MALLORCA I MAJ

Kattis och jag med munskydd på och med Tui mot Mallorca. Längtar efter miljöombyte och värmenär vi lyfter i regnet efter en vinter i covidlivet.

Klockan 03.30 på lördag morgon ringer klockan.
Tittar ut på majmorgonens dunkel från köksfönstret.
Det börjar ljusna svagt i öster.
I väntan på att lyfta rinner regnet sakta över planets ovala fönstren.
Men ovanför regnet är det blått.
Och sol.
Pumpar kroppen full av kaffe.
Rensar bilder och läser.
Sedan sätter vi hjulen på Mallorcamark.

Illetes med sitt turkos vatten även en mulen dag. En fin beach om man gillar att ligga i solen. Det gör ju inte jag… Men ge mig skugga och värme, en bok och en kaffe så är jag din.

Hotellet har tårna i vattnet.
Det ligger i Cala Major.
Glupska som jakthundar ger vi oss ut i jakt på mat.
Hittar ett sjavigt ställe som får duga.
Får i oss var sin toast.
På rummet packar vi upp och röjer runt.
Och sen beger vi oss ut igen.
Går till Zhero Beach Club och dricker rosé.
Vid fyratiden tar den tidiga uppstigningen ut sin rätt.
Då måste jag ha en liten power nap.
Somnar trots det snabbt och tungt på kvällen.

Jag är ingen solare. Vill absolut inte bli solbränd. På med 50-skydd, solglasögon oh en kepa. Jag älskar sol och värme, men vill sitta i skuggan och njuta av den. Eller ha den i ryggen.
Cala Lombards på den sydliga delen av ön. Enkelt och icke-tillrättalagt, så som jag kan tycka väldigt mycket om det. Samtidigt gillar jag bekvämlighet. Kluvet, som i så mycket annat.

Söndagen kommer med sval luft och hängande regn.
Vi ger oss ut på en PW på 11.000 steg.
Runt Illetas.
Går ner på beachen och tar en kaffe.
Toppiga strandparasollen av torkade palmblad på en tom strand.
Ser plan flyga in över Medelhavet.
Regnet som kommer driver svala vindar.
På natten kommer det mer.
Vädret.
Det där man inte kan styra över.
Maj har varit ovanligt sval även här nere säger de.
Men vi har sol de övriga dagarna och tempen ligger runt 20-strecket.

Cala Moro. Också det beläget i den på den sydliga delen av ön. Med branta och vinda trappor ner mot klipporna och vattnet. Stunning.
Så här kan man också bo. Johan, som kommer från samma lilla by som jag, har en enastående vacker lägenhet med utsikt över hela Illetesviken och havet. Han bjuder över oss på ett glas vin och vi har en kul pratstund. Från enkel, snett och vint, till genomtänkt perfektion. Kontraster jag älskar.

Vi ägnar flera dagar åt roadtripper runt ön.
Men stegen vi tar varje dag är betydligt fler än kilometrarna vi kör.
Cala Lombards och Ses Salines i söder.
Med olivträd och gamla stenmurar utmed vägen.
De typiska väderkvarnarna.
Och runda höbalar som torkar på åkrarna.
Ett flackt landskap.
Hamnar i Cala Lombards först av allt.
Petra kommer PW:ande och möter upp oss på stranden.
Vi åker till hennes hem där i Mallorcabyn och fikar.
Hon har utvandrat hit sedan många år.
Förundras över vart livet tagit oss barndomsvänner så här 50 år senare.
På kvällen blir vi bjudna på ett glas vin hos en annan hembygdsvän, Johan.
Med en vidunderlig utsikt över Illetasviken dricker vi svalt vitt och pratar om allt.
Livet alltså.
Möten.
Dessa korta små stunder.

Hittar detta vackra ställe i Cassai. Med dekorationer av hängande grenar fyllda av vita blommor. Det är mitt resesällskap, Kattis, som har en lista på ställen att se och besöka. hon tar bilden och promotar kläder. Jag bara hänger med och upplever.
Cassai Beach House. Också ett fotogeniquet ställe som hon tar oss till.

Dagen efter, Valdemossa, Deia och Soller på östsidan.
Kullar och berg.
Inland och strand.
Chopins pittoreska Valdemossa had me at hello.
Gamla stenbyggnader och smala vägar.
Älskar det.
Och så det dramatiska Formentor i norr.
Slingriga bergsvägar med branta stup på ena sidan och höga bergsväggar på den andra.
Hårnålskurvor och cyklister.
Pinjeträd och oändligheten i en horisont.
Getter som betar vid vägkanten.
Vi tar oss ända ut till den allra nordligaste udden.
Den med fyren.
Sen dricker vi kaffe i Artà i öster.
Med solen i ryggen utmed den lilla gågatan.
Tar god tid på oss.

I Camp de Mar, på den östra delen av ön, hittar vi detta ställe. En restaurang uppbyggd på en liten klippa. Vi når den via en smal bro. Återigen ett fotogeniquet ställe. Tyvärr är det inte öppet, vi är för tidiga, så det blir ingen kaffe där.
Nästa stopp är Valdemossa. Där Chopin en gång bodde. Typisk Medelhavsby med trånga gränder och stenhus.. Dörrarna in till husen direkt mot gatan. Och blommor som kantar hus och gator.
Lunch i Deia med denna fantastiska vy. Drömmigt, eller hur? För att ta oss hit får vi åka på ursmala serpentinvägar som slingrar sig brant neråt. Och sedan uppåt… Stranden är extremt stenig. Kattis fotar baddräkter och jag sitter på en sten och njuter. Hjälper till med en del bilder där hennes stativ är svårt att sätta upp.
Voila moi, på en sten i steniga Deia. Värme och lite sol mot min 50-skyddade hud.

Jag älskar det icke-tillrättalagda på dessa gamla badorter runt Medelhavet.
Trapporna är sneda och vinda ner mot vattnet.
Man tar sig fram på toppiga klippor och stundtals stupar det brant.
Husen i byarna ligger tätt utmed gatorna.
Trottoarerna är smala.
Jag slås av likheten med det Provence jag känner så väl.
Medelhavsnaturen och det branta klippiga.
Dofterna och ljuden.
Närheten till det turkosa vattnet.
De små byarna.
Det föränderliga landskapet.
De smala trånga vägarna.
Svalorna som tjuter och leker.

Evigheten i en horisont. Älskar det. Här är jag nästan så nordligt du kan komma på Mallorca. På Formentor.
Underbar inredning på Bikini Hotel i Soller. Väl värt ett besök.
Dricker kaffe i Artà. Länge och lugnt. Solen värmer min rygg. Skönt,

På torsdag morgon skriver jag.
Tar en lång lugn frukost med datorn.
Sedan träffar jag en styrelsekollega.
Medan vi går 31.000 steg utmed Palmas kustremsa pratar vi.
Om allt.
Och dricker kaffe, rosé och cava.
Stannar vid ett ställe och äter.
Vi går i timmar.
Ju mer vi pratar, desto mer inser vi hur lika vi tänker.
I allt från livsval och politik, till ekonomi.
Varför bondar man så bra med vissa människor?
Vad är det som gör att en del är så lätt att vara med?
Där det blir ett lugn.
Ett djup och en kommunikation.
Ingen behöver bevisa något för den andra.
Där båda kan blotta sig och vara den de är.
Sänka garden.
Där jag inte ifrågasätts för det liv jag lever.
De val jag gör och gjort.
Jag har sedan länge valt att ta avstånd från människor som gör det.
Har inte längre tid att lägga på dem.
Måste fokusera på de som är bra.
Och det som passar mig.
Livet brukar bli bra då.

Med Marlene, styrelsekollega och vän, Tillsammans tillbringar vi en eftermiddag gående. 31.000 steg varva med kaffe, rosé och cava. Med samtal på djupet och solen mot huden. Blessed. Och fräknarna börjar visa sig på näsan.
Katedralen i Palma i soldis.
Portixol. Där bebyggelsen är låg och husen kostar fantasisummor. Åtminstone i mina mått mätt. Men fin, åh så fint.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *