ÄVEN EN INSTÄLLD RESA ÄR EN RESA

Kl 16:15 går jag hemifrån.
Kl 20:50 öppnar jag dörren igen.
Diskmaskinen har gått klart.
Plockar ur.
Sätter på en kopp te.
Väljer det där ingefära/lime som jag köpte i Cancun för två veckor sedan.
Funderar på om jag ska packa upp väskan.
Bestämmer mig för att inte gör det.
Kommer troligtvis få standby resten av veckan.
Då kan den lika gärna stå redo.
Ifall.

Redo för flygbussen ut till Landvetter. En dag som inte ska sluta som jag tänkt mig…

Hinner inte fram till Landvetter i tid.
Och ändå bokas vi alla om till ett senare flyg.
Det som vi skulle åkt med 18:05 hade inget av oss hunnit med.
Hoppar på bussen 17:15.
Den som egentligen skulle gått 16:30.
Det går bra i början.
Inne i stan märks inget.
Men sen tar det stopp.
Nånstans i Kallebäcksmotet.
Kryper fram.
En meter här, en där.
Det blir mörkt utanför rutorna.
Ett pärlband av röda baklyktor framför oss.
Och bilar som rullar lätt i motsatt riktning.
Jag sjunker in i musik och patiens på mobilen.
Det kommer att gå bra.
Vi har ju gott om tid.
Planet går ju om nästan tre timmar…

Marssnö – den minst omtyckta av dem alla. Och så ligger den kvar… Vi har inte haft snö på hela vintern och så ska det komma nu.

19:55 rullar vi in framför flygplatsen.
Trots att chauffören lämnar motorvägen i Landvetter samhälle och kör ”bakvägen” till flygplatsen, räcker det inte.
Dessutom har gaten hunnit stänga.
Crew Office har fått sätta in tre standbyer från Sthlm.
Jag har kontakt med dem på telefon med jämna mellanrum.
Talar om hur det går för oss.
När vi beräknar vara framme.
Men marginalerna är inte på vår sida.
Hade det gått 15-20 minuter snabbare…
Då hade gaten fortfarande varit öppen.
Och vi hade hunnit med.
Jag tar vändande buss tillbaka till stan.

Tar på mina icebugs och går ut för att handla vin och cava. Passar på att fika på da Matteo i Victoriapassagen. Hit gick jag ofta förr. Nu var det längesedan. Gillar det lilla krypin:et.

Lyssnar på tystnaden.
Stirrar ut i halvdagern i rummet.
Klockan är 06:30
Jag borde varit i Finland.
Vaknat där.
Inte här.
Ätit frukost med kollegorna.
Förberett mig för Thailand.
Istället ligger jag här.
Lyssnar på det ljudlösa därute.
Inga bilar.
Inget.
Bara tystnad.
Inser att det måste kommit en hel del snö.
Runt 9-tiden börjar det första ljudet av plogbilar höras.

För en person som jag, som absolut inte är någon fan av vinter, är detta gräsligt! Tur ändå att jag bor i den delen av Sverige där vi får som minst…

Jobbat lite vid datorn.
Inte mycket att göra.
Hade ju rensat inför jobbresan.
Jobbat undan.
Går mellan fönstren och tittar på det vita.
Det faller fortfarande.
Lätta flingor som dalar därute.
Dricker en stor mugg kaffe.
Dricker en till.
Papayan som jag förberett för kvällen på hotellet i Helsingfors äter jag till frukost istället.
Kommer inte få möjlighet till någon påfyllning till veckan.

Lever livet lugnt dessa dagar. Jobbar undan lite mer. Har koll på OVK:n i huset. Stämmer av med ventilationsteknikern som är ansvarig.

Tinar korv stroganoff från frysen.
Substitut för papayasallad på stranden.
Äter vid köksbordet med den fallande snön som en fond.
Tuggar på korvbitarna samtidigt som jag ser en bil som kämpar i modden.
Tjej med mobil i ena handen.
Gasar och slirar.
Det skriker i motor och hjul.
Kille kommer förbi.
Puttar på.
Polaren i passagerarsätet hoppar ut.
Står först på trottoaren och tittar.
Inser efter lite hjärngympa att hon också bör hjälpa till.
Tjejen vid ratten juckar framåt i sätet.
För att vara behjälplig.

Ligger i solen och låtsas det är sommar. Bokar resor och längtar bort från snö och vinter. Men snart så… snart kommer våren!

Tittar på klockan när jag gör mig klar för sängen
Den är 21:00.
Skulle dånat fram genom en mörka atmosfär nu.
Halva arbetsdagen skulle vara gjord.
Det skulle vara dags för crewresten.
Snön glittrar fortfarande under gatlyktan.
Faller inte lika ihållande längre.
Tar av mig facet.
Smörjer ansiktet med over-night hydratating mask.
Tar morrocan oil olja i håret.
Sätter upp det i en knut på huvudet.
Stänger sovrumsdörren.
Stänger av elementet.
Öppnar fönstret.
Tisdagen den 7:e mars blev inte som jag tänkt.
Verkligen inte.

Mitt vackra hem. BRF Kraftstationen. Funkisfastighet från 1937. Älskar den stilen.

Ville slippa snö.
Fick massor av det.
Det bara fortsätter.
Rasar ner.
Marssnö – den mest oönskade snön som finns.
För att muntra upp mig bokar jag resor inför våren.
En i april.
Två i maj.
Alla med SAS.
Det blir så.
Har eurobonuspoäng jag behöver använda innan de förfaller.
De ger mig en gratis flight till New York.
Bara 671 kr i skatter och avgifter.
Sen lägger fd kollegor ut SAS Friends & Family.
Länk och password till erbjudanden med bra priser.
Det blir en tripp till Nice.
För 195 € ToR.
I april blir det en tripp till Rhodos.
”Tjejyssnar” (repeat) på Hotel California med Eagles.
”On a dark desert highway
Cool wind in my hair
Warm smell of colitas
Rising up through the air…”
Måste vara en av de bästa låtar som någonsin gjorts.

Gör mig redo för en liten PW. Måste ha luft. Måste få gå. Icebugs på och varma kläder så funkar det.

Lundell sa en gång, efter att han ställt in en konsert då han var i fyllan:
”Även en inställd konsert är en konsert.”
Min inställda resa blev en resa.
På olika sätt.
En del av dem kommer att göras lite längre fram.
Och jag har fortfarande lust att göra den där road trippen genom södra USA…
Från öst till väst.
Hyra en bil med cab.
Åka genom natten.
Ta in på små motell utmed vägen.
Men den vill jag inte göra själv.
Vem hänger på..?

Söndagsmorgon vid datorn. Osminkad och med nytvättat hår. Skriver blogg och lyssnar på musik.

2 svar på ”ÄVEN EN INSTÄLLD RESA ÄR EN RESA”

  1. Åh vad roligt att läsa, jag var en av dom tre stockholmarna som fick åka till Helsinki samma kväll och flyga till Phuket. Hade verkligen varit så roligt och flyga med dig då jag läst din blogg ett tag nu,

    Hoppas vi syns nästa säsong istället!

    1. Nej, menar du det! Vad roligt! Jag var så besviken att jag missade denna flight, men vad sjutton… Det går inte att styra allt. Antar att ni hade kul med mina kollegor. Ulrika, CM, hade jag flugit med veckan innan och hon är toppen. Vi såg fram emot att få jobba ihop igen. Och så blev det så knasigt…
      Hoppas verkligen vi ses nästa säsong. Take care!!
      /Helena

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *