ONE NIGHT IN INNSBRUCK

Överst i min kabinväska ligger halkbroddarna.
De där jag slängde med innan jag stängde dörren om mig hemma i Göteborg på lördag morgon.
Skulle ju till Luleå.
Det skulle snöa där.
Och jag tänkte ta en pw.
Jag drar för gardinerna i hotellrummet.
Byter snabbt om till civila kläder.
Kammar ut håret.
Låter det hänga fritt.
Möter upp med crewet i repan.
Och sen går vi in till stan.
Till Innsbruck – inte Luleå.

Pga teknikstrul fick jag och resten av crewet en natt i Innsbruck. Livet i luften kan bjuda på många kullerbyttor och jag gillar det oförutsägbara i jobbet.

Efter att vi landade i Innsbruck på förmiddagen går som vanligt en av piloterna en walk-around av planet.
En okulär besiktning av flygplanskroppen utifrån.
Att den är oskadd och ok.
Då upptäcker han att det fattas en skruv.
Och den fattas på ett ställe där det inte får fattas en när vi ska lyfta.
SAS teknikerteam i Köpenhamn kontaktas.
Man försöker sedan få fatt på en Airbustekniker i Innsbruck.
Finns ingen på plats just nu.
Passagerarna väntar tålmodigt.
Eftersom Carl-Johan och jag jobbar bak hör och ser vi inte vad som sägs därframme.
Men vi får kontinuerlig info av piloterna.
Det får alla.

Tidig morgon i kabinen. Med solen som sällskap. Tröttnar aldrig på denna vy, denna feeling.

Vår kabinchef tar, ihop med kapten, beslutet att vi ska servera den mat vi har ombord och som är förbeställd.
Passagerarna börjar bli hungriga och törstiga.
När detta är gjort bjuder vi på dryck och snacks.
De som vill ha alkohol får betala.
I övrigt är det gratis.
Passagerarna är fantastiska!
Det blir ingen dålig stämning.
De har full förståelse för att alla som kan göra något gör vad de kan.
Och jag tror det är för att de hela tiden får uppdaterad information från kapten.
Det är så viktigt i ett sånt här läge.

Vi följer floden Inn mot centrala stan. Kul att lite snabbt få stifta bekantskap med ett ställe jag aldrig besökt tidigare. Men så är jag ju ingen vintersportare heller.

Till slut får vi inse att vi inte kommer att få vare sig tekniker eller skruv inom rimlig tid.
Passagerarna ska i stället bussas till Salzburg där ett tomt plan står.
En del undrar varför man inte kan flyga det tomma planet till Innsbruck?
Det hade ju varit smidigare.
Och ja, det hade det.
Men Innsbruck är en av de mer speciella flygplatserna i Europa.
Berg på båda sidor.
Och för att få landa här krävs speciell utbildning för piloter och alla har inte den.
De som sitter i vår maskin är certifierade.
Piloterna i Salzburgmaskinen – not.
Så det måste bli passagerna som flyttar på sig.
Först är planen att vi i kabin ska åka med bussen och piloterna bli kvar.
De måste ju flyga upp planet när skruven kommer.
Men efter kontakt med Trafikvakten i Sthlm bestäms att också vi blir kvar.
Vi får ett nytt schema för söndagen som vi alla säger ok till.
Sen hoppar vi in i en taxi som tar oss till det hotell vi ska sova på.

Med världens bästa crew på ”Kråkan” Här får vi mat och trevlig service av österrikare.

Vi går utmed floden Inn tills vi kommer till centrala Innsbruck.
Jag har aldrig varit här tidigare.
Är ju inte personen som söker mig till vinterorter.
Åker inte skidor.
Är rädd för liften och för backen.
Och för alla andra som åker i den.
Men oj vad här är vackert.
Med bergen som reser sig höga och snöklädda på båda sidor om staden.
Vi traskar runt och letar efter en restaurang att äta på.
Vi hittar ”Kråkan”.
Tycker den motsvarar våra österrikiska förväntningar och kliver in.
Här är varmt och stimmigt.
Det luktar mat.
Det blir schnitzel och rösti och soppa.
Så himla fint vi har det!
För mig är detta en sån jättestor del av charmen med jobbet.
Att aldrig riktigt veta hur dagen ska sluta.
Nu blev det verkligen helt annorlunda.
Och Luleå fick klara sig utan mig.

Lyfter från Innsbruck i gryningen. Månen på ena sidan och soluppgången på andra. Magiskt vackert som vanligt!

Dagen efter är skruven på plats.
I gryningen lyfter vi i ett tomt och iskallt plan mellan bergskedjorna och sätter kurs mot Malmö.
Vi lyfter som första plan.
Flygplatsen ligger mitt i stan så därför är start- och landningstider begränsade.
Efter en stund har värmen återvänt till kabinen.
Vi fixar kaffe och äter frukosten vi fick med från hotellet.
Schemat förändrades med gårdagens händelse.
Från Malmö flyger vi till Östersund med sportlovsfirare.
Och därifrån ner till Göteborg.
Sista leggen går till ARN.
Där går jag av.
Säger hej då till det underbara crew jag jobbat med.
Och går upp till basen och äter.
Vid 16:30 går det ett plan till GOT som jag hoppas komma med.
Det ser inte ljust ut just nu.
Inte många platser kvar.

Tomt kontor. Bara vi som ska jobba på plats.

Jag går ner till Gate 1A och kollar.
Det finns en del som står stand-by redan.
Jag köper min biljett så jag kommer in i kön.
Trampar lite nervöst med min väska på släp.
Har verkligen ingen lust att ta Expressen in till stan och åka tåg i dryga 3 timmar.
Inte nu när jag ser planet därute och det lyfter om 10 minuter.
Och marginalerna är på min sida idag också.
Kommer med som sista person.
På säte 14A avbokar jag tåget och cashar in min återbetalbara biljett.
Catching!
Ännu en jobbhelg till ända!

STAND-BY-HELG BLIR JOBBHELG

Börjar fredagen lätt som en fjäder.
Med väckarklocka satt på 07 fast jag inte behöver.
Funkar då jag slocknade redan strax efter 21 igår.
Tar en kopp kaffe efter dusch och face on.
Sen drar jag på mig träningsskorna.
Idag ska jag ta en PW runt Årstaviken.
Isen ligger fortfarande vid strandkanterna.
Hör hur det sjunger i den då och då.
Flaken rör sig lojt i den svaga strömmen i mittfåran.
På motsatta sidan ser jag Tanto.
Rakt fram har jag Liljeholmskajen.
Och bakom mig ligger Skanstull och Hammarby Sjöstad.
Jag ser tornen på Högalidskyrkan borta på Säöder.
Och Globens vita kupol mot allt det blå när jag kommer över på Södersidan.
På broarna över viken rasslar tåg och tunnelbana fram.
Fan vad jag älskar den här stan!

En PW runt Årstaviken! Fan-fuckin-tastic! Och i detta väder. Blå himmel och vårsol! Give me more! Det är detta som är underbart med mitt dubbelboende.! Att få leva i två så fina städer som Stockholm och Göteborg. Jag är blessed!

Jag skulle egentligen haft en airport-standby från 05:00 i morse.
Och sedan hemma-standby lördag och söndag från 03:30…
Behöver jag säga att jag blev väldigt nöjd när det plingade till min roster i tisdags och jag istället fick jobbhelg..
Jobba hellre än är hemma och väntar på ev jobb..
Och det är alltid lättare att sova när jag vet hur dagen efter ser ut.
Så nu ska jag dra på uniformen och åka ut till Arlanda.
Ska strax flyga glada sportlovsfirare till Åre/Östersund.
Sen blir det en passiv flight till GOT.
Natten får jag sova hemma i min egen säng.
Igår nosade jag på Palma de Mallorca.
Och imorgon kommer jag att ta skidresenärer till Innsbruck igen.
En skidcharter från Göteborg.
Precis som förra lördagen.
Men imorgon kommer jag att somna i Luleå och inte hemma.

Gårdagens jobb – en ToR Palma. Längtar tillbaka till ön och kommer att försöka åka ner igen under våren.

I onsdags tog jag ett förmiddagståg till Sthlm.
Jag hade ett intressant möte på eftermiddagen.
Hade nämligen blivit tillfrågad om jag vill medverka i en podd!
Flygarpodden, med Alex och Fredrik.
Det ska klippas nu och släpps om några veckor.
Men inte bara det…
Jag skulle titta på ett nytt boende också.
2022 har verkligen börjat turbulent när det gäller mitt Sthlmsboende.
Det nämligen dags att flytta…
Igen!!
Inte för att Annika och jag inte kommer överens.
Tvärtom!
Vi har massor att prata om och jag tycker mycket om henne.
Men kommer dottern hem från NYC så gör hon.
Och jag flyttar vidare.

Hammarby Sjöstad – mitt boende i februari. Nu har jag nytt boende från mars. Det blir Vasastan och St Eriksgatan. Nära ina gamla Sthlmshoods på den tiden jag bodde här. Kommer bli toppen!

Jag har slängt ut en massa krokar.
Och vänner och bekanta har slängt ut åt mig.
Så oerhört tacksamför det!
Vilka vänner det finns därute.
Och jag har fått en hel del erbjudanden.
Alla funkar inte för mig.
En del vill ha någon som bo heltid.
Och då är kostnaden därefter.
Vilket inte blir rimligt med tanke på mitt behov.
Som är 3-8 nätter i månaden.
Väldigt sällan 8, men det har hänt.
Snittet ligger på 4,8 nätter/månad.
Och då måste jag ha en kostnad som motsvara det.
Andra ställen ligger svårt till för mig som snabbt behöver ta mig ut till Arlanda.
Och så är det väl så att jag väldigt gärna vill bo i stan.
Eller i alla fall med närhet till Sthlm.
Jag är en stadsråtta född på landet.
Måste ha stan utanför dörren.
Jag vill kunna träffa vänner.
Ta mina stadsvandringar.
Det ger den där extra fina dimensionen till mitt dubbelboende.
Och den vill jag inte tappa.
Jag vill inte bli en ”arbetsmaskin” som bara är här för att jobba och sova.
Det blir mycket av det ändå då dagarna ibland är långa.
Jag minns mina första två år som flygande.
Innan covid.
Då passade jag på att gå långa PW i stan.
Ute på Djurgården, i Hagaparken.
Äta på lite olika ställen.
Och sammanstråla med vänner när det funkade.
Det är en stor del av det som gör detta liv så roligt.

Morgondagens och förra helgen jobb – skidcharter till Innsbruck! Älskar när stand-by blir jobb.

Så nu hoppas jag att min adress från mars ska vara St Eriksgatan.
Då har jag nära till både St Eriksplan och Odenplan för t-bana.
Och flygbussen går från St Eriksplan om jag vill välja det alternativet.
Och har jag tid på mig så kan jag gå till Arlanda Express på 30 minuter.
Det är mycket med det där pendlandet.
Både till och från Sthlm.
Men också till och från Arlanda.
Och varje gång jag flyttar måste jag kolla hur jag bäst kan lösa det.
Håll tummarna för att jag får något varaktigt på denna adress nu!

Me, myself and I i mina nya glajjor! Jättekul att flera passagerare sagt att de tycker jag har snygga glasögon! Tack! Såå himla kul att höra!!

POSITIVA LIVET

Inte det mest önskvärda sättet att vara positiv på…
Eller…?
Det kanske det faktiskt är nu.
Både fullvaccinerad och antikroppar!
För nu var det min tur att testa positivt för covid.
Med tanke på alla människor jag träffar i mitt flygjobb började jag tro att jag haft det utan symptom.
Men så var det alltså inte.
Det började med att jag fick huggande huvudvärk.
Det kom på torsdag morgon.
Förra veckan.
Hade inte en tanke på covid då jag inte hade några andra symptom överhuvudtaget.
Jag var pigg och energiskt.
Precis som vanligt.
På fredagen var det t.o.m. bättre.
Och på lördagen var det borta.
Men på söndag kväll kom förkylningen krypande.
På natten sov jag illa.
Hade lätt frossa och kände mig allmänt olustig.
Och på måndag morgon var det fullt blås på förkylningen.
Jag satte mig på tåget till Göteborg.
Ville bara hem och krypa ihop.
Som ett djur som vill skydda sig och gömma sig för omvärlden.
Helena när hon har en ”man-cold”…

Det var inte så mycket att tveka på med detta tydliga resultat. Och jag har bara väntat på det. Med tanke på alla jag träffar i jobbet. Började tro att jag haft det utan symptom, men så var det alltså inte.

Hemma tog jag ett självtest som jag hade sen förut.
Och det gav mig svaret.
Det var min tur att ansluta till klubben.
När man talar med folk så har alla haft olika av symptom.
Olika erfarenheter av sjukdomen.
Det verkar nästan finnas lika många olika sätt att uppleva covid som personer som haft det.
Och vet du, jag tror alltid det varit så här med alla förkylningar och influensor.
Det är bara det att vi aldrig pratat om det på samma sätt förut.
Nu är detta något som verkligen nagelfars.
Både i media och runt köksbordet.
För mig blev det lindrigt.
Redan på tisdagen var jag så gott som symptomfri igen.
Vaccin och 12 timmars sömn gjorde susen.
Min lukt och smak påverkades inte alls.
Andningen var precis som vanligt.
Hade ingen feber utom möjligtvis lite på natten mellan söndag och måndag.

Lämnade Sthlm på måndagsmorgonen. Längtade någon vansinnigt efter mitt hem och min egen säng. Så där som man gör när man är sjuk, eller har en ”man-cold”, vilket jag brukar ha…

Jag sjukskrev mig från advokatbyrån.
Tisdag och onsdag satt jag hemma och jobbade.
Men jag var så gott som friskt igen.
Kan jag jobba med redovisningar då funkar huvudet igen.
Då är jag inte längre sjuk.
För som jag nämnde tidigare så är jag ”man-cold” typen.
Fast jag visar det inte utåt.
Ringer bara mamma och beklagar mig.
Men hela min organism som lägger av.
Kan inte göra två saker samtidigt längre.
Kan inte tänka.
Kan inte ta beslut.
Vill bara dra något över mig.
Bara göra sånt som inte kräver någon fysisk eller mental insats.

Höll mig hemma från advokatbyrån i två dagar. Jobbade hemifrån med redovisningar och ekonomi. Och funkar mitt huvud att jobba med då är jag inte ”sjuk” längre. Så på torsdagen var jag tillbaka igen.

Men jag hann flyga mina fyra dagar innan brakade loss i kroppen.
Hade jag haft fler leggar hade jag varit tvungen att gå av i Sthlm efter Luleå på söndagskvällen.
Hade kontakt med kollega från flyget, men hon hade inte blivit smittad.
Bra!
På onsdagen kontaktade Trafikvakten mig och frågade om jag kunde tänka mig en skidcharter till Innsbruck ToR från Göteborg på lördag.
Det tackade jag ja till.
Så nu blir det en kortis till helgen.
Ska få flyga med en av kollegorna från senaste helgen.
Och en som jag flugit med en hel del tidigare och som jag längtat efter att få flyga med igen.
Ska bli så förbaskat kul.
Så positivt!

Till helgen blir det dessa vyer igen. Alperna och skidcharter till Innsbruck ToR Göteborg.

FÖRFLYTTNING, FÖRÄNDRING OCH BEKANTA FRÅN FÖRR

Rullar ut från Centralen i Göteborg till tonerna av Velvet Undergrounds Sunday Morning.
Fortfarande beckmörkt utanför tågfönstret.
Vagnen är glest besatt.
Liksom gatorna var tomma när jag gick vid halv 6 denna torsdagsmorgon i februari.
Beror det på årstiden och den tidiga timmen…
…eller är det restriktionerna?
Hur som helst ska de lyftas snart.
Och det tackar jag för.
Sjukdomen kan inte längre anses samhällsfarlig.
Då kan vi inte längre hålla tillvaron delvis nerstängt.
Det är inte rimligt.
Gå för fan och vaccinera er och gör vad som går för att avsluta detta och sluta belasta vården i onödan.
Så tänker jag.
Börjar titta på en dokumentär på SVTPlay om antivaxxare.
Se den och förfasas!
Bästa vaccinet ever mot att lyssna på ogrundad galenskap.

Kungsgatan om morgonen. Folktomt och mörkt. Och med gammalt julpynt som fortfarande inte blivit nedplockat… Skulle önska att de kunde vara lite snabbare med det. Ser så förbaskat tråkigt ut när det är februari. Kom igen Gbg Stad! Lägg på ett kol!

I veckan har jag jobbat med redovisningar till Överförmyndarförvaltningen.
Har fått tre klara.
Nu är det bara fyra kvar.
2015 tog jag mitt första uppdrag som God Man.
Det har böljat lite fram och tillbaka med antalet huvudmän jag har.
Idag är det sju stycken.
En dog i december.
Det är oftast inget betungande arbete, men visst kan det uppstå situationer som kräver mer arbete av mig.
Jag väljer själv mina uppdrag.
Och då väljer jag bort personer med missbruk eller svåra psykiska problem.
Jag är en sifferperson, ingen socialarbetare.
Dementa damer på boenden där jag huvudsakligen tar hand om ekonomin är mer min grej.

Mitt nya boende i Sthlm. Från och med februari bor jag inneboende i denna fina fastighet i Hammarby Sjöstad. Ser mycket fram emot detta och är väldigt glad för erbjudandet att få hyra ett övernattningsrum här.

Framme i Sthlm tar jag tunnelbanans gröna linje söderut.
Inte mot Hässelby längre.
För från och med februari har jag nytt boende i Sthlm.
Åker till Skanstull och går över bron mot Hammarby Sjöstad.
Jag ska hem till Annika.
En bekant från mitt företagarliv.
Vi har umgåtts över hela världen.
Wining and dining i både Frankfurt, Stockholm, New York och Hong Kong.
Nu har hon erbjudit mig att hyra ett rum hos henne.
Ska bli spännande med denna förändring.
Tror det kommer att bli väldigt bra.
Vi tar en fika ihop och jag får en rundtur i hennes superfina lägenhet.
På söndag ska jag sova där första natten.

Solglasögon på när dörren öppnas mot Fuerteventuras sol och ljumma vindar. Det tar oss ca en timma att få planet tömt, städat, ny catering och nya passagerare på plats. Sedan lyfter vi mot Norden och Göteborg igen.

För nu är jag iväg på en inrikes- och charterslinga och ligger i Göteborg hela helgen.
Här är det västkustsvinter på fullt blås.
Ena dagen piskar regnet ner när vi bussas till Landvetter.
Ser knappast ut genom rutorna.
Och dagen efter är det blå himmel och sol.
Det är en lång dag – ToR Fuerteventura.
Solen skiner och det är 21 grader varmt när vi byter passagerare.
Vi kommer inte att behöva av-isa planet denna gång…
Allt som allt jobbar vi i 13 timmar, men utan stress.
Vi har tid på oss att sköta vårt serviceprogram.
Och jag har tid att ta en alldeles ljuvlig blå bild från bakre raden som jag lägger ut.
Den faller SAS i smaken och jag blir kontaktad av dem med en förfrågan om de får använda den.
Självklart, svara jag.
Och idag ska jag flyga en vintercharter till Turin.
En annan typ av passagerare än de som ska till solen.
Och en kortare dag än den igår.

Den blå timmen över Europa. Denna bild gillade SAS och bad att få använda den. Jättekul! Så nu hoppas jag den kommer på deras stories under morgondagen.

På torsdagen, när vi jobbar oss ner till Göteborg, får jag flyga med en bekant från ett annat av mina förra liv.
Det på Dramaten.
Vi var båda garderobiärer där i början på 90-talet.
Första kvällen jag jobbade, på genrepet till Molières ”Den Girige”, med Jan-Olof Strandberg i huvudrollen, jobbade jag dubbelt med henne på 2:a raden höger för att lära mig.
Nu är hon på väg ner till Göteborgs Filmfestival där hennes film ska visas.
Hon bjuder in mig till världspremiären.
Tyvärr måste jag avböja då jag kommer vara på väg till Turin just då.
Typiskt!
Ibland snubblar livet lite.
Men jag får se den vid ett annat tillfälle.
För det ska jag.
Det är roligt att följa människorna som passerat under min tid här på jorden.
Medan jag fortsätter leva mitt bästa liv.