VARDAGAR – FEBRUARI

04:50 står jag i vardagsrumsfönstret.
Halvnaken och rufsig.
Gatan utanför är vit av snö.
Inte ett spår i det mjuka.
Ännu orört.
Under gatlyktan ser jag att snön fortfarande faller.
På fredag kommer allt att vara så gott som borta.
Då vaknar jag till regn mot fönstret.
I huset som ruvar högst upp på kullen lyser det inte i ett enda fönster.
Ja, om jag inte räknar med det där adventsljusstakarna fortfarande är tända.

Snö är som ett vulkanutbrott, det är vackert på håll, från ett fönster… Men det där med isiga trottoarer och gator och snövallar och grus och salt och…. Ja, du fattar… Inte min grej..

Huden knottrar sig när jag går tillbaka till sovrummet.
Golvet är fortfarande kallt efter natten med öppet fönster och kallt element.
Jag är frestad att krypa ner i de kroppsvarma täckena igen.
Står emot.
Suget att skriva vinner.
Och att börja dagen.
De där första timmarna på morgonen.
Får mycket gjort då.
Så tydligt en morgonmänniska.

Snö och ljusslingor. Oemotståndligt. Fullkomligt älskar det.. Snön gör allt så tyst och mjuk när den nyss fallit.

Sätter på duschen och stiger in i de heta ångande vattenstrålarna.
Tvättar ansiktet med rengöringsmjölk.
Borstar tänderna.
Funderar på om jag ska tvätta håret.
Bestämmer mig för att göra det imorgon.
Femtio squats med varmt vatten över ryggen.
Gör väl varken till eller från träningsmässigt.
Gör ingen skada heller.
Sen lägger jag händerna i botten av badkaret och tänjer sakta ut benen tills de är raka.
Händerna fortfarande kvar.
Rullar upp ryggen kota för kota.
Väljer bland mina drygt 20 duschtvålar.
Stannar vid en salvia/rosmarin och en citrus.
Bestämmer mig för citrus.
Lödder över hela mig.
Sköljer av.
Torkar mig torr och varm.
Smörjer mig mjuk med samma doft som jag använde som tvål.
Tar på en skyddande och återfuktande ansiktskräm.
Behövs när det är kallt ute.
Får så torr hud då.
Drar fram vågen.
Väger mig.
63,1 kg till mina 173 cm.
Det ger ett BMI på 21,10.
Jag är normal.

Jag kan stå länge i varmt vatten. Duscha långsamt. Den sensuella känslan när vattnet omsluter en och rinner över kroppen. En nästan erotisk upplevelse.

Tänder fönsterlampan och ljusslingan i köket.
Och lampan över spisen.
Det räcker så.
Värmer vatten till kaffet.
Induktionshällen gör det snabbt.
Stoppar i mig en D-vitamin.
Dricker vatten.
Öppnar kökslådan med bestick.
Väljer en lång rosa melaminsked för att röra om med.
Ett minne från mitt företagande liv.
Skriver: mjölk, havregryn, kiwi, ananas på en liten lapp.
Låter den ligga kvar på köksbänken.
Kommer kanske på mer.
Lägger till apelsiner en sund senare.

Kaffe på morgonen. Alltid först. Frukost har fått komma senare nu. När jag skulle upp i luften tidigt om morgnarna åt jag ofta frukost redan vid 03 – 04 på morgonen. Men rutinerna har ändrats.

I sovrummet har värmen kommit tillbaka.
Känner det varma elementet mot baken när jag bäddar sängen.
Puffar upp huvudkuddarna.
Lägger tillrätta.
Viker täcket.
Drar på överkastet.
Dagen kan inte börja förrän jag har bäddat.
Tittar ut på mörkret.
Skyltarna vid Muhammeds lilla Jourlivs lyser.
Ser att det har blivit några hjulspår i det vita därnere.
På vägen mot badrummet tar jag ner håret som suttit i en knut på huvudet under natten.
Vill inte sova med trassligt hår i ansiktet.
Kammar det framför spegeln i badrummet.
Ser att det är fett av oljan jag tar i topparna varje kväll.
Flätar det för att det inte ska synas.
Får tvätta imorgon.

Muhammeds lilla Jourlivs som har allt. Plus utlämning av paket för DHL, Schenker, Instabox och nu senaste lade han till apoteket. Han är en bra granne, Muhammed.

Ställer mig vid vardagsrumsfönstret igen.
Det varma elementet mot låren.
Petar i växternas jord.
Torrt.
Behöver vattnas.
Fyller på vattenkannan.
Tar i lite växtnäring.
Tror de behöver det nu på vintern.
Gnider försiktigt bladen på doftpelargonen.
Då släpper de ifrån sig sin doft.
De är sträva, men samtidigt mjuka,
Drar in doften till botten av näsan.

Levande ljus, alltid om morgonen, till skrivandet. Och vet du, doften när jag sedan blåser ut dem… den är speciell för mig. Har alltid varit.

Funderar ett tag på att gå ner och skotta framför entréerna till fastigheten.
Bestämmer mig för att vänta tills det slutar snöa.
Tänker att någon annan kanske hinner före.
Så jag slipper.
Och det var precis vad som hände…
Sätter mig i soffan.
Tänder ljusen på bordet.
Tänder lampan vid soffan.
Öppnar datorn.
Börjar skriva.

Mina vardagar har tvingats till förändring. Men jag har skapat en ny struktur och nya rutiner. Får berätta mer om det framöver…

2 svar på ”VARDAGAR – FEBRUARI”

  1. Hej!
    Läste en artikel om Dig i dagens Aftonbladet och blev intresserad av att veta mer. Gick in på Din blogg och läste ett par av de senaste inläggen. Gillar kvinnor som vågar ta tag i sina liv – spännande – Du skriver så målande – gillar också själv att skriva ner mina tankar och funderingar. Kommer följa Dig!

    1. Hej,
      Tack snälla du för den fina feedbacken på mitt skrivande.
      Verkligen roligt att höra.
      Du är så välkommen att följa mig på min blogg och min väg genom livet.
      Allt gott!
      /Helena

Lämna ett svar till Seija Ojala Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *