NÄR SOLEN FÄRGAR JUNINATTEN

Jag är inte så noga med att fira helger.
Om det är nyår eller midsommar spelar liksom ingen roll.
Jag jobbar gärna.
Det är väl egentligen bara julafton som jag tycker är lite speciell.
Och så länge jag har min mamma kvar kommer jag att försöka tillbringa julafton med henne.
Men sen kommer det en dag då det förändras.
Då jag istället kommer att fira jul själv.
Eller med vänner.
Nåväl.
Det tar jag då.

Jobba en ”storhelg” är inga problem för mig. För mig är inte det viktigt. Varje dag som är kul är en bra dag oavsett. Jag har nog aldrig varit någon som planerar och ”MÅSTE” göra något bra på en storhelg. Onödigt, tänker jag!

Så att vara schemalagd hela midsommarhelgen är inga problem för mig.
Och vet du, jag tror detta är en av de bästa midsomrar jag upplevt.
Inte bara för att vädret för en gångs skull var bedårande.
Det bästa på över 50 år sas det.
Utan snarare för att jag gavs möjlighet att verkligen ta tillvara av allt det som är så vackert.
Dessa dagar var det en morgonslinga.
Med tidig uppstigning.
När solen redan står högt när jag går nerför Kungsgatan för att möta de andra.
Min sommarkorridor tom på folk.
Bara jag och väskan.
Lindarna utanför Lidl har börjat tappa sina blommor nu.
Men de doftar fortfarande lite där de ligger torra på trottoaren.
Nu är det mer nyponrosornas tid.
Men några sådana buskar finns inte på min väg till pick-up.
Och sen, tidigt sänggående.
Då jag drar ner persiennerna för att sova.
Och det fortfarande är åtskilliga timmar till solen en kort stund ska gå ner.
Det där skira juninätterna som aldrig blir riktigt mörka.
Som alltid färgas av ett ljus som ligger strax under horisonten.

En av mina bästa midsomrar någonsin. Enkel och prestigelös ombord på en Airbus mellan GOT och Zakynthos. Tänk vad lite som behövs. Och jag inser återigen att det är sällskapet det kommer an på.

Vi i crewet firar midsommar både i luften och på marken.
På de sätt som funkar för oss.
Med våra begränsade möjligheter.
Först ombord på planet med blåbärspaj som vi värmer i ugnen, kaffe och prästkragar i kruka med midsommarstång.
Och sen när vi landar tar vi spårvagnen ut till Saltholmen.
Temperaturen visar på 28 grader.
Himlen är klarblå.
Måsarna skränar och seglar runt på vindarna.
Segelbåtarna glider tyst förbi.
Fyllda av firande människor.
Vi går ut på klipporna och möts av ett sommarglittrande västerhav.
Och av folk som tänkt som vi.

En midsommar som är en av de bästa jag haft. Också detta enkelt och prestigelöst, med ett toppengäng och underbart väder. Livet!

Vi hittar ett ställe stort nog för att rymma oss alla.
Vi dukar upp med det vi hade möjlighet att komma över så här sent påkommet.
Två sillburkar, knäckebröd, lite godis, en låda jordgubbar, körsbär, chips, camembert, och lite vin jag tog med hemifrån.
Michael har en liten högtalare med sig.
Vi låter Spotify spelar sommarlåtar medan solen värmer huden och vi ständigt ändrar sittställning på stenklipporna.
I och för sig rundade och mjukt slipade av vågor från urminnes tider.
Men hårda mot våra rumpor.
Det är några timmar av totalt lugn och massor av midsommar.

På hårda klippor med kollegor. Med varm sol och ljumma vindar mot huden.

Och nu sitter jag på min balkong.
Jag har fällt upp parasollet mot solen.
På högtalaren sjunger Totta Näslund och Josefin Nilsson.
Det är fortfarande 28 grader varmt.
Måsarna skränar och seglar mellan stenhusen här i city.
Och jag har gått av efter fyra dagar i luften.
Imorgon har jag lovat trafikvakten att ha standby från Göteborg om något oförutsett skulle hända och någon behövs snabbt här nere.
Men just nu ska jag bara lata mig och ikväll ska jag gå tidigt i säng.
Sova är underskattat.
Älskar att sova.

I lugnet under parasollet på balkongen. Hemma. Efter fyra fina dagar i luften. Nu ska jag vara ledig och hemmajobba några dagar.

MINNEN OCH MÄNNISKOR

04:15 ringer väckarklockan.
Efter tre dagar med sovmorgnar.
Och inte speciellt mycket på jobbagendan.
Det är dags att åka till Sthlm igen.
Lite av nattsvalkan ligger kvar i luften när jag går mot Centralen.
Sommarsverige böljar grönt och frodigt utanför tågfönstret.
Med midsommarsolen som en gigantisk strålkastare.
Åker upp extra tidigt idag.
För att ta ett sista farväl av en mycket god vän.

Christina så som jag minns henne från våra år tillsammans nere i Nice. Så mycket roligt vi hade. Så många fina minnen av och med henne. Så enkel och chosefri. Vila i frid min kära vän.

Det blir en fin och stämningsfull stund ute på Lidingö.
Jag tittar på hennes urna som står på ett bord med ljus och blommor och minns det liv vi levde nere i Nice för så många år sedan.
Jag kan se henne framför mig.
Lång och ståtlig, med klipp i steget, komma in på vår stamhak.
Våra sittningar med vin och cigg.
Alla våra skratt och förtroenden.
Så många år sedan.
Nu ska vi aldrig mer att dricka pastis på Astons takterrass.
Se Medelhavet komma till ro medan solen går ner i ett pastelldis bortom flygplatsen.
Och svalorna tjuter högt ovanför oss.

Sommarkvällar i Europa. Inser hur mycket jag saknat detta jobb när jag får återse Europa om sommaren från en flygplanstrappa. Känna värmen och lukten av het asfalt och jetbränsle.

En stund senare är jag tillbaka i mitt liv här och nu.
I min uniform ute på crew base.
Med en kaffe och tankar.
Det här är också ett liv jag en dag kommer att lämna bakom mig.
Människor jag möter här kommer en dag att vara minnen.
Några kommer att göra djupare avtryck.
Andra fladdrar förbi.
Precis som åren med mitt företag.
Mina år i Stockholm på Dramaten.
Och mina ungdomsår hemma i byn.
Alla minnen och människor från då.
Vänskapsband som töjs ut tills de är så tunna att de försvinner.
För att livet helt enkelt går vidare.
Och man korsar inte längre varandras vägar.
Man går åt olika håll.
Det blir mycket minnen när livet packar in under en.

Ombytt och klar för en dag i luften. Malaga är lång. Och när det dessutom kommer att vara check-out kl 02:00 i natt så känns det ännu tuffare. Men allt går. Det gäller att förbereda sig med sömnen på rätt sätt.

På fredagen står det Malaga på rostern.
Och vi kommer att checka ut kl 02:00 i natt.
Inser att jag troligtvis kommer att dygna.
För jag kommer nog inte att sova förrän 04:00.
Jag är alldeles för gammal för att dygna..!!
Och på lördagen ska jag flyga en charter till Preveza.
Inte lika lång.
Inte lika sen.
Men ändå…
Jag har fått peppa för detta.
På torsdagen sover jag länge på morgonen.
Och så en nap mitt på dagen.
Sen gick sedan och lade mig redan vid 20:15.
Plus att jag sov en dryg timma på tåget på fredag morgon.
På flighten på väg hem från Malaga är jag ganska nöjd.
Preppet har funkat bra.
Jag känner mig helt ok även om jag så klart är trött.
Jag få lift med en av piloterna ända hem.
Ja inte till Gbg, men till St Eriksgatan.
Underbart!
Somnar direkt när jag lägger huvudet på kudden.
Lördagen till Preveza går fint.
En kul flight med roliga passagerare.
Och ett fint crew.
Vi tar selfies på flygplanstrappan.
Har svårt att få till det.
Armarna är inte tillräckligt långa.
Men till slut lyckas vi.
Nya människor att minnas.
Från en flygande sommar i Europa.

Hela Preveza-crewet samlat på flygplanstrappan för en groupie! Vilket toppengäng! Nya människor som läggs till minnena i livet.

När jag landat har jag fått en bild skickad från min syster.
Jag öppnar den.
Det är en dödsannons för en av mina klasskamrater från grundskolan.
Ingrid.
Våra vägar brukade korsas på Bokmässan där hon hade monter.
Jag kom alltid som besökare.
Och ibland i Varberg där hon bodde och jag har sommarställe.
Vi sågs på mat och vin.
Nu är hon borta.
Nu var det hennes tur.
En dag ska det vara min.
Och när livet är över kommer det aldrig mer igen.
För när vi dör sopar vinden undan våra fotspår.
Sedan är vi borta.

Ännu en sommarkväll i Europa. Försöker ta allt tillvara för jag vet att en dag kommer detta bara var ett minne det också.

KALLT KAFFE

Galleyet med sina vagnar.
Och sina units.
Allt latchat och klart.
Står i min uniform med min kollega.
Hälsar alla som går på ”välkommen”.
Kaffet i min mugg bakom mig börjar kallna.
Koffein för att vakna de tidiga morgnarna.
Och för vakenheten de sena nätterna.
Från gryning till gryning.
Natt till natt.
Hur mycket rätt till glädje har jag?
Har vi alla en utmätt mängd?
Är min förbrukad?
Ska jag behöva lätta foten från gasen igen?
Backa några steg, sitta still.
Livet slår ner oss emellanåt.
Och det går inte att låta bli att oroa sig.
Konstigt vore det väl annars.
Hur länge får jag bli kvar denna gång?

Dagen innan denna slinga blev jag kontaktad av trafikvakten med erbjudande att börja en dag tidigare och jobba upp till Sthlm. Perfekt! Kom upp lite tidigare än beräknat och tjänade en hacka. Det är så här jag vill fortsätta ha det… Det får inte hända något med bolaget nu!

Jag går Kungsgatan ner dessa tidiga junimorgnar.
Ihop med koltrasten och hans vackra sång.
Och med doften av de blommande lindarna.
Drar min väska genom sommarkorridoren.
Inuti mig en oroad själ.
Som fladdrar till nere i magen när tankarna kommer.
Går jag här i höst när linden växlar färg och tappar sina blad?
Eller i vinter när flingorna singlar ner över dess kala grenar.
Eller nästa sommar?
I dess doft och i det nordiska ljuset om morgonen.
Allt jag vill är att få jobba och leva som jag gör nu.
Utan att oroa mig för strejker.
Eller bolagets ekonomi.
Jag vill ha lugn och ro i sinnet.

Kungsgatan en junimorgon en lördagsmorgon. Klockan är strax efter 4. På ”The Irish Embassy” är det fullt drag. Musiken dånar ut över gatan och där är fullt med folk i olika stadier av berusning. Och så jag som passerar med min väska. Vill inte byta med dem…

Vi glömmer inte de liv vi levt bredvid.
De dagar vi levt med varandra.
Jag vill inte missta mina kollegor.
Min flock.
Igen.
Vi har blandat våra liv.
Våra erfarenheter.
Våra hemligheter.
Sorg och glädje.
Så väldigt nära varande på kort tid i detta jobb.
Så mycket sanningar över en mugg kaffe mellan arbetsmomenten.
Eller när vi sitter som små tvättbjörnar och äter bredvid ”waste bins” och toaletter.
Eller på var sitt jumpseat.
I väntan på att lyfta.
Eller landa.

Galleyet på en Airbus CEO. Större och bättre att arbeta i än det på de nyare Airbus NEO. Men till syvende och sist så kokar det ner till VEM jag jobbar med. Alla dessa kollegor som blivit en så viktig del av mitt liv.

Kaffet kallnar ofta i min mugg.
Det blir så när jag jobbar.
Jag fixar mig en som jag hinner sippa lite på.
Och när jag kommer tillbaka med drinkvagnen är den kall.
Jag har behövt mycket kaffe denna slinga.
Har sovit dåligt.
Och stigit upp mycket tidigt.
Har en ond handled som väcker mig.
Ett par alvedon och invänta att smärtan klingar av.
Sedan sova igen.
Det är ledvätska som läckt ut  från en blåsa på en led.
Det är i alla fall läkarnas bedömning.
Så jag har jobbat med en lindad vänsterhand.
Det har gått bra.
Det är egentligen bara nätterna som varit jobbiga.
Nu får jag några dagar hemma.
Med annat jobb.
Inga nattliga uppstigningar på ett tag.
Nu ska kaffet få kallna när jag slukas av siffror och mail vid datorn.

Det lilla jaktslottet om natten. En juninatt, 02:45, när jag stiger upp för att börja min dag. Önskar det alltid vore så här ljust och vackert. Jag älskar verkligen sommaren.

INRIKES SÅ IN I NORDEN

Göteborg är försommarvackert och nyvaket.
Avenyn ligger öde och tom när jag rullar iväg med flygbussen.
I Stockholm är det ösregn över Arlanda.
Köper frukost i convinikylen på basen.
Där är det också lugnt och ganska folktomt.
De flesta är redan ute på sina morgonturer.
Sätter mig i en av massagestolarna och låter mig knådas av maskinen.
Fötterna blir så hårt åtgångna att jag drar upp dem ur stolens hårda grepp.
Det är inte det minsta skönt!
Note to self – inte massagestolen igen.
Åtminstone inte det programmet.

Redo för en ny arbetsdag i luften. Ska få flyga till ställen jag aldrig flugit till tidigare. Lite inrikes i Norge.

Fyra snabba inrikes med ett mealstop emellan.
Först Malmö och sedan Umeå.
Sitter en trappa upp i SkyCity och äter lunch.
Ser kön till säkerhetskontrollen.
Lång som en evighet ringlar den sig från terminal 5, genom hela SkyCity och ända bort till terminal 4.
Ni som ska resa från Arlanda i sommar – var i mycket god tid!
Jag hoppas de snart är ikapp med rekryteringen till säkerhetskontrollen.
Det är det som är problem har jag förstått.
Sist på dagen flyger jag passiv till Oslo med Åhsa och Johan.
Leena får vi lämna kvar för hon har tappat rösten totalt och kan bara väsa.
Istället får vi en norsk kollega på standby som ska möta upp oss dagen efter.
Oslo är en mix av sol och vita moln.
Ösregnet som vräkte ner över Sthlm har vi lämnat bakom oss.

När man får lite tid tillsammans med kollegorna. Så himla roligt.

Vi blir bussade till hotellet i centrala Oslo.
Alla tre får var sin svit om två rejäla rum och lyxig toa med båda badkar och dusch.
Norge vet hur vi ska behandlas konstaterar vi.
För att fira denna uppgradering i livet tar vi hissen upp till 33:e våningen och hotellets skybar.
Vi sitter vi och pratar medan vi ser solen gå ner över Oslo.
Magnifikt!
Vid 22:30-tiden lägger jag mig.
Fönstret får stå öppet mot den ljusa svala Oslonatten.
Och jag sover som en prinsessa i min breda dubbelsäng.

Utsikt mot Oslo från 33:e våningen. Med ett försommarljus som bara finns hos oss här i Norden. Magnifikt!

I Norge har de en grej som kallas ”piliotpakke”.
Det är ett matpaket som vi, mot uppvisande av badge och anställningsnummer, kan hämta ut.
Det passar vi på att göra när vi kommer till Gardermoen på förmiddagen.
Kostar gratis!
Eftersom vi är i laxens förlovade land tar jag en sallad med nämnda fisk, humus, linser och bönor.
Vid gate A12 möter vi upp Siri.
Vår norska kollega.
Hon och jag jobbar bak.
Jag har position 2L.
Med andra ord är det jag som sköter våra betalterminaler och har ansvar för kolla av kabinen.
Och så ska jag briefa de som sitter vid nödutgångarna.

Lazy morgon i sviten! Vilka fantastiska rum vi fick denna gång. Alla tre. Synd att jag inte hann med någon pw i Oslo denna gång, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.

Sen lyfter vi mot Alta.
I Nordnorge, i Finnmark.
Med fötterna i Barens hav.
Så långt norrut har jag aldrig varit.
Det ligger fortfarande snö på fjälltopparna.
Det kan jag se från mitt jumpseat därbak.
Här bor drygt 15.000 invånare.
Nästa ställe norrut är Svalbard.
Där skulle jag väldigt gärna vilja ha en layover.
Det hade varit en upplevelse.
Jag hade väldigt gärna legat ute på en Norge-slinga i fyra-fem dagar.
Få ha layover på ställen som Tromsö, Trondheim, Bergen, Stavanger osv.
Hoppas jag får det snart.
En hel del kollegor har haft det så det är inte omöjligt.

Bakre galleyet på en Airbus CEO. Det bakre på NEO:n är bara hälften så stort då de två bakre toaletterna ligger där också. På CEO:n ligger de utanför galleyet. Det är betydligt mer praktiskt för oss arbetsmässigt.

Men jag kommer till Bergen idag.
Fast bara på vändning.
Ser en del av landskapet från mitt lilla fönster därbak.
Och från bakdörren när vi byter passagerare.
Sen lämnar vi Norges andra stad och åker tillbaka till Oslo.
På vägen upp till Alta åt jag den lastade crewmaten.
Hör och häpna – det var lax!
Och nu vid gate D7, i väntan på maskinen till Stockholm och sista leggen för dagen, är jag oerhört glad för min ”pilotpakke” som ligger i väskan och väntar på att bli uppäten.
Den smakar ljuvligt i en hungrig mun.
Men jag har aldrig varit kräsen när det gäller mat.
Jag lever inte för att äta.
Tvärtom.
Jag äter för att leva.

Lördag morgon i Sthlm. Strax frukost och sedan väntar en tur söderut. Till Turkiet idag.