Åren i Nice – livet på kontor

När jag lämnade familjen för att flytta in i min lilla lägenhet slutade mitt liv som aupairflicka.
Nu hade jag fått jobb på kontor.
Jag hade rotat mig ganska djupt med eget boende och ett ”riktigt” arbete.
Mitt umgänge var överhuvudtaget inte svenskt längre, ja om man inte räknade Christina och Anders vars lägenhetshotell jag bodde på.
Men de hade ju bott där i många år så de var mer fransmän än svenskar.

Caline fortsatte att vara min chef, men nu i en annan roll. Jag fick jobb på kontoret i företaget hon och älskaren startat. Här sitter hon i ett av sina otaliga telefonsamtal med en limpa Gitanes inom räckhåll. Själv rökte jag Gauloise blonde.

Som jag berättat tidigare så startade ju Caline, mamman i familjen, och älskaren ett företag.
Eftersom båda arbetade på Acropolis, mäss- och kongresshallen i Nice, så var det som arrangörer av denna typ av event deras företag var specialiserat.
Det var här jag skulle jobba.
Jag skötte kontoret, skrev brev, arkiverade, svarade i telefon och agerade mäss- och kongressvärdinna när vi höll eventen.

Mina två andra chefer, Gerard Nouveau (älskaren), och tandläkaren Marc Barraya. Kortet är taget på en middag på en av deras mässor/kongresser inom idrottsmedicin om hölls i Marseille.

Detta var före datorernas verklige intåg på kontoren.
De hade köpt en, men den användes mest för att skriva ut adressetiketter och adresslistor.
Ingen av oss fattade nog att det behövdes någon form av program för att kunna använda den till mer än det.
Caline var arg på mig för att jag inte fick den att fungera.
Själv var jag som ett frågetecken inför apparaten.
Lionel, han med dick picen och oblatmaskinen, var och kollade på den och upplyste oss om att det behövdes någon form av program för att kunna använda den.
Så jag fortsatte att använda skrivmaskinen.

Jag som mässvärdinna på den första mässan de arrangerade. Den hölls i Carpentras och riktade sig mot företag inom scenteknik såsom ljud, ljus, dekor osv.
Mässvärdinna igen. Här på galamiddagen i Marseille. Mässa och kongress för företag och aktörer inom idrottsmedicin.

Nu när jag inte behövde vara barnvakt om kvällarna gav det mig massor av tid att gå ut.
Och det gjorde jag.
Det var inte många kvällar i veckan jag satt hemma.
Och morgnarna blev därefter.
Jag gjorde t.o.m. en George Costanza och sov under skrivbordet vid några tillfällen när det var som värst och jag visste att Caline var på kundbesök utanför stan och alltså inte behövde riskera att bli påkommen.
Enda risken var att tandläkaren de samarbetade med skulle komma upp oanmäld, men skrivbordet var täckt framtill så jag räknade kallt med att jag skulle vakna om han knackade på och steg in.

George Costanza, the role model för att sova under skrivbordet på arbetstid…

Efter ett halvår anställdes Elizabeth.
Hon hade varit mässvärdinna tillsammans med mig på mässan för scenteknik och blev erbjuden jobb nere i Nice.
Hon flyttade ner från sin by uppe i Provence och vi blev arbetskamrater.
Hennes jobb var att sälja montrar till mässorna
Det dröjde inte länge innan vi var goda vänner.
Hon hade ett förhållande med en kille från byn hon kom från, men Nice blev extra allt för henne och hon var ofta med ute.
Hon skaffade sig en hel del affärer vid sidan om sin triste fästman, Francois.
Hon, den polerade familjeflickan, visade sidor som jag tror förvånade henne själv.
Hon levde ut väldig mycket och jag tror det gjorde henne gott.
Vi hade mycket roligt och galet tillsammans.

Elizabeth Ceyte, min arbetskamrat och goda vän. Tänk vad mycket kul vi hade. Liza var en fin familjeflicka som levde både upp och ut när hon släpptes lös i nattlivet i Nice med mig…

Kontoret låg i en fastighet på Place Magenta på gågatan mitt i stan.
Det var också ett hus där några prostituerade hade sina små lägenheter där de tog emot kunder.
Elizabeth och jag hade bra koll och var tjenis med damerna.
Irene, den äldre kvinnan med hund, som ofta höll sig i närheten och väntade in sina kunder.
Katja, den mörka 30-åringen, som stod borta vid posten och väntade på sina kunder.
Och så hon, den hårt blonderade, som jag inte minns namnet på och som stod närmre Av. Jean Medicin.
Liza och jag satt uppe på vårt kontor och såg dem komma med sina kunder.
Vi brukade betygsätta männen.
På lunchen gick de alla tre tillsammans ner till beachen och lade sig i solen innan de återgick till arbetet.
De prostituerade sig endast dagtid och åkte hem på kvällarna.

Jag in action på kontoret. Ser ganska pigg och vaken ut här…

Men något hände med Caline.
Vi hade alltid haft en bra relation när jag var aupairflicka, men nu förändrades hon.
Så fort det var något så gav hon sig på mig.
Jag fick skulden för både det ena och det andra.
Från borttappade brev till det där med datorn som inte fungerade som hon tänkt sig att den skulle göra.
Elisabeth var lite mer förskonad, men också hon fick sin beskärda del när monterförsäljningen inte motsvarade vad Madame ansåg att den borde.
Vi mådde båda väldigt dåligt av detta.
Och vi sade upp oss samtidigt och slutade.

Bakom dessa fönster hade jag min arbetsplats i ett år. Bakom portvalvet satt Elizabeth och jag och rummet bakom den orangea markisen var Calines kontor.

Elizabeth hade fått jobb på ett annat kontor.
Jag hade träffat en svensk tjej som jag börjat umgås med en del.
Hon jobbade på en nattclub i Monaco och de behövde förstärkning…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.