FÖRSÖRJA MIG NÄR JAG INTE ”ARBETAR”

Standbyvecka.
Inte utkallad.
Sista suckarna av vintersäsongen.
Snart är den över.
Tre veckor kvar.
Regnet faller mest hela tiden.
Några förvirrade flyttfåglar kommer flygande.
Jag tar mina pw när standbyen är över.
Fuktiga och våta sådana.
Försöker pricka in dem när regnet håller upp.
För att slippa komma hem med blöta ben.
Och sockar.
Tittar på mycket serier.
Har jag sagt att jag tycker standby är en bitch!

Åhhh… Kommer att sakna detta. Det är den vintern jag kommer att sakna. Inte den som faller utanför mitt köksfönster när jag vaknar den 26 mars..!


Låter motsägelsefullt att säga, men jag kommer sakna den.
Vintern alltså.
Eller ja.. inte vintern här hemma.
Men vintersäsongen i luften.
Med mina microdoser av värme.
I Thailand.
Och i Mexico.
April bjuder på en sista resa till Thailand.
Och två nya stopp faktiskt.
Båda på Kanarieöarna.
Ett på Lanzarote.
Och ett i Las Palmas.
Det ska bli riktigt kul.

Gör mig iordning för AW med mina väninnor. Ja, har man haft standby en hel vecka så är det AW, även om det inte blev jobb.

Anmäler intresse för ett nytt förvaltarskap.
Och blir tilldelad det.
Ska besöka personen i nästa vecka.
Jag tror det kan funka fint.
Har pratat med enhetschefen på boendet.
Och med den förre förvaltaren.
Enligt honom ett ”lätt” uppdrag.
Sådana jag vill ha.
Kan inte åta mig ”tunga” fall.
Sådana med svåra psykiska problem.
Eller missbruksproblematik.
Det funkar inte med hur jag lever mitt liv.
Ska se om jag kan plocka upp ytterligare ett par stycken under sommaren.
Godmanskap eller förvaltaruppdrag.
Vilket som.

Gäller att passa på mellan skurarna. Våren tittar lite förskräckt upp ur myllan och jag måste föreviga den. I år igen…

Lägger in intresseanmälan för ytterligare fyra godmanskap.
I dagsläget har jag sex pågående uppdrag.
Jag har jobbat med detta sedan 2015.
Började med att jag gick en kurs som Överförmyndarförvaltningen höll i.
Det är den myndigheten som ansvarar för detta.
Kursen var på fem veckor.
En kväll i veckan.
Och sen ett ”exam”.
Jag lärde mig vad som ingår i uppdraget.
Och hur jag redovisar varje år.
För mig är det ett perfekt extraarbete.
Det är ett sätt för mig att försörja mig.
Jag gör detta professionellt.
Är väldigt tydlig med vad som ingår i mitt uppdrag.
Och vad som inte gör det.
I början tillåts man endast ta två uppdrag.
Överförmyndaren vill se hur du funkar.
Framför allt att du kan redovisa och få ordning på siffrorna.
Om det är ok så kan du sedan ta fler uppdrag.
Totalt har jag haft 12 uppdrag genom åren.
Nu har jag sex pågående.
De äldre dör och då avslutas mitt uppdrag omgående.
Jag sköter alltså aldrig dödsbon.

Åter en dag med tur! Hinner ut på en långis-pw innan regnet kommer senare på eftermiddagen.

Min roll är administrativ.
Inget annat.
Jag ser till att deras ekonomi är i balans.
Eller blir det om den inte är det.
Och att de har den hjälp från samhället de har rätt till.
Men det är inte jag som ska utföra hjälpen.
Eller köpa grejer.
Eller köra dem någonstans.
Jag ser till att det finns pengar.
Inköp får någon annan göra.
Jag är som sagt väldigt tydlig med vad mina uppgifter är.
Detta är ett arbete för mig.
Jag gör det för att försörja mig.
Inte för att vara snäll.
– Så fint att du vill hjälpa andra, säger en del.
– Inte alls, svara jag. I’m only in it for the money.
Jag jobbar aldrig gratis.
Skulle jag inte få betalt så skulle jag sluta omedelbart.
Så krass är jag.
Men missförstå mig inte.
Jag värnar om mina huvudmän.
Ser alltid till deras bästa.
Hjälper dem med allt det som ingår i mitt uppdrag.
Men jag har inga vänskapliga relationer med dem.
Har inget intresse av att bli ”vän” med mina huvudmän.

Redo för födelsedagsfirande hos min bror. Åker långt ut i bushen och träffar familjen. Skrattar så tårarna rinner när mamma ger brorsan en Hugo Boss-jack som varit pappas… Pappa dog 1997…

Så vad tjänar jag på detta?
Jag får i snitt drygt 1000 kr/person/månad.
Men jag får betalt en gång om året.
När jag redovisat året som gått.
Och lämnat det för genomgång och kontroll på ÖFF.
Det ska göras före februaris utgång.
När granskningen är klar , och godkänd, får jag veta vad mitt arvode är.
Då får jag också veta om det är staden som betalar.
Eller om det är min huvudman.
Det beror på deras inkomster och ekonomi
Om huvudmannen betalar sköter jag arbetsgivardeklarationen till Skatteverket.
Det ska dras skatt och läggas på arbetsgivaravgifter för mitt arbete.
Så funderar du på detta ska inte behöva ”snabba pengar”.
Från kursen tills du får betalt kan det ta över ett år.
Detta är en försörjning du bygger upp under några år.

Ja vad ska man säga…. Snö den 26 mars! Önskar jag skulle till Thailand redan idag, men det får vänta ytterligare en vecka. Sen bär det iväg för sista gången denna säsong.

Sen kommer snön igen…
Idag vaknar jag med snö utanför fönstret.
Inte mycket, men va fan…
Det är 26 mars!
Och dessutom har det slagit över till sommartid.
Så jag tappar en timma.
Borde väl inte vara någon stor grej för mig som far och flyger över tidszoner.
Men när jag är hemma vill jag ha mina timmar.
Man får aldrig vara glad en hel dag…

DET DÄR MED DYGNSRYTM OCH SÖMN

På hotellet tar jag av mig uniformen.
Hänger den på en galge.
Och glömmer den för ett drygt dygn.
Packar upp det lilla jag brukar.
Necessären, boken, läsglasögonen…
Flyttar täckjacka, halsduk och stövlar till stolen.
Känns väldigt långt borta just nu.
Fast det bara är en arbetsdag bort.
Allt annat får vara kvar i väskan.
Bor alltid i väskan.
Känner mig inte så trött.
Bestämmer mig för en PW till flygplatsen.
Kolla plan.
Och gå i sanden.
Tar med en lånehandduk.
Och hyr en solstol bredvid kollegorna som redan hunnit ner.
Sen går jag.
Drygt 12.000 steg senare är jag tillbaka.
Snabbt till matstånden utmed vägen.
En papayasallad och en skivad mango.

Dags att jobba ett halvt varv runt jorden, till Thailand. Det tar drygt 12 timmar att flyga dit, drygt 13 att flyga hem. Det är jetströmmarna som gör hemresa längre.
PW till flygplatsen. Filma ett plan som landar. Gå tillbaka.

Jag borde sovit.
Alltså verkligen.
Tog fel beslut.
Ligger på solstolen och inser det.
Det är 34 grader.
Luften står helt stilla.
Och jag känner mig som rammad av ett tåg.
Flyter bort en stund i värmen.
Ytlig sömn.
Inget djup.
Går till lilla servicebutiken och köper en breezer.
Passerar haschtomtarnas stolar.
Uppe på rummet stänger jag av ac:n.
Vill inte att det är för kallt.
Har svårt för kasten mellan hetta och kyla.
Blir lätt ac-förkyld.

Kvällen kommer och det är dags att äta. Varm sand och ljumma vindar. Herregud, vad fint jag har det.

Jag jobbar på position 2R.
På min vänstra sida har jag Linnea, en av mina kursare.
Och framför mig i premium, på 1R, huserar Sanna.
Också en kursare.
Kul att få ett stopp med dem.
Vi hinner beacha ihop.
Bränner fötterna som råkar hamna utanför när jag domnar bort en stund.
Och solen flyttar på sig.
50-skyddet har spolats bort av vågorna när jag gick min PW.
Vi äter ihop på kvällen.
Först är det bara vi tre.
Till slut är vi nästan hela crewet.
Gillar det där att man kan komma och gå lite som man vill.
Det är svårt att gå därifrån.
När kvällen är varm.
Och sällskapet nice.
Men jag måste.

Solnedgången på stranden har så många vackra faser. Denna gyllene är en av dem. Svårt att lämna och gå till hotellet.
Sen kommer pastellfasen. När solen gått ner. Bedårande vackert.

Somnar snabbt.
Sover i 12 timmar.
Hade kunnat sova längre.
Jag tog ett dumt beslut.
Skulle helt klart ha gått och lagt mig när jag kom till hotellet.
Sovit i 2 timmar.
Då hade jag mått bättre.
Vi tappar ungefär en natts sömn när vi ligger ute på en kort långflight.
Nu har vi ett stopp på bara 28 timmar.
Då hinner jag inte sova igen det jag missar.
En eller två timmar i crew resten.
Och, om jag hade gjort som jag brukar, en eller två timmar efter vi landat.
Det motsvarar inte en natts riktig sömn.
Då jag får hela sömncykeln.
En del av det kan jag ta igen genom att sova länge natten efter.
Men då måste jag få sova.
Ibland är det svårt.
När jag korsar tidszoner.

Kan aldrig få nog av denna vy. Gräddiga moln, sylvass sol, blå himmel och en jetmotor.

Kroppen har sin rytm.
Den cirkadiska rytmen.
Det har alla levande organismer.
Dygnsrytmen störs av jetlag.
Det tror jag alla har varit med om någon gång.
Det bästa är alltid att försöka följa det dygn som råder dit man kommer.
Kroppen söker sig automatiskt till den ljusa delen av dygnet.
Även för oss som är där så kort stund.
Jag drabbas inte av jetlag på dessa korta stopp.
Min kropp hinner aldrig ställa om.
Men jag känner av sömnbristen.
Framför allt om jag gör som jag gjorde nu.
Det ska inte hända igen.
Hädanefter ska jag sova ett par timmar efter landning.
Om vi landar på morgonen.
För det spelar också in.
Vilken tid på dygnet vi landar.
Om jag ska stretcha dygnet.
För att inte vakna för tidigt på morgonen.
Eller om jag ska korta det.
För att dagen inte ska bli alldeles för lång innan jag får sova.
Det är viktigt att se till att jag får sova ut så mycket som möjligt innan flighten hem.
Från Thailand är den drygt 13 timmar.
Med briefing och efterarbete blir det ca 15 timmar.
Det är en lång arbetsdag.

Dags att jobba sig tillbaka. Mot Norden. Mot vår-vintern.

Vi väntar på att få taxa ut på startbanan.
Från mitt jumpseat ser jag ett annat TUI-plan landa precis innan det är vår tur.
Det ser ut som om ljusen utmed landningsbanan blinkar.
Det är värmevågorna över asfalten som får dem att darra.
Ligger tätt över asfalten.
Tänker på människorna som står några meter ifrån oss.
Där jag stod igår.
Redo med sina kameror.
De kommer att bli piskade av sanden vi river upp när jetmotorerna drar på.
Gör ont.
Det gäller att skydda ögonen.
Och hålla munnen stängd.
Nu ska jag jobba mig tillbaka till norr.
Ett nytt halvvarv runt jorden.

Flyger in över Helsingfors vid 22-tiden. Trött nu. Längtar efter sängen och en natts riktig sömn. Trots att jag var trött fixade jag inte att sova bra i crewresten. Blev ytligt och kort.

ÄVEN EN INSTÄLLD RESA ÄR EN RESA

Kl 16:15 går jag hemifrån.
Kl 20:50 öppnar jag dörren igen.
Diskmaskinen har gått klart.
Plockar ur.
Sätter på en kopp te.
Väljer det där ingefära/lime som jag köpte i Cancun för två veckor sedan.
Funderar på om jag ska packa upp väskan.
Bestämmer mig för att inte gör det.
Kommer troligtvis få standby resten av veckan.
Då kan den lika gärna stå redo.
Ifall.

Redo för flygbussen ut till Landvetter. En dag som inte ska sluta som jag tänkt mig…

Hinner inte fram till Landvetter i tid.
Och ändå bokas vi alla om till ett senare flyg.
Det som vi skulle åkt med 18:05 hade inget av oss hunnit med.
Hoppar på bussen 17:15.
Den som egentligen skulle gått 16:30.
Det går bra i början.
Inne i stan märks inget.
Men sen tar det stopp.
Nånstans i Kallebäcksmotet.
Kryper fram.
En meter här, en där.
Det blir mörkt utanför rutorna.
Ett pärlband av röda baklyktor framför oss.
Och bilar som rullar lätt i motsatt riktning.
Jag sjunker in i musik och patiens på mobilen.
Det kommer att gå bra.
Vi har ju gott om tid.
Planet går ju om nästan tre timmar…

Marssnö – den minst omtyckta av dem alla. Och så ligger den kvar… Vi har inte haft snö på hela vintern och så ska det komma nu.

19:55 rullar vi in framför flygplatsen.
Trots att chauffören lämnar motorvägen i Landvetter samhälle och kör ”bakvägen” till flygplatsen, räcker det inte.
Dessutom har gaten hunnit stänga.
Crew Office har fått sätta in tre standbyer från Sthlm.
Jag har kontakt med dem på telefon med jämna mellanrum.
Talar om hur det går för oss.
När vi beräknar vara framme.
Men marginalerna är inte på vår sida.
Hade det gått 15-20 minuter snabbare…
Då hade gaten fortfarande varit öppen.
Och vi hade hunnit med.
Jag tar vändande buss tillbaka till stan.

Tar på mina icebugs och går ut för att handla vin och cava. Passar på att fika på da Matteo i Victoriapassagen. Hit gick jag ofta förr. Nu var det längesedan. Gillar det lilla krypin:et.

Lyssnar på tystnaden.
Stirrar ut i halvdagern i rummet.
Klockan är 06:30
Jag borde varit i Finland.
Vaknat där.
Inte här.
Ätit frukost med kollegorna.
Förberett mig för Thailand.
Istället ligger jag här.
Lyssnar på det ljudlösa därute.
Inga bilar.
Inget.
Bara tystnad.
Inser att det måste kommit en hel del snö.
Runt 9-tiden börjar det första ljudet av plogbilar höras.

För en person som jag, som absolut inte är någon fan av vinter, är detta gräsligt! Tur ändå att jag bor i den delen av Sverige där vi får som minst…

Jobbat lite vid datorn.
Inte mycket att göra.
Hade ju rensat inför jobbresan.
Jobbat undan.
Går mellan fönstren och tittar på det vita.
Det faller fortfarande.
Lätta flingor som dalar därute.
Dricker en stor mugg kaffe.
Dricker en till.
Papayan som jag förberett för kvällen på hotellet i Helsingfors äter jag till frukost istället.
Kommer inte få möjlighet till någon påfyllning till veckan.

Lever livet lugnt dessa dagar. Jobbar undan lite mer. Har koll på OVK:n i huset. Stämmer av med ventilationsteknikern som är ansvarig.

Tinar korv stroganoff från frysen.
Substitut för papayasallad på stranden.
Äter vid köksbordet med den fallande snön som en fond.
Tuggar på korvbitarna samtidigt som jag ser en bil som kämpar i modden.
Tjej med mobil i ena handen.
Gasar och slirar.
Det skriker i motor och hjul.
Kille kommer förbi.
Puttar på.
Polaren i passagerarsätet hoppar ut.
Står först på trottoaren och tittar.
Inser efter lite hjärngympa att hon också bör hjälpa till.
Tjejen vid ratten juckar framåt i sätet.
För att vara behjälplig.

Ligger i solen och låtsas det är sommar. Bokar resor och längtar bort från snö och vinter. Men snart så… snart kommer våren!

Tittar på klockan när jag gör mig klar för sängen
Den är 21:00.
Skulle dånat fram genom en mörka atmosfär nu.
Halva arbetsdagen skulle vara gjord.
Det skulle vara dags för crewresten.
Snön glittrar fortfarande under gatlyktan.
Faller inte lika ihållande längre.
Tar av mig facet.
Smörjer ansiktet med over-night hydratating mask.
Tar morrocan oil olja i håret.
Sätter upp det i en knut på huvudet.
Stänger sovrumsdörren.
Stänger av elementet.
Öppnar fönstret.
Tisdagen den 7:e mars blev inte som jag tänkt.
Verkligen inte.

Mitt vackra hem. BRF Kraftstationen. Funkisfastighet från 1937. Älskar den stilen.

Ville slippa snö.
Fick massor av det.
Det bara fortsätter.
Rasar ner.
Marssnö – den mest oönskade snön som finns.
För att muntra upp mig bokar jag resor inför våren.
En i april.
Två i maj.
Alla med SAS.
Det blir så.
Har eurobonuspoäng jag behöver använda innan de förfaller.
De ger mig en gratis flight till New York.
Bara 671 kr i skatter och avgifter.
Sen lägger fd kollegor ut SAS Friends & Family.
Länk och password till erbjudanden med bra priser.
Det blir en tripp till Nice.
För 195 € ToR.
I april blir det en tripp till Rhodos.
”Tjejyssnar” (repeat) på Hotel California med Eagles.
”On a dark desert highway
Cool wind in my hair
Warm smell of colitas
Rising up through the air…”
Måste vara en av de bästa låtar som någonsin gjorts.

Gör mig redo för en liten PW. Måste ha luft. Måste få gå. Icebugs på och varma kläder så funkar det.

Lundell sa en gång, efter att han ställt in en konsert då han var i fyllan:
”Även en inställd konsert är en konsert.”
Min inställda resa blev en resa.
På olika sätt.
En del av dem kommer att göras lite längre fram.
Och jag har fortfarande lust att göra den där road trippen genom södra USA…
Från öst till väst.
Hyra en bil med cab.
Åka genom natten.
Ta in på små motell utmed vägen.
Men den vill jag inte göra själv.
Vem hänger på..?

Söndagsmorgon vid datorn. Osminkad och med nytvättat hår. Skriver blogg och lyssnar på musik.

KÖKSA

Jag jobbar position 1R på utresan.
Tar hand om Premium ihop med vår ena cabinchef.
Är köksa, kan man säga.
Eller steward som det också heter.
Fast den benämningen finns inte här.
Här är vi flygvärdinna/flygvärd.
Eller cabin manager, kabinchef.
Steward är den som har ansvar för mat och dryck samt köket.
Och det brukar vara en extra utbildning för den tjänsten.
Jag har förstått att många tror att steward är den manliga flygvärdinnan.
Det stämmer inte.
De är flygvärdar.

Flyger mot soluppgången i öst. Ljuset är så vackert. Slutar inte att förundras över dessa vackra vyer. Snart framme i Thailand. Vi ska landa runt 8-tiden på morgonen.

Nåväl, tillbaka till min position som 1R.
Det är en del att hålla ordning på.
Men det är kul.
Gillar att ha mycket att göra.
Det är andra gången jag jobbar i denna position.
Så när frågan går ut om vi har önskemål om position är jag snabb.
Vill gärna få tillfälle att gå den fler gånger innan jag slutar för säsongen.
Jag börjar med att göra mina pre-departure checks.
Sedan kollar jag att vi har fått lastat den mat vi ska ha.
Det ska vara minst 47 st.
Varav en specialmat, glutenfri.
Sedan bekantar jag mig med skåpen.
Vad som finns i dem.
Hur de är placerade.
Om det stämmer med loading plan.
Det gör det.

På stranden i Phuket. Dags att gå och få något i magen. Papayasallad redan intagen på solstolen för en stund sedan. Nu blir det något annan.

Om jag jobbar i köket fram på utresan betyder det nästan alltid att jag jobbar köket bak på hemresan.
I ekonomiklass.
Position 4L.
Och det är mycket.
Betydligt mycket mer än i Premium.
Det är mat till nästan 250 passagerare.
Och det är alltid många specialmat.
Barn, glutenfritt, laktosfritt, vegetariskt, veganskt…
När jag jobbade Premium hade jag en specialmat.
En glutenfri.
Nu har jag 32 barnmat.
Och 25 specialmat.
Alla dessa ska märkas upp så de kommer ut till rätt person.

Lunchvy med papayasalladen i knät. Man kan ha det sämre.

Cabinchefen har förberett klisterlappar med sätesnummer och namn.
Proffsigt.
Brickorna och kokotterna i ugnarna är redan märkta med vilken specmat de innehåller.
Det görs från catringen.
Och de ska alltid sätta specmaten främst i vagnarna.
För den ska ju delas ut först.
Det har de gjort.
Barnmat allra först.
Sedan resterande spec.
Efter det rullar vagnarna ut med mat till alla andra som beställt.
Positionerna 2L&R och 3L&R delar ut maten.
Med hjälp av iPaden ser de vilka som beställt mat.

Beställer en mango och en röd drakfrukt från en av vagnarna utmed stranden. Här skivas min vackra drakfrukt upp. Den har inte lika mycket smak som mangon. Mera en mild och lite söt smak. Men färgen!!
Lilla varma hund. Söker sig till skuggan. Det finns många hundar som strövar runt på stranden och bland solstolarna.

Medan de är ute med maten förbereder vi kaffe och te.
Det ska stå klart när de kommer ner med tomma vagnar.
Vi tar dessa och de börjar med kaffe/teserveringen.
När påtåren är klar har vi satt fram waste-vagnarna.
Nu ska brickor och annat skräp samlas in.
Det går undan.
Bra teamwork
Jag har turen att få jobba med en cabinchef som har koll på läget.
Bästa sättet att lära sig.
Men oj vad roligt det är att jobba 4L!
Även om det är mycket.
Passar mig bra.
Logistikern och pedanten i mig gillar det.
Gör jag gärna mer av det.

En lugn stund på balkongen på hotellet med en breezer. Ljuvligt!

Hemma börjar våren komma.
Det är den tiden på året när Sverige är beiget i tonen.
Veckorna innan det börjar grönska.
Det är sol utmed fasaderna på Avenyn.
För ett ögonblick sedan var det julpyntat.
Ständigt dunkel halvdager.
Och för ett ögonblick sedan var jag på en strand i Thailand.
Fick ett nytt myggbett på knäet.
Åt papayasallad.
Med sand långt upp på benen.
Tittade på vågorna.
Och parasollernas stilla vajande i vinden.
Blev överraskad av ett tropiskt ösregn.
Och fick hänga klänningen på tork över natten.
Åt evighetslång frukost.
Och pratade med kollegor.
På hotellet med sin speciella doft.
Där det står en tänd doftlampa i badrummet.
Och där deras ”signature scent” finns överallt.

Redo att jobba mig tillbaka till Norden. En snabb dusch för att få bort svett och solcreme, på med klänningen och strumporna. Och så börjar svetten rinna över ryggen igen…

När vi går in för landning i Göteborg är det som om Thailand aldrig existerat.
Som om världen på andra sidan jorden inte finns.
Fast jag vet att de står där och skivar sina mango.
Och hundarna ligger och svalkar sig i skuggan.
Att nya plan landar i en strid ström en bit bort.
Att kollegor beställer en kall singha på någon bar.
Eller ligger vid någon av hotellets pooler.
Eller på en solstol på stranden.
Men jag är här nu.
Hemma.
Bara det just nu.
Lite mindfulness.
Tills jag åker igen.

Sverige innan grönskan kommer. När allt är beiget. Om några veckor kommer det så smått att börja skifta färg bland träden.