Åren i Nice – familjen

I juni 1984 steg jag av planet i Nice.
Au-pairflickan som jag skulle byta av var och hämtade mig.

En vecka efter studenten drog jag till Nice för att vara au pairflicka i ett år. Jag var 21 och jag skulle bli kvar i 3,5 år…

I en sliten blå Peugot slingrade vi oss upp till Gairaut, en stadsdel med villor på berget precis ovanför Nice centrum.
Hon var kvar några dagar och sedan lämnades jag ensam.
Med en helfransk familj med två barn.
Caroline var 10 och Thibault var 6 år.

Caline, mamman i familjen. Hon var bara 11 år äldre än jag. Vi kom bra överens och han behandlade mig alltid schysst. Många av mina vänner hamnade i riktigt dåliga familjer.
Jean Marie Pozzo di Borgo, pappan i familjen. Också han schysst och bra.
Caroline med en av sina katter. Det fanns två. Hon var rar, men lite lurig. Fick hon inte som hon ville blev hon väldigt sur och tvär. Hon kunde också försöka baktala en om det gynnade henne. Tror hon bor i Marseille idag.
Thibault, den lille killen. Oerhört rolig och väldigt snäll. Älskade fotboll över allt annat. Kunde titta på inspelade matcher gång på gång när han var ledig från skolan… Han är idag advokat och jobbar i en av de vackra byggnaderna på Promenade des Anglais som jag ofta går förbi på mina stadswalks.

Jag minns att jag var förvånad över hur de bodde.
Hade nog trott att det skulle vara en helt annan standard.
Jag tyckte möblerna var fula och av dålig kvalitet.
Trädgården var illa omhändertagen.
Huset likaså.
Den där sista finishen fanns liksom inte någonstans.
Det verkade inte finnas någon tanke bakom, vare sig ute eller inne.

Caline vid öppna spisen med en äkta 80-talslur och sina ständigt närvarande Gitanes som hon rökte. Det var brun tobak och luktade så där typiskt franskt. Hon älskade att shoppa kläder och parfymer.

Jag kastades snabbt in i det franska livet.
Sög åt mig språket som en svamp.
Det var ju enda sättet att kunna kommunicera.
Allt på TV var dessutom dubbat.
Jag kollade Dallas där JR pratade franska.
Det var tom en fransk variant på intromusiken.
Detta rubbade min världsbild totalt.
Det var mycket som skulle göra det.
Jag var uppväxt i ett land som brukade kallas DDR-Sverige.
Jag var 21 år.
Jag skulle bli kvar i 3,5 år.
Men det visste jag inte då.

Första julen i Nice. Jag minns att jag förfasades över denna erbarmlig fula julgran. Tänkte att det aldrig skulle kunna bli julfeeling med den…

Min uppgift var att sköta hushållet i familjen.
Städa och röja upp.
Tvätta och vika kläder.
Allt utom mannens skjortor som lämnades bort till tvätterska för tvätt, strykning och vikning.
Familjen lämnade allt efter sig där de stod.
Frukost på bordet, kläder på golvet, grejer i badrummet.
Jag fixade efter dem.

80-tals selfie. I ett fototbås i Nice. Herregud vad ung jag var…

Hunden och jag hade huset, trädgården och poolen för oss själva om vardagarna.
Sen hämtade jag barnen i skolan i den slitna Peugoten och såg till att de satte igång med läxorna innan föräldrarna kom hem.
Mamman gillade att laga mat.
Det var hennes grej.
Jag röjde upp efteråt.
Passade mig utmärkt.

Den slitna blå Peugoten. Men jag var glad för bilen. Det var dåligt med kollektivtrafik upp till Gairaut så hade jag inte haft den hade jag blivit väldigt isolerad. Det gjorde också att det var lätt för mig att åka runt utmed kusten och besöka andra sällen och små byar.
Hunden, Peneloppe, och jag, vid poolen. Hon blev dålig och jag fick ta henne till veterinären som konstaterade förgiftning. Hon avlivades där och då. Jag fick vara med henne. Någon hade förgiftat henne…

Jean Marie, pappan, kom från Algeriet.
Han och hans föräldrar hade lämnat Algeriet 1962 när landet blev självständigt.
Han var det man kallar ”pied-noir”.
En benämning på franska medborgare som bodde där före självständigheten och var födda där.
Caline, eller egentligen Catherine, mamman, var född och uppvuxen i Carpentras.
En liten ort i centrala Provence, inte långt från Avignon.
Eftersom jag är en ”papegoja”, blev min franska dialekt en blandning mellan provencalska och pied-noir.

JM och hans svåger Michel vid matbordet en jul i Carpentras. Min första jul i Frankrike. Minns att det var mycket annorlunda mat på bordet. Tex så finns det en tradition att man ska äta en bit från 13 olika frukter, de frukter som växte i Provence. Och så åt man småfåglar… typ gråsparvar…

Jag blev kvar i familjen i två år.
De var schyssta och jag trivdes bra.
När jag varit där i ett år kom JM på Caline med att ha en affär med sin chef.
Jag hade vetat om det hela tiden.
Jag satt nämligen ofta barnvakt åt älskarens dotter när de var ute eller jobbade med uppstarten av det företag de var på väg att starta.
JM var hemma med ”våra” barn.
Caline sa att hon lovat mig att jag skulle få gå ut med mina väninnor och på så sätt fick hon loss mig för att barnvakta.

Firar nyår med min syster, bror och en väninna. Mina syskon var alltid välkomna att hälsa på och sommaren 1985 bodde min syster hos mig i en månad. Det var ok för familjen och barnen var inte hemma så vi var helt fria att göra vad vi ville så fort jag var klar med mitt jobb.

Det blev stor dramatik när allt uppdagades.
Han rotade efter en cigarettändare i hennes väska och hittade ett brev.
Eftersom JM var en eldig och dramatisk typ, tog han sitt pick och pack och flyttade ut, ner till sin lägenhet i hamnen som han haft och tidigare hyrt ut.
Jag blev kvar med Caline och barnen.
Vi kom bra överens och fick vår vardag att flyta fint.
Jag var ju hennes partner in crime liksom.

En vinter med snö som låg kvar! Mycket ovanligt för franska rivieran. Bilarna körde runt i stan med kedjor, för vinterdäck finns inte att köpa i Nice…

Hon ville inte att barnen skulle veta att hon träffade Mr Nouveau, som han hette, älskaren.
Därför tvingades de i säng tidigt, för så fort de somnat åkte hon iväg.
Hon lät bilen rulla nerför backen och startade den först när hon var en bit ifrån huset så de inte skulle höra.
Skulle de vakna så var dealen att jag skulle säga att hon varit tvungen att åka ner till jobbet i mäss- och kongresshallen där hon var projektledare.
Sen skulle jag ringa henne så hon kunde komma hem och låtsas som ingenting.
Tidigt, i gryningen, kom hon tillbaka så det skulle se ut som om hon varit hemma hela natten.
Ja jävlar, det var ett upplägg!

Mr Nouveau, älskaren. Han och Caline startad ett företag som organiserade mässor och kongresser. De jobbade båda ihop på Acropolis, mäss- och kongresshallen i Nice. Han var hennes chef. Hon var projektledare.

Innan allt detta hände och JM bodde i huset var det ofta lunch- eller middagsgäster på besök.
De hade många vänner och ett ganska stort umgänge.
JM var en ansedd skattejurist i stan.
Han hade många prominenta kunder, bl.a borgmästaren, Jacques Medicin.
De umgicks med många av hans klienter och flera av dem var återkommande gäster.

Kidsen och jag ute på tur. Barnen gick inte i skola på onsdagar, men istället halva lördagen. Så onsdagen blev dagen då vi hittade på saker.
Här har vi tagit en tur till Monte-Carlo. Andra gånger gick vi på bio, åkte skridskor, hyrde videofilmer eller bara slackade hemma.

Caline fixade mat och sedan spelade de kort, pratade eller drog iväg till casinot i Monte-Carlo.
Det var ofta högljudda diskussioner runt bordet.
Sådär på franskt vis, där man inte alltid är överens men kan umgås och diskutera ändå.
Valde de att bli kvar hemma kunde jag ge mig ut på stan med mina vänner efter att jag röjt av och fixat iordning i köket.
Åkte de bort måste jag vara hemma med barnen.
Var barnen på sommarlov hos mor- eller farföräldrarna fick jag ofta följa med till casinot.

Familjen samlad för Carolines konfirmation.
Caline fick feeling och skaffade en get! Det gick inte många dagar innan den smitit och var borta för alltid. Mannen som kom med den som gåva var väldigt betuttad i henne och vi kallade honom Romeo av den anledningen.

Några av de yngre singelmännen som fanns i bekantskapskretsen hade jag hemliga relationer med.
Jag var ung och galen och levde verkligen loppan.
Men det berättar jag mer om en annan gång…

Jag var ung och galen och hade fina år nere i Nice. det får jag kanske lust att berätta mer om i kommande inlägg. En del av det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.