Månad: februari 2023

Min kabinväska ligger på sängen.
Jag ska packa den alldeles strax.
Har skrivit ut min ”packlista”.
Och checkat in på Finnair.
Imorgon ger jag mig iväg igen.
Jag ska ta bussen ut till Landvetter.
På förmiddagen.
Och vid lunch flyger jag till Helsingfors.
På tisdagen är det dags för Thailand igen.
Ser att det är runt 30 grader varmt där just nu.
Underbart.

Men jag måste säga att det var kul att få komma till Mexico en gång till.
Jag var där i månadsskiftet november/december.
Det var på min SNY.
Min elevtur.
Sedan dess har jag inte fått den en enda gång.
Förrän nu.
Kanske får jag den en gång till.
I april.
Innan jag slutar för sommaren.

När jag flyger hem från Mexico har jag position 2R.
Det är den där fönstret sitter bäst.
Där jag kan se ut.
Älskar att se ut på världen från ovan.
Bara sitta där i lugnet.
Och surfa på molnen.
Sitter jag på 2L, 3R eller 3L kan jag inte se något.
Jag önskar att alla fönstren hade suttit bättre till.
Så att när jag sitter på mitt jumpseat så kan jag alltid se ut.
Jag hade velat se både inflygningarna och lyften bättre.
Men trots att jag inte ser vet jag när planet ska ta mark.
Det är något med ljudet.
Det förändras när vi är några meter från marken.
Har jag inte redan satt mig i rätt position då så är det hög tid.

Jag rätar upp mig på sätet.
Sätter fötterna i golvet.
Inte framför mig utan något bakåt.
Under mig.
Händerna placerar jag under låren.
Med handryggen mot sätet.
Om jag sitter mot färdriktningen trycker jag huvudet mot nackstödet.
Om jag sitter i färdriktningen böjer jag det svagt framåt.
Med hakan neråt mot bröstet.
Sen spänner jag skinkorna och musklerna runt ryggraden.
Detta för att undvika ”skador” på ryggen ifall det blir en hård landning.
Eller kraftig inbromsning.
Skador låter lite ”farligt” att säga.
Som om det är vanligt.
Det är det inte.
Men det är alltid bättre att sitta med spänd rumpa och rygg.
Just in case…
Och det är på det sättet jag är lärd att sitta vid start och landning.
Så då gör jag det.
Har märkt att jag gör detsamma när jag reser i passagerarsätet…
”Arbetsskada”…

Jag har fyra dagar ledigt efter Mexico.
Tillbringar en del av tiden med att jobba för vår BRF.
Håller på med ventilation.
OVK – obligatorisk ventilationskontroll.
Något vi måste göra vart sjätte år.
Myndighetskrav.
Vi är klara med första fasen.
I vecka 10 ska de göra det sista.
Injusteringen.
Men då är jag i Thailand.
Då också.
Har tre veckor med Thailandstripper framför mig nu.

Sitter och surfar på en site som heter Omio.
Den ger tips och pris för både tåg, buss och flyg.
Och sedan kan jag snabbt länka över till en hotellsida för respektive ort.
Planerar för min eventuella tågsemester i sommar.
Blir väldigt sugen på att åka iväg.
Öppnar google maps.
Zoomar ut från Göteborg.
Framför mig ligger Europa.
Berlin – Prag – Budapest – Venedig – Rom – Palermo
Ställen jag inte besökt tidigare.
Såna som lockar och drar.

Börjar dagen framför datorn hemma.
Det regnar i Göteborg.
Storm på väg in.
Avslutar den på kvällen i Helsingfors.
På hotellet med en Beck-film.
Och en inkivääri shot.
River skönt i halsen.
Älskar ingefära.
Innan Beck och sängen äter en kollega och jag middag på flygplatsen.
Valet faller på Meze-tallrik.
Sen möter vi upp våra engelska kollegor.
Fördelar våra positioner inför morgondagen. Och snackar allmänt och lär känna varandra.

Molntäcket är evighetstjockt när vi lyfter från Göteborg. 
Men till slut kommer det blå.
Och solen.
I sommar kommer jag inte att flyga.
Kommer inte att få lyfta över Landvetterskogarnas morgondimma.
Och känna lukten av jetbränsle över varm asfalt.
Fick inte sommaravtal.
Var tydligen inte många som fick.
Om ens någon av oss nya.
Men två veckor extra in i april blir det.
Så den 17:e lägger jag vingarna på hyllan för några månader.
För jag hoppas komma tillbaka till vintern.
Flyga 100% på vintern och vara ledig hela sommaren.
Inte så dumt faktiskt.
Skickar in intresseanmälan för ytterligare två godmanskap. 
Bra att dryga ut kassan lite.
Sommaren bli ju utan flyginkomst. 
Så nu börjar planerandet.
Vad ska jag göra?

Och i Finland snöar det när vi boardar planet till Cancun. 
Ska bli kul att få flyga en Mexico igen.
Och jag gillar att flyga med finska passagerare.
De är väldigt trevliga.
Kan förefalla karga och barska i sin uppsyn, men är mycket artiga och snälla. 
Kommer få min beskärda del av grannlandet i öster i mars.

Sitter i främre galleyet och vaktar. 
Ser ett plan som flyger parallellt med oss långt därborta.
Ser det avteckna sig mot det kompakta molntäcket.
Vi är någonstans över norra Atlanten.
Mellan Island och Grönland. 
Halva gänget är uppe i crewresten.
Vi flyger en dagsflight.
Kommer göra det svårt att somna när det är min tur.

Telefonen ringer när jag sitter på ett jumpseat och skriver.
Det är Colin, vår kapten. 
-Jag har en underbart vacker vy över Grönland just nu. Vill du komma in och se? 
-Ja!! Gärna! svarar jag.
Under oss är ett landskap av is. 
Is, glaciärer och taggiga grå-bruna berg som sticker upp ur allt det vita. 
”Isfloder” slingrar sig mellan bergen. 
Och på ena sidan oss ett hav av vit is.
Troligen en enorm glaciär.  
Det är svårt att återge i mobilbilder hur vackert det egentligen är. 

Och nu sitter jag på balkongen på hotellet i Cancun.
AC:n är avstängd.
Det är varmt och skönt.
Fläkten snurrar lojt i taket.
Gillar fläktar i taket på hotell.
Så filmiskt på något vis.
Väntar på tekniker som ska komma och kolla varför alla mina uttag för laddning av elektronik är ur funktion.
Sen ska jag gå till beachcluben.

Hittar några kollegor.
De ligger längst bort.
Jag beställer kaffe och mineralvatten.
Ett par varaner gör oss sällskap.
Pelikanerna seglat runt högt ovanför.
Och de svarta ”piratfåglarna”.
De som flyger stranden upp och ner för att stjäla andra fåglars fiskfångst.
Musiken ut högtalarna är en 80-talsblandning.
Vi äter shrimp cheviche i skuggan under några träd.
Kapten bjuder på rosé till maten.
Så skönt att få ligga i skuggan och kolla havet.
Och vinden som river i palmerna.
Och planera för mina lediga månader.

I mitt företagarliv, det där en gång för längesedan, brukade oxveckorna försvinna i en mässdimma.
Du vet, de där åtta mörka tunga vinterveckorna.
När julljusen slocknat och nyårsglittret lagt sig.
Oxveckorna.
De brukade kallas så förr i tiden.
Då drog jag iväg.
Stockholm och Formex var först ut.
Sedan följde Norge.
Och Birmingham.
Och sist Frankfurt.
Utan nedslag hemma.
Det var som en lång rockturné.
Med hotellrum och monterbyggen.
Försäljningsdagar.
Och sedan riva montern och åka vidare.
Dörren jag stängt om mig i början av mörka januari, öppnade jag i mitten av den något ljusare februari.
Det var då.
I mitt förra liv.

Det slår mig när jag är ute på PW att livet just nu påminner om det där.
Med den skillnaden att nu jobbar jag till värmen.
Och tillbaka.
Så gott som varje vecka.
Min vinter har varit förhållandevis ljus och solig.
Sedan slutet av november har jag regelbundet fått dagar i värmen.
Sju turer har det blivit hittills.
En till Mexico.
Och sex till Thailand.
Ytterligare en till Mexico ligger framför mig.
Den ska jag ut på nästa gång.
Och sen har jag tre turer schedulerade till Thailand.
Schemat för mars kom precis.

Jag jobbar på position 2L till Thailand.
Har ansvar för dörren där passagerarna boardar.
Den som inte ska lämnas obevakad när den står öppen.
Jag kollar biljetter och hänvisar passagerarna till rätt gång.
Blir så trassligt annars…
Det är 300 personer som ska på.
Sen är det boarding completed.
Kabinchefenen ska få ok från kapten att stänga dörren.
Och först då kan jag få ok att stänga den tunga flygplansdörren.
Jag får inte stänga den innan dess.
Skulle jag göra det av misstag är det inte bra.
Då måste kapten ge sitt tillstånd att den får öppnas igen.
Processen måste göras om.

Jag får tummen upp av Krister som är kabinchef.
Säger hej då till danskarna utanför på jetbridgen.
Och så tar jag tag i gust locket så dörren lossnar från sitt låsta läge.
Gust lock är ett mekaniskt lås som gör att dörren låses i öppet läge utan att kunna blåsa igen.
Gust lock betyder just vindstötslås.
Jag drar dörren åt vänster och mot mig.
Ett sugande ljud när den tunga dörren faller på plats.
Jag släpper gust locket.
Tar tag i det stora handtaget.
Och roterar det så att dörren låser sig.
Ljud av mekanik som faller på plats någonstans därinuti när handtaget når sitt låsta läge.
Nästa gång den ska stå öppen är det på andra sidan jorden.

Genom det lilla fönstret i dörren ser jag jetbridgen som närmar sig.
När den är på plats öppnar sig dess dörrar.
Personen som rattar jetbridgen går fram till flygplansdörren.
Knackar på fönstret där jag står.
Och sätter en tumme mot fönstret.
Det är tecknet till mig att det är ok att öppna dörren.
Kollar än en gång att ”sliden” är disarmerad.
Sedan roterar jag det stora metallhandtaget.
Hör ljudet av mekanik som låstes för 12 timmar sedan nu öppnas upp därinne.
Tar tag i handtaget vid sidan av dörren.
Så att jag håller i mig och inte riskerar att trilla ut.
Sedan tar jag tag i gustlocket och trycker utåt.
Dörren är rejält tung.
Det krävs en del kraft.
När den väl börjar röra sig utåt går det lite lättare.
Jag trycker den utåt åt sidan till den ligger utmed flygplanskroppen.
Hör knäppet av gust locket som låser sig.
Nu är dörren i ”öppetläge” och inte kan åka igen.
Jag frågar personerna som står på jetbridgen om det är ok att släppa av passagerarna.
Först då stiger jag åt sidan.
Säger hej då och önskar dem en fin semester.

Efter mars vet jag inte om jag flyger mer.
Jag har inte fått veta om jag blir kvar över sommaren.
Troligtvis kommer det besked nästa vecka.
Till dess njuter jag av det som är här och nu.
Sommaren blir som den blir.
Och vet du, blir det inte flygjobb så ska jag nog ta chansen och resa själv.
Det vill jag ju alltid göra.
Och det får jag ju.
I jobbet.
Men om jag inte får sommaravtal eller om det blir på mindre än 100% så ska jag ge mig ut på lite turer.
Så tänker jag nu.
Är riktigt sugen på att sätta mig på ett tåg och åka ner genom Europa.
Ta dagen lite som den kommer.
Stanna på de ställen jag har lust.
Får se om det blir så.
Eller om det blir något annat.
Jag håller mina dörrar öppna för olika möjligheter…

