DET DÄR MED ATT SKRIVA

Jag har gett mig in i ett skrivprojekt.
Det gjorde jag när jag landade i mitt gamla manus från 2012–2014.
Det var under de åren jag regelbundet gick olika kurser på Skrivarakademin.
Sedan kom livet emellan.
Med försäljning av mitt företag.
Och mitt förhållande som rasade rakt ner i ett stort svart hål.
Jag orkade inte fokusera på så mycket annat under 2015/2016.
Skrivandet lades åt sidan.
Som någon slags skrivkramp.
Men läsandet fanns alltid med.
Varje dag.

En av de bäst böcker jag läst på länge, denna och de två efterföljande. Tungt, mörkt och svart. Precis som jag vill ha det. Helt outstanding! Varm rekommendation.

Jag älskar vårt svenska språk.
Och läser alltid på svenska.
Jag älskar orden som det är byggt av.
Så jag hittade tillbaka till mitt eget skrivande.
Först genom inlägg på sociala medier.
Och sedan genom att börja blogga.
Jag tycker om att vända, bända och vrida på ord.
Försöka matcha dem på oväntade sätt.
Försöka hitta mitt språk.
Min röst.
Mina ord.
Mitt sätt att skriva.
Det gör jag genom att läsa mycket.
Och att skiva mycket själv.

På mitt sängbord just nu. Mycket bra. Den har gått som serie på SVT och den ligger på Play. Den finns också på HBO eller om det är Netflix. Ska kolla den så fort jag läst klart boken.

Jag bestämde mig när jag startade bloggen att det skulle bli ett inlägg varje vecka.
Varken mer eller mindre.
Och det har jag hållit.
I över 100 veckor nu.
Det har gått över två år sen jag började.
Så jag vet att när jag bestämmer mig, då fullföljer jag oftast.
Varje fredag eller lördag lägger jag upp ett nytt inlägg.
Min blogg är mina tankar.
Mitt liv här och nu.
Eller tidigare.
Och ibland framåt.
Högt och lågt, bra och dåligt.
Allt det där som virvlar runt i mitt huvud.
Jag är ganska svart i mitt sätt att skriva.
Tung och vemodig.
Inte alltid, men ofta.
En väninna sa en gång att hade jag inte känt dig utan bara läst dina inlägg så hade jag nog trott att du var en helt annan typ av människa.
Intressant, tänker jag.

Denna läste jag för flera år sedan, men den har stannat hos mig. Mycket otäck historia. Tror jag måste läsa om den faktiskt.

Den text jag jobbar på i mitt manus är, i motsats till bloggen, helt fiktiv.
Den är en mix av personer som passerat genom mitt liv och som jag minns.
Från alla olika perioder i mitt liv.
Det är också helt uppdiktade karaktärer.
Allt detta har jag sedan plockat ihop till helt nya fiktiva varelser.
Som Frankenstein ungefär.
Händelser bearbetar jag på samma sätt.
Och platserna.
Och de flesta orterna.

Birgitta Stenbergs självbiografiska romansvit om fyra är helt otrolig. Även denna läste jag för många år sedan, men glömmer aldrig.

Från början var det jag skrev humoristisk.
Det är inte mycket kvar av det idag.
Nu är det mycket svärta.
Och det kommer det att vara.
Jag trivs bättre med att skriva på det sättet.
Det ser jag också på de böcker jag väljer att läsa.
Min historia utspelar sig i slutet på 70-talet i en mindre by.
Temat är utsatthet, klass och vänskap.
Huvudkaraktärerna är Mona Persson och hennes mamma Maj.
Mona är 16 år och börjar 9:an när berättelsen tar sin början.
Maj är 34 år och jobbar på syfabriken i byn.
Det är runt dessa två och deras liv som min story rör sig.

Den här ligger i pipelinen och ska påbörjas så fort jag läst ut den jag håller på med nu. Har aldrig läst något av henne tidigare, men fick tipset av min kursledare på Författarskolan.

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så är målet att ha ca 130 – 150.000 ord den sista juni.
Det blir ett jäkla skrivande!
Jag brutit ner det till textmängd/dag, vilket gör det lättare att överblicka.
Tre av mina kurskollegor och jag har bestämt oss för att fortsätta att respondera på varandras texter.
På onsdag ska vi ses och dra upp riktlinjerna.
Vi kommer att ta in en lärare också och betala denne för att stötta oss i processen.
Jag har också en god vän som erbjudit sig att läsa min text.
Hon är en van läsare och jag uppskattar verkligen hennes feedback.
Jag behöver utomstående som ger mig feedback.
Det är svårt att veta hur texten landar annars.

En bok jag aldrig läst, men som finns i min bokhylla. Ett mästerverk sägs det. Och jag har ingen anledning att betvivla. Det finns en orsak till att den består. Det sägs vara en av världslitteraturens toppar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.