Minnen av oktober

I september 1995, efter sju år, lämnade jag Stockholm, mina arbeten, mina vänner och mitt livs kärlek.
Jag landade i Göteborg, hyrde en butikslokal och några veckor senare var jag egenföretagare.
Jag hade kastat mig ut i något som jag inte visste vart det skulle ta mig eller om det skulle funka överhuvudtaget, men jag var beredd att ge det en chans.
Oktober påminner mig alltid om denna nystart i mitt liv.

En yngre upplaga av mig. Här är jag 32 år och sitter i mitt minimala kontor/lager i den lilla butikslokal där jag startade mitt företag.

När denna höstmånad kommer är det som om jag faller genom åren, som om livet snabbspolas bakåt och jag minns.
Hur det regnar gula och röda blad i rännstenen.
Hur det luktar av de förmultnade löven.
Hur kajor lyfter från träden som stora skränande svarta moln och ger sig iväg i samlad flock.
Hur jag åker spårvagn istället för tunnelbana.
Hur jag tar efterlängtade kvällsbad i badkaret i andrahandslägenheten på Guldheden.
Hur jag sliter för att få ordning på lokalen, fixar inredning, beställer varor.
Hur ensam jag är eftersom jag inte känner någon, förutom min bror, i Göteborg…

Med min butikskollega Anki från butiken vägg-i-vägg. Lite fika och snack utanför våra lokaler en solig eftermiddag.
Bakom disken, redo för kunderna.

I slutet av oktober öppnade jag.
Det var tuffa månader ekonomiskt. Många gånger, när jag låste efter långa dagar, satt gråten i halsen.
Jag undrade hur jag skulle få det att gå runt.
Jag jobbade sju dagar i veckan.
Detta var iofs ingen större skillnad från Sthlm där jag jobbat sex/sjudagarsveckor under lång tid.
Då arbetade jag som butiksansvarig på en liten butikskedja med fyra butiker, samtidigt som jag hade kvar mitt arbete i garderoben på Dramaten om kvällarna.
Men nu var inkomsten något som låg helt i mina egna händer.
Jag var tvungen att dra in varenda krona själv. Jag hade ingen arbetsgivare att förlita mig på. Jag hade ingen överenskommen lön som kom varje månad.

Skyltat för jul på Södra Larmgatan 2. Detta måste varit 1996.

Men det gick.
På något sätt klarade jag de där första tunga, fattiga åren och företaget lyfte på sina små vingar.
Det tog ungefär tre år.
Jag började släppa butiken redan 1997 då jag fick möjlighet att anställa en person på deltid.
Istället lade jag mer av min tid och utvecklingen av företaget på partihandelsbiten.
Det var där jag ville vara. Jag ville hålla på med trading. Statistik, uträkning av vinst på varorna. Köpa och sälja. Importera.
Butik var egentligen inget för mig. Jag är inte intresserad av den biten då den innehåller för mycket av pyntande och pysslande med skyltning osv.
Jag ville inte heller vara så låst till en plats som jag blev i en butik.

Från en av mässorna jag medverkade på. Detta är från 1997. Sortimentet bestod till mesta delen av produkter för badrummet.

Jag tror att alla skulle må bra av att driva eget företag några år under någon period i sitt liv.
Det ger så ofantligt mycket erfarenhet och det ger en förståelse för ekonomi och de villkor som småföretagare i Sverige lever under.
Mycket är fantastiskt och underbart roligt, men många gånger är det en kamp.
Med ekonomi, anställda, myndigheter, leverantörer, kunder…

Från en annan av mässorna företaget medverakde på. detta är från 1998.

Detta var också en av de roligaste perioderna i mitt liv.
Tänk att få säga det om så många delar av mitt numera 56-åriga liv.
Det verkar som de val jag gjort varit sådana som varit mina egna. Jag är väl lyckligt lottad som haft föräldrar som gett mig fria tyglar, eller kanske är det så att de inte kunnat tygla mig…
Hur som helst har de i alla fall tvingat mig att ta ansvar för mina val och alltid göra rätt för mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *