Dagar i Varberg – att låta sig landa

Jag tvättar sältan ur håret och fixar mig en kopp kaffe. Jag väljer Francoise Hardys franska chansons att lyssna på medan jag börjar packa ihop.
Det är dags att lämna Varberg.

Solglitter i västerhavet och evigheten i en obruten horisont.

Huden har varit konstant svettig och oljig av värme och solskyddsfaktor 50.
Ansiktet har fått fräknar.
Bakändan ömmar av alla mil på cykel.
Dagarna har varit heta och nätterna varma. Lakanet har fastnat mot kroppsvärmen.

När sommaren levererar och stränderna befolkas ända till solen har gått ner.

Jag har levt långsamt. Tankarna har fått plats.
Jag har läst och jag har skrivit.
Jag har ätit på Brittas, på Olles och på Surf Saloon; pizza, burgare och räkmackor.
Fjärilar som förirrat sig in på glasverandan har fått hjälp ut.
Gäss har flugit förbi i högljudda sträck från en matplats till en annan.
Jag gav mig ut på en impulsiv flygtur över Apelviken, Varberg och kusten på min 56:e födelsedag.

Present till mig själv på min 56:e födelsedag – en flygtur med liten Piper.
Lilla Apelviken från ovan. Jag ser stugan längst ut till höger i bild.

Himlen har varit tunna slöjor av pastell om kvällarna. Jag har suttit ute och tittade på dem – rosa, vita, ljust lila.
Mina kollegor på SK580 flög förbi högt däruppe på väg från Paris till Stockholm.
Jag har lyssnat på konserter från Majas vid Havet. Tonerna gick fram genom den stillastående kvällsluften och jag hörde varje ord som sjöngs där jag satt.

Jag fångade dem på bild – mina kollegor på SK580 på väg till Stockholm från Paris.

Det har glittrat av sol i havet.
Det har doftat av tång och salt. Och nyponblom och kaprifol.
Temperaturen har pressats uppåt 30 grader om dagarna.
Gräset har bränts gult och stuckit mina fotsulor när jag gått på det.
En rödmyra har pissat på min fot.

Doften härifrån – tång, sälta, nyponblom. Sommar overdose.

Tågen har smekt husknuten på sin väg mot kontinenten och hem därifrån.
För mig som tillbringat mina somrar här är det en del av DNA:t.
När vi var barn stannade leken upp för oss när vi hörde plingandet. Vi avbröt det vi gjorde och rusade ut för att kolla. Vi tävlade och gissade från vilket håll tåget skulle komma. Var det godståg eller persontåg? Hur många vagnar var det?
Men detta är snart ett minne. En tunnel ska byggas och inga mer tåg ska gå här. Det kommer att förändra karaktären på Apelviken.

Tågbanan genom Apelviken. Jag kommer att sakna den när den är borta. Apelviken kommer att förändras med det.

Jag har tillbringat mina somrar här sedan jag föddes.
Rötterna går djupt.
På denna plats har jag skrattat, gråtit, älskat och gått sönder.
Jag älskar den finkorniga sanden, den som är omöjlig att få bort.
Jag älskar den raka obrutna horisonten, den som går rakt ut i evigheten.
Allt här är minnen. Av händelser. Av saker jag gjort. Av människor som inte längre finns – pappa, mormor och morfar och mormors två systrar som köpte en liten badstuga här på 50-talet och som gjorde att vi hamnade här från början.

Varbergs fästning från Getterön. Den har funnits där sedan 1200-talet, inte exakt som den ser ut idag, men grunden till den lades där på 1200-talet och jag tror det fortfarande finns några delar kvar från då. Hisnande.

När jag stängde verandadörren härom kvällen hörde jag en katt.
Den jamade pockande och tittade in på mig genom fönstret.
Jag öppnade dörren. Klappade den och pratade med den.
– Du kan inte komma in här. Du har ett halsband. Någon har satt det på dig för att du tillhör, sa jag och killade den mjuka pälsen medan katten rullade sig kelsjukt på rygg på stenplattorna. Du måste gå hem. Någon saknar dig. Du har ett halsband för att du tillhör.

På Brittas i den nedgående solen den 27 juli 2019, dagen då jag fyller 56.

Jag tillhör också, tänkte jag.
Jag tillhör platser som betyder något för mig. Det finns många när man har levt några år på jorden.
Jag tillhör människor som betyder något för mig och som jag vill tillhöra.
Men mest tillhör jag mig själv. Bara mig själv.

Varberg – ett av de ställen jag tillhör. Och älskar.

2 svar på ”Dagar i Varberg – att låta sig landa”

  1. Låter helt underbart med sommar och Varberg! Härligt att följa dig under dina flygturer, i Varberg och på cykeln samt på sandstranden! Avkoppling så ljuvligt! Fri som en fågel och helt självständig med det egna valen och tillhörigheter.

    Gillar verkligen att läsa det du skriver och lägger upp!
    Önskar dig en fin helg Helena!

    Kram Tina

    1. Tack Tina!!
      Vad glad jag blir för dina positiva ord. Jag är så glad över mitt liv just nu.
      Det känns som jag får det så som jag vill ha det och det är en fin feeling.
      Man får jobba på livsdesignen hela tiden.
      Kram Helena

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.