Standby, en klubbkväll och ett generatorfel.

Trafikvakten ringer mig när jag står i toakön på tåget.
– Jag har en slinga till dig imorgon. Du har check-in kl 10:15 och kommer att sova i Umeå.
– Toppen! svarar jag
– Det är en slinga på tre dagar så från söndag eftermiddag har du Waiting Period på Arlanda och måndag har jag ännu inget, men jag ska se vad som dyker upp. Allt ligger i din ”We Fly” app så du kan kolla där.
– Fint, det ska jag göra. Då vet jag, svara jag och vi avslutar.

Passivflight från Oslo till Stockholm med Philip.


Jag har min första standby sedan jag började. Ville helst komma ut på något så jag slipper vakna i ovisshet vid 03.35 om morgnarna för att vara redo att åka ut till Arlanda.
Vid standby hemma ska jag kunna inställa dig där inom 80 minuter. Det betyder att jag måste stiga upp och göra mig hyfsat redo – dusch, makeup och lite frukost – för att hinna ut inom denna tid.
Tycker därför jag drog en vinstlott när jag kom ut på en slinga i tre dagar och dessutom fick veta dagen innan vid vilken tid jag skulle inställa mig.

Vinter över Norge från ett flygplansfönster. Vackert. Som en svart-vit film.


Andra natten sover jag i Skellefteå. På hotellet med våfflorna.
Bestämmer mig för att avsluta kvällen i repan med en Expressen som jag hittade på planet och popcorn från maskinen. De bjuder på knäck och det slinker ner ett par stycken.
Plötsligt hör jag en omisskännlig danska och kikar upp.
– Carsten, darling!
– Älskling! Vad gör du här?
– Har layover, svara jag. Vad gör ni?
– Det samma. Ska du följa med oss på klubben här på hotellet? Vi ska gå dit nu.

Hamnar på mingelbild för Klubb V i Skellefteå med Carsten och hans crew. Oj vilken roligt kväll vi hade.


Klockan är 22:10 och helt plötsligt befinner jag mig på Klubb V i Skellefteå. Och det blir en massa dans. Ett helt träningspass med dans.
Det är som att kastas tillbaka i tiden. Till då när jag gick på gymnasiet och besökte denna typ av ställen.
Killarna står för bröt med bakåtvända kepsar. Tjejerna fyllegråter och får Carsten att känna sig som om han är mitt i Paradise Hotel.
Rökmaskinen arbeta orch konfettimaskinen skjuter iväg sitt silver som faller ner över oss som dansar i stroboskopljuset.
På golvet krossat glas och utspillda drinkar.
Vakterna börja plocka bort de som inte längre fungerar bland folk.

Dagen efter klubbandet tar jag en löprunda i hotellets gym.


Klockan 01:20 öppnar jag dörren till mitt rum. Det brusar och ringer i huvudet av musiken. Jag sminkar av mig, sätter upp håret på huvudet och stoppar i bettskenan. När var jag ens ute så här sent sist. Och på Klubb?? Måste vara åratal sedan.

Tillbaka på Arlanda där vi tömmer maskinen och fyller den med nya passagerare för att åka mot Östersund.


Jag får nya flighter under söndagen och måndagen. Slipper sitta stand-by och vänta.
Sista dagen, måndag, vaknar jag i Luleå klockan 11. På vägen ner till Arlanda blir jag omschedulerad till en flight ToR Östersund. Ser att planet sedan ska vidare till Göteborg och mycket nöjd inser jag att jag kan att få sova hemma redan i natt.
När vi landat i Östersund får vi veta att planet har fel på en generator och vi riskerar att bli kvar där i natt.
Som tur är finns en Airbustekniker i Östersund och han är hemma och kan komma ut till flygplatsen för att avhjälp problemet.

Lämnar denna slinga en snöig måndagskväll. Hade ju hoppats jag skulle landat i Göteborg ikväll men så blev det inte…


Två timmar försenade landar vi till slut på ARN i ett rejält snöfall och jag åker till Solna för att sova.
Det får bli tåget hem på tisdag morgon, precis som planerat.
Lyckan var kort, men samtidigt glad att vi slapp tillbringa natten i Östersund. Då hade missat mitt tåg hem till Göteborg på tisdagsmorgonen också…

Stockholms Central en decembermorgon. Dags att åka hem till Göteborg.

Att hitta hem

Det mörknar snabbt i Sverige nu. Tåget passerar ett kompakt svart på sin väg mot Stockholm.
Nyss var det sommar. Nu är husen julpyntade.
I 1,5 år har jag pendlat fram och tillbaka mellan Göteborg och huvudstaden nu. Gått och lagt mig när andra satt sig att äta middag och gått upp mitt i natten för att ta mig ut till Arlanda för check-in.

På väg ut en kväll i somras för att träffa vänner.

I mitt privatliv finns ingen vid min sida.
Jag har valt att leva ensam efter ett förhållande som gjorde mig illa. Som fick mig att ta beslutet att aldrig mer utsätta mig för detta igen.
Jag vill ha min frihet.
Jag vill kunna tänka och uttrycka mig fritt.
Jag mår bra nu. Min mage krampar inte. Mitt hjärta är varmt igen.
Såren i hårbotten är borta. Sömnen är lugn.
Nu är magin tillbaka i mitt liv.

En bild som så väl speglar glädjen med mitt nya jobb.

Jag tillbringade ett par dagar i min hemby, hos mamma och min syster.
Det andas en massa minnen, av svunna dagar och människor som inte längre finns.
En del av de man växte upp med finns kvar, många har lämnat.
Ett par gator korsas mitt i byn vid ett litet torg, i utkanterna några industrier.
Jag stannade här de år jag var ung, men sen var jag tvungen att bryta upp.
Det var inte för mig. Här hade jag gått på grund.
Jag hade andra drömmar, andra behov.

Lite sådär vardagsslapp…

Jag vill vara en bra människa. En god vän och en snäll person.
Jag lever inte alltid upp till detta. Jag är människa och jag har mina sidor – bra och dåliga – som alla.
Jag har gjort människor besvikna genom livet, men jag tänker inte bära andra människor problem.
Jag kan bara ta ansvar för mina egna.
Jag bränner hellre broar än gör våld på mig själv för att tillfredsställa andra.

På ett hotellrum någonstans…

Det kommer att finnas nya människor i ett ständigt flöde i mitt liv.
Några av dem kommer att betyda mer, andra kommer att snabbt försvinna.
Jag är inte rädd för ensamheten. Jag tycker om den.
Det är så jag har valt mitt liv.
Samtidigt tycker jag om att vara en del av ett sammanhang, att umgås med vänner, med min familj.
Det finns för- och nackdelar med alla val du gör.
Jag måste välja det som är mest jag, det som tillfredsställer min själ.
Jag drar runt på ett bagage av erfarenheter livet gett mig och fortsätter ge mig.
Det är dessa som ständigt omformar mig. Som gör att mina behov förändras.
Jag försöker analysera det som händer mig, min reaktion på detta och vart det leder. Ta lärdom av det.
Jag frågar mig ständigt vad som gör mig glad, vad jag vill ha ut av det som är kvar av mitt liv.

I ett provrum i en butik i Helsingfors.

Och jag inser att många gånger är det bästa jag gjort de gånger jag släppt taget.
När jag kastat mig ut.
Ibland har det suttit långt inne, men jag har gjort det.
Lämnat och gått vidare. Hittat något nytt. Hittat glädjen och energi igen.
Och jag vet att var jag än hamnar i världen kommer jag att hitta hem.
Hem till mitt inre, till mig själv. Till tryggheten inuti mig själv.

Jag är så glad att jag tog steget och ändrade inriktning på mitt liv. Att jag sökte till jobbet som flygvärdinna och vände upp och ner på hela min tillvaro.

Nu ser jag Stockholms ljus.
Jag ser Stadshuset med sina tre kronor upplysta på tornet.
Jag är hemma här också.
Inuti mig själv är jag alltid hemma.

Las Palmas i november

Ok, Las Palmas alltså. Hur i hela friden hamnade jag här? Fyra dagar i november?
Ja, varför inte?
När jag upptäckte att jag fått hela 10 dagar tomma på raken på min roster visste jag att jag behövde åka någonstans. Det var ju precis detta jag velat.
Hittade en fyradagars till Las Palmas med Ving från Göteborg. Sagt och gjort. Jag klickade på beställknappen.

Visst känns det exotiskt med kaktusar. Då vet man att man är ”långt borta”.
På promenad utmed stranden den första kvällen. Hittar ett ställe där det finns en massa gamla fiskargrejer och båtar och så en restaurang precis vid havskanten.

Vädret är behagligt på dagen, ca 20-24 grader, men blir lite chilly när solen försvinner, då blir kylan i vinden blir märkbar.
Jag är frusen av mig vilket ju inte hjälper det hela.
Fördriver dagarna genom att vara å ena sidan turist, å andra sidan göra det jag gör hemma.

Sitter en stund på takterrassen på kvällen och ser solen gå ner. Bara att se solen denna solfattiga november är en gåva i sig.

När jag besöker ett nytt ställe brukar jag åka turistbussen ”Hop on Hop off”, eller liknande. Och sedan går jag mycket och långt. Bästa sättet att lära känna.
På min tur med bussen hoppar jag av i gamla stan och strosar runt.
Betalar 13 kr för att gå på toaletten och får en flaska mineralvatten på köpet… eller var det tvärtom…
Jag letar länge efter någonstans att äta på sidogatorna till Calle Triana, som är en shoppinggata. Ratar några ställen och på de som intresserar mig är det fullsatt.
Till slut är jag så hungrig att jag bara sätter ner ändan på en stol och då blir det därefter.
Hamnar där maten är medioker.
Äter upp, betalar, ruskar på huvudet åt mig själv, sveper det sista rödvinet ur glaset och går vidare.

På min promenad genom de gamla delarna av Las Palmas.
Vy från tornet i katedralen. Pittoreskt med husen som klänger uppför sluttningarna. Tänker att det måste vara en fin utsikt högst där uppifrån…

På kvällen äter jag tre små tapas och dricker ett glas vin på ett ställe nära hotellet.
Det ingick i bussbiljetten jag köpte. Vilket klipp!
Tar ett glas till bara för det är så skönt att sitta där.
Jag bor precis vid stranden Las Canteras i Las Palmas.
Här finns massor av restauranger och turister. Jag smälter in fint bland alla andra bleka nordbor.

Meningen med resan var värme, sol och miljöombyte. Det har jag fått. Detta liknar inte min balkong i BRF Kraftstationen i Göteborg.

På morgonen äter jag långsam frukost.
Dricker mycket kaffe och ser duvor som slåss om brödbitarna bland borden på terrassen.
Sen sitter jag på takterrassen under parasollet i skuggan och skriver. Har två viktiga saker att färdigställa, ja och så detta blogginlägg då.
Träffar en annan ensamresande kvinna på frukosten. Hittar henne igen uppe på taket och vi fortsätter prata mellan stunderna av tystnad och skrivande. Hon jobbar på bokförlag, som förläggare.

Gör mig iordning för att ”göra” Las Palmas.

Jag ger mig ut på löprunda utmed havet.
Det är 24 grader varmt och strålande sol. Svetten skvätter om mig.
Jag kryssar mig fram mellan flanörerna och de övriga löparna.
På ena sidan, på uteserveringarna, är det fullt med folk och på den andra, på stranden, likaså.
Det tar sin tid att eftersvettas klart när jag kommer upp på rummet. Sköljer upp mina kläder så de inte ska stinka ner hela väskan på hemvägen imorgon.
Nu hänger de på tork i badrummet.

I solstolen, i skuggan, på takterrassen. Så skönt att få stänga av vardagen lite, men har inget emot att detta blir ett stående och hyfsat regelbundet  inslag i densamma.

Det jag vill ha, värme och miljöombyte, det får jag.
Det är skönt att få sätta vardagen på paus i några dagar och bara försvinna. Inte bry sig så mycket.
Det är precis det här jag velat med förändringen av mitt liv.
Och mitt liv är verkligen helt annorlunda mot förr.
Är så glad att jag gjorde detta. Att jag såg chansen, tog den och tackade ja när livet bjöd upp till dans ännu en gång…

Vy från min löprunda. Magic!

Decemberschema och Ishotellet

Öppnar försiktigt ett öga och kollar på mobilen. Klockan är 23:47. Jag har sovit i tre timmar.
Försöker vrida mig till sömns, men inser att det faktiskt inte går denna gången heller och sträcker mig efter boken.
Och så kommer jag på att decemberschemat borde vara möjligt att se nu. Och så fort tanken kommer måste jag ju bara… Så ”My Roster” åker fram.
Nöjd med vad jag ser tar jag boken och ger mig i kast med slutet på mordhistorien jag tryckt i mig i några dagar nu.

Parkerat på Kirunas flygplats. Den lågt stående solen bildar en vacker gloria runt vårt plan.

Nerifrån gatan hör jag basgång och ”untza untza” från någon Umeåraggare som drar förbi.
Jag gör ett nytt försök att somna. Retar mig på raggaren, men känner till slut hur jag långsamt flyter bort och sjunker neråt.

Ett iskallt och vitt Kiruna tar emot oss. Solen är redan på väg ner och gruvan ligger inbäddad i ett disigt moln.

Dagen efter. Kiruna. Vi landar i ett sagolandskap.
Redan från det lilla fönstret i bakre galleyet ser jag de snöklädda bergen mot ljust blå vinterhimmel. Under oss är det helt vitt.
Jag kan förstå vad människor som aldrig sett snö känner när det ser detta, då till och med jag, en sörlänning som inte gillar snö och vinter, känner mig hänförd vid åsynen.
Solen står lågt. Det är inte många timmar per dygn som den är ovan horisonten nu.
Om en månad sjunker den under.

Underställ på! Jag hade förberett mig väl för vår tur till Ishotellet.

Vi har ett långt stopp denna gång. Nästan ett dygn.
Och fyra av oss i besättningen har bestämt oss för en tur till det berömda Ishotellet i Jukkasjärvi.
När vi har väntat på bussen i 20 minuter i -20 grader inser vi att den inte kommer och tar istället en taxi.

Entrén till det världsberömda Ishotellet. Klockan är inte mycket, ca 14:30, men det är redan rejält mörkt..

Is och snö på detta sätt är mycket vackert.
De har verkligen gjort konst av det de har och ”grävt där de står”. Vilken otroligt kreativ och värdefull idé detta är.
Vi går ut och in genom alla rummen och tittar på inredningar av is. Rummen är öppna för besökare till kl 18:00. Därefter stängs de och de som hyrt dem får ta dem i bruk. För sviterna gäller från kl 15:00.

Detta var mitt favoritrum. Tyckte om de små ”korgarna” om hängde i sina tunna istrådar från taket.
Ett annat av de fina rummen. Här blinkade ljusen sakta i cirkeln över sängen. Mycket vackert!

Ishotellet står kvar över sommaren och hålls då nerkylt av solenergi.
De rum som varit i bruk längst för tillfället har varit det i 5 år nu tror jag de sa. Isen åldras och därför måste inredningen göras om med jämna mellanrum.
Baren var ny för året och temat var ”nöjesfält” så detaljer från det fanns överallt. Jättefint och proffsigt gjort.

Baren med sitt tema ”nöjesfält” I fonden syns ett Pariserhjul och till höger en berg-och-dalbana. Man gör inredningen både för hand och med CNC-maskiner.
Mina kollegor Julia, Eric och Karin på plats framför Pariserhjulet i baren.

Jag är glad att jag får möjlighet att uppleva detta ”arbetandes”.
Jag hade aldrig åkt hit annars. Detta är alldeles för kallt för mig.
Vackert ja, men obehagligt kylig. Vinter är fint på film och på vykort. Och från ett flygplan eller en crewbuss.
Hela jag drar ihop mig. Jag får svårt att andas. Mina ögon rinner, liksom min näsa. Glasögonbågarna blir iskalla och när de möter huden smärtar det av kylan.
Det hala underlaget gör att jag inte kan röra mig snabbt och få upp pulsen och värmen i kroppen.
Det här funkar helt enkelt inte för mig. Jag föredrar Göteborgsvinter, dvs +2 och fukt…

Vi passade på att ta en drink i baren innan vi åkte tillbaka till Kiruna i vår varma taxi.

Min håg står helt klart åt värmen och det var därför jag blev så glad när jag såg på min roster att jag har ett Las Palmasstopp på 26:45 timmar i mitten av december!
Yippeeeee!!

Kristallkrona av is så klart! Otroligt vackert!

Vad motiverar mig?

Min syster och jag håller regelbunden kontakten via telefon. Våra olika liv och avståndet mellan oss gör att vi inte har möjlighet att ses så ofta.
Häromdagen var hon i Gbg och hade några timmar lediga på em, mellan möten. Och just den dagen befann jag mig i Sthlm.
Sånt är livet.
Och det var just det, och det faktum att jag sa att jag ännu inte visste huruvida jag skulle jobba över juldagarna, som föranledde riktningen vårt samtal tog.
Om hur vi vill ha våra liv.
Vad som motiverar oss och vad vi gillar.

Genuin glädje och tillfredsställelse över livet som det blivit för mig och över de val jag gjort då jag följt min mage.

Att jag skulle ha så mycket nomad i mig som det visat sig att jag har, det visste jag nog inte riktigt.
Eller jo, till viss del, men jag inser när jag pratar med framför allt min syster, att det livet jag lever är otänkbart för väldigt många.
Men jag gillar det oförutsedda i mitt jobb. Att aldrig veta riktigt var jag hamnar.
Jag har ”biddat” ”nights away from home, 3-5 days”, vilket gör att jag har stor chans vid schemaläggning att få just det.

Tidiga och kalla novembermorgnar i norra Sverige. Ingen önskedröm men trots det älskar jag det.

Det blir väldigt mycket me-time när jag ligger ute på slingor.
Jag går långa pw, när vädret och temperaturen tillåter, och jag skriver och läser mycket.
Datorn är med så jag kan svara på mail och jobba undan en del om det skulle behövas.
Livet blir ganska långsamt på stoppen, särskilt om de är långa.
Ibland går vi i crewet ut och äter tillsammans eller hittar på något, men det händer inte så ofta som man kan tro. Var och en har behov av att rå sig själv.

Svinottetidig morgon på ett hotell någonstans. Min vana trogen frukost och fix på samma gång.

Sen det där att inte veta från månad till månad hur mitt schema ser ut, om jag är ledig vissa helger, om jag kan vara med på den där festen jag är inbjuden till.
Ja, det är väl inte det bästa, men jag får leva med det.
Jag kan ju försöka byta mitt pass, men det är inte alltid lätt med tanke på de regler som finns runt detta.
Man kan också välja att jobba i ”fast grupp”.
Då arbetar du x antal dagar och är ledig x antal dagar, hela tiden rullande på det sättet.
Jag har valt att inte göra det. Jag vill ha de där lite längre sjoken med lediga dagar som man ofta får om man jobbar ”variabel”, vilket gör det möjligt för mig att resa iväg så som jag gjorde till Nice i september.

Inför vintern har jag biddat Las Palmas-stopp. Jag hade ju en layover där i 24 timmar i februari och det vill jag så gärna ha igen.

Jobbet i luften blir en livsstil. Det är inte något som passar alla.
Jag var nog ganska medveten om det när jag sökte det, men inser det ännu mer nu när jag snart arbetat här 1,5 år.
Att jag är något av en social ensamvarg har nog gjort att denna nya tillvaro passar mig så bra.
Och också det faktum att jag inte har familj underlättar.

Kabinpersonal – vad kallas vi och vilka är vi?

Jag hör ofta många kalla oss flygvärdinnor/flygvärdar för steward eller stewardess och jag har förstått att det råder lite oklarheter runt detta. Många verkar tro att en steward är en manlig flygvärdinna men det stämmer inte, så här kommer en liten förklaring till våra olika yrkesbenämningar.

Winter is coming… Parkerat vårt plan i Skellefteå och skyndar på stegen för att snabbt komma in i värmen.

Flygvärdinna/Flygvärd
Alla som arbetar i kabinen har den grundläggande utbildningen för detta. Den får vi när vi utbildas första gången och varje år har vi sedan nödträning med alla grundläggande kunskaper runt nödsituationer.
Det gäller oss alla som arbetar ombord – kabinpersonal och piloter.

Där går de, mina fina kollegor, i kylan på väg till planet en tidig morgon i Skellefteå. Så mycket roligt vi hade de korta leggarna vi jobbade ihop.

Steward/Stewardess
En steward/stewardess är ansvarig för mat och dryck ombord.
Det är på långlinjerna till Asien och USA som dessa är verksamma i business class.
På kortlinjerna har vi ingen matservering eller dryckesutbud på det sätt att det behövs någon som har stewardrollen.
Det är dock inte ovanligt att en steward flyger i crewet men dennes roll är då inte som steward utan som flygvärdinnan/flygvärd.

För att bli steward/stewardess krävs en utbildning.
Den handlar då enbart om mat och dryck och serveringen av denna ombord. Med andra ord – det som krävs i extra kunskap för att kunna göra det jobbet.
De flesta som har denna roll har redan ett förflutet inom restaurang och det brukar vara ett krav för att bli antagen till den utbildningen.
På SAS markeras stewarden med ett smalt streck på sin kavaj.

Dessa magiska morgnar från ovan molnen! Jag tror aldrig jag får nog.

Purser
Sen har i kabinchefen – Pursern.
De är våra arbetsledare och den som är ytterst ansvarig för hela kabinbesättningen och den som ger oss våra kommandon och styr vårt arbete.
För att bli purser krävs ytterligare utbildning och man måste ha arbetat som fast anställd i minst tre år för att få söka den.
Pursern är ytterst ansvarig för säkerhet och service ombord.
Vi har nästan alltid en Purser på våra flighter, men ibland om det saknas en så får någon i kabinpersonalen som nått seniorstatus och gått utbildningen till SCC, Senior Cabin Crew, gå ”higher” och ta rollen som kabinchef.
Seniorstatus nås efter ett minst ett år som fast anställd flygvärdinna/flygvärd.
Pursern markeras på SAS med tre smala streck på kavajen eller epåletterna på skjortan på männen och på överdelen av ärmen på klänningen eller toppen på kvinnorna.

Så många gånger jag suttit på mitt jump seat när vi lyfter och landar och tittat ut på landksapet under mig eller molnen och solen. Så mycket tankar det flyter runt i huvudet på en då. Så vackra bilder jag ser varje dag jag jobbar.

Skulle det finnas två pursers på en flight går den ena av dem higher och den andre lower.
Hur bestäms det då?
Jo, det är en av dem som är schedulerad på flighten och den andre får då antagligen flighten på en stand-by annars sätter man inte två pursers på samma flight vid schemaläggning.
Den som från början var planerad som purser har då rollen som higher och är den som är kabinchef för flighten.
Det är samma som händer de gånger det finns två kaptener ombord.
Jag har varit med om båda.

Pendlarkväll, en ferry flight och vintertid

Det är fredagskväll på Centralen i Göteborg. En av mina fyra pendelhubbar. Nu ska jag åka upp till Sthlm igen.
På vägen hit kändes det som jag mötte idel AW-människor som skulle ut och ta ett glas vin.
Låtsades inte se dem. Drog stoiskt min väska med den arbetsammes stolthet.

Jag är ganska tidigt på plats och hinner med att slå en liten lov inne på Pocketshop.
Kollar lite nya titlar som jag är intresserad av att läsa. Köper inget idag.
Läsandet går långsamt just nu. Jag somnar ju så fort jag slår upp boken framför facet på kvällen.

Så vackert man belyst Centralstationen i Göteborg. Älskar det turkosblå taket. Vi behöver snygg och stämningshöjande belysning när mörkret kommer till Norden.

Jag sätter mig på en bänk där jag har uppsikt över tiden.
Det passerar en strid ström av människor.
Fyra unga kvinnor går förbi. De ska uppenbart ut på fredagskväll i Gbg. De är uppklädda. De skrattar högt. Klackarna klickar mot stengolvet. Det står ett doftmoln av parfym runt dem. Det glittrar av stora halsband i urringningarna.
Andra har långa arbetsdagar som en hinna över ansiktet. Eller är det det faktum att det för flertalet är sista dagen i veckan som gör att det är trötta ögon.
Människor går till och från tågen med små kabinväskor efter sig.
Ska de tillbringa helgen i Göteborg eller någon annanstans?
Eller ska de hem efter jobb på annan ort?
Pendlar de så som jag gör?

Centralen i Göteborg med det upplysta hotellet. Ser varmt och inbjudande ut.

På en bänk mitt emot sitter en kille och hugger in på en hamburgare.
På bänken bredvid sitter en kvinna med sina två överenergiska kids. De stojar och skriker.
Jag orkar varken med lukten av burgaren eller barnens skrin så jag går ut på perrongen.
Mitt röda MTR-tåg går från spår 7. Dörrarna är inte öppna ännu. Det är redan många som står och väntar på att få stiga ombord.
Jag har laddat ner en film jag ska kolla på under resan.
Kände för något komiskt idag så det blev Bridesmaids. Den visar sig vara riktigt rolig faktiskt. Kommer på mig med att skratta högt vid några tillfällen.

Tidig lördagskväll på Kafé Magasin med Jörgen och Patrik. Också här har de lyckats fint med stämningsbelysning. Gillar stället. Enkelt, trevligt och prisvärt.

På lördagen har jag layover i Göteborg.
Får sova hemma och passar på att gå ut med Jörgen och Patrik. Vi hamnar på Kafé Magasin på Tredje Långgatan.
Sugen som jag är på en löjromspizza passar det mig utmärkt eftersom det finns på deras meny. Med den i magen och ett glas vin i kroppen somnar jag både tidigt och snabbt.
Planet går inte förrän 11:10 på söndagen och vi har pickup 09:50. Vi har dessutom ”fått” en extra timma denna natt eftersom vi ställer tillbaka klockan.
Det är sovmorgon med andra ord.

Väljer säte 1A och får en helt egen rad i Plus-klass på hemresan då vi flyger tomt.

Även denna flyger jag den ena leggen ferry, alltså tomt plan.
Vi har passagerare med oss ner till Teneriffa, men hem är det bara vi.
Det är en lång flight när inget finns att göra. Jag läser ett par tidningar som någon lämnat kvar.
Pursern bjuder på julmust och pepparkakor. Lania och jag sitter länge och diskuterar relationer och hur vi ser på dem.
Vi fixar vår mat och äter. Vi sitter på flightdeck och pratar med våra kollegor där.

Julmust och pepparkakor på flighten hem. Man kan bara älska pursern för denna omtanke!

När vi äntligen får gå ner i Göteborg är vi trötta. Klockan är strax efter 23.
Vi bussas in till stan och jag tar min väska och går hemåt genom en öde höststad.
Det faller ett försiktigt regn.
Det är vintertid nu.
Den kom igår.

Ferry Flight till Tessaloniki

Vi är fyra i kabinbesättningen och två på flight deck i vår Airbus320 Neo.
Det är allt.
Resten av planet är tomt.
Vi ska göra en sk Ferry Flight till Tessaloniki i Grekland.
Detta innebär att vi flyger planet utan passagerare med syfte att enbart hämta upp, eller lämna av. Men i vårt fall är det hämta som är syftet.
Mot slutet, eller börja, av chartersäsongen inträffar detta hela tiden, men det är första gången jag är med om det.
På våren flygs det motsatta. Fullt ner och tomt hem.

Sheila på sitt valda säte. Nu lyfter vi strax mot Grekland!

När vi har lyft och fått ”sign of” fixar vi kaffe och frukost.
Dörren in till cockpit är öppen, bara det en så ovanlig företeelse nu för tiden.
Kapten kommer ut en stund och pratar med oss. Styrman likaså.

