Om två veckor är vi mitt uppe i julhelgen.
Och jag ska fira jul ensam för första gången i mitt liv.
Med min kaffe i soffan på morgnarna ser jag mycket tips i morgon-TV om hur vi ska ”överleva” julen i år.
Och visst, det blir annorlunda för många av oss.
Men att fokusera på att ”överleva” den tänker jag inte göra.
Jag tror det kommer att bli riktigt bra.
Jag ska göra det till något bra.
Till något nytt.
Och vem vet, det kanske slutar med att jag inte vill gå tillbaka och fira jul ”som förr” igen.
Jag är inte traditionsbunden.
Inte på det sättet att allt måste vara som det alltid har varit.
Tycker det är ganska skönt när det blir nytt.
Och förändringar kommer oavsett jag vill eller inte.
När jag var barn var vi alltid hos mormor och morfar med mammas syskon och deras familjer.
Det var Kalle Anka, julmat och tomte.
Mina kusiner och jag hade bestämda platser där vi alltid satt.
Min var längst till höger, vid finskåpet med allt porslin och alla foton.
Bredvid mig satt Hillevi.
Farmor och farfar å sin sida, hade 15 barn och 41 barnbarn…
Ja, jag vet, det är helt galet vilken jättefamilj det var.
Skulle alla samlats där hade vi blivit 73 st.
Jag brukade åka med pappa upp på förmiddagen och önska god jul.
Att fira jul tillsammans där var inte möjligt.
Men tiden går obönhörligen framåt.
Och jag kommer aldrig mer att sitta vid det där finskåpet bredvid Hillevi på julafton.
Inte heller kommer jag att stiga in i farmor och farfars kaffedoftande kök där det aldrig var tomt.
Det livet finns inte kvar längre.
Jag önskar många gånger att tv kunde våga visa något annat än de gör.
Jag är totalt ointresserad av att se samma Kalle Anka-timme varje julafton.
Har sedan många år slutat titta.
Det samma gäller Johanna som visslar, rebellen Karl-Bertil med fryntlig fader och öm moder och så sist Tomten som gjort alla med barn.
Men det är jag.
Inser att jag troligtvis är i minoritet.
Jag skulle älskar att få se något annat.
Surprise me, TV!! tänker jag.
Tur att det finns många kanaler, HBO och Netflix.
Och så det där med julpynt.
Åren har gjort mig sparsam där också.
Halmbockarna hade tillsammans med kulor, glitter och tomtar inte plockats upp på många år och nu har de åkt ut.
De hamnade på Smyrna SecondHand efter att ha stått i lådor i källaren till ingen nytta.
Inte en tomte kommer över min tröskel.
Ja, förutom de två jag målade i en porslinsmålningskurs med ABF 1980.
De får stå i köksfönstret.
I år ska jag göra min alldeles egen jul.
Min mamma är 80 och vi kan inte riskera att hon blir smittad.
Vi får höras på telefon under dagen.
Och hon kommer att ha det bra med sin särbo som firar med henne.
Planen är att Kenneth, min gode vän och fd granne, kommer hit och vi fixar lite mat och dricker vin på julaftons eftermiddag/kväll.
Det är många som kommer att fira jul på annorlunda sätt denna gång.
Och det är säkert många som tycker det känns tungt.
Men julafton har inte fler timmar än någon annan dag.
Det är en dag, inte ett liv.
Det är en jul, detta år, inte för all framtid.
