MINNEN OCH MÄNNISKOR

04:15 ringer väckarklockan.
Efter tre dagar med sovmorgnar.
Och inte speciellt mycket på jobbagendan.
Det är dags att åka till Sthlm igen.
Lite av nattsvalkan ligger kvar i luften när jag går mot Centralen.
Sommarsverige böljar grönt och frodigt utanför tågfönstret.
Med midsommarsolen som en gigantisk strålkastare.
Åker upp extra tidigt idag.
För att ta ett sista farväl av en mycket god vän.

Christina så som jag minns henne från våra år tillsammans nere i Nice. Så mycket roligt vi hade. Så många fina minnen av och med henne. Så enkel och chosefri. Vila i frid min kära vän.

Det blir en fin och stämningsfull stund ute på Lidingö.
Jag tittar på hennes urna som står på ett bord med ljus och blommor och minns det liv vi levde nere i Nice för så många år sedan.
Jag kan se henne framför mig.
Lång och ståtlig, med klipp i steget, komma in på vår stamhak.
Våra sittningar med vin och cigg.
Alla våra skratt och förtroenden.
Så många år sedan.
Nu ska vi aldrig mer att dricka pastis på Astons takterrass.
Se Medelhavet komma till ro medan solen går ner i ett pastelldis bortom flygplatsen.
Och svalorna tjuter högt ovanför oss.

Sommarkvällar i Europa. Inser hur mycket jag saknat detta jobb när jag får återse Europa om sommaren från en flygplanstrappa. Känna värmen och lukten av het asfalt och jetbränsle.

En stund senare är jag tillbaka i mitt liv här och nu.
I min uniform ute på crew base.
Med en kaffe och tankar.
Det här är också ett liv jag en dag kommer att lämna bakom mig.
Människor jag möter här kommer en dag att vara minnen.
Några kommer att göra djupare avtryck.
Andra fladdrar förbi.
Precis som åren med mitt företag.
Mina år i Stockholm på Dramaten.
Och mina ungdomsår hemma i byn.
Alla minnen och människor från då.
Vänskapsband som töjs ut tills de är så tunna att de försvinner.
För att livet helt enkelt går vidare.
Och man korsar inte längre varandras vägar.
Man går åt olika håll.
Det blir mycket minnen när livet packar in under en.

Ombytt och klar för en dag i luften. Malaga är lång. Och när det dessutom kommer att vara check-out kl 02:00 i natt så känns det ännu tuffare. Men allt går. Det gäller att förbereda sig med sömnen på rätt sätt.

På fredagen står det Malaga på rostern.
Och vi kommer att checka ut kl 02:00 i natt.
Inser att jag troligtvis kommer att dygna.
För jag kommer nog inte att sova förrän 04:00.
Jag är alldeles för gammal för att dygna..!!
Och på lördagen ska jag flyga en charter till Preveza.
Inte lika lång.
Inte lika sen.
Men ändå…
Jag har fått peppa för detta.
På torsdagen sover jag länge på morgonen.
Och så en nap mitt på dagen.
Sen gick sedan och lade mig redan vid 20:15.
Plus att jag sov en dryg timma på tåget på fredag morgon.
På flighten på väg hem från Malaga är jag ganska nöjd.
Preppet har funkat bra.
Jag känner mig helt ok även om jag så klart är trött.
Jag få lift med en av piloterna ända hem.
Ja inte till Gbg, men till St Eriksgatan.
Underbart!
Somnar direkt när jag lägger huvudet på kudden.
Lördagen till Preveza går fint.
En kul flight med roliga passagerare.
Och ett fint crew.
Vi tar selfies på flygplanstrappan.
Har svårt att få till det.
Armarna är inte tillräckligt långa.
Men till slut lyckas vi.
Nya människor att minnas.
Från en flygande sommar i Europa.

Hela Preveza-crewet samlat på flygplanstrappan för en groupie! Vilket toppengäng! Nya människor som läggs till minnena i livet.

När jag landat har jag fått en bild skickad från min syster.
Jag öppnar den.
Det är en dödsannons för en av mina klasskamrater från grundskolan.
Ingrid.
Våra vägar brukade korsas på Bokmässan där hon hade monter.
Jag kom alltid som besökare.
Och ibland i Varberg där hon bodde och jag har sommarställe.
Vi sågs på mat och vin.
Nu är hon borta.
Nu var det hennes tur.
En dag ska det vara min.
Och när livet är över kommer det aldrig mer igen.
För när vi dör sopar vinden undan våra fotspår.
Sedan är vi borta.

Ännu en sommarkväll i Europa. Försöker ta allt tillvara för jag vet att en dag kommer detta bara var ett minne det också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.