RÖTTER OCH KONVENTIONER

”Kom ihåg att våra rötter
de kommer alltid att finnas här”…
Låten kommer i mitt flöde under en kall PW.
Orden blir kvar.
Ligger som ett eko.
Och jag lyssnar igen.
Fastnar i orden om rötter.
Och om att blåsa in nytt.
Har ofta frågat mig varför jag blir kvar här.
I Norden.
Framför allt den årstid vi är mitt i nu.
Den jag inte är gjord för.
Vinter.
Mörkret kan jag fördra.
Men kyla, snö och is…
Varför lämnar jag inte?

Det lilla jaktslottet en midvintermorgon. Mörkret kan jag tycka om. Men kyla, is och snö… vi är inte vänner. Det är alltid denna årstid jag frågar mig själv varför jag bor kvar i Sverige. Att få flyga till varma länder och stanna där en dag eller två kommer att passa mig så himla bra.

Ett av svaren är mina rötter.
De kommer alltid finnas här…
Jag är nordbo i själen.
Grundad och fasthållen.
Djupt därinne.
Där rötterna växt sig djupa och långa.
En ständig längtan tillbaka hit.
Som inte går att släppa.
Inte klippa.

Norden har sitt ljus. Om sommaren är det en evighet. Om vintern existerar det knappast. Sluppe jag bara kylan och snön hade det varit perfekt.

Träffar vänner i veckan och helgen.
Och där är ytterligare ett av svaren.
Tillhörighet.
Att vara en del av andra.
En gemenskap.
Ses över mat och vin.
Eller mötas upp på en krog.
Ta en PW.
Ha någon att ringa.
Kontakta och träffa.
Jag har ingen egen familj.
Det är det liv jag valt.
Jag är ok med det.
Kunde inte gjort annorlunda.
Då hade jag gjort våld på mig själv.
Men alla val jag gör kommer med good and bad.
Jag kan aldrig få allt.
Det kan ingen.
Jag inser att mitt liv kommer att bli ensamt ibland.

Underbart att få träffa min fd SAS-kollega Madde. Vi gick initialkursen ihop 2018 och har varit vänner sedan dess. Blev så glad när hon tog kontakt och sa att hon hade stopp i Gbg och undrade om vi skulle ses.

Köper ett par icebugs.
Och tar långa PW’s.
Nu kan jag gå på isen som ligger som ett pansar på långa stäckor.
Fikar i Majorna på ”mitt” ställe vid Mariaplan.
Har haft standby tisdag-fredag.
Inte utringd.
Det ger tid att arbeta undan.
Och att gå PW’s när SB-tiden löpt ut.
Nästa vecka blir det annorlunda.
Då byter jag vinter och kyla mot värme.
Slipper icebugs och is.
Nu ömsar jag skinn efter solsvedan från Mexico.
På båda benen.
Har redan förberett solcrème 50 inför kommande tripp.
Då ska jag till Thailand!

Isig PW med bästis över bron. En av anledningarna till att jag inte kommer lämna mina rötter – vännerna. Tillhörigheten. Och familjen.

Förra veckan, till Mexico, då flög jag med Christer från Sthlm.
Han har precis börjat på flyget.
Och han är 62 år.
Min pappa dog när han var 62 år.
Hade han någonsin kunnat tänka sig detta liv?
Troligtvis inte.
Han var en annan generation.
Men Christer tänker annorlunda.
Vi är lika, han och jag.
Båda kommer från företagsvärlden.
Där vi arbetat som VD:ar.
Och uppväxta i industri- och företagarefamiljer.
Vi började flyga sent.
Och bryr oss inte om vad andra tycker och tänker.
Vill pröva.
Vill uppleva.

Fikar på Materia i Majorna. Det har blivit mitt lilla vattenhål. Här stannar jag så gott som alltid när jag går över bron. Tar en kaffe eller en te och tittar på folk. Nu ligger det is och snö på de små borden därute. Längtar till jag ska sitta där i vårsolen igen. Och sommarvärmen. Och bland höstlöven…

Älskar tanken på min pappa som flygvärd.
Det hade varit så totalt annorlunda från allt han någonsin gjort.
Så långt ifrån VD-rollen inom industrin.
Så långt ifrån styrelseordföranderollen i en industriförening.
Men jag tror aldrig han hade gjort det.
Konventionen hade troligtvis hållit honom tillbaka.
Tanken på ”vad andra ska tänka”.
Men jag tror faktiskt han hade gillat det.
Om han vågat släppa sargen.
Och struntat i allt och alla.
Han hade hur som helst gillat att jag gör det jag gör nu.
Som mamma gör.
Hon är en ivrig supporter till de flesta av mina svängar i livet.

Tänk om pappa hade gjort som Christer, min kollega, och vågat släppa sargen och ge sig in i något helt nytt och okänt. Men han dog 62 år gammal. Christer blev flygvärd som 62-åring. Men jag tror att både pappa som person och den generation han tillhörde, var mer styrd av konventioner än vad tex jag är.

Men i år blir det ingen jul ”hemma”.
Hos mamma.
Med Jansson, sill och köttbullar.
Jag ska tillbringa den på jobb.
Kommer att ligga i Thailand i två dygn.
Mycket har förändrats sedan förra julen.
Under detta år.
Börjar fundera på årssammanfattningen.
Den jag gör inom mig varje år.
Och brukar skriva ner här sedan jag började blogga.
Var befann jag mig förra året?
Var i livet var jag då?
Vad har året som gått fört med sig?
Hur såg det ut då?
Och hur ser det ut idag?
Vad trodde jag aldrig skulle hända?
Och vad hoppas jag inför nästa år?
Men först lite sol i Thailand!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *