Hemma fast borta – Nice i augusti

Klockan är 04:30.
Väskan dånar över kullerstenarna i ett gryningstyst Gamla Stan.
Går till Arlanda Express för att ta morgonflighten till Nice.
Sov typ 3,5 timma i natt.
Att jag aldrig lär mig.
Men det var så kul med allt prat…
Tar igen en dryg halvtimma på vägen ner.
Nu ska jag carpa Nice i en hel vecka.
Dricka rosé, nöta asfalt, bli kletig av värme, solskydd och svett.
Och träffa vänner.

Inflygningen mot Nice. Alltid lika breathtaking för mig. Marina Baie des Anges. Här hade jag en dejt en gång i tiden… Hans familj hade en lägenhet där.
Tar spårvagnen till stan så fort jag har kommit iordning hemma hos Fredo. Dricker en aperol i Vieux Nice, på Course Saleya, bredvid grönsaks- och blomsterförsäljarna. Äter dagens lunch och dricker rosé. Livet är fint!

Nu ska jag berätta om mitt Nice för er igen.
Om färgerna, svalorna, stenarna, pinjen och cikadorna.
Jag har inget att säga till mitt försvar.
Jag är förälskad i denna plats på jorden.
Nu har jag t.o.m tittat på en lägenhet på våning 4 i brorsans hus.
Utsikten från den 20 kvm stora terrassen är underbar.
Jag ser havet.
Och jag hör och ser mina kollegor lyfta från flygplatsen och ser dem vända ut över Medelhavet.

Min franske ”bror”. som jag bor hos och som jag har mycket roligt ihop med. ”Fredo, Fredo, je t’aime d’amour!”
Utsikt från lägenheten jag tittade på. Magnifikt! En tvåa på ca 45 kvm med en terrass på 20 kvm.

Renoveringsbehov, ja.
Kök måste fixas omgående.
Här säljs lägenheter vanligtvis utan kök.
Det enda som finns är en vask, ingen spis, inget kyl- och frys, inga skåp.
Och här finns aldrig tvättstuga i källaren.
Fredo tycker det är så fascinerande med våra tvättstugor.
Att maskinerna får stå kvar.
Att ingen helt enkelt tar dem och drar.
Badrum fungerar och är ok, men behöver en uppfräschning.

Typiska hus i Vieux Nice. Med fönsterluckor i trä och små balkonger med smidesräcken. Med tvätt utanför fönstren och blomkrukor på luckorna.
Tighta och trånga gator. Det ger svalka och skugga varma dagar. Jag älskar verkligen Vieux Nice. Kommer du ner måste du gå dit.

Fredo är ordförande i BRF:en.
Han har koll på både kostnader, lagar och regler.
Det är andra regler som gäller här jämfört med hemma.
Jag får kolla med banken vad de säger.
Fortsättning följer.

Börja min hiking i Nice hamn. Ska du gå så ha ögonen öppna efter den lilla nedgången för att komma hit. Den är lätt att missa. Här är ganska tidigt på trailen. Vita stenar och klippor. Ganska lättvandrat.
Fascineras av husen som klänger på klipporna ner mot havet. Hade verkligen älskat att bo så här. Vilken utsikt de har.

En av dagarna tar jag en lång hiking.
Går samma sträcka som jag gick sist, dvs från hamnen i Nice, runt Cap de Nice och till Villefranche.
Det är så makalöst vackert.
Och varmt.
Jag ställer mig i skuggan av en pinje för att freda mig mot solen en stund..
Det doftar starkt av dess barr och de ligger som en matta under mig.
Långa och torra.
På en del ställen luktar det som i en bastu.
Torrt trä som hettas upp.
Jorden är röd och klipporna vassa och vita.
Tror det måste vara kalksten.

Sen kommer den röda järnrika jorden och kaktusarna. Här är torrt och mycket varmt. Här luktar bastu. Upptäckte på min första promenad hemma att det röda dammet satt kvar på mina skor…
De knotiga små pinjeträden ger lite skugga emellanåt. De ger också en alldeles underbar doft från sina långa bar och små kottar. Jag har ofta denna typ av doft på mina doftljus hemma. Tycker väldigt mycket om ”gröna” dofter.

I Villefranche går jag till samma restaurang som sist.
Äter ett stort fat med pasta bolognese.
Behöver energi.
Fyller på med rejält med vatten, även i min medhavda flaska.
Sen går jag vidare.
Mot Saint Jean Cap Ferrat.
har bestämt mig för att gå Tour du Cap Ferrat som jag läst lite om.
Den lär vara enastående vacker.

Har kommit runt udden på Cap de Nice och ser Saint Jean Cap Ferrathalvön på andra sidan bukten. Magen börjar kurra och jag behöver fylla på med energi och vatten.
Ett jättefat med pasta bolognese kommer göra susen för orken. Och så ett par liter vatten på det. Nu är jag redo för nästa trail.

Jag passerar hamnen och stranden.
Bland det första jag går förbi när jag kommer till Cap Ferrathalvön är Villa Nellcôte.
Den ägdes från 1971–1973 av Keith Richards i Rolling Stones.
Hela gruppen bodde här under tiden och det var här det berömda dubbelalbumet ”Exile On Main Street” från 1972 spelades in.
Med hjälp av google maps hittar jag rutten.
Och den är magnifik.
Det gäller för båda de två trails jag gått.

Entrégrindarna till Villa Nellcôte. Vackra. Förr gick det att se huset härifrån, men nu sitter en svart plåt på insidan av grindarna och hindrar insyn.
Det där med räcken och murar… Det är inte så vanligt. Och där et finns räcken är de så heta av solen så det går inte att hålla i dem…

Liksom på förra sträckan så är också denna delvis i avsaknad av räcken och murar.
Det gäller att ha koll på var man sätter fötterna.
Det är ofta vassa klippor och långt ner till vattnet.
Är vädret dåligt ska man definitivt inte gå någon av dessa två.
Inte heller om man har om man har höjdskräck.

Världen är så vacker och just franska rivieran är en otroligt vacker plats på jorden. Jag rekommenderar alla att åka hit någon gång.
Måste ju ta en selfie också. Men attans vad varmt det är. Man får verkligen inte glömma att ta med vatten i ryggsäcken.

Unga killar hoppar och gör volter från de utstickande taggiga klippavsatserna rakt ner i den turkos svalkan.
Vattnet är klart och fint.
Pinjen, oliven och kaktusen så grön.
Ljuden från yachterna, flygplanen och cikadora är det jag hör.
Och plumsen från kropparna som dyker i vattnet bakom mig när jag vänder mig om och fortsätter gå.
Jag rekommenderar varmt att du som åker till Nice tar dig tid och går dessa rundor.
Du kommer inte att ångra det.
Men ta med vatten och smörj dig väl mot solen.

Den här delen av trailen var obarmhärtig med den heta solen. Här fanns ingenstans att söka skugga. När jag kom runt udden på Cap Ferrat blev det bättre. Då låg solen från andra sidan och jag kunde gå i skuggan utmed klipporna.
Varje dag går jag Promenad des Anglais in till centrum. Det tar mig ca 20-25 minuter att gå från Fredos lgh. Jag tycker så mycket o att gå utmed havet och höra ljuden. Det är varmt som satan, men jag tänker att jag ska spara lite av känslan och värmen till hösten hemma i Göteborg.

Varje dag går jag in till stan.
Jag trivs att ensam gå runt och bara titta.
Jag sitter gärna på en bar i skuggan och kollar folk.
Skriver och tar en kaffe eller ett glas rosé.
Att shoppa är inte min grej överhuvudtaget.
Inte att gå i butiker heller.
Tycker däremot det är kul att gå in i mataffärer.
Kolla och handla.
Det finns så mycket som inte finns hos oss.

Njuter av att sitta med en kopp kaffe i skuggan på en bar. Kolla folk eller som här, prata med Jacques, en annan vän från tiden jag bodde här.
Lunch med Jacques. Stället vi brukar gå till var stängt för renovering så vi hittade ett annat. Jacques hade ett krav: han ville ha merguez så det blev det.
Masktvång i hela Niceområdet just nu. Lite jobbigt med tanke på värmen, men det fick gå. Är reglerna sådana så är de. Det är en fråga om vana. Men det var skönt när man kunde ta den av sig.

Fredo och jag umgås en del, men inte överdrivet mycket.
Vi är båda personer som har behov av att vara ensamma.
Jag går på mina turer.
Träffar mina vänner, med eller utan honom.
Han har sina möten med folk.
Jag skriver.
Han går till sin syster och dricker en kaffe.
Ibland följer jag med, ibland stannar jag kvar på terrassen och skriver.
Vi är nog verkligen som ett syskonpar.
Vi gnabbas och slänger käft.
Vi skrattar och diskuterar.
För mig är det lätt att bo hos honom.

La plage du Nice. Jag solar aldrig. Ligger aldrig på stranden. Badar inte heller. Bikinin var inte ens nedpackad i väskan… Sån är jag…
Går hemåt efter en eftermiddag och kväll på stan. Värmen ligger kvar hela kvällen och natten. Det är som svalast på morgonen.

Och helt plötsligt har en vecka gått.
Jag har duschat för öppet fönster varje dag.
Jag har ätit min franska frukost på terrassen.
Det har varit fint, men det blir bra att komma hem också.
Nice finns kvar.
Jag kommer ner igen.
Detta är ju också hemma.

Place Masséna när solen gått ner och lamporna tänts. Så vackert. Det är helt annorlunda idag när det inte längre är någon biltrafik här som det var när jag bodde här.
Får bjuda på en spegelselfie. Ska gå in till stan för att dricka ett glas med min väninna Christina.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *