Träffar den andra halvan av crewet, och piloterna, som kommer från UK.
Äter och sover på hotellet vid flygplatsen.
Dag 2: Flyger ut från Helsingfors till Phuket. Flygtid ca 12 timmar.
Dag 3: Landar i Phuket.
Tiden är då 6 timmar före vår tid, dvs landar jag på morgonen där så är det natt i kroppen på mig.
Dag 4: Flyger hem till Europa efter ca 24–26 timmar, eller längre, i Phuket. Ibland har vi två eller tom tre nätter på destinationen. Sover på hotell i UK.
Dag 5: Flygs hem till Göteborg.

Det är underbart som Varberg har utvecklats de senaste åren. Barer och restauranger utmed havet. Sånt fanns inte när jag som barn tillbringade somrarna här nere.

Samtidigt gillade jag intensiteten som var när jag flög short haul.
En slinga då, på SAS, kunde se ut så här:
Dagen innan slingan börjar tar jag tåget upp till Sthlm på eftermiddagen.
Behöver komma tidigt i säng.
Detta är en slinga med tidiga morgnar.
Dag 1: upp och skaka liv i tuppen, snabbt fixa sig och sedan till Arlanda för att jobba.
Briefing, boarding och en ToR Luleå.
Mealstopp på Arlanda.
ToR Göteborg och sedan enkel Oslo.
Lång maxad dag.
Sova i Oslo.
Dag 2: Sovmorgon. Briefing i bussen till Gardermoen.
Enkel till Arlanda.
Mealstopp.
Enkel till Göteborg.
Sova där.
Dag 3: Upp i ottan och flyga en charter ToR till Grekland.
Sova i Göteborg.
Dag 4: Flyga passiv till Arlanda på förmiddagen.
Mealstopp där.
Sen ToR Luleå.
Sova i Sthlm.
Dag 5: Sista tidiga morgonen. Flygbussen till Arlanda.
Briefing och boarda för en ToR Nice.
Slingan och dagen över strax efter lunch.
Ta första bästa plan hem till Göteborg.
Mission completed.

Det är något speciellt när solen går ner i västerhavet. Ljuset och glittret över havet. Magiskt!

En short haul på Tui ser helt annorlunda ut.
Eftersom det är charter går det inga ”korta” turer på samma sätt som det gjorde på SAS.
Här kör jag två leggar.
Och dessa kan vara allt mellan ca 9 till 14 timmar beroende på destination.
Även kort charter är mycket runt mat och serviceupplägg.
Fler passagerare beställer mat på charter helt enkelt.
Och det blir mer drinkservering.
Det var detsamma på SAS.
Men där fanns också den andra typen av short haul som var med inrikes/Norden.
Leggar mindre än en timma.
Som Sthlm-Gbg.
Den är bara 45 minuter.
Och då försvinner ca 15-20 minuter från serveringen.
För när vi lyfter och landar sitter vi bältade.

En liten stunds avkoppling på sängen efter träningen. Så skönt att bara ligga här.

Jag du fattar.
Det är en helt annan intensitet och puls på short haul.
Det blir maxade dagar.
När jag flyger långt är det två långa leggar.
De är intensiva, men inte på samma sätt som korta leggar.
På de långa sträckorna är det mycket runt maten och serveringsupplägget.
Det blir inte detsamma på kort.
Där är det ett on-going jobbade med dryckesserveringen på ett helt annat sätt.
Vagn ut och vagn in.
Preppa och fylla på.
Men det fortsätter jag att berätta om i nästa inlägg.
För jag inser att jag inte får in mer här just nu.

Jag försöker ta mina power-walks precis som jag gjorde innan. Målet är att snitta 10.000 steg varje dag. Det gör jag ofta, men inte alltid.

Det är dags för dagens träningspass.
Idag blir det bara powerwalk.
Kroppen behöver lite återhämtning.
Jag försöker att aldrig bli för hard core.
Andra kanske tycker jag är det.
Men det tycker inte jag.
Jag tillåter mig att virvla runt lite.
Som igår…
När vi drack cava.

Ett glas vin i solnedgången i Varberg. Vi hade fina dagar Paula och jag. De bästa juli bjudit på hittills… I övrigt är det väldigt mycket regn och fukt denna sommar. Det började ju så bra i juni…

PISKA OCH MOROT

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag köper gymkort.
Men nu är det gjort.
Igen.
Jag brukar inte gilla att träna på gym.
Ändå har jag börjat.
Igen.
Har gett mig själv detta i 60-årspresent.
Jag gav mig en piska.
För det är bara att konstatera…
Ju äldre jag blir desto viktigare med träning.
För jag vill ha klipp i steget och rak rygg så länge det går.
Och då finns det inga genvägar.

Ligger på golvet och ska strax göra en Planka. PT-Alexia säger att jag ska upp i minst tre minuter. Just nu klarar jag drygt 1,5 minuter.

Så nu står jag här med ett gymkort.
Och en PT som jag ska träffa totalt 5 gånger.
Tillsammans ska vi lägga upp tre olika program.
Då har jag att växla mellan.
Jag väljer Fysiken.
Av flera olika anledningar.
Det ligger ett par minuters gångväg från mig.
Där är snyggt och fräscht.
Inga ”kvinnorum” eller andra dumheter.
Här tränar alla tillsammans.
Och så har de dagkort.
Det kostar mig enbart 235 kr/månad.
Då får jag träna mellan 06:00 – 15:30
Det gäller enbart på en anläggning.
Och jag binder mig på ett år.

Hantlar på 4 kg. Ska lyfta dem från axlarna och upp på raka armar 3 x 8-12 ggr… Det känns dagen efter. Så otränad…

Jag älskar ju mina PW.
Att stänga in mig mentalt med musik, bok eller podd.
Få luft och rörelse.
Men det bygger inte muskler.
Och det behöver jag.
När jag är ute och går kan jag ibland få ont i ryggmusklerna på nedre vänstra sidan.
Jag har upptäckt ett sätt att komma till rätta med det.
Men jag är rädd att det inte kommer att räcka på sikt.
Jag gör 50–100 squats varje morgon.
Och sedan ställer jag mig med raka ben och lägger händerna i marken.
Draaaaar ut musklerna i ryggen.
Står så ett tag.
Jag gör detta varje morgon.
När jag fuskar får jag nästan alltid ont.
Jag behöver stärka både mage och ryggmuskler för att komma till rätta med det.

PW-time. Älskar att vara ut och gå. Långt och länge. Men det bygger inte muskler. Och face the fact – ju äldre vi blir desto viktigare att göra just det, bygga musklerna. Så nu ska jag göra både och.

Min PT tycker jag behöver explosiv träning.
Jag har för mycket energi för att bara köra maskiner.
Tycker hon.
Nu ska det bli bänkpress, hantlar och marklyft.
Säger hon.
Vi har inte kommit dit än, men jag ser fram emot det.
Det ska bli kul.
Jag signar upp mig för ett yogapass.
Fredag morgon 07:30.
Vi är fyra i gruppen.
Det är solhälsning, hunden, krigaren, trädet…
Får feeling och anmäler mig till passet kommande fredag också.
Till dess ska jag träna lite på balansen hemma.
Är lite svajig tycker jag.

Mitt första yogapass. Eller andra egentligen. Var på ett nere på Mallorca 2015, men det var så längesedan så det räknas inte…

Något jag hållit på med ett tag är periodisk fasta.
Har väl inte varit slavisk.
När jag flyger funkar det inte.
Då måste jag äta på ett annat sätt.
Men när jag är ledig brukar det vara så jag äter.
Jag är lite mer noga nu.
Kör 16:8
Fastar 16 timmar och kan äta under 8.
Mitt matfönster är mellan 12:00 – 20:00.
Jag tror det är viktigt att låta kroppen vila från mat.
Inte hålla på och småäta flera gånger under dagen.
För det är faktiskt inte farligt att vara hungrig ett tag.

Vikten av vin med vänner. Inte att förglömma. Det går inte att vara så strikt att allt raderas ur livet. Då blir det inte roligt. Inte värt att leva. Så därför kommer jag att fortsätta med mitt vin med vänner.

Jag vill hålla i många år till.
Då måste jag jobba på det.
Vettig vanor.
Med träning och mat.
Frisk luft och rörelse.
Att känna att jag blir starkare.
Att jag håller formen.
Det är moroten.
Den som hänger i änden av piskan.
Men samtidigt måste jag få ha roligt.
Fixar inte att vara för strikt.
Jag måste få dricka vin med mina vänner.
Gå ut på krogen.
Sitta i soffan med en bra serie.
Eller ett spel på iPadden.
I flera timmar.
Vara riktigt lat emellanåt.