DÖRRAR – PÅ JOBBET OCH I LIVET

I mitt företagarliv, det där en gång för längesedan, brukade oxveckorna försvinna i en mässdimma.
Du vet, de där åtta mörka tunga vinterveckorna.
När julljusen slocknat och nyårsglittret lagt sig.
Oxveckorna.
De brukade kallas så förr i tiden.
Då drog jag iväg.
Stockholm och Formex var först ut.
Sedan följde Norge.
Och Birmingham.
Och sist Frankfurt.
Utan nedslag hemma.
Det var som en lång rockturné.
Med hotellrum och monterbyggen.
Försäljningsdagar.
Och sedan riva montern och åka vidare.
Dörren jag stängt om mig i början av mörka januari, öppnade jag i mitten av den något ljusare februari.
Det var då.
I mitt förra liv.

Vintern har varit snäll mot mig. Jag har fått regelbundna doser av sol och värme. Ett liv som passar mig väldigt bra det här.

Det slår mig när jag är ute på PW att livet just nu påminner om det där.
Med den skillnaden att nu jobbar jag till värmen.
Och tillbaka.
Så gott som varje vecka.
Min vinter har varit förhållandevis ljus och solig.
Sedan slutet av november har jag regelbundet fått dagar i värmen.
Sju turer har det blivit hittills.
En till Mexico.
Och sex till Thailand.
Ytterligare en till Mexico ligger framför mig.
Den ska jag ut på nästa gång.
Och sen har jag tre turer schedulerade till Thailand.
Schemat för mars kom precis.

Marsschemat har precis kommit. Jag har några Thailandsturer på det också. Sedan vet jag inte… Har inte fått besked om jag får förlängt kontrakt till sommaren ännu…

Jag jobbar på position 2L till Thailand.
Har ansvar för dörren där passagerarna boardar.
Den som inte ska lämnas obevakad när den står öppen.
Jag kollar biljetter och hänvisar passagerarna till rätt gång.
Blir så trassligt annars…
Det är 300 personer som ska på.
Sen är det boarding completed.
Kabinchefenen ska få ok från kapten att stänga dörren.
Och först då kan jag få ok att stänga den tunga flygplansdörren.
Jag får inte stänga den innan dess.
Skulle jag göra det av misstag är det inte bra.
Då måste kapten ge sitt tillstånd att den får öppnas igen.
Processen måste göras om.

Redo att jobba. Älskar att få ta på mig uniformen och göra mitt jobb. Har verkligen gillat att få flyga långt.

Jag får tummen upp av Krister som är kabinchef.
Säger hej då till danskarna utanför på jetbridgen.
Och så tar jag tag i gust locket så dörren lossnar från sitt låsta läge.
Gust lock är ett mekaniskt lås som gör att dörren låses i öppet läge utan att kunna blåsa igen.
Gust lock betyder just vindstötslås.
Jag drar dörren åt vänster och mot mig.
Ett sugande ljud när den tunga dörren faller på plats.
Jag släpper gust locket.
Tar tag i det stora handtaget.
Och roterar det så att dörren låser sig.
Ljud av mekanik som faller på plats någonstans därinuti när handtaget når sitt låsta läge.
Nästa gång den ska stå öppen är det på andra sidan jorden.

En tom och tyst kabin på en Dreamliner. Bara ljudet av vi i crewet som göra våra pre-departure-checks. Lugnet före stormen.

Genom det lilla fönstret i dörren ser jag jetbridgen som närmar sig.
När den är på plats öppnar sig dess dörrar.
Personen som rattar jetbridgen går fram till flygplansdörren.
Knackar på fönstret där jag står.
Och sätter en tumme mot fönstret.
Det är tecknet till mig att det är ok att öppna dörren.
Kollar än en gång att ”sliden” är disarmerad.
Sedan roterar jag det stora metallhandtaget.
Hör ljudet av mekanik som låstes för 12 timmar sedan nu öppnas upp därinne.
Tar tag i handtaget vid sidan av dörren.
Så att jag håller i mig och inte riskerar att trilla ut.
Sedan tar jag tag i gustlocket och trycker utåt.
Dörren är rejält tung.
Det krävs en del kraft.
När den väl börjar röra sig utåt går det lite lättare.
Jag trycker den utåt åt sidan till den ligger utmed flygplanskroppen.
Hör knäppet av gust locket som låser sig.
Nu är dörren i ”öppetläge” och inte kan åka igen.
Jag frågar personerna som står på jetbridgen om det är ok att släppa av passagerarna.
Först då stiger jag åt sidan.
Säger hej då och önskar dem en fin semester.

Går alltid en PW till stället där planen landar och lyfter. Filmar, tar bilder och sedan går jag tillbaka.
Här landar Israeli Air på Phukets flygplats. Inte ofta man ser dessa plan. Det är en rigorös säkerhet runt dem. I gaten tex, måst det stå deras egen säkerhetspersonal och boarda passagerarna.

Efter mars vet jag inte om jag flyger mer.
Jag har inte fått veta om jag blir kvar över sommaren.
Troligtvis kommer det besked nästa vecka.
Till dess njuter jag av det som är här och nu.
Sommaren blir som den blir.
Och vet du, blir det inte flygjobb så ska jag nog ta chansen och resa själv.
Det vill jag ju alltid göra.
Och det får jag ju.
I jobbet.
Men om jag inte får sommaravtal eller om det blir på mindre än 100% så ska jag ge mig ut på lite turer.
Så tänker jag nu.
Är riktigt sugen på att sätta mig på ett tåg och åka ner genom Europa.
Ta dagen lite som den kommer.
Stanna på de ställen jag har lust.
Får se om det blir så.
Eller om det blir något annat.
Jag håller mina dörrar öppna för olika möjligheter…

Vet inte hur sommaren kommer att se ut. Men jag tar det med ro. Det blir som det blir. Det är en frihet i att ha en tom agenda framför sig. Den kan fyllas antingen med jobb eller resor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *