BACK IN THE LOOP

Med måne i nedan, sommarljus himmel och morgonpigga fåglar går jag min sommarkorridor för att jobba igen.
Äntligen!
Strejken har nått sin ände.
Avtal har skrivits på.
Linden blommar fortfarande.
Och doften från petuniorna i krukorna runt Avalons uteservering tar sig in till luktcellerna i näsan.
Påminner om barndom och mammas sommarplanteringar.

Tidiga uppstigningar denna slinga. Men vad gör det när jag får jobba igen. Stan är öde och tyst här uppe på Kungshöjd, men längre neråt Kungsgatan är det fullt ös på krogen. Fönsterrutorna skallrar av musiken när jag går förbi en timma senare med min väska.

Trafikvakten ringer mig måndag eftermiddag när jag sitter hemma och jobbar.
– Kan du ta en Split ToR från Gbg imorgon om strejken avblåses? CI är 05:15.
– Sure! Gärna! svarar jag, flygsugen som jag är.
– Toppen! Vi hör av oss med besked så fort vi vet, svarar personen i andra änden.
Vid 20:30 lägger jag mig utan att veta om jag ska jobba eller inte.
Än är inget klart.
Men i samma stund jag ska ta boken och börja läsa ser jag att något händer i våra FB-kanaler.
Skärmdumpar från diverse nordiska tidningar.
Allt verkar vara klart!
Äntligen!
När jag somnar har min roster fortfarande inte uppdaterats, men jag kommer med största sannolikhet att få flyga imorgon.

Tidig morgon vid planet. Vi står ”remote” som det kallas när man inte står vid gate. Både vi och passagerarna bussas ut till flygplanet. Men innan de får komma ombord måste vi förbereda allt.

Och det får jag!
02:45 surrar mobilen att det är uppstigning.
Dubbelkollar att det är uppdaterat att jag ska jobba.
Sen kravlar jag mig upp.
Lite grusig i systemet.
Fortfarande med natt i kroppen.
Varm dusch, face på och håret upp.
På med uniformen samtidigt som jag häller i mig en jättekaffe.
Ett par ägg och en overnight oat med frukt samtidigt som jag kollat flighten.
Skriver ner lite info på en lapp som vanligt.

På baktrappan i Split. Underbart att få komma upp i luften igen efter så många dagar av ovisshet om vad som skulle hända. Det lilla kontrollfreaket i mig vred sig mycket olustigt…

Väskan packade jag igår.
Och jag packade den fullt ut, dvs för det faktum att jag kanske hamnar i Sthlm i natt och inte hemma.
Rostern säger att jag ska sova i Gbg i natt.
Samtidigt säger den att jag ska ha check in på Arlanda kl 05:10 imorgon.
För att flyga till Pisa.
Och sedan ner till Gbg igen.
För att ligga här resten av helgen.
Får ha koll på vad som händer med min roster helt enkelt.
Får ringa trafikvakten och kolla…

Härligt att få ligga i Göteborg och flyga hela helgen. Behöver inte åka upp till Sthlm en enda gång, varken för att börja eller sluta. Det passar mig perfekt. Det blir ett annat typ jobb för mig när det blir så här.

Split-flighten är nästan full.
Passagerarna lika glad och lättad som vi över att konflikten är över.
Det var på håret för de som nu sätter sig till rätta i planet.
Pratar med trafikvakten när vi landar och de uppdaterar min roster.
Ingen flight från Sthlm imorgon.
Jag blir kvar i Gbg hela helgen.
Praktiskt för mig.
Göteborg är lika sommarvarmt som Split när vi kommer tillbaka.
Hemma öppnar jag balkongdörrarna på vid gavel.
Uniform av.
Shorts och linne på.
Packar om min väska.
Kan ta ut allt som är packat för övernattning i Sthlm.
Smörjer mig med solskydd 50.
Och går ut på en lång pw.
Den över bron.

Underbara hemma! Göteborg får två dagar med tung hetta då tempen passerar 30 grader. Jag njuter. Älskar värmen. Älskar att få sitta på min balkong och lyssna på ljuden nerifrån gatan eller titta på en serie. Det enda som är lite tufft kan vara nätterna men det funkar.

Det luktar jetbränsle och varm asfalt nedanför trappan där jag står.
Solen hettar på min rygg.
Plan lyfter och landar.
Ljudet är ihållande.
Både från vårt plan och från allt runt omkring.
Jag flyger Split-pendeln både onsdag och torsdag.
Ska ha den på söndag också.
Men nu är jag i Grekland.
Nu är det charter.
Igår Zakynthos, idag Samos.
Vi flyger in med berget på vår vänstra sida.
En tvär gir och rakt in mot landningsbanan.
Planet sätts ner snabbt och det kan bli hårt.
Sedan en kraftig inbromsning.
Banan är förhållandevis kort.
När passagerarna stiger av spelar Gustaf Zorba över PA:t.
Det är en så glad och fin stämning.
– Ni är så himla proffsiga, säger en man när han stiger av.
Och tänk vad sånt är kul att höra!

Tackar våra passagerare för turen med en zorba över PA:t och sedan går jag ut på trappan och njuter av värmen. Ljummen vind och knallblå himmel där jag står och ser planen landa.

Vi är så gott som helt fulla ner alla dagar utom tisdagen.
Och då är det ändå 130 passagerare.
Däremot är det väldigt tomt hem.
Idag är det bara åtta passagerare.
Så de får VIP-service.
Imorgon går jag på för sjätte och sista dagen.
Det blev en dag mer än beräknat.
Sedan ska jag vara flygledig i en hel vecka.
Jag ska inte stiga upp mellan 02:45 och 04:50 på ett tag.
Ser fram emot dagar som ska levas långsamt.
Och i precis den takt jag själv vill.
Och på onsdag, den 27:e juli fyller jag 59 år…

Ledig en vecka. Ska vara skamlöst lat och lättjefull. Bara göra saker i slow motion. Och på onsdag fyller jag 59 år…

STREJKLIMBO PART 2

Skulle flugit ToR Köpenhamn lördag kväll.
Nu är det ändrat till hemmastandby.
19:00-00:25
Tror först koden betyder att jag ska vara ute på ARN.
Men inser sedan att det inte är så
Hur morgondagen ser ut vet jag inte än.
Min roster har inte blivit uppdaterad.
Kanske får jag flyga ner och hämta strandade charterturister.
Annars får jag standby igen.
Hemma förhoppningsvis.
I mitt Sthlmshemma.
Chansen till en flygning är hur som helst mycket liten.

Klar för att ta tåget till Sthlm och fyra dagar jag inte har en aning om. Visst, standby har jag haft förr. Det är inget ovanligt, men nu… vad händer nu? Chansen för flygningar är minimal. Återstår att se vad som händer.

Nu sitter jag på tåget på väg upp.
Ska erkänna att tanken att sjuka mig kröp sig på igår.
Det är emot alla mina principer att göra det.
Och det slutade med att jag slog det ifrån mig.
Så klart.
Hur kunde jag ens komma på den tanken.
Jag tar iställer fram min kabinväska och packar den.
Antagligen för att det är fyra dagar jag inte har en aning om.
I en tillvaro jag inte har någon kontroll på just nu.
Åtminstone inte den del som är mitt arbete i luften.
Hur länge ska strejken fortgå?
Vad görs för att nå en lösning?
Vad händer med mig?
Med oss?
Kommer bolaget att klara detta?
Det spekuleras vilt i media.
Bland analytiker.
Jag stoppar ner det i boxen och skjuter in den i hörnet.
Sen tänker jag på framtiden.

Huvudet är fullt av frågor och tankar. Det är ju så här jag vill ha det. Precis så som jag har det nu. Vill inte ändra på det. Men livet kastar in nytt hela tiden och det är bara att parerar för det som händer.

Marken under fötterna skakar igen.
Så vad är mina options?
Ok, jag kommer att klara mig rent ekonomiskt.
Jag har andra inkomstkällor.
Men jag lever ju mitt bästa liv!
Tillbaka precis där jag vill vara.
Jag lägger mitt flygschema själv.
Bestämmer vilka dagar jag vill jobba och hur många (nästan).
Måste ju vara minstsju/månad.
Jag får massor av mitt sociala behov tillfredsställt uppe i luften.
Och när jag kommer hem får jag lugnet.
Stillheten vid datorn.
Går igenom mailen.
Jobbar med mina andra uppdrag.
Bara jag och tystnaden.
Jag vill inte behöva lämna det igen.
Men det finns andra flygbolag.
Ska jag söka mig vidare?
Finns det något annat bolag som vill ha mig?
Men tjänsten i resurspoolen passar mig så bra.
Jag vill inte jobba heltid på flyget.
Så som jag har det nu är perfekt.
Återigen öppnar jag boxen och stoppar ner tankarna.
Skjuter den en liten bit bort bara.
Inte för långt bort.
För dessa tankar måste luftas.
Men de betalar inte hyra i min skalle så de är bara välkomna när jag bjuder in dem.

Gudrun och jag ar en lång PW genom sommarSthlm. Dryftar tankar och idéer. Allt handlar så klart om vårt jobb i luften. Det är svårt att undvika.

Det är lördag kväll.
Gudrun och jag möts upp vid Fridhemsplan.
Sen börjar vi gå.
Drygt 22.000 steg genom sommarStockholm.
Stannar till på The Hills på Götgatan och slår oss ner där.
Hela tiden pratar vi om jobbet.
Såklart.
Det upptar så stor del av vår tillvaro just nu.
Med den osäkerhet och oro som hela tiden är närvarande.
Hon har varit uppe tidigt och flugit hem charterturister.
Hon är trött och tar tunnelbanan hem.
Jag bestämmer mig för att fortsätta min walk.
Förbi gränderna i Gamla Stan.
De som heter Kåkbrinken, Yxsmedsgränd, Gåsgränd och Stora Munkgränd.
Namn från en annan tid.
Från när ingen oroade sig för strejk på ett flygbolag.
Riddarholmskyrkan sträcker sitt genombrutna gjutjärnstorn torn mot himlen.
Älskar den kyrkan.
Så vacker.
Den är de svenska kungarnas begravningskyrka.
Här hänger också den svenska adelns alla vapen.
Delar av den är några av våra äldst bevarade.

Jag ser mina dagar här som typ semester. Njuter av staden. Och sommaren. Och tänker att jag får ta det precis som det kommer nu. Kan inte påverka det som sker, men kan påverka vad jag gör med det.

Under lördagskvällen blir min roster uppdaterad.
Hemmastandby söndag också.
Jag ser mina dagar här i Sthlm som semester.
Chansen att få jobba är inte stor.
Nu träffar jag vänner istället.
Idag ska jag möta upp med Helena.
Stadswalk är planen.
Så jag har nära till en tunnelbana och hem.
Ifall jag blir utkallad till ARN.
Händer troligtvis inte.
Men chansen finns.
har ständigt telefonen nära till hands så jag har koll.
På ev rosterchanges.
Och så vill jag veta hur morgondagen är tänkt.
Får jag något då?
Eller ska jag fortsätta ha Sthlmssemester i strejklimbo?
Time will tell.
Än finns ingen lösning.

MITT I STREJKLIMBO

Det är söndag den 2:e juli.
En Rhodos ToR ligger bakom mig.
En stor flaska med svalt vatten står på bordet bredvid.
Och Suede just nu från högtalaren.
Det känns att jag steg upp 02:15 i morse.
Känns i hela det där som är mitt vara.
Det liksom surrar lite därinuti.
Brukar ju säga att jag hellre stiger upp på natten för att jobba istället för att lägga mig då.
Men 02:15…
Det är brutalt.
Det är inte morgon.
Det är mitt i natten.
Och ändå…
Jag klagar inte.
Bara konstaterar att det känns just nu.

Skulle önska jag hade ork att gå ut en lång pw just nu. Egentligen är det väl bara att bestämma sig. Och så göra det. Men nu har jag valt att skiva detta inlägg idag och tiden har runnit iväg. Som den ofta gör. Nu tänker jag ta det lugnt innan jag går och lägger mig. Behöver sömn snart.

Jag går fortfarande runt mitt i strejklimbo.
Trodde att jag skulle veta den 29:e juni.
Men så blir deadline framflyttad.
Till midnatt fredag 30:e/lördag 1:e.
Jag vaknar på natten och är tvungen att gå på toa.
Ser att det är över midnatt och kan ju inte låta bli att öppna min SAS-mail.
Inget.
Börjar kolla nätet och ser att AB rapporterar att deadline är framflyttad.
Till tidig morgon.
Sen kan jag inte somna.
Är tvungen att läsa mig till sömns.
Sover inte så många timmar som jag behöver.
Trött vid pick-up.
Vi flyger till Split ToR från Göteborg.
När vi landar kollar vi omgående våra telefoner.
Åter framflyttat några timmar.
Och när vi sedan landar i Göteborg är vi lika snabba.
Deadline återigen framflyttad.
Nu till imorgon, måndag 3:e kl 12:00.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer att veta imorgon.
Men jag hoppas.
Ovisshet är påfrestande.
Så jag gör som jag brukar.
Jag placerar det i en box som jag puttar bort i hörnet.
Jag kan ändå inte göra något.

Fascineras fortfarande av alla som partar på som gnuer vid denna tid på morgonen. Hur orkar de? Idag passerade jag vid 03:45 och det var fullt ös.

Själv hoppas jag såklart att de kommer överens.
Det gör väl alla sunda, vettiga personer.
Det enda jag vill är att lägga detta bakom mig.
Få fortsätta ta på min uniform och flyga vidare.
Jag har upplevt en strejk på SAS tidigare.
Det var 2019.
Just den perioden som den pågick var jag inte schemalagd.
Så jag påverkades inte arbetsmässigt.
Om det bryter ut en strejk imorgon är jag mitt i min slinga.
Och på tisdag jobbar jag sista dagen för denna gång.
Läget för bolaget är ju ett helt annat idag än det var då.
Och det är väl det som oroar mig mest.
Men jag hoppas de löser det.
Tänker att stod parterna fortfarande väldigt långt ifrån varandra hade dessa uppskjutningar varit helt onödiga.
Jag hoppas att de kommit varandra så nära att det är därför de vill ge det denna extra tid.
För att knyta ihop påsen.

Kom igen nu SAS och piloterna. Kom överens! Skriv på avtalet så vi får lägga detta bakom oss. Jag vill inget annat än att få fortsätta arbeta. Det vill jag göra i många år framåt.

Det surrar lite mindre i mig nu.
Ögonen fortfarande lite varma.
Men tröttheten är inte så tung längre.
Vill bara sitta här i soffan med benen rätt ut.
Och körsbären jag hämtade för en stund sedan.
Och det påfyllda vattnet.
Många skulle nog tagit en power-nap.
Men jag upplever att det förstör min nattsömn.
Gör det svårt att somna i tid på kvällen.
Om jag varit ledig imorgon hade det varit annorlunda.
Men nu är det inte så.
Jag har redan satt klockan för uppstigning imorgon.
03:00
Något senare än i morse.
But still…
Och jag behöver mina sammanhängande timmar sömn.

En kort stund på sängen när jag är som tröttast när jag kommer hem. Men inte sova. Inte paja nattsömnen. Bara stäcka ut en kort stund. Låta hela kroppen bara ligga där.

Så jag ska nog inte göra så många mer knop.
Kolla en serie.
Äta ett knäckebröd med ost.
Klia mina myggbett.
Har fått två rejäla på vänster underben.
Och ett på skinkan…
Fan!
Och så behöver jag se över min kabinväska.
För imorgon natt sover jag i Sthlm.
Måste se till att jag får med mig det jag kunnat lämna hemma när jag flyger från GOT.
Och jag vet att jag har jobb att göra när jag kommer fram till St Eriksgatan på eftermiddagen.
Björn har annonser på gång.
Det ringde han om redan i fredags kväll.
Och då, när jag sitter där och lägger upp annonserna, då hoppas jag strejken är avblåst.
Att parterna kommit överens.
Att båda är ok med det avtal de skrivit.
Det hoppas jag verkligen.
Men vad fan ska jag göra mot de där jäkla myggbetten…?

Imorgon drar jag på den igen, uniformen. Och flyger till Split och sedan passiv till Sthlm. Och när jag landar där vill jag inte höra något mer om strejken. Inget mer än att den är avblåst.