Wendel och jag jobbar ihop på dörrpar 3.
Han på left side och jag på right.
Vi gör våra pre-departures check.
Och security search.
Har planet varit utanför EU-länderna så måste alltid en security search göras.
Och är planet GB-registrerat så måste alltid en security search göras.
Sen förbereder vi ”infantena”, bebisarna.
Det är treornas uppgift.
Vi har nio stycken som ska ha flytväst, bälte och en liten matlåda.
Wendel hämtar plastpåsar.
På dessa skriver vi var ”infantet” sitter.
Och sen plockar vi in väste, bälte och matlåda.
Han tar sina till left side.
Jag behåller mina som sitter på right.

På hotellet tar de våra pass.
Som vanligt.
Medan de registrerar oss får vi vänta i ett svalt rum bakom receptionen.
En halvtrappa upp med en glasvägg ut mot repan.
Vi får ett lite glas juice.
Och en liten sval våt handduk.
Sedan får vi våra pass tillbaka.
Och våra nyckelkort.
Jag bor i block B denna gång.
På tredje våningen.
Rum 1305.

Stänger av AC:n så fort jag öppnar dörren.
Och hänger ut skylten med ”do not disturb”.
Vill aldrig ha folk på rummet.
Vill inte riskera att bli väckt om jag sover på konstiga tider.
Öppnar väskan.
Tar av mig uniformen och hänger upp den.
Den ska jag glömma i ett drygt dygn nu.
Smörjer in mig med 50-skyddet.
Tar på shorts och linne.
Och den nya kepan jag köpte på Manchester Airport sist jag var där.
Och solbrillorna.
Grabbar väskan och en liten tygkasse.
Sticker tassarna i hotellets flip-flops.
Och sen går jag ner till stranden.
Köper en mango och en röd drakfrukt.
Båda skivade i var sin mugg.
Hyr en solstol i skuggan.
Nu är det bara jag.
Och havet.
Och okända människor.

Hoppar frukosten.
Har sovit lite halvdåligt under natten.
Behöver ett par timmar extra på morgonen.
Det blir kaffe, mango och en klase med något som ser ut som små färskpotatis, nere på stranden istället.
Knyter ihop skosnörena på mina sneakers och hänger dem över axeln.
Går barfota i den varma sanden.
Ibland i vattenbrynet med vågorna som slår in över fötterna.
Små krabbor kilar snabbt ner i sina hål när de hör mina steg.
Det är fullt av dem på stranden.
De gör vackra små solfjädrar av sandbollar runt sina hål.
Fascinerande.
Jag går dit där planen går ner för landning.
Eller lyfter.
Det beror ju på hur vinden ligger.
Idag landar de från havet.
Och startar i samma riktning.
Det blåser kraftigt idag.
Så när de lyfter drar motorerna på ordentligt.
Folk som står och tittar trycks bakåt av luften.
Sanden yr och piskar runt dem.

Köper en papayasallad.
Och en mango.
Och vatten.
Tar lunchen i solstolen.
I skuggan.
Flyter bort i sömn ett tag.
Möter upp ett par kollegor för en matigare lunch.
Behöver något i magen innan vi ska lyfta mot Norden igen.
Vi sitter på ett ställe på stranden.
Jag tittar ut över havet och äter min Pad Thai.
Vilken ynnest att få sitta så här.
Hemma är det mörk och kall januari.
Och värme och sol är en del av min vardag.

Nu står väskan redo att packas för att åka dit igen.
Till Thailand.
Till havet.
Till papayasalladen och mangon.
Till lite vardag långt borta.
Idag åker jag ner till Köpenhamn med tåg.
Imorgon lyfter jag från Kastrup.
Och på onsdag landar jag i Helsingfors.
På torsdag kväll öppnar jag dörren till mitt eget hem igen.
Till några dagar av vardag hemma.