Simplicity

Jag går igenom garderob och källarförråd.
Tömmer. Rensar. Kastar.
Åker till ÅVC och Smyrna SecondHand med det jag vill bli av med denna gång.
Ju äldre jag blir, desto färre prylar vill jag ha.
Mellan 2012 och 2016 flyttade jag tre gånger.
Livet tog mig på den trippen.
En av de positiva saker som kom ur det var att jag fick en rejäl utrensning av grejer.

Rensa, röja, tömma och kasta. Så skönt att bli av med sådant jag inte använder längre. Och vill jag ha det så måste jag vara beredd på en sak och det är att kunna slänga. Det går aldrig att få ordning om jag inte kan släppa taget om prylar.

Under dessa flyttar gjorde jag mig av med lite i taget.
För det var svårt i början.
Trodde jag skulle sakna minnena jag samlat på mig.
Jag hade tex en låda i en liten byrå där jag förvarade gamla program från teaterföreställningar jag sett.
I ett antal tidningssamlare hade jag årskrönikor från tidningar, ni vet de där som ges ut när ett nytt år står för dörren och man sammanfattar det gångna.
I en annan låda låg konfirmationskort och dubbletter av kort som redan satt i albumet.
– Kul att ha, tänkte hamstern.
– Skönt att vara av med, tänker jag idag.
Så fullständigt onödiga saker.
De tillförd inget i mitt liv.
Och jag insåg att det jag gjorde mig av med, det saknande jag inte.
Jag hade bara förvarat det utan att behöva det.
Sannolikheten att jag någonsin skulle ha lust att titta på gamla konfirmationskort var mikroskopisk.
Nu har det gått några år och jag har aldrig ångrat det jag slängde.
Mycket av det minns jag inte ens.
Så mycket värde hade det i sina lådor…

Det är bara det jag använder och som gör mig nöjd och glad som får vara kvar. Och ligger det nedpackat i lådor i ett förråd så är det inte så.

Mannen jag en gång levde med hade en gammal bajsbrun matta nedtryckt i en plastpåse i källarförrådet.
När jag såg den första gången var min naturliga instinkt att den skulle till den minimala högen med grejer han valt att slänga.
Men nej, den släpades med de två gånger vi flyttade för den hade hans mormor vävt.
Han använde den inte, hade aldrig gjort, men den skulle ligga i en påse, i ett förråd.
Hade jag slängt den i smyg hade han förmodligen aldrig märkt något.

Jag upplever det som befriande och lättare att andas om jag har blivit av med saker som bara ligger. I kökslådor, köksskåp, bland kläder, i lådor, i skåp och i källarförrådet.

Jag tänker inte ägna mer tid åt att organisera, rensa och röja för att sedan skaffa ytterligare en förvaringsmöbel för att hysa ännu mer samlade prylar.
Förr handlade rensandet oftast åt att omarrangera istället för att göra mig av med.
Det mesta blev kvar.
Men inte numera.
Jag är en hejare på att slänga och skänka.
I mitt hem vill jag ha luft och minimalt med prylar.
Jag har lådor och skåp som är så gott som tomma.
Har inte längre svårt för att göra mig av med saker.
Tvärtom.
Och det har också medfört att min längtan efter att köpa prylar är borta.
Jag är betydligt mer behovsstyrd än luststyrd när det gäller shoppade.
Vill downsiza mitt liv och förenkla tillvaron.

Men jag har ett par svagheter… Böcker är en av dem. Älskar min bokhylla – djupt och innerligt. Och därför får den vara kvar.

Men det finns dock en par svagheter.
För det måste det göra.
Mina böcker.
Och mina dofter.
Jag har glesat ut, rensat och skänkt bort bland böckerna genom åren, men jag älskar dem för mycket för att göra mig av med dem.
Och till mitt försvar kan jag säga att de INTE ligger nedpackade i lådor i något förråd.
Tvärtom, de är mitt smycke i vardagsrummet.
Som en tavla över en hel kortvägg.
Och dofterna… jag duschar i dem varje morgon.
Väljer och vrakar.
Och jag tänder mina doftljus så gott som varje dag.
Det är njutning och glädje för mig.
Då ska det vara kvar.

Svaghet nummer två… Dofter. För hemmet och för kroppen. Men jag håller igen. Skulle jag ge efter för mina lustar här så skulle det finnas betydligt mer…

En annan fördel det har fört med sig, är hur snabbt det går att städa.
När det är rena ytor och inte en massa prylar överallt.
Jag vill inte ha saker som står framme och samlar damm.
Jag vill ha bortplockat och undanröjt.
Var sak på sin plats.
Det ska vara lätt att andas.
Då trivs jag.
Så vill jag ha det.
Det är väl en av orsakerna till att jag föredrar att leva ensam.
Jag bestämmer själv hur jag vill ha det.
Det ligger inga gamla mattor i plastpåsar i mitt förråd…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.