Arlanda från ovan. Här ser man alla de tre landningsbanorna, men den längst upp som går horisontellt på bilden är lite svår att se.

Efter en stund boar mina kollegor in sig med kuddar och filtar för att sova.
Själv sitter jag och skriver.
Vi började vår slinga tillsammans idag och ska ligga ute i tre dagar tillsammans. 
Jag har valt säte 3A. Jag vill ha solsida. Och ju mer det dagas desto mer bländar den mig.
Jag låter den göra det. Jag älskar det faktum att det alltid är sol på mitt kontor dagtid. Ibland undrar jag hur mycket det faktiskt påverkar ens välmående. Det faktum att vi får uppleva solljus varje arbetsdag. Oavsett graden av påverkan, det är en njutning.
Jag som älskar ljuset mår väldigt bra av det.

Frukostlåda och ett varmt surdegsbröd. Och så kaffe förstås!

Långt under oss, i soluppgången över Stockholms skärgård, ser jag en Ålandsfärja som letar sig in bland öarna.
Den drar upp ett vågigt streck efter sig på den annars spegelblanka vattenytan.
Och en bit ner över Europa passerar ett annat plan snett under oss i snabb fart. Jag hinner inte ens få upp mobilen för att ta en bild.
Det enda som återstår är de vita strecken det lämnar efter sig.

Stockholms yttre skärgård i soluppgången från ett flygplan. Jag ser båten för jag vet var den är. Lyckas du lokalisera den? Den är långt till höger och ganska långt ut mot öppet vatten.

Det är en mycket behaglig flygning. Skön start på jobbdagen kan man säga.
Det är fint att få vara ensam med mina tankar högt här uppe en stund.
När vi vänder tillbaka landar vi i Göteborg. En del av passagerarna ska av här, resten ska vidare till Stockholm med våra kollegor som tar över.
Våra passagerare är så glada och vinkar glatt till oss när vi banar oss väg fram i kabinen för att ta oss ut.

En liten bit av ett bergigt Europa under oss.

Det blev en mycket intensiv och lite stressig flygning hem.
Flygtiden var kort för en charter, bara 2:50, och ALLA skulle ha mat då det var en paketresa.
Då blir det både mycket att servera och mycket att samla in efteråt. Vanligtvis har vi ca 60-110 av ca 180 som ska ha mat och kaffe/te på det.

Med sol på nosen i Grekland.

Nöjda med dagen bussas vi in till Göteborg för att sova och ta igen oss inför morgondagens flygning som också den blir en charter, men denna gång med passagerare både dit och hem.

Minnen av oktober

I september 1995, efter sju år, lämnade jag Stockholm, mina arbeten, mina vänner och mitt livs kärlek.
Jag landade i Göteborg, hyrde en butikslokal och några veckor senare var jag egenföretagare.
Jag hade kastat mig ut i något som jag inte visste vart det skulle ta mig eller om det skulle funka överhuvudtaget, men jag var beredd att ge det en chans.
Oktober påminner mig alltid om denna nystart i mitt liv.

En yngre upplaga av mig. Här är jag 32 år och sitter i mitt minimala kontor/lager i den lilla butikslokal där jag startade mitt företag.

När denna höstmånad kommer är det som om jag faller genom åren, som om livet snabbspolas bakåt och jag minns.
Hur det regnar gula och röda blad i rännstenen.
Hur det luktar av de förmultnade löven.
Hur kajor lyfter från träden som stora skränande svarta moln och ger sig iväg i samlad flock.
Hur jag åker spårvagn istället för tunnelbana.
Hur jag tar efterlängtade kvällsbad i badkaret i andrahandslägenheten på Guldheden.
Hur jag sliter för att få ordning på lokalen, fixar inredning, beställer varor.
Hur ensam jag är eftersom jag inte känner någon, förutom min bror, i Göteborg…

Med min butikskollega Anki från butiken vägg-i-vägg. Lite fika och snack utanför våra lokaler en solig eftermiddag.
Bakom disken, redo för kunderna.

I slutet av oktober öppnade jag.
Det var tuffa månader ekonomiskt. Många gånger, när jag låste efter långa dagar, satt gråten i halsen.
Jag undrade hur jag skulle få det att gå runt.
Jag jobbade sju dagar i veckan.
Detta var iofs ingen större skillnad från Sthlm där jag jobbat sex/sjudagarsveckor under lång tid.
Då arbetade jag som butiksansvarig på en liten butikskedja med fyra butiker, samtidigt som jag hade kvar mitt arbete i garderoben på Dramaten om kvällarna.
Men nu var inkomsten något som låg helt i mina egna händer.
Jag var tvungen att dra in varenda krona själv. Jag hade ingen arbetsgivare att förlita mig på. Jag hade ingen överenskommen lön som kom varje månad.

Skyltat för jul på Södra Larmgatan 2. Detta måste varit 1996.

Men det gick.
På något sätt klarade jag de där första tunga, fattiga åren och företaget lyfte på sina små vingar.
Det tog ungefär tre år.
Jag började släppa butiken redan 1997 då jag fick möjlighet att anställa en person på deltid.
Istället lade jag mer av min tid och utvecklingen av företaget på partihandelsbiten.
Det var där jag ville vara. Jag ville hålla på med trading. Statistik, uträkning av vinst på varorna. Köpa och sälja. Importera.
Butik var egentligen inget för mig. Jag är inte intresserad av den biten då den innehåller för mycket av pyntande och pysslande med skyltning osv.
Jag ville inte heller vara så låst till en plats som jag blev i en butik.

Från en av mässorna jag medverkade på. Detta är från 1997. Sortimentet bestod till mesta delen av produkter för badrummet.

Jag tror att alla skulle må bra av att driva eget företag några år under någon period i sitt liv.
Det ger så ofantligt mycket erfarenhet och det ger en förståelse för ekonomi och de villkor som småföretagare i Sverige lever under.
Mycket är fantastiskt och underbart roligt, men många gånger är det en kamp.
Med ekonomi, anställda, myndigheter, leverantörer, kunder…

Från en annan av mässorna företaget medverakde på. detta är från 1998.

Detta var också en av de roligaste perioderna i mitt liv.
Tänk att få säga det om så många delar av mitt numera 56-åriga liv.
Det verkar som de val jag gjort varit sådana som varit mina egna. Jag är väl lyckligt lottad som haft föräldrar som gett mig fria tyglar, eller kanske är det så att de inte kunnat tygla mig…
Hur som helst har de i alla fall tvingat mig att ta ansvar för mina val och alltid göra rätt för mig.

Oktoberslingor i norr

Morgnarna är mörka i oktober när vi skjutsas ut till de olika flygplatserna i ottan. I norr är det rejält kyligt, i Göteborg betydligt ljummare. Svårt att klä sig rätt. Snön har inte kommit ännu, åtminstone inte där jag varit, men det känns i luften att den inte är långt borta nu. Några vilsna glesa flingor föll i både Skellefteå och Luleå.

Tungt mörker i Östersund om morgonen. Inte alltid lätt att jaga sömnen ur ögonen.

Jag hör regndropparna smattra mot bilens tak och det taktfasta ljudet av vindrutetorkarna mot framrutan.
Hypnotiserande och vaggande i värmen i bilen.
Om jag sluter ögonlocken känner jag att sömnen inte jagats bort ur min kropp ännu. Jag skulle lätt hitta den igen och falla ner.

Med springande steg ut till planet i Skellefteå för att undvika regnet så mycket det går.

Väl på plats i kabinen är det fullt fokus på förberedelser och boardning. Sömnen rinner sakta ut som ett eko.
Det är snabba arbetspass och korta leggar när vi flyger inrikes och norden. Kaffe och te preppar vi innan vi lyfter för att spara någon minut. Då är det bara att fylla på varmt vatten. Det egna kaffet som behövs för att väckas till liv ordentligt dricker vi mellan göromålen, on the go så att säga.

Helsingfors med sin magnifika skönhet. Som ett nordiskt Sacre Coeur.


Så fort serveringen är över är det dags att ”wastea” och sen sitter hjulen i backen.
Vi vänder och gör samma procedur några gånger till innan vi landar i ytterligare en nordlig metropol. Det har varit en salig blandning av ställen dessa två slingor: Östersund, Luleå, Helsingfors, Skellefteå, Sundsvall och Göteborg.

EftermiddagsPW i ett höstigt Skellefteå.

När jag kommer till hotellet på eftermiddagen drar jag snabbt på mig träningskläderna och ger mig ut. Mörkret kommer snabbt i norr denna delen av året så det gäller att hinna en vettig runda innan dess. Träden brinner. Det är så magiskt oktobervackert som det bara kan vara i norra Europa.
Ni som följer mina instagramstories har redan blivit matade med höstbilder. Jag har inte kunnat låta bli, men det är omöjligt att göra naturen rättvisa.
Det är vintersäsongen som börjat på SAS.

En PW i Luleå med en eldig solnedgång.
Allén i Göteborg en ljummen oktoberdag.

Jag har haft två liknande slingor de senaste veckorna.
När jag går på nästa gång blir det till sydliga charterorter igen och då ska jag ligga och flyga från Göteborg. Bo hemma.
Nu görs de sista charterflygen till södra Europa för säsongen och en del flighter hämtar vi enbart hem passagerare.
Vad jag älskar den här omväxlingen!