Innan jag når upp till vakenytan vet jag var jag är.
När lukten av jetbränsle letar sig in i näsan.
Jag är på hotellet vid Arlanda.
Rummet är mörkt.
Det kunde vara vilken tid på dygnet som helst egentligen.
Men jag ser en tunn glipa av ljus högst upp vid taket.
Och så har ju väckarklockan ringt.
Har sovit många nätter här nu.
Idag är det sista dagen på utbildningen.
Våra fyra veckor är till ända.
Idag ska vi få våra vingar.
Det andra paret för mig.
Det första fick jag vid 55 år.
Detta vid 59.
Och dämonerna håller tyst nu.
Det har gått fyra veckor sedan vi möttes första gången.
När vi satt i undervisningsrummet på Scandic Landvetter och presenterade oss för varandra.
Vi 14 som nu ska få våra vingar.
Våra personligheter har kommit upp till ytan under dessa veckor.
Det är intressant att observera.
Jag har alltid gillat att ”kolla” på folk.
Hur människan kryper fram.
Egenheterna blir tydligare.
Första intrycket kan visa sig vara ett annat när man kommer under huden på någon.
Vi börjar de sista dagarna med ett sista exam.
Det som rör Boeing 787-8 och -9.
Dreamlinern.
Och sedan har vi undervisning i allt som rör servicen.
Vi hinner också besöka ett plan som just landat.
Det gör vi en sen kväll.
Vi går dit vid 22:45 ungefär.
Och sen håller vi på till runt 00:30.
Även om jag flugit Boeing 737 tidigare så är det inte riktigt samma.
Men så är detta en annan modell av Boeing 737 än den jag blev upplärd på.
Nödutrustningen ligger inte på samma ställen.
En del fast utrustning är inte heller likadan.
Men mycket är sig likt.
Jag har grunden.
Behöver bara få koll på det som är nytt.
Under tiden vi är ombord körds planet bort till sin nya gate.
På Terminal 4.
Vilket innebär att vi får gå så gott som full circle på Arlanda för att komma tillbaka till SkyCity.
Vi måste ju passera tullen när vi varit ute på airside.
Vingdagen är en alldeles bedårande oktoberdag.
Med hög klar luft och knallbå himmel.
Gula björkar kantar hela vägen bort till CAE.
Och vi är så fina allihop!
Och så förväntansfulla!
Även om jag gjort detta en gång förr så är det samma speciell känsla.
Det tas tonvis med bilder.
Alla fotar alla.
Det filmas.
Och kastas hattar i luften.
På kvällen har vi bokat bord på hotellets restaurang.
Måste ju få fira att vi är klara.
Ingen orkar åka in till Stockholm.
Vi börjar med förfest på Millas rum.
Skålar i cava och prosecco som vi köpte när vi åkte in till Märsta Centrum.
Det hann vi med mellan dagens lektion och besöket ute på planet.
Sen tar vi hissen upp till restaurangen.
Och avslutar kvällen i baren nere i repan.
När vi nu skiljs åt lämnar vi den lilla bubbla vi levt i tillsammans.
Nu ska vi ut och möta den verkligheten som vi utbildats i.
Förhoppningsvis träffas vi snart uppe i luften.
Att få flyga med en kursare är alltid lite speciellt.
Några av oss flyger våra SNY-turer på Dreamlinern tillsammans.
SNY betyder Super Nummary, dvs man går utöver ordinarie crew.
Nu har jag en veckas lugn härhemma.
Sen ska jag ska flyga min första SNY på 737:an.
Den turen går till Larnaca från Göteborg.
En vanligt enkel turn-around.
Såna jag gjort så många hela sommaren.
Men jag har stand-by redan till helgen.
Det är inte så troligt att jag kommer ut eftersom de då måste flytta min SNY.
Men i detta jobb vet man aldrig, det har jag lärt mig.
