Jag tror aldrig jag kan gå tillbaka till att arbeta ”som vanligt” igen.
Klarar nog inte måndag – fredag, 08 – 17.
Tanken slår mig när jag biter tag i mitt sommarlov.
Att jag måste få vara fri.
Jag har inga problem med ett schema.
Och planering.
Det gillar jag.
Men det måste vara rörligt.
Oförutsett.
Inser att det är motsägelsefullt.
Egentligen borde mitt liv inte funka för en sån som jag.
Men det gör det.
Men nu har jag ”sommarlov”.
Funderade många varv på att söka mig tillbaka till SAS.
Men min förhoppning är att komma tillbaka till Tui till vintern igen.
Och då ville jag inte börja leta nytt tillfälligt boende i Sthlm för några månader.
I många år har jag sagt att jag vill resa mer.
Nu gavs jag möjligheten.
Och då måste jag ta den.
Ingen vet hur nästa sommar ser ut.
Vem vet om jag ens finns kvar här på jorden.
En av alla mina kusiner gick bort i veckan.
Några år äldre än jag.
När är det min tur?
Det har jag ingen aning om.
Det är nu jag har.
Mitt behov är inte äventyr.
Eller konstiga resmål.
Jag åker gärna på en charter till ett ställe jag inte varit på.
Eller till en stad jag inte besökt tidigare.
Eller tillbaka till mitt älskade Nice…
Jag behöver få röra på mig.
Lämna Göteborg.
Att ligga vid en pool eller en strand är inte heller min grej.
Då måste jag ligga i skuggan.
Jag solar aldrig.
Måste få ge mig ut och gå.
Helst i en stad.
Åka runt och titta på omgivningarna.
Gärna guidade turer.
Sitta på ett kafé eller en bar och titta på folk.
Enkelhet.
Inget fancy.
Tvärtom.
För en månad sedan snöade det.
Nu har våren kommit big time!
Går långa PW och fotar den.
Blir alldeles för varm i för tjocka kläder.
Pimpar ballen och inviger den med Paula.
Cyklar ut till Mats i Högsbo och river av några timmar.
Lyssnar till politiska diskussioner på Nefertiti.
Går till Gamlestan och tar vagnen till Bergsjön.
Första gången jag är där sedan jag flyttade hit 1995.
Det ska var en första gång för allt.
Signar på för ett nytt godmanskap där.
Träffar en bekant på Linnégatan och tar ett spontant glas vin.
Gör bokföring för mitt eget bolag.
Och för PAf Rekrytering.
Nu jobbar jag det sista där.
Sedan lägger de ner.
Stiger upp 01:50.
Sparkar liv i tuppen.
Duschar sömnen ur kroppen.
Fixar mig två ägg i micron.
Och en jävligt stor java.
Sen på flygbussen.
Avenyn är full av folk.
Det är lördagsnatt och klockan är tre.
Får ett säte mot gången.
Fan.
Jag som alltid vill sitta vid fönstret.
Får vara mer ifred då.
Sover bra där.
Försöker byta i gaten, men planet är fullt.
Fan igen.
Ser henne när vi väntar på att få boarda.
Hon böjer sig ner med hela rumpan i vädret.
Jag ser hennes trosor genom de genomskinliga byxorna.
Och trosskyddet.
Hujedamig!
När jag kommer fram till min plats står hon där.
Inser att jag kommer att sitta bredvid henne hela flighten.
Hon har nio barnbarn.
Och fyra barn.
Och är flygrädd.
Påstår hon.
När jag tittar på Succession, med airpods, pratar hon med mig.
Vid flera tillfällen.
Funderar på om hon är i fyllan…
Eller bara extremt okänslig för vad som passar sig och inte.
Lyckas somna.
Får en näve i huvudet.
Bryskt uppvaknande.
Gubben i raden bakom på säte 25C som viftar runt som om han var ensam ombord.
För en stund sedan stod han upp och tryckte sin mage rakt in i facet på mig.
Varje gång han ska resa sig drar han i mitt säte för att häva sig upp.
Han behöver ett kok stryk.
Snett bakom, på andra sidan gången, sitter en pappa med två barn.
Barnen tittar på film på sin iPad.
Med ljudet på.
Som de där två igår.
Kvinnan framför dem ber dem dra ner ljudet.
Tack för det!
Men annars är det bra!
Det är sommarlov.
Och nu har jag landat på Rhodos.