När helg blir vardag och tvärtom – roster för en månad.

En av mina vänner på Instagram tyckte det skulle vara spännande att höra hur en arbetsmånad ser ut.
Jag blev jätteglad att få ett uppslag till ett blogginlägg så här ska jag visa och försöka förklara hur min kommande månad ser ut.
Ingen är ju den andra lik.

Ingen flight är den andra lik. Ingen dag heller. Nya destinationer med nya kollegor och nya passagerare gör att det ständigt förändras.

Tidigare levde jag ett liv som delades in i säsonger, inköpsresor och försäljningsmässor.
Det var styrt och inrutat, samtidigt som det gav mig möjligheten att lämna vardagen och resa en hel massa.
Men helg var helg och vardag var vardag för det mesta då.
Nu finns inget sådant längre. Jag vet knappast vad det är för dag längre. Senast idag fick jag stanna upp och tänka till vilken dag det egentligen var.
Jag jobbar när jag jobbar.

Jag reste mycket i mitt tidigare yrkesliv. Nu reser jag igen, men på ett helt annat sätt.

Nu har jag varit flygledig och hemma i Göteborg sedan i tisdags. Och idag fredag, åker upp för att ha standby över helgen.
På bilden här nedanför ser ni idag 24/1. Det står bara ARN, vilket betyder att jag har standby.
Framför den första dagen står det A vilket betyder at jag har flygplatsstandby.
På de två andra dagarna har jag koden R2 och då har jag hemma-standby.
Jag har en sen standby denna gång, utom dag två då den börjar 07:30, men i flygvärlden är det inte så tidigt…

Mitt schema, min roster, de närmsta veckorna. Ser ni de åtta tomma dagarna…!

Nästa gång jag jobbar är den 4 februari. En slinga på 5 dagar där jag är schemalagd och ser vart jag ska flyga.
Jag går på tisdag 06:30 på Arlanda och ska sedan sova i Malmö, i Umeå, och så två nätter i Göteborg innan jag checkar ut på lördagen kl 19:35.
Det är det tidig pick-up alla dagar på slingan, men sista dagen svänger det och är inte pick-up i Göteborg förrän 12:50.

Två rejäla slingor på fem dagar ger fler dagar ledigt mellan passen. Det passar mig som pendlar.

Som ni ser på bilden ovan är jag ledig i 5 dagar efter detta och sedan går jag på nästa slinga.
Då har jag sena flighter varje dag. Också här ligger jag ute. Kiruna en natt och Göteborg två.
Näst sista dagen kommer jag till Arlanda och får sova i Stockholm inför sista dagens flygning som går till Malaga.
Det är faktiskt första gången sedan jag blev fast anställd på 80% i september som jag får en bruten slinga.
Jag har ”biddat” att jag vill ha ”3-5 nights away from home bas” och det har jag faktiskt fått hela tiden.
Det är aldrig någon garanti men systemet gör vad det kan för att tillgodose dessa önskemål.

En vinge någonstans över ett vintrigt Sverige. Tacksam för all sol jag får här ovan molnen.

Efter denna 5 dagarsslinga är jag ledig i fyra dagar och sen har jag ett nytt standby-pass. Det är på 4 dagar och jag har hemma-standby.
Det är extremt tidiga morgnar detta pass och därför hoppas jag få veta dagen innan att jag ska flyga och vid vilken tid jag ska infinna mig.
Jag sover bättre om jag vet och jag vill helst komma ut på en slinga för hela perioden.
Jag kan bli utringd från 03:20 den första dagen och ringer de då ska jag infinna mig på Arlanda 80 minuter senare.
Det hinner jag inte om jag inte är duschad, sminkad och frukosten är förberedd. Tiden från lägenheten i Solna till basen på Arlanda är ungefär en timma och vilket ger 20 minuter för hår, påklädning och snabb kaffe/macka.
Jag måste alltså gå upp och förbereda mig så jag är redo ifall trafikvakten ringer.

hoppas kunna lyfta mot sol och ljumma vindar i nästa vecka då jag har åtta dagar på raken ledigt!

Även denna månad fick jag ett fint sjok med tomma dagar.
Mellan 27 januari och 3 februari är jag ledig och jag planerar just nu för fullt för att se om jag kan komma iväg på en tripp någonstans. Tänker sol och ljumma vindar…
Får se nästa vecka hur det går. Fortsättning följer.

Styrelseordförande i några dagar…

Med tuschfläckade fingrar och ett glas vin ska jag försöka sammanfatta mina Formexdagar.
Jag letar bland bilderna jag tagit och söker efter ett samband…
So let’s try to roll this!

Me and my buddie i fyra dagar. Hon för valberedningen och jag för styrelsen. Lika knäppa men i övrigt vääääldigt olika.
Jeeees vad vi håller på! Här gör vi en replika på systrarna Grafs tuttbild, fast med kläder på…

Sedan 2016 har jag arbetat som styrelseordförande i branschorganisationen för interiör-, design- och presentgrossisterna i Sverige. Jag blev styrelseledamot 2011. En av våra första och viktigaste uppgifter i den nytillsatta styrelsen 2011 var att anställa en ny VD. Det gjorde vi. Och det blev så bra.

Utan att han misstänkt något har vi lyckats få till ett mingel för vår avgående VD Göran och samtidigt hälsa den nye välkommen.

Dag 1: Pärlhyacinter, krokus, syrener… Det är vår inne på mässlokalerna i Älvsjö. Jag älskar det.
När det är som tyngst och högvintrigast ute är det vår härinne. Jag lever i en bubbla.
Max från eventservice kommer på avtalad tid kl 18:00. Hans vagn är full av bubblande dryck, glas och goda snacks.
”Pappa” har fortfarande inte fattat att vi ”har en grej på gång”.
”Pappa” är vår nu avgående VD Göran och i nio år har han på ett alldeles fantastiskt sätt genomfört de av oss i styrelsen fattade besluten och varit en klippa.
Våra avtalspartners och medlemmar strömmar till och skålar för vår avgående VD och hälsar den nye, som finns på plats, välkommen.
Det är blandade känslor – vemod över det om nu försvinner, nyfikenhet på det som kommer.

Total sommarfeeling på mässan. Jag fullkomligt knockades av detta vackra arrangemang.

Dag 2: Vi hoppa in i en taxi utanför mässan. Vi ska på middag med DHL som är en av våra större avtalspartners. Jag kollar på en massa siffror som rullar framme vid föraren och funderar på om det är meter vi åker eller om vi hamnat i en ”talibantaxi”.
Det visar sig vara det sistnämnda. 900 kr för en resa in till Vasastan från Älvsjö.
Vid 22-tiden sover jag nästan vid bordet och vid 23-tiden delar jag en taxi till hotellet med Håkan, vår baristajurist i montern.
Kan nämnas att den taxiresan kostar 297 kr.
Kan också nämnas att de andra drar till Stureplan och hamnar i en bar till kl 03:30…!

På Capri Due med DHL. Tryffelpasta och vin. Heaven!

Dag 3: Hela Stockholmsmässan är betonggolv. Det känns i fotsulorna nu. Vi pratar med såååå många, Anna och jag.
Det är ett roligt och givande samarbete. Hon representerar valberedningen och jag styrelsen.
Vi kör ytterligare en fotosession i fotohörnan. Instagamar och storyar.
På kvällen efter stängning är det mässmingel för utställare och kvardröjande besökare.
Snurrar bland borden, bland kollegorna, med vin i glaset. Slutar på hotellet med mat på fatet och ett hyfsat vettigt sänggående.

På mässmingel med min styrelsekollega Magnus.

Dag 4: Sista dagen. Alltid smått avslagen. Kan inte motstå en kaka i en monter. Det väcker sötråttan och sedan slinker det ner både det ena och det andra. Fan!
Får bli en detox när jag kommit hem efter flygningarna…
Vid fem stänger det. Vi hjälps åt att riva och sen sätter vi oss med var sitt glas vin. Det är sista gången vi har Håkan här. Han har varit vår barista i fyra år nu.
Och det är sista mässan ”Pappa” är med på.
Jag kommer sakna dem.

Så pryltrött som jag är så föll jag ändå pladask för denne firre. Visst är den helt underbar!

Sammanfattningsvis: Massor av foton i fotohörnet, många bra snack, mycket oborstat snack, galet mycket garv, jobb genomfört…
Nu sitter jag i baren på hotellet. I högtalarna ”Longing for Lullabies” med Kleerup.
Får mig att minnas för ett år sedan. Men det är en helt annan story…

Ja jäklar vad bilder det blev! Men kul hade vi!

Det där med motivation, igen…

I många år drev jag eget företag. Det innebar att jag arbetade hela tiden. Inte att jag rent fysiskt utförde ett arbete, men det var hela tiden med mig. Jag levde alltid med tankarna på företaget, som ett moln över huvudet ungefär.
Nu låter det som det var en plågsam och svår tillvaro. Det var det absolut inte.
Jag kan nog ärligt säga att jag hade ”the time of my life” och älskade det.

Med en av mina leverantörer i Hong Kong på den tiden jag reste världen runt och letade produkter. Älskade det livet. Också.

Men när kraften och kreativiteten sakta rann ur mig gick det inte att fortsätta.
Med eget företag kan du arbeta dygnet runt.
Det finns alltid något som behöver ses över, något som behöver förbättras, uppdateras, gås igenom, lära mer om. Det tar aldrig slut.
Och för att orka det och få det att blomstra måste lusten finnas där till 100%.

Nytt jobb. Ny tillvaro. Nytt sätt att uppleva världen. Lycka!

Idag är jag en kugge i jättehjulet SAS. Och det är så skönt.
När jag kommer hem och tar av mig uniformen är jag ledig. Då har jag inte längre något som jag behöver ta ansvar för. 
Om en kollega är sjuk, om ett plan går sönder, om det uppstår förseningar – det är inte mitt ansvar att lösa. Jag behöver inte släcka dessa bränder.
Jag har ansvar för att vara i tid till mitt arbete, för min arbetsposition på just den flighten, för att ihop med mina kollegor se till att säkerheten prioriteras enligt våra rutiner, att passagerarna mår bra och blir korrekt och fint omhändertagna, att vi utför vårt arbete så att vi kommer iväg i tid.

På ett hotellrum i Oslo gör jag mig klar att bussas ut till Gardermoen. Klockan är 0630 och har man gått upp vid 0315-0400 i tre dagar känns det som sovmorgon. Weird!!

När jag kommer hem och tar av mig uniformen är jag ledig. Då har jag inte längre något som jag behöver ta ansvar för.
När jag kommer tillbaka ligger det inte en trave arbete och väntar på mig. Ingen fullproppad inbox i mailen som jag ska ta hand om och svar på.
Jag behöver heller aldrig stressa för att bli klar innan ledighet.
Jag stiger av min flight och släpper allt. Jag kommer tillbaka efter min ledighet, tar på mig min uniform och börjar igen.
För en fd egenföretagare är det himmelriket.

Detta underbara crew har jag flugit med i tre dagar nu. Så roligt, så många skratt, så mycket knäppa grejor! Och alla vi tre kvinns är ganska nya på jobbet och vi är alla över 50. Bara det! Snyggt SAS!

Och så kollegorna! Behöver jag ens nämna det?
Det är faktiskt otroligt hur snabbt vi teamar upp.
På många arbetsplatser tar det tid att komma in i gängen. Så funkar det inte här. Det går på några minuter. Fascinerande.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket på jobbet som jag gör nu och vad kan vara mer motiverande än det!

Vår underbare purser på slingan, Jonas. Så kompetent och bra. Här sitter vi och väntar på vår passiva flight till Oslo. Han får ofta höra hur lik Andreas i Alcazar han är. Senast igår av en tysk passagerare!

Det är alltid nya team, nya ansikten, nya historier att ta del av.
Jag älskar att få arbeta med så vitt skilda typer av människor när det gäller ålder, bakgrund och erfarenhet. På SAS finns verkligen allt.
Vi arbetar aldrig tillsammans i mer än en slinga. Nästa gång är det en ny konstellation. Ibland arbetar du inte ens i ett fast crew en slinga utan är en som hoppar in lite här och var.
Det är aldrig exakt samma crew, men det händer så klart att man får arbeta ihop med någon man redan flugit med tidigare.

Parkerat vår viking i Östersund och ska sova här en natt. Det är januari och solen står låg trots att det är runt 13-tiden. Den försvinner snabbt.

Nu har jag precis gått av en tredagarsslinga med ett crew på fyra personer och jag har haft så otroligt roligt!
Vi har skrattat så tårarna har runnit, berättat om våra liv, om gamla ex med sjuka beteenden, om intressen, om resor vi gjort, saker man skulle vilja göra, jobbtips.

Ovan molnen är himlen alltid blå. Är det därför de flesta av oss är så glada och positiva?


För mig som kommer från livet som egen företagare sedan 20 år är också detta en ny upplevelse. Att vara en i gänget på ett annat sätt än vad jag varit tidigare.
Nu har jag ”the time of my life” igen och älskar den här nya tillvaron.
Mitt liv i resväskan, på tågen, på flygen, på hotellen, med alla nya människor, med schema på kort varsel, med snabba omcheduleringar, med knäppa arbetstider, med veckor som aldrig följer ett mönster – med den oförutseende tillvaron helt enkelt.
Det är skönt när livet inte sitter fast.

Mellandagsstandby och nyårslöften

På juldagen packar jag om min julfirarväska till jobbväska och sätter mig på tåget till Sthlm.
Jag har hemmastandby på Annandagen och ytterligare tre dagar efter det, denna gång mellan 06:00 – 16:00.

Göteborgs Centralstation i julbelysning. Som ett sagoslott från denna vinkel

Jag blir inte utkallad under dagen. Slöar i soffan med serier, skrivande och telefonsamtal. 14:30 ringer trafikvakten och ”släpper mig fri” samtidigt som jag får en tvådagarsslinga de kommande dagarna.
Jag ska flyga Stockholm – Las Palmas – Oslo och sedan sova i Oslo.
Det där är en låååång dag.
Morgonduschen i Sthlm tar jag 06:45 och på kvällen ställer jag mig under vattenstrålarna i Oslo kl 00:30. Själva arbetsdagen är nästan 14 timmar.

Ljusälgar på Nybroplan. Hoppas de får stå kvar hela vintern.

Jag firar annandagens seneftermiddag på Stockholms kitschigaste thaikrog på Nybrogatan med en rejäl portion Paneng Gai och julsånger bland de blinkande kulörta ljusen som fullkomligt översvämmar stället.

Ljuset och världen från ovan. Älskart’.

När vi landar i Oslo efter Las Palmas har trafikvakten kontaktat mig på sms.
Jag blir erbjuden en Oslo – Trondheim ToR dagen efter och ytterligare en natt i Oslo. Efter det passiv tillbaka till Sthlm och sedan utskriven från min standby.
Vinstlott tycker jag, då jag faktiskt får sista dagen så gott som fri och kommer hem ett helt dygn tidigare.

På väg ut i ett vintrigt Oslo. Tar på mig så varmt jag kan utifrån det jag har med mig i min kabinväska.

Min dag i Oslo tillbringar jag vandrandes. Som så ofta.
Jag går till Grünerlökka denna gång. Ett ganska trendigt och trevligt område lite till öster om centrala Oslo.
Jag spanar efter någonstans att sätta mig med en kaffe och mitt skrivande.
Hittar Parkteatrets kafé. Det passar mig.
Lite ruffigt, långt från de tillrättalagda kafékedjorna, med slitna soffor och utsikt över det tilltagande snöfallet och en vintrig park.

Väljer Grunerlökka idag. Ett trendigt och trevligt område lite öster om Oslo centrum.
Tar en kaffe på Parkteatrets lite ruffiga och mysiga kafé.

På eftermiddagen bussas jag ensam ut till Gardermoen för att ansluta till mitt norska crew som jag ska arbeta med.
Jag har ingen aning om var Oslos crew base ligger så jag kontaktar pursern, Kristine, och vi kommer överens om att mötas vid gaten.
Det känns kul att bli utslängd i ett nytt sammanhang.

Gardermoen en vintermorgon från säte 28A. På väg till Sthlm igen.

Nyår tillbringar jag i lugn och ro hemma i Göteborg.
Jag träffar vänner, dricker skumpa, tittar på fyrverkerier, fixar matlådor, tittar på film, skriver och tar långa pw’s.
På nyårsafton somnar jag före det nya året dånar in med dunder och brak.

På Bee Bar med ett glas vin och en shoppingkasse.

Nyårslöften slutade jag med för många år sedan.
Alla stora föresatser om ett bättre leverne, tappade kilon och ett rökfritt liv (jag har faktiskt varit rökare en gång i tiden) pajade redan dagen efter då man bakfull och pizzasugen kravlade sig ur sängen framåt lunch, tittade på röran runtomkring och med ett rosslande tände en cigg.

Göteborgs inlopp nyårsafton 2019 från OGBG’s rooftopbar.

Nu släpper jag. Det enda löfte jag ger mig själv att leva väl.
Är jag glad och tillfreds är det rätt.
Jag vill inte kompromissa utan väljer det som är bra för mig.
Jag brukar ju säga att mitt mål är att skapa mig ett liv jag inte behöver ta semester från.
Det tänker jag fortsätta med. Det och kompromisslösheten.
Min lycka och mitt liv måste vara mitt fokus.
Jag kan inte förstå att jag för bara några år sedan tillät mig själv att stanna alldeles för länge i ett förhållande som var dåligt.
Men gjort är gjort och kommer aldrig att göras om igen.
Jag tror jag finns här på jorden för att ta hand om mitt liv och göra det så bra jag kan.
För jag tror det är meningen med livet.
Att leva väl.

En lång och isande kall PW på årets första dag. Välkommen 2020! Come what may.