Tittar ut på Norge.
Här är det också mitt i den beige årstiden.
Då ännu inget börjat spira förutom några tidiga tussilago och blåsippor.
Lutar huvudet mot nackstödet.
Kopplar bort mig själv en stund.
Det är långt in till Oslo från Gardermoen.
Solen tränger igenom den tunna huden över mina slutna ögonlock.
Träffar mig via takluckan.
Det är bara chauffören och jag i taxibussen.
Jag lämnade mitt Sthlmscrew på ARN.
Fick ett norskt istället och åkte tillbaka.
Nu körs jag ensam in till stan för en ny övernattning.
Min stand-byhelg har kickat in bra.
Efter Malagaflygningen i torsdags, som låg schemalagd, blev jag uppringd av Trafikvakten.
Stod vid Swedaviadisken och köpte ett flygbusskort när jag fick jobb utlagt alla dagar.
Toppen!
Annars började det ju lite krångligt.
Med nedfallen elkabel strax efter stationen i Herrljunga.
Där blev tåget stående i 2,5 timma innan vi kunde rulla vidare mot Sthlm.
Lurigt det där med tåg.
De kan bli stående och sedan vet du inte när du kommer väg.
Med flyget är det ju så att när vi väl är uppe i luften så vet vi när vi kommer att landa.
Då blir det liksom inte stopp där uppe.
Inte ultimat att somna vid 22:45 när jag ska upp 02:45.
Bara fyra timmars sömn i kroppen innan en Malagaflight…
Naaa, inte bra.
Men det funkade.
En natt är ok.
På fredagen har jag en senare check-in.
Inte förrän 09:10.
Och vid 10:00 ska vi lyfta mot Nice.
Kontaktar Fred, ”brorsan”, och säger åt honom att ha koll när vi åker tillbaka.
För när man sitter på hans terrass så ser man.
Ser planen lyfta mot himlen.
Hur de blir synliga när de kommer ovanför husen framför hans.
Ser hur de vänder ut över Medelhavet.
Jag vet precis hur det ser ut och låter.
Där har jag suttit många gånger i Rivieranvärmen
Suttit där och sett och hört dem.
Kan se det framför mig.
Men vi blir sena att lyfta från Arlanda.
För det börjar inte riktigt som planerat.
Det kommer ombord tre personer som väljer att lämna planet.
Kapten försöker få dem att ändra sig, men de går av.
Och detta påverkar så klart vår möjlighet att lyfta.
Planet är redan fullsatt.
Alla är ombord.
Kapten tar telefonen, slår på PA ALL och förklarar för dem vad som hänt och vad det medför.
Alla måste lämna planet.
Och ta med sig allt sitt handbagage.
Inget får lämnas kvar.
Det går alltså inte att låta någon gå på för att sedan lämna planet och inte komma tillbaka.
Säkerheten går alltid först på SAS.
Precis som när det finns incheckat bagage, men passageraren inte dyker upp.
Då måste det plockas av innan vi kan lyfta.
Och med den oro vi just nu har i vår närhet, så är det ännu viktigare att vara uppmärksam.
När planet är tomt och bara vi i besättningen är kvar görs en noggrann Security Search.
Så vad letar vi efter?
Jo, föremål som inte ska finnas där.
Bomber, så klart, vapen av olika slag, men även annat som kan skada planet, övriga passagerare och oss i besättningen.
När Searchen är klar släpps passagerarna ombord igen.
Och vi kan avgå med ca 45 minuters försening.
Nu sitter jag ensam på ett hotellrum i centrala Oslo.
Idag var en kort dag för mig.
Bara en Oslo-Arlanda-Oslo.
Checkade ut redan 10:25.
Utanför fönstret är det vår.
Himlen är blå och det är ca 8-9 grader.
Så jag ska dra på mig pw-kläderna och ge mig ut på en långis i stan.
Nere till vattnet och kanske en sväng till Grünerlökka.
Jag ska äta någonstans där det inte kostar en förmögenhet.
Och sen ska jag lägga mig tidigt.
Det är early bird imorgon.
Uppstigning 04:00.
Och sen väntar en ToR Teneriffa.
En lång dag.
Med ett norsk/dansk/svenskt crew.
Och jag ska stå för de blå-gula färgerna.
