Det är söndag den 2:e juli.
En Rhodos ToR ligger bakom mig.
En stor flaska med svalt vatten står på bordet bredvid.
Och Suede just nu från högtalaren.
Det känns att jag steg upp 02:15 i morse.
Känns i hela det där som är mitt vara.
Det liksom surrar lite därinuti.
Brukar ju säga att jag hellre stiger upp på natten för att jobba istället för att lägga mig då.
Men 02:15…
Det är brutalt.
Det är inte morgon.
Det är mitt i natten.
Och ändå…
Jag klagar inte.
Bara konstaterar att det känns just nu.
Jag går fortfarande runt mitt i strejklimbo.
Trodde att jag skulle veta den 29:e juni.
Men så blir deadline framflyttad.
Till midnatt fredag 30:e/lördag 1:e.
Jag vaknar på natten och är tvungen att gå på toa.
Ser att det är över midnatt och kan ju inte låta bli att öppna min SAS-mail.
Inget.
Börjar kolla nätet och ser att AB rapporterar att deadline är framflyttad.
Till tidig morgon.
Sen kan jag inte somna.
Är tvungen att läsa mig till sömns.
Sover inte så många timmar som jag behöver.
Trött vid pick-up.
Vi flyger till Split ToR från Göteborg.
När vi landar kollar vi omgående våra telefoner.
Åter framflyttat några timmar.
Och när vi sedan landar i Göteborg är vi lika snabba.
Deadline återigen framflyttad.
Nu till imorgon, måndag 3:e kl 12:00.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer att veta imorgon.
Men jag hoppas.
Ovisshet är påfrestande.
Så jag gör som jag brukar.
Jag placerar det i en box som jag puttar bort i hörnet.
Jag kan ändå inte göra något.
Själv hoppas jag såklart att de kommer överens.
Det gör väl alla sunda, vettiga personer.
Det enda jag vill är att lägga detta bakom mig.
Få fortsätta ta på min uniform och flyga vidare.
Jag har upplevt en strejk på SAS tidigare.
Det var 2019.
Just den perioden som den pågick var jag inte schemalagd.
Så jag påverkades inte arbetsmässigt.
Om det bryter ut en strejk imorgon är jag mitt i min slinga.
Och på tisdag jobbar jag sista dagen för denna gång.
Läget för bolaget är ju ett helt annat idag än det var då.
Och det är väl det som oroar mig mest.
Men jag hoppas de löser det.
Tänker att stod parterna fortfarande väldigt långt ifrån varandra hade dessa uppskjutningar varit helt onödiga.
Jag hoppas att de kommit varandra så nära att det är därför de vill ge det denna extra tid.
För att knyta ihop påsen.
Det surrar lite mindre i mig nu.
Ögonen fortfarande lite varma.
Men tröttheten är inte så tung längre.
Vill bara sitta här i soffan med benen rätt ut.
Och körsbären jag hämtade för en stund sedan.
Och det påfyllda vattnet.
Många skulle nog tagit en power-nap.
Men jag upplever att det förstör min nattsömn.
Gör det svårt att somna i tid på kvällen.
Om jag varit ledig imorgon hade det varit annorlunda.
Men nu är det inte så.
Jag har redan satt klockan för uppstigning imorgon.
03:00
Något senare än i morse.
But still…
Och jag behöver mina sammanhängande timmar sömn.
Så jag ska nog inte göra så många mer knop.
Kolla en serie.
Äta ett knäckebröd med ost.
Klia mina myggbett.
Har fått två rejäla på vänster underben.
Och ett på skinkan…
Fan!
Och så behöver jag se över min kabinväska.
För imorgon natt sover jag i Sthlm.
Måste se till att jag får med mig det jag kunnat lämna hemma när jag flyger från GOT.
Och jag vet att jag har jobb att göra när jag kommer fram till St Eriksgatan på eftermiddagen.
Björn har annonser på gång.
Det ringde han om redan i fredags kväll.
Och då, när jag sitter där och lägger upp annonserna, då hoppas jag strejken är avblåst.
Att parterna kommit överens.
Att båda är ok med det avtal de skrivit.
Det hoppas jag verkligen.
Men vad fan ska jag göra mot de där jäkla myggbetten…?
