Månad: januari 2023

Tretton dagar hemma utan att få se världen från ovan.
Och samtidigt njuter jag av dagar i ultrarapid hemma.
Alldeles själv.
Jobb vid datorn.
Redovisningar till Överförmyndarförvaltningen.
Bara ett uppdrag kvar att redovisa nu.
Admin och ekonomi.
Bostadsrättsföreningen.
Långa PW.
Mycket över bron.
Mycket fika på Materia i Majorna.
Och på andra ställen.
Mycket vänner.
Passat på liksom.

Men nu sticker jag iväg igen.
Ägnar morgonen åt packning.
Sovmorgon först.
Och lång het dusch.
Slänger sopor.
Vattnar växter.
De som fortfarande vill bo hos mig.
Lyssnar på musik.
Skriver.
Idag flyger jag ut från Göteborg.
Thailand väntar på mig.

Jag tittar på min dag.
Och planerar.
I eftermiddag ska jag försöka sova en stund.
Innan flygbussen.
Innan jobbet.
Det är nattflight idag.
Vi lyfter 20:40
Det blir en stund för att sova ombord.
Men det kan behövas ett par timmar extra.
Hemma.
Innan.
Sticker nosen i mimosakvistarna jag köpte häromdagen.
De blommar nu.
Nere i Nice.
Mimosaträden.

Vi får frågan om vi är intresserade av att jobba sommarsäsongen.
Jag svar ja.
Det är inte säkert att vi behövs.
Det är en fråga om hur många som vill.
Och hur stort de bedömer behovet.
Kan tänka mig deltid.
Det gör mig inget.
Och skulle det inte bli något över sommaren…
Då kommer jag att ta tillvara på den tiden.
Bränna pengar.
På bara mig själv.
Och passa på att resa.
Och hoppas på att få komma tillbaka till nästa vintersäsong.
Så tänker jag nu.
Det kan ändras.
Jag bestämmer själv i mitt liv.
Gör som jag vill.
Behöver inte ta hänsyn till någon annan.

Min väska står packad och klar på sängen.
Med shorts, linne och sport-bh.
Det jag ska ha nere på stranden.
I solstolen.
I skuggan.
Jag har vikt ihop en lång, tunn klänning.
För middagen på stranden.
På kvällen.
Och så kläderna jag ska resa i hem.
När vi flygs hem från Arlanda.
För det är dit vi ska när vi åker tillbaka.
Boken är med.
Och necessären.
Med myggmedel.
Det starka.
Kemiska.

Jag checkar aldrig in bagage.
En del kollegor har med sig en extra väska som de checkar in.
Det har inte jag.
Jag är för bekväm.
Reser alltid extremt litet.
Även om jag är borta över fler nätter.
Använder samma kläder.
Tar med lite tvättmedel istället.
Och tvättar om det skulle behövas.
Men nu är det bara en två nätter.
När jag åker till Nice i 8-10 dagar gör jag likadant.
En rullväska med topbag.
Det räcker med det för mig.
Är ju inte speciellt intresserad av att shoppa.
Så det är sällan det är extra med hem.

Räknar och ser att jag har 1.140 baht.
Det är ca 400 kr.
Ska växla in lite mer på flygplatsen.
Klarar mig iofs ganska bra på detta under dygnet jag ska vara där.
Beroende på vad jag gör…
Solstol – 100 baht
Mango och annan frukt – ca 200 baht
Middag – 500-600 baht
Diverse; typ vatten, kaffe – 100 baht
Men jag ska dit snart igen.
Om en vecka.
Via Köpenhamn.
Så jag kan lika gärna växla in idag.
Så slipper jag nästa gång.
Alltid planera.
Alltid tänka framåt.
Sen kan allt ändras…

Utanför flygplanskroppen blåser det en finsk vinter.
Kall och mörk.
När jag lämnar planet 13 timmar senare andas jag tropisk luft Thailand.
Får 18 timmar där.
En ”bullet” som det kallas.
När jag till slut rullar in i Göteborg en dag senare är det regn.
Och fukt.
Inser kontrasterna i mitt liv när jag sammanfattar min förra vecka i en reel.
Precis som jag själv.
För inuti finns många ”jag”.

Äntligen får jag flyga long haul!
Vilken fanatiskt rolig erfarenhet det är.
Det har jag velat sedan jag började på SAS 2018.
Om inte covid kommit så hade jag troligtvis haft möjligheten att få göra det där.
Nu blev det inte så.
En fladdermusragu satte stopp för det.
Ändrade riktningen på mitt liv.
Och jag hamnade på TUI.

Många undrar hur det funkar med tidsomställningen.
Inte så konstigt.
Det kan vara svårt med den.
För mig har det inte varit några problem.
Inte ännu i alla fall.
Sömnen kommer snabbt och lätt.
Och jag försöker stretcha dygnet åt det håll jag behöver.
Som i Finland förra veckan tex.
Dagen före jobb sover jag länge.
Låter dagen på hotellet gå slött.
Hade vädret inte varit vinter och kallt hade jag åkt in till Helsingfors.
Det gitter jag inte nu.
Går in på flygplatsen och köper mig en tonfiskwrap.
Och lite frukt.
Tittar på film och tuggar druvor sittandes i sängen.
När det är tre timmar till ”check-in” och briefing lägger jag mig.
Och sover i två timmar.

När jag landar i Phuket är kl 14.
Jag sticker tårna i sanden 2 timmar senare.
Då har jag jobbat hela natten.
Borträknat de två timmarna i crewresten.
Lyckas alltid flyta bort i sömn där.
Tycker om när det är lite turbulens när jag ska sova.
Då är det som en liten vagga.
Och jag gungar bort av planets skakningar.
Och låten jag spelar för mig själv i huvudet.
Jag är inte särskilt trött där i min solstol i skuggan.
Mangon och jag har en fin stund.
Börjar bli lite hungrig.
Ser fram emot middagen med resten av gänget om en stund.
Längtar efter min papayasallad.
Den heta och eldiga.
Som sätter fart på magen…

För det är ytterligare en viktig grej som måste funka.
Magen – du måste skita!
Inte alltid så charmigt att diskutera…
Men så jävla viktigt.
En del blir förstoppade så fort de reser utanför stadsgränsen.
Då blir det svårt att jobba i luften.
Framför allt om du flyger långt.
Och även kort om du inte får komma hem varje dag.
På den tiden när jag hade mitt eget företag reste jag runt i världen.
Med mig på resorna hade jag under flera år en person med detta problem.
Vi kom till Hong Kong.
När det hade gått tre dagar hade hon fortfarande inte varit på toa.
Detta måste lösas.
In på ett apotek någonstans i myllret i Kowloon.
– I can’t shit! I need something!
– Ok! Ok!
Pengar byter plats med medikament.
För i Kina och Hong Kong finns det något mot allt.
Och sen blir det åka av i magen.
Så pass att det blir stopp i toaletten på hotellrummet.
Jag skrattar än när jag tänker på den kvällen!

Maten är en annan grej som är viktig.
Men den ställer ofta inte till problem.
Som sömnen och magen kan göra.
Förutom om du ger efter för allt.
Då blir det strul med vikten till slut.
Det som kan vara lite upp och ner är att inte äta som jag brukar.
Med hyfsad koll på tiden.
Dygnet förvandlas och vänds.
Dag blir natt.
Och tvärtom.
Och så tillbaka.
Jag får ofta ”cravings” när jag jobbar natten i luften.
Kroppen behöver energi.
Den sover inte när den borde.
Och blir sugen för att den är trött.
Den är inte hungrig, bara sugen.
Jag håller igång mig med frukt.
Och kaffe.
Och maten som finns lastad åt oss.
Men tar aldrig snacks, choklad och mackor som också finns lastat åt oss.
Säger som jag brukar till mig själv:
”Det är inte farligt att var hungrig en stund”

Klockan har hunnit bli strax efter fyra på eftermiddagen.
Jag betalar 100 bath för solstolen.
Breder ut handduken jag lånat på hotellet.
Slänger av mig mina flipflops som jag också lånat på hotellet.
Och så kör jag äntligen ner tårna i den varma sanden.
På det lilla plastbordet står min nyskivade mango.
Och en klase litchis.
Jag har smörjt in mig med 50-skydd trots att jag alltid sitter i skuggan.
Solglasögon och kepa på.
Nu är livet så där fint igen.

Idag jobbar jag för första gången i position 4L på Dreamlinern.
En ganska köttig position.
Hade inte tänkt mig den.
Men så blev jag tillfrågad.
Och jag gillar en liten utmaning.
Och vill alltid lära mer och nytt.
Så jag tvekade inte.
För köket i ekonomidelen är mycket.
Ca 250 passagerare som ska ha mat.
Och dryck.
Så det gäller att hålla tempot.
Allt ska hinnas med.

Vi har mycket special meals på denna utresa.
28 barn och 41 (!!) laktosfria.
Det är speciellt för Finland.
Laktosintoleransen är högre där än hos oss i övriga Norden.
Det är också några glutenfria, vegetariska och veganska meals.
Allt det ska ut före ordinarie mat.
Först barn.
Sedan alla specials.
På alla brickor med specials skriver vi vilket sätt de sitter på.
Så rätt person får sin beställda mat.
Jag önskar detta kunde förenklas.
Tänk om vi kunde ha laktos- & glutenintolerans som en kategori.
Och sedan vegetarianer/veganer som en.
Hade underlättat.

Som tur är är jag inte ensam ansvarig i köket bak.
Det hade aldrig gått.
Tina från UK är cabin manager där.
Mycket erfaren.
Så hon är nr ett.
Jag är däremot lite mer van vid det nordiska serviceupplägget än vad hon är.
Vi är ett bra team.
Även om vi är uppe luften i 12 timmar så är det mycket som ska hinnas med.
Det är dessutom viktigt att vi får vår vila.
Den ska vara 2,15 på denna flight.
Då är det tänkt att vi ska sova i bunkern.
I crewresten.

Idag har vi fem som förbeställt champagne och choklad.
Vi jobbar sex st bak.
Tina och jag tar hand om skumpan.
Mark och Mark säljer hörlurar och delar ut listor för beställningar av taxfree för hemvägen.
Maria och Sabina tar hand om betalningar för taxfreepåsarna.
Britterna är ovana vid det.
De har ingen taxfreeförsäljning så som vi har.
Med påsar på sätena.
Sen är det dags för drinkvagnarna.
Fyra börjar framifrån, i premium och går bakåt.
Fyra börjar bakifrån och går framåt tills vi möts.
Efter det är det matservering.
Och sen kaffe/te.
När det är klart plockar vi in alla brickor.
Många bygger små torn med många brickor.
Och skräpet på den översta.
Gör inte det!
Då måste vi bygga ”ner” dem igen.
Allt måste in platt och litet.
Precis så som det kom.
Logistik!
Det är en jäkla logistik så allt går in i vagnarna.
Vårt utrymme är väldigt begränsat.
Allt måste vara undanplockat och ha sin plats när vi landar.
Inget, absolut inget, får finnas löst då.

Därför försöker jag alltid stapla alla muggar när jag samlar waste.
Och krama ihop plåtburkarna.
Och få ur luften ur vattenflaskorna.
I slutändan spelar det stor roll för utrymmet på vår begränsade yta.
I hörnen längst bak i galleyet finns luckor att slänga ner waste.
Under dessa finns stora fyrkantiga sopkärl på hjul.
Dessa drar jag ut då och då för att det blir stopp i luckorna.
Sedan drar jag i skräpet underifrån tills det lossnar.
Och dråsar ner på golvet…
I det ena kärlet har den stora tjocka plastpåsen hamnat på sned.
Och waste har hamnat bredvid.
Matrester, blöta stora tepåsar, burkar, muggar, vattenflaskor…
Känner hur ris med kyckling rinner ner över handen.
Hur den där tepåsen kletar fast i handflatan…
Ruskar till.
Får bort det.
Delvis.
Det är bara att börja gräva.
Och se till att det ligger i påsen och inte bredvid.
Sedan få påsen på plats igen och se till att den sitter.
Det glamorösa flygvärdinnelivet…

Jag brukar säga att vi är som små tvättbjörnar.
Vi gräver i soporna.
Och sitter och äter bredvid dem.
För det finns inga säten specifika för oss där bak.
Vi drar ut atlasboxar och sitter på dessa och äter våra crew meals.
Och vet du, det är riktigt nice.
Det är gemytligt, kamratligt och väldigt roligt.
Mycket skratt och snack.
Alla ser fram emot värmen i Thailand.
Och vad vi ska äta.
Och göra…
Jag längtar efter den där stunden på solstolen.
Med tårna i sanden.
Och mangon.
Och den spicy papayasalladen på kvällen till middagen.
Med solnedgången
Och havet bara några meter bort.
Belöningen för händerna djupt i soporna…

Årets första dag.
Åker tåg till Köpenhamn.
Känns nästan lite som förr.
På SAS-tiden.
Mycket tåg blev det.
Äter en Caesarsallad på hotellet.
Den bästa hittills.
Riktigt bra!
Sover ut och tar en lång pw utmed Amager strand.
Ser några plan komma in för landning i diset.
Dagen är grå som diskvatten här också.
Januari liksom.
Men det är ok temperatur.
9 plus.
Dagens mål – gå in till Nyhavn för att ta en fika.

Hittar ett schysst ställe.
Med bra musik.
Neil Young och Joan Baez.
Sitter i baren och drar i mig en kaffe.
Älskar att vara ensam bland folk.
Har inget behov av sällskap hela tiden.
Tycker livet är rätt skönt med mig själv.
Har gått drygt 13.000 steg.
Nu ska jag tillbaka.
Behöver äta lite.
Och förbereda flighten.
Och sova en stund innan incheck.
Planet lyfter 01:10 i natt.
Gäller att vara alert då…
Äter en caesarsallad.
Igen.
Förbereder flighten mellan tuggorna.
Och sen går jag och lägger mig.
Lyckas sova i tre timmar.
Tar en dusch och en kaffe.
Nu är jag redo för nattflight.
Kastrup är igenbommat och folktomt när vi går till gaten.
Inte många plan som lyfter och landar vid denna tid på dygnet.
Kl 01:40 är vi i luften.
Mot Thailand.
Vi flyger helsvenskt cabincrew idag.

Höga pinnar med vimplar formade som fiskar.
På ställningarna nedanför hänger torkad fisk.
Små plåt- och träskjul med försäljning.
Vatten på disken.
Bananklasar.
Eller påsar med vad som ser ut som chips.
Palmer med kokosnötter.
Och bananplantor med små gröna frukter.
Gummiträdsodlingar med små skålar fastsatta på stammen.
Trassliga elledningar.
Små thaitempel vid vägkanten.
Hundar som sover i skuggan.
Låg, färgglad bebyggelse.
Slingrande landsvägar.
Och dubbelfiliga motorvägar á la Thailand.
Allt detta ser jag från min plats vid bussfönstret.
När vi bussas från Krabi till Phuket.
Plötsligt smäller det till som fan!
Förvirrade ansikten kikar fram från sätena.
Vi är halvvägs.
Och får punka.

Krabi upplever jag inte mycket av.
Vi stannar bara en natt.
Innan den där punkterande bussresan till Phuket på förmiddagen.
Så det blir mat med alla.
Och en barrunda.
Fem från svenska crewet och den brittiske kaptenen.
Sen är vi i Phuket igen.
På The Slate.
Tar en PW utmed stranden ihop med Anna.
Helt annan än den jag tog utmed stranden i Köpenhamn ett par dagar tidigare.
Då 9 grader och fuktig nordisk januari.
Nu 31 grader och tropisk omgivning.
Köper en klase med litchi.
Och mango förstås.
Anna köper en papayasallad.
Sedan sitter vi i skuggan vid stranden och lunchar på vårt inköpta.

På kvällarna möts vi på ett strandställe.
Brukar bli samma place.
Den som vill kommer.
Vi kallar oss ”familjer” när vi beställer.
Family 1, family 2…
Så att var och en får sin nota.
Komma när man vill.
Och betala och gå när man känner för det.
Bra system.
Men det är svårt att gå hem när umgänget är roligt.
Och kvällarna är varma.
Suger i mig max av utesittningar.
Vet att det snart är tillbaka till den svenska verkligheten.
Där är det långt till kvällar och mat utomhus.

Och snart är den nordiska vardagen tillbaka.
Vaknar i ett disigt Köpenhamn.
Och åker genom ett grått Skåne.
Och Halland.
Hemåt.
Mot Göteborg.
Det är regn och fukt.
Tittar ut på landskapet
Och kliar mina myggbett.
Räknar till 13 st…
De älskar mig!
Måste köpa något riktigt starkt mot de små jävlarna.
För om några dagar ska jag tampas med dem igen.