ETT KONTROLLFREAK PACKAR SIN VÄSKA

Tog mig en liten sovmorgon idag.
Passar på när jag kan.
Hade telefonmöte med en av mina arbetsgivare kl 10:00.
Det gick snabbt.
Var en ny grej som jag ska ta över från honom.
Ytterligare ett steg att göra sig själv arbetslös som han säger.
Och sen satte jag igång att packa…
För nu är det jobb i luften igen.
Jag skriver ut min ”packlista SAS” från datorn.
Den jag aldrig raderade när jag blev uppsagd.
Som låg där som ett minne och ett hopp.
På den står allt jag behöver ha med.
Det finns saker jag absolut inte får missa att ta med.
Sånt jag behöver för att få arbeta ombord.
Mina badger!
Och min uniform.
Har jag inte badgerna kommer jag inte igenom security.
De måste scannas varje gång jag passerar.
Sen måste jag ha mitt pass och min Medical Report.
Pass måste vi visa emellanåt.
Och medical kan det bli check på också.

Packar alltid på samma sätt. Alla grejer ligger alltid på samma ställe. Det gör det lätt att hitta och lätt att kolla så allt är med.

Jag har delat in min packlista i fem delar.
Necessär, privata kläder, uniform, handväskan och övrigt.
Då blir det mer överskådligt.
Allt jag packar lägger jag på samma ställe varje gång.
Ja, nu sitter du och skrattar åt mitt pack-nörderi!
Erkänn!
Men jag har faktiskt ALDRIG glömt att ta med mig något (ta i trä).
Farligt att jinxa så…
Kommer väl att glömma något snart bara för det.
För mig är det något så irriterande ickekonstruktivt i att inte ha koll.
Att behöva köpa grejer eller missa något viktigt för att man inte haft koll när man packade.
Blir galen på sånt.

Det är små väskor, men de är tunga nog när jag ska dra dem med mig överallt flera dagar i rad. Det gäller att packa smart och så lätt det går.

Jag är bra på att bara ta med det nödvändiga.
Packar tight och litet.
Väskan är tung ändå när jag ska släpa runt på den överallt som jag gör i jobbet.
I necessären har jag fyllt sånt som duschtvål och bodylotion i småflaskor.
Detta trots att vi som arbetar får ta med oss vätskor genom security.
Kan ju inte checka in vårt bagage när vi ska arbeta.
Men det tar mindre plats och det är det viktiga.
Jag packar aldrig ur min necessär när jag kommer hem.
Har alltid dubbelt av det som finns där.
Ja, förutom läsglasögon och bettskena då.
Jag fyller bara på det som behöves varje gång jag packar den på nytt.

Får tänka till när jag packar kläder. Och vad jag tänker att jag ska göra de dagar jag ligger ut. Ges det tid till PW vill jag ha träningskläder med mig. Och vintern är jobbig. Den tar mer plats liksom.

När det kommer till privata kläder är jag restriktiv.
Ofta åker jag upp i det jag sen har om jag går ut någonstans.
Det får bli samma outfit de dagar jag är på jobb.
Det enda jag packar extra är träningskläder.
Men det beror på hur schemat ser ut.
Ges det tid till PW så packar jag det, annars inte.
Vinter och kyla gör det jobbigare.
Då får jag packa mer och tjockare.
Vinter och kyla tar plats helt klart.
Det är därför som jag alltid reser i uniformskappan privat också.
Att ta med en extra vinterkappa är otänkbart.
Det skulle ta hela väskan för mig.

Uniformsdelarna måste med. Jag får inte glömma något. Den är ett arbetsredskap lika viktigt som badgerna, passet och medical report.

Och uniformen måste med!
Utan den kan jag inte jobba.
Jag har skrivit upp alla uniformsdelar på listan.
Sen packar jag utifrån säsong.
Nu blir det alltid byxor och den långärmade tröjan.
Och ofta blir det den stickade, lite tjockare.
Och alltid tröjan.
Det är så skönt att kunna dra på den om det blir kyligt.
Det blir det ofta på kvällar/nätter när det är lite och göra.
När passagerarna sover och jag blir tröttare och tröttare.
Eller när vi kommer till ett utkylt plan en vintermorgon.
Ofta har ground hunnit värma upp det åt oss.
Men det händer att det är rejält kallt.

Standby på Arlanda i flera timmar. Då är det underbart att ha med datorn och kunna jobba med annat under tiden jag väntar på att bli utkallad. Just denna dagen blev det inget, men jag fick en massa gjort trots det.

Och så måste datorn med.
Det är på den jag kopplar upp mig och jobbar, om jag måste, när jag ligger ute.
Eller skriver mina blogginlägg när jag åker tåg.
Och så vill jag ha med min Ipad.
Så jag kan kolla serier eller filmer jag laddar ner.
Och så måste boken med.
Att gå och lägga mig utan att läsa är otänkbart.
Borde försöka vänja mig vid att läsa på skräm.
Men jag älskar känslan av sidor som vänds.
Känslan av hur en bok känns i handen.
Så länge det finns plats i väskan håller jag fast vid den fysiska boken.
Och jag håller fast vid min nördiga packlista.
Så jag fortsätter att få med mig allt.
Så inget blir glömt.

VARJE STÄLLE HAR SIN DOFT

Varje ställe har sin lukt, sin speciella doft.
Jag slås av det när jag stiger in på advokatbyrån och låter den tunga gamla dörren slå igen bakom mig.
Kul att vara här igen.
Det var några veckor och en jul/nyårshelg sedan.
Då låg allt framför.
Nu bakom.
Men doften från den gamla 1800-talslokalen är den samma.
Och knarrandet från den gamla parketten.
Jag hör hur en bordtennismatch pågår på våningen ovanför.
Det tjoas och tjimmas.
En boll kommer studsande nerför trappan när jag hänger av mig kappan.
Ljuden är också de samma, inser jag.
Det mesta av julen är bortplockad.
En stjärna och några ljusstakar är allt som är kvar.

”Runda Rummet” med sitt vackra ljus och sina höga fina fönster. Och självklart med en lagbok på bordet tillsammans med pennor och block.

Jag loggar in på ”receptionen” på datorn.
Kollar möteskalendern.
Kollar mailen.
Sedan går jag ner till lunchrummet och dricker lite kaffe med de som sitter där innan eftermiddagen startar och växeln går på.
När det ringer på dörren är det klienter på besök.
Jag ringer ”deras” advokat och visar sedan in dem i det förbokade mötesrummet.
Det vackra runda rummet som vetter mot Magasinsgatan/Södra Larmgatan.
Ljuset ligger så fint här om eftermiddagarna.
När solen skiner.
Jag frågar om de önskar kaffe eller te.
Med eller utan mjölk och socker?
Som ett eko av mitt arbete i luften.

På plats i receptionen. Tycker om de vackra gamla lokalerna med sina knarrande golv och sin säregna doft.

Går jag ner till mitt ”galley” igen och kollar runt efter lunchen.
En diskmaskin har precis gått klart.
Den andra är på väg att fyllas upp.
Jag tömmer den rena och startar upp den smutsiga.
Byter skyltarna ”rent” och ”smutsigt” på framsidorna på maskinerna så det stoppas in i rätt.
Rengör kaffebryggaren och fyller på kaffebönor i automaten.
Klipper upp en ny påse och andas in djupt med näsan nära öppningen.
Färska kaffebönor!
Älskar doften av färska kaffebönor.
Jag torkar av borden och ställer iordning stolarna.
Torkar av diskbänk och köksbänkar.
Sist fyller jag på frukt inför eftermiddagsfikan.
Det kommer en korg två gånger i veckan som fördelas över de fem arbetsdagarna.

Rosengrens Advokatbyrå mitt i Göteborg. Behöver du hjälp med företagsfrågor är detta en välrenommerad och proffsig byrå med kompetenta, duktiga och trevliga advokater.

I det lilla förrådet bredvid receptionen, där portomaskinen står och alla kartonger med kuvert i olika storlekar står travade i lådor, ligger högar med avslutade ärenden i mappar och boxar.
Jag letar upp ärende för ärende i det administrativa programmet.
Ändrar dem från ”pågående” till ”arkiverade”.
Och skriver det arkiveringsnummer programmet ger dem med rött på mappen/boxen.
Bär tillbaka dem till förrådet och ställer ner dem i nummerordning i lådor som sedan ska tas till arkiveringsrummet.
Funderar lite på hur länge de behöver sparas?
Bokföring är ju sju år.
Tidigare var det tio.
Nu är det ändrat till sju sedan några år tillbaka.
Hur länge måste man spara denna typ av dokument?

Byrån ligger i en vacker byggnad i hörnet Södra Larmgatan/Magasinsgatan. De pittoreska och lite gammaldags kvarteren i Göteborg. Detta är mina hemkvarter som jag tycker mycket om.

Det ringer på dörren igen.
Leverans av kopieringspapper och annat kontorsmaterial.
Jag tar emot och stämmer av mot följesedeln.
Sedan sorterar jag in det på de ställen det ska vara.
Får leverans av böcker också.
Juristböcker.
En av advokaterna ber mig kopiera ett par artiklar i en av dem.
Han ska ha nattlektyr med sig hem.
En annan får böcker som rör Företagsrekonstruktioner.
Blir så glad när han hittar dem i sitt postfack.
Advokaterna på denna byrå är specialiserade på företagsfrågor.
Arbetsrätt, bolagsrätt, företagsöverlåtelser, kommersiella avtal, obestånd/konkurser, fastigheter, offentliga upphandlingar, tvister, försäkringsärenden mm.
Behöver du, eller någon du känner, hjälp med den typen av frågor så är Rosengrens Advokatbyrå ett mycket bra tips.
Inte bara är de otroligt proffsiga och kunniga, de är trevliga också.

Backen, Lasarettsgatan, upp mot Västra Liden och hemma. För jobbet på SAS behöver jag pendla långt, ända till Sthlm. För mina andra jobb behöver jag bara gå runt hörnet i stort sett. Ja, utom när jag cyklar till Högsbo och fixar fraktdokument åt Mats förstås. Men det är en bra liten motionsrunda att hoja ut dit.

Vid dagens slut frankerar jag all post som ska iväg.
Det kommer ett bud och hämtar upp allt så det går iväg samma dag.
Jag ser över mötesrummen.
Ställer iordning om det behövs.
Och släcker.
Går till köket och kollar en sista gång.
Ställer iordning där också.
Sätter igång en diskmaskin.
Släcker.
Klockan 17:00 stänger växeln ner automatiskt.
Då loggar jag ut från datorn.
Sätter på mig ytterkläderna och går hem.
Ute regnar det.
Ett kallt januariregn.
Tur att jag bor nära.
Det tar fem minuter att gå hem.
Jag går genom ”mina” kvarter.
Södra Larmgatan, Magasinsgatan, Artielleristallarna, Vallgatan, Kungsgatan, Lasarettsgatan, Västra Liden.
Hemma.
Gör snabbt iordning mat.
18:00 är det dags för styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.
En dag i januari 2022.

ROCKSTJÄRNOR PÅ VÄG TILL NÄSTA GIG

Nu har 2022 kickat igång.
Den första oxveckan av åtta har börjat.
De tunga mörka kalla.
Sista februari är de över.
Då knackar våren på dörren.
Jag har hunnit med slutredovisningen av en person jag var god man för.
Hon som dog i december.
Det ska göras inom en månad efter dödsfallet.
Sedan ska årsredovisningar för de andra sju göras och lämnas in till Överförmyndarförvaltningen innan februari är över.
Oxvecksjobb…

PW i januarimörker och fortfarande jul på många ställen. Oxveckorna är tunga, mörka och tröga. Tar oss sakta mot ljuset och våren. Men snart är vi där igen.

Julen packade jag ner den 2:e januari.
När nyår är över orkar jag inte se den.
Då känns den bara dammig och tråkig.
Även om det bara är fyra stjärnor och en mycket sober och enkel julgran hos mig.
Tomtar är bannlyst.
Och så har jag tagit min tredje dos vaccin.
Tog den i måndags på drive-in:en i Slottsskogen.
Inrapporterat och klart till SAS.
Och nu sitter jag på tåget till Sthlm.
Dags för första flygningarna 2022.
Tänk att jag får börja 2022 med att flyga igen!

Att få börja 2022 med att återigen få flyga! Vilken lycka! Första flighterna 2022 går till Köpenhamn.

Det känns alltid lite speciellt med ett nytt år.
Men inget ”New year, new me” för mig.
Nyårslöften har jag slutat med för länge sedan.
Funderar på om jag någonsin varit den typen.
Tror inte det..
Jag vill bara fortsätta att få ha det så fint som jag har det nu.
Skruva ytterligare lite på tillvaron.
Så jag ger mig själv mera tid.
”Du lever bara en gång och den gången är nu”, sjunger 80-talsgruppen Noice i mina lurar precis nu när jag skriver detta.
”Finns bara en som vet hur du ska leva och det är du”.
Så passande, tänker jag.

Frihetskänslan i att få välja sitt eget liv. Välja precis hur jag vill leva det. Vad som är bäst för mig. Ingen annan att at hänsyn till. Det passar mig perfekt. Jag vill släppa in de jag själv väljer.

Det finns några saker jag ska göra i år.
Försöka göra…
Jag ge mig ännu mer tid att umgås med alla kul människor som finns runt omkring mig.
Gör det allaredan idag.
Men jag ska göra det ännu mer.
De där som var ett tag sedan jag träffade.
Och jag ska se till att resa!
Nomaden ska få sitt.
Jag sätter New York, Berlin, Paris och London på listan i år.
Det hade jag gjort för vår/sommar 2020.
Men det blev inte så då.

Planer inför året – inget mer än människor, socialt umgänge, resor och mig själv! Nu boardar jag 2022 och lovar mig själv att det ska bli bra. Det är upp till mig.

Jag stannar till vid Domkyrkan på väg hem efter att vi landat i Göteborg.
Klockan blev sent.
Den där stunden i soffan som jag längtat efter försvann i en evig väntan på av-isning i Oslo.
Släpper väskorna jag har på släp.
En fet råtta hoppar ur soptunnan precis framför mig.
Smiter snabbt och smidigt, trots sin feta kropp, in under busken ett par meter bort.
Ser hur svansen släpar efter den på den fuktiga marken.
En kåre av obehag över djuret rinner nerför min ryggrad.
Tar väskorna och skyndar vidare över kyrkoplanen.
Knastrande grus under mina stövelklackar.
Det är fredagskväll.
Folk i rörelse.
Och jag avslutar en arbetsdag som inte blev som planerat.

Taxar ut från ARN två timmar senare än beräknat. I ett tomt plan mot Göteborg. Imorgon väntar nya äventyr!

Flighten från Oslo är försenad redan in.
Köer vid avisningen var orsaken.
Vi hjälper till med städningen och boardar snabbt som attan i Sthlm.
Men inte blev det bättre för oss…
Från det vi boardar i Oslo och allt är klart för att lyfta tar det oss en närmare en timma innan vi är av-isade och i luften.
Planet är fullt och serveringen måste gå snabbt som attan.
Vi hinner knappast ”waista” innan vi är på väg in för landning.
Så fort har det sällan gått mellan OSL och ARN.
Vår flight till GOT blir delayad.
Och så helt plötsligt ser vi att vi ska flyga passiva ner.
På en flight kl 20:45.
Alla vi sex som är på flighten, kabin och piloter, ska flyga LPA dagen efter.
På två olika flighter från GOT.
Fyra leggar och nästan helt fulla plan.
Vi MÅSTE ner.
Så vi får ett helt eget plan.
Bara vi.
Och mat lastas på åt oss.
Man vet aldrig vad som händer en arbetsdag i luften.
Och fan vad jag gillar det!
För en liten stund är vi rockstjärnor på väg till nästa gig!

2022! Vad kommer det att ha med sig…?

GOTT NYTT 2022

Sista jobbdagen 2021 sitter jag på planet hem till Göteborg utan att veta om jag kommer hem.
Avgångstiden är redan passerad.
Vi har ingen kapten…
Det är full kabinbesättning och en styrman.
Och så är vi två passiva.
Trafikvakten sliter järnet för att hitta en ersättare.
Det handlar ju inte bara om denna flight.
I potten ligger också en ToR GOT-Fuerteventura-GOT som riskerar ställas in.
Och det vill de så klart undvika.
Till varje pris!
Jag vill bara hem och fira nyår…

Vänta och inte veta.. En del av min arbetsdag. Inte jätteofta, men det händer. Planerna kastas om och det är bara att följa med. Jag kan inte påverka något just då. Och det är lugnande på något sätt.

Alla kollar med jämna mellanrum på sina iPads för att se om det kommer någon uppdatering.
Positiv sådan.
Jag kollar MTRX imorgon.
Just in case…
Och samtidigt tänker jag att jag inte kan påverka något.
Det är bara att vänta på besked.
Skulle det bli ett negativt besked så får jag ta det då…
”Vi har en kapten!”, ropar pursern.
”Yes! Yes! Yes!” hörs från alla.
Äntligen kan vi andas ut!
Och jag kommer hem.
Tar min väska och studsar bak till plats 29A med Viktor i hälarna.
Han jobbar bak.
Alla våra passagerare som suttit i gaten och väntat och inte vetat om de ska få lyfta eller inte.
Nu får de komma ombord.
Och när kapten välkomnar dem och presenterar flighten börjar hela kabinen spontant applådera!
Underbart!

Underbar känsla när det löser sig! Och passagerarna var lättade och glada när vi äntligen fick grönt ljus och Trafikvakten hittade en kapten som kunde ta flighten. SAS har många fina människor i sin stab.

Sent omsider lyfter vi.
Då är klockan nästan 23:00.
Arlanda blänker och glittrar genom de regniga rutorna när vi rullar ut mot startbanan.
Nu är 2021 nästan över.
Bara en sista suck kvar av ett år som började så tungt.
Med en uppgiven saknad efter en livsstil jag var tvungen att lämna.
Som jag mer och mer tvivlade på att jag skulle få tillbaka.
Och så fick jag det!
När jag sitter i dånet från jetmotorerna och tittar ut på mörkret funderar jag.
Vad är det som får mig att älska det så mycket?

Hej då Arlanda för 2021. Genom regnglitter rullar vi ut mot startbanan och lyfter mot Göteborg. Kraftigt försenade, men vi kommer iväg. Tack vare en person som insåg vikten i att ställa upp när det krisar.

Crewet jag jobbade med igår och de galna kasten får mig att inse vari kärleken ligger.
Kollegorna, nomadlivet och det oförutsedda.
Jag älskar nya möten.
Med både människor, situationer och ställen.
Vi jobbar ju hela tiden i nya konstellationer.
Och när jag ligger ute på jobb möter nya ställen och situationer hela tiden.
Vanligtvis blir arbetsdagen som den är planerad.
Men inte alltid…
Att inte riktigt veta vad som kan hända när dagen börjar skulle säkert vara otänkbart för många.
Men det är det inte för mig.
För jag behöver inte lösa problemen.
Bara hänga med och göra det jobb jag ska.

Får möjligheten att åka in till Sthlm och shoppa lite nödvändigheter innan jag ska checka in för att flyga Kiruna. Passar på att ta en fika på Kulturhuset Stadsteatern. Sitter och titta ut över ett grått och disigt Sergels Torg och bara älskar det.

Nu har jag skålat in framtiden med vänner.
Nu ligger ett helt orört 2022 framför mig.
365 orörda dagar.
Om ett år vet vi hur det blev.
Men till dess måste vi leva det.
Livet kan inte skjutas upp till sen.
Och jag tänker fortsätta sluka det.
Girigt och hungrigt.
Varför hålla tillbaka liksom?
Det är detta jag får och då ska det användas.

Några av de vänner som var med och firade in nyåret. Min familj av vänner. Så oerhört viktig för mig när jag valt att leva som jag gör.

Jag hoppas min familj av vänner får ett underbart 2022.
Både de som finns nära och de som är lite längre bort.
Och jag hoppas att massor av nya människor fortsätter att komma in i mitt liv.
Både män och kvinnor.
Så länge de placerar ett leende i ansiktet på mig.
Och får mig att känna mig levande och lycklig.
Då är de välkomna.
Jag hoppas min familj får må bra.
Mina syskon med sina familjer.
Min mamma.
Och hela min enorma släkt
Jag hoppas vi alla finns kvar när 2022 är slut…
Att våra hjärtan fortfarande slår då.

Gott Nytt År 2022. Jag hoppas min familj och mina vänner finns kvar när detta år går mot sitt slut. Och jag hoppas av hela min själ att jag får fortsätta mitt liv i luften. Det håller mig ung i sinnet, fyller mig med energi och sätter ett stort smile i mitt face.

Och jag hoppas av hela min själ att jag får fortsätta mitt liv i luften.
Den energi det ger mig är så stor.
Den gör mig yngre och gladare för var dag.
Jag känner en så stor tacksamhet för att jag fick komma tillbaka.
Att 2021 skulle avslutas så här trodde jag aldrig 2020.
Och det är just det som är livet.
Jag vet aldrig vad som väntar därframme…
GOTT NYTT 2022!
”May your coming year be filled with magic and dreams and good madness.
I hope you read some fine books
and kiss someone who thinks you’re wonderful,
and don’t forget to make some art
write or draw or build or sing or live as only you can.
And I hope, somewhere in the this year, you surprise yourself”
Neil Gaiman