EN LAS PALMAS I NOVEMBER

Det har blivit en del långa flighter sedan jag började igen.
Både i oktober och november.
Och det kommer i december också.
Men jag klagar inte.
Det är bra timmar när jag ändå är uppe och jobbar.
Men vad är det med mig och de långa flighterna?
Förra helgen var det dimma på Kreta.
Nu är det aska från vulkanen på La Palma som täcker motorns rotorblad efter landning.
Vi riskerar än en gång att bli kvar därnere.
Inte mig emot, men nu blev det inte så.
Det finns ju alltid en deadline när vi inte kan lyfta längre.
När vi inte kommer att nå ända till vår slutdestination.
Då tiden vi får vara i luften är passerad.
Sånt är inget som vi kan avgöra själva.
Det är luftfartsmyndigheterna som bestämmer.

Tekniker på plats. Här torkas rotorbladen rena från vulkanaska och motorerna kontrolleras.

Många tekniker är på plats och det är mycket kommunikation med tekniker både i Köpenhamn och Stockholm.
Allt för att säkerställa att säkerheten är ok.
Ulf, som är kapten, håller oss hela tiden informerade om vad som händer.
Och hur allt utvecklas.
Till slut kan vi lyfta, med 1,5 timmas försening.
Så istället för landning strax efter 23 i Oslo så blir det 00:30.
Det är en lång dag.
Nästa 15 timmar.
Då är vi 19 minuter från att tvingas gå ner någonstans.
På vägen upp bokar kapten om oss så vi ska slippa sitta i crewbuss i en timma in till Oslo.
Nu blir det airport hotel.
Gott så.
Min Oslo-PW får jag spara till ett annat tillfälle.

Redo att jobba!

På natten kurrar min mage så jag har svårt att somna…
Den håller mig vaken.
Den ska väl jobba lite med de spicy räkorna den fick på hemvägen.
Kommer att tänka på passagerare som blir magsjuka på flighterna.
Som har ätit något dåligt på flygplatsen.
Och när vi väl kommer upp i luften då slår det till.
Matförgiftning deluxe.
Denna gång har vi två.
De hade ätit varsin likadan baguette innan boarding.
Och det blev inte bra…

Gudrun och jag i bakre galleyet på Las Palmas-flighten. Helt underbart arbetspass när jag får arbeta med de där kollegorna som kommit att bli goda vänner och betyda något för mig. Så mycket kontakt vi hade i samband med återrekryteringen. Då vi ena dagen misströstade och andra dagen jublade av glädje när vi kom vidare.

Vi fixar vatten med det salt vi kan hitta i våra units.
Vi upplät de två bakersta raderna som egentligen är till för crew på Las Palmas-flighter.
På så sätt var de nära toaletterna.
Och vi som jobbar bak kan ha koll på dem.
Att de är ok.
Hemresan blir en veritabel pärs för dem.
Det är tydligt.
Men det är ingen risk för smitta då det är matförgiftning och inte maginfluensa.
Min kollega är sjuksköterska.
Det känns bra att ha henne i bakre galleyet.

Gardermoen från ett hotellfönster när jag precis ska gå och lägga mig efter en mycket lång arbetsdag. Snöblandade droppar föll tungt när vi korsade övergångsstället och gick de få stegen dit.

När magen har lugnat sig med sitt kurrande somnar jag.
Då kommer nästa grej.
Kramp i hålfoten.
Jag försöker trycka ut musklerna under foten.
Pressar tårna mot madrassen.
Ger upp.
Går på toaletten.
Dricker vatten för att hjälpa till att lösa krampen.
Det är ju ofta vätskebrist som är orsaken.
Sen går jag fram och tillbaka i rummet.
Trycker hålfoten mot golvet.
Fram och tillbaka.
Jag drar ifrån gardinerna.
Därutanför glittrar Gardermoen i mörkret.
Lugnt och tyst nu.
Klockan är halv fyra.
Det är fuktigt natt.
Tomt på folk.
Tunga snöblandade droppar faller glest.
Ett andetag från vinter.
Dagen efter flyger jag passiv tillbaka till Stockholm.
Det är allt jag gör den dagen.
Tar in på hotellet vid Arlanda.
Äter och lägger mig tidigt.
Dagen efter är det check in 05:10 och Malta på rostern.

Och så får jag jobba en Malta med Maria! Så mycket vi har att prata om. Som vanligt. Så mycket att det får bli ett eget blogginlägg. Om män och förhållanden och allt däremellan.

Det är en bra jobbhelg.
Till LPA fick jag flyga med min väninna Gudrun.
Och nu ska jag få flyga med en annan väninna, Maria.
Dessa kollegor va!
Maria och jag hamnar snabbt i ett snack om män.
Detta eviga samtalsämne.
Vi har båda ruttna erfarenheter bakom oss.
Som vi talat om tidigare när vi jobbat ihop.
Men det är ett ämne som kan manglas många varv.
Det blir mycket som dryftas.
Så mycket att jag tror det får bli ett eget blogginlägg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.