WEAR IT LIKE A CROWN

Ute är det isande kall maj.
Endast 3 grader i morse.
Risk för snö igår.
Mamma fyllde år i onsdags.
Nu är hon 81.
Livet går fort.
Betyder det att jag också har åldrats?
Kan väl inte vara möjligt…
Inuti har jag varit 35 i många år.

Jag har svårt att greppa att jag är 57 år. Lika gammal som min mamma var när min pappa dog. Inuti är jag för alltid 35. Det känns som min själ inte åldras. Den bara lär sig. Är det många som känner så, tänker jag. Jag tror faktiskt det. Vissa människor jag träffat är tidlösa i sin personlighet.

Bokslutet över mina senaste 10 år visar sig vara turbulent.
De 10 åren dessförinnan var lugn och struktur.
Då hade jag mitt företag.
Jobbade jämt.
Levde ett inrutat liv med benhårda rutiner.
Jag har en tendens att bli sådan.
Cyklerna under året var fasta.
Försäljningsmässor följde på inköpsmässor.
De snurrade på sina givna tidpunkter.
Däremellan sattes kollektionerna ihop.
Order lades. Varor in och varor ut.
Ett ständigt flöde.
Singellivet med egentid varvat med vänner.
Och min lägenhet mitt i stan.
Där jag trivdes så bra.
Hade väl trott att det skulle fortsätta så.
Men ödet ville annorlunda.
Mitt liv skulle förändras radikalt.

Inköpsresorna i Fjärran Östern. i Hong Kong bland annat. En stad jag kom att tycka väldigt mycket om. Jag tänker åka dit igen. Mitt företag gav mig möjligheten att resa över hela världen. Jag älskade det. Men när lusten tog slut var jag tvungen att släppa.

Jag träffade den där mannen 2011.
Och helt plötsligt blev jag sambo.
Jag som alltid levt ensam och velat göra det.
Det känns som om det var startskottet på den roller coaster som skulle komma.
Inte bara känslomässigt.
Utan också när det gällde mitt arbete och mitt hem.
Mellan 2012 – 2016 skulle jag flytta tre gånger.
Byta hem och börja om.
Jag är inte typen som tycker om det.
Vill gärna ha en fast punkt.
Och samtidigt, när jag ser tillbaka, är jag den i min familj som varit mest rotlös.
Bott på flest olika ställen.
Haft flest olika jobb.
Jag har brutit upp och börjat om många gånger.

Nice. En stad som blev mitt andra hem. Här bodde jag i 3,5 år i mitten på 80-talet och jag inser att jag lämnade det aldrig mentalt. Här är jag alltid hemma. Jag kommer att tillbringa mer tid här nere nu. Hit kommer jag alltid tillbaka.

Jag älskade trippen mitt företag tog mig på.
Alla resor över hela världen.
Människor jag lärt känna.
Erfarenheterna jag fick.
Men när lusten försvann släppte jag.
Sålde och gick vidare.
Det sägs ofta att man ska kämpa.
Jag har alltid undrat varför?
Är lusten slut så är den.
Det gäller både relationer och jobb.
Varför inte greppa hammaren och slå in nya spikar i livet.
Så jag gjorde det.
Och det var nog där någonstans som jag bestämde mig.
Att jag skulle försöka skapa ett liv jag inte behöver ta semester ifrån.
När jag nu står inför en ny start igen har jag fortfarande det som mål.

Skrivandet har blivit viktigt för mig. Har blivit en daglig rutin. Bloggen och bokmanuset. Jag hoppas jag får det klart. Jag vill gå i mål och jag är envis så chansen finns. Och jag har fler idéer i huvudet. Både noveller och en fortsättning på det jag håller på med nu. Men ett steg i taget, tänker jag. Först få klart det jag håller på med…

Jag har en känsla av att de kommande 10 åren inte blir lugna.
Jag hoppas faktiskt att de inte blir det.
Inte lugna på det sättet att jag blir fast.
Fast till tider och platser för mycket.
För jag har insett att jag har ett obändigt behov av att få vara fri nu.
Därför har jag bestämt mig för att jag inte ska jobba mer.
Ja, alltså inte på det där sättet som vi ofta förknippar med att jobba.
Måndag till fredag.
Nio till fem.
Heltid.
Det kommer inte att hända.

I början när jag kom till Göteborg hade jag svårt att acklimatisera mig. Jag saknade Stockholm och mina vänner där. Men Göteborg blev mitt hem. Sakta åt staden sig in i mig och nu är jag inte beredd att lämna den för att bo någon annanstans. Men jag vet hur jag funkar… allt kan hända och jag tänker inte säga aldrig i det fallet.

Därför måste jag hitta sätt att försörja mig.
Försörja mig samtidigt som jag fortsätter river ner mina inre murar.
Utmana instinktiva tankar som vill strukturera min tid, mitt liv och hur jag ska leva.
Designa en ny tillvaro.
Både rutin och inte.
Svårt för en sån som jag.
Men det går.
Mycket handlar om ekonomi.
Men det tänkte jag ta i ett annat inlägg.
Hur jag tänkt när det kommer till ekonomi.
För jag har lyckats ganska bra med det jag vill åstadkomma.
Det är möjligt för mig att ha det liv jag vill.
Nu ska jag leva, skriva, resa och jobba på mitt sätt.
Tills jag vill något annat.
Jag har ju bara detta liv.
’Cause if I don’t follow my heart this time
I’m gonna forget what this life is all about
I’m gonna take that path I’m going in on my own
I’m gonna take that fear and wear it like a crown


Wear it like a crown – Rebekka Karijord

Jag får fortfarande jobba på att ta död på instinktiva tankar och vanor som riskerar att jag fastnar. Det är inte lätt alltid. För mig som person är det så lätt att skapa rutiner och hamna i fasta mönster. En riktig utmaning för mig att inte göra det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.