ETT KONTROLLFREAK PACKAR SIN VÄSKA

Tog mig en liten sovmorgon idag.
Passar på när jag kan.
Hade telefonmöte med en av mina arbetsgivare kl 10:00.
Det gick snabbt.
Var en ny grej som jag ska ta över från honom.
Ytterligare ett steg att göra sig själv arbetslös som han säger.
Och sen satte jag igång att packa…
För nu är det jobb i luften igen.
Jag skriver ut min ”packlista SAS” från datorn.
Den jag aldrig raderade när jag blev uppsagd.
Som låg där som ett minne och ett hopp.
På den står allt jag behöver ha med.
Det finns saker jag absolut inte får missa att ta med.
Sånt jag behöver för att få arbeta ombord.
Mina badger!
Och min uniform.
Har jag inte badgerna kommer jag inte igenom security.
De måste scannas varje gång jag passerar.
Sen måste jag ha mitt pass och min Medical Report.
Pass måste vi visa emellanåt.
Och medical kan det bli check på också.

Packar alltid på samma sätt. Alla grejer ligger alltid på samma ställe. Det gör det lätt att hitta och lätt att kolla så allt är med.

Jag har delat in min packlista i fem delar.
Necessär, privata kläder, uniform, handväskan och övrigt.
Då blir det mer överskådligt.
Allt jag packar lägger jag på samma ställe varje gång.
Ja, nu sitter du och skrattar åt mitt pack-nörderi!
Erkänn!
Men jag har faktiskt ALDRIG glömt att ta med mig något (ta i trä).
Farligt att jinxa så…
Kommer väl att glömma något snart bara för det.
För mig är det något så irriterande ickekonstruktivt i att inte ha koll.
Att behöva köpa grejer eller missa något viktigt för att man inte haft koll när man packade.
Blir galen på sånt.

Det är små väskor, men de är tunga nog när jag ska dra dem med mig överallt flera dagar i rad. Det gäller att packa smart och så lätt det går.

Jag är bra på att bara ta med det nödvändiga.
Packar tight och litet.
Väskan är tung ändå när jag ska släpa runt på den överallt som jag gör i jobbet.
I necessären har jag fyllt sånt som duschtvål och bodylotion i småflaskor.
Jag packar aldrig ur min necessär när jag kommer hem.
Har alltid dubbelt av det som finns där.
Ja, förutom läsglasögon och bettskena då.
Jag fyller bara på det som behöves varje gång jag packar den på nytt.

Får tänka till när jag packar kläder. Och vad jag tänker att jag ska göra de dagar jag ligger ut. Ges det tid till PW vill jag ha träningskläder med mig. Och vintern är jobbig. Den tar mer plats liksom.

När det kommer till privata kläder är jag restriktiv.
Ofta åker jag upp i det jag sen har om jag går ut någonstans.
Det får bli samma outfit de dagar jag är på jobb.
Det enda jag packar extra är träningskläder.
Men det beror på hur schemat ser ut.
Ges det tid till PW så packar jag det, annars inte.
Vinter och kyla gör det jobbigare.
Då får jag packa mer och tjockare.
Vinter och kyla tar plats helt klart.
Det är därför som jag alltid reser i uniformskappan privat också.
Att ta med en extra vinterkappa är otänkbart.
Det skulle ta hela väskan för mig.

Uniformsdelarna måste med. Jag får inte glömma något. Den är ett arbetsredskap lika viktigt som badgerna, passet och medical report.

Och uniformen måste med!
Utan den kan jag inte jobba.
Jag har skrivit upp alla uniformsdelar på listan.
Sen packar jag utifrån säsong.
Nu blir det alltid byxor och den långärmade tröjan.
Och ofta blir det den stickade, lite tjockare.
Och alltid tröjan.
Det är så skönt att kunna dra på den om det blir kyligt.
Det blir det ofta på kvällar/nätter när det är lite och göra.
När passagerarna sover och jag blir tröttare och tröttare.
Eller när vi kommer till ett utkylt plan en vintermorgon.
Ofta har ground hunnit värma upp det åt oss.
Men det händer att det är rejält kallt.

Standby på Arlanda i flera timmar. Då är det underbart att ha med datorn och kunna jobba med annat under tiden jag väntar på att bli utkallad. Just denna dagen blev det inget, men jag fick en massa gjort trots det.

Och så måste datorn med.
Det är på den jag kopplar upp mig och jobbar, om jag måste, när jag ligger ute.
Eller skriver mina blogginlägg när jag åker tåg.
Och så vill jag ha med min Ipad.
Så jag kan kolla serier eller filmer jag laddar ner.
Och så måste boken med.
Att gå och lägga mig utan att läsa är otänkbart.
Borde försöka vänja mig vid att läsa på skärm.
Men jag älskar känslan av sidor som vänds.
Känslan av hur en bok känns i handen.
Så länge det finns plats i väskan håller jag fast vid den fysiska boken.
Och jag håller fast vid min nördiga packlista.
Så jag fortsätter att få med mig allt.
Så inget blir glömt